onsdag, november 30, 2011
Om att ta en familjebild
Men de där familjebilderna kan ofta kännas rätt uppställda och som ett måste, snarare än ett kreativt foto.
Några fina vi tagit kan jag visserligen genast dra mig till minnes men bilden ovan, som jag hittar i min inspirationsmapp, är min favorit. Älskar att barnet sitter baklänges på hästen, linjen när geten drar i kopplet och de murriga grå tonerna. Så fint! Och vilket jobb bakom. Gillar.
tisdag, november 29, 2011
Om att skapa lite advent hemma
måndag, november 28, 2011
Lite mindre rädd
torsdag, november 24, 2011
Jasmine, Aladdin eller Jon Oskar
onsdag, november 23, 2011
Just nu önskar jag mig
Om att följa sitt hjärta
Jag tänker på vart ens intresse kan ta en. Hur åren formar och omformar.
Jag och Markus har delat vardag i snart tolv år.
Jag var 19 när vi träffades och hela mitt vuxna liv har jag levt med honom.
Jämställda är vi inte. Han byter däck, skottar och klipper gräs. Jag tvättar och skurar. Men samtidigt, vi har en fin vardag tillsammans. Vi gör lika, om än olika saker.
Han lagar mat och går ut med soporna, jag bäddar rent och köper hem toapapper. Presenter och ansvar för utflyktsväskor, vantar och skidor, det delar vi på.
Ungefär så. Kanske är det också någon form av jämställdhet.
Jag har ingen anledning att stämma in i klagokören när människor småklagar på sina män, om att de aldrig lagar mat, att den där presenten aldrig skulle bli köpt om inte en själv gör det. Jag skulle aldrig prata om min partner så, inte på det allmänna klagosättet.
Vi lever bra. Och lyckligt. Nästan varenda dag är vi glada att se varandra.
En puss, en kram.
Ibland tänker jag tillbaka på då. När vi var unga. Vad skulle jag tycka om oss som par då jämfört med nu?
Under de senaste åren har ett slumrande intresse väckts till liv hos min man. Det har tagit allt större del av hans fritid. Och det gör mig hjärteglad.
Att våga pröva något nytt. Att ge sig ut på okänd mark.
Att livet fortsätter att forma och omforma.
Nu har intresset blivit större än så. I alla fall för ett tag.
Efter nyår är han tjänstledig för att följa sitt hjärta. Det känns fint.
måndag, november 21, 2011
Lästips
Om hur han och hans fru Inese träffades, hur han slet i restaurangkök och hon fick klara ensam vardag med fem barn. Om Pers karriär, dåliga impulskontroll och om att spela rollen som sig själv.
Vardag
lördag, november 19, 2011
Lördag morgon
Guldklimpen är hos mormor och jag hoppas att hon snart vill komma hem. Vi hade en middag-konsertkväll igår.
tisdag, november 15, 2011
Kurmasana
Jag sitter och skriver på en text, men alltså, jag har svårt att släppa dessa asanas.
Bhujapidasana, Kurmasana och Supta Kurmasana.
För här är jag nu. Och jag förstår inte hur det ska bli möjligt.
Här är Maria Villela igen. Hon gör det så vackert.
En dag, om många år, kanske ...
måndag, november 14, 2011
Det här med att [inte] sova
Så flyttade det upp en sammetsögd hund mellan oss i bädden och ett täcke till behövdes om natten.
Efter ytterligare några år tog Siri plats i sängen. Ett litet spädbarn som önskade närhet. Helst ville hon sova på mitt eller sin pappas bröst.
Hjärtslag mot hjärtslag.
Det där spädbarnet har nu blivit en 111 centimeter lång människa. Och fortfarande föredrar hon att sova nära, nära. Vi har sovit tätt intill varandra, två vuxna, en 50-kilos hund och ett barn med växtvärk och problem med andningen i fem år nu.
Och hur mycket jag än värnar närhet så vaknar jag många morgnar med ledbruten och anpassad kropp. Som i sömnen håller emot, för att inte trilla ner på golvet.
Jag har haft olika idéer med sovlösningar och sängplatser. Ett tag somnade Siri ett tag i sin säng, det har hon inget emot, att somna där. Men hon började vakna tidigare och tidigare och komma över. Till sist kom hon till dubbelsängen redan innan jag somnat. Och jag har inte hjärta att följa henne tillbaka till hennes egen säng.
Men nu har jag liksom kapitulerat. Jag måste få sova. Och även om jag får ont i kroppen av en hårdare madrass så sover jag nu. Själv. Utan sparkar, snarkar och klinande och hundmuller. I gästrummet. Själv.
Och nästan lika ofta sover flyttar maken över till sängen i Siris rum.Så det är en ständig turné.
Och den slutar allt som oftast med att våra två närhetstörstande flickor ligger och pressar på varandra i dubbelsängen.
fredag, november 11, 2011
Hipp hipp hurra ...
I snart nio år har vi haft förmånen att njuta hennes sällskap.
Smutsiga tassar, en varm kropp, öronskakningar. Genom bruten tass och allergier. Sammetsögon, utflykter, gemenskap. Från matvägrare till mattjuv.
Det finns tusen och en saker att skriva. Nio år är lång tid. Hemma kallas hon mest för Humlan, Humlo, tjejen, gamm'tanten och storasyster. Siri är noga med det. Hon har en storasyster.
Självklart.
Lika självklart sjöng vi födelsedagssång och bjöd på Frolic vid sexsnåret i morse.
Födelsedagsmus
onsdag, november 09, 2011
Alltid böcker
tisdag, november 08, 2011
Tisdag
lördag, november 05, 2011
Ashtanga
fredag, november 04, 2011
Bilder ur livet
torsdag, november 03, 2011
Med smak för pepparkaka [i det mesta]
När jag tidigare var i matbutiken fick jag nästan ta skygglapparna på. För pepparkakssmaken verkar ha flyttat in på allvar. Och jag är galen i pepparkakor och pepparkakskrydda. Och kanel. Jag tror förövrigt jag är beroende av kanel.
Frödinge har en kladdkaka med smak av pepparkaka och Dumle har sin gingerbread-kola (den måste jag testa till helgen!).
För att stilla mitt sug av pepparkakor (min mage har totalt slagit bakut på sistone, gluten går bara inte just nu - och helst inte mjölk heller) så mixade jag bollar av blötlagt bovete, solrosfrön, nejlikor, ingefära, kanel, salt och dadlar. Det fungerade. I alla fall för stunden.