måndag, augusti 29, 2016

Bland morötter, parmesan och curry


* * *
Hur många sådana här ploppar till kundvagnar har man inte? Ofta är de inte alls med i fickan, utan ligger hemma någonstans. Eller i botten av väskan.

Veckohandlingen är i alla fall gjord och måndagsmiddagen är lagad.

Den här veckan är planeringen:

Måndag
Köttbullar i tomatsås med parmesanost. Pasta för de som önskar. Sallad för mig.

Tisdag
Lax marinerad i citron och rosépeppar.
Snabb wok med romanesco, salladslök och rödlök. När grönsakspytten svalnat pytsar jag i en burk med tärnad fetaost i olja med rosépeppar.

Onsdag
Morotssoppa.

Torsdag
Currygryta med kyckling, haricot verts, kikärtor och sötpotatis.

Fredag
Taco på kycklingfärs


Avbrott i planen



* * *
Det blev inget terränglopp i Kiruna i september.

En bruten stortå sätter stopp, dock inte min, utan min medtävlandes. Och min lust för att springa genom myrmark och steniga sluttningar ensam var inte så stor. Det var tillsammans, som var syftet.

Leriga och blöta och glada.

Men jag försöker hålla i löpningen ändå. Kände hur mycket jag tappat under månaderna halvt utan.

Någon gång per vecka brukar jag springa med min skäggige livskamrat. Det är en smått overklig känsla att kunna lämna barn och hund hemma och sticka iväg. En av oss har med mobilen, så vi är nåbara. Och så springer vi. Kort och fort.

Det utmanar mig, eftersom jag lätt hamnar i min bekväma lunk. Han är mycket snabbare och även om det kan svida lite när jag satsat så mycket mer, så har jag efter ett sammanbrott kommit över det nu, gläds istället åt att vi kan göra det tillsammans och att han pushar mig att springa snabbare. Det är bra. Jag mår alltid lite illa efteråt.

Och så tränar jag vidare med grunden i snabba korta pass. Och en ny kettlebell har flyttat in under sommaren. Lysande orange och några kilo tyngre.

lördag, augusti 27, 2016

Att göra egna doftljus


* * *
Förra helgen gjorde vi egna doftljus hemma.


Ett ganska enkelt pyssel att ro i hamn.


Det mesta (utom ljusmassa och vekar) hade vi dessutom hemma.


Samlade tillbehör. Vi valde dofterna citrongräs och jul.

Juldoft är alltid rätt, om någon frågar mig.


Vi preppade ljusen, men upptäckte att häftmassan löstes upp av varm ljusmassa.
Istället knöt vi fast små brickor som tyngder i botten.


Ner med ljusmassan i glasen.

Sedan droppade vi i runt trettio eteriska oljedroppar.


Och väntade på att det hela skulle stelna.

fredag, augusti 26, 2016

Fluffigt och pinglor och hösthelg


* * *
Jag har haft en fin och snabb vecka. Vi finjusterar för att hitta rutiner i en vardag, som delvis är ny. Annan skola, andra förutsättningar, andra tider.

Mina höstföresatser är inte så många.

Att må mitt bästa jag, kanske. 

Nu är det i alla fall fredag. I kväll tänker jag handarbete framför serier på tv:n. I morgon ställer jag och hunden väckaren, för att åka på viltspårskurs. Och om kvällen byter jag om till fluffig pälsväst med klirrande pinglor, flätar håret rufsigt och åker på höstfest med bokklubben.

Sista helgen i augusti, jag är redo för dig. Jag tänker värme, samtal och tid att låta axlarna sjunka ner igen.

onsdag, augusti 24, 2016

Höstvardag


* * *
Övergången mellan ledighet och vardag blev inte så kännbar, eftersom en av oss vuxna jobbat hela sommaren har vi aldrig vänt dygn, utan hållt en ganska stabil rutin.

Men i dag började den riktiga hösten. Leslie har bekantat sig med en ny hundvakt, som förhoppningsvis kan rycka in då och då och Siri har börjat Svenska Balettskolan. Två nya skolbyggnader, nya lärare och ny klass.

Jag tycker om vardag och rutiner, när allt rullar på och det skapas små glittrande guldstunder både i det vardagliga och i oväntade hålrum däri.


Höstluft och vardag.

Det är fint det.


måndag, augusti 22, 2016

Det vanliga


* * *
Ösregnsmåndag och vardag igen. Vi har cyklat genom vätan, men sitter nu hemma, torra, varma och mätta igen.

Veckans mat är planerad och som vanligt är det väl mest en blandning av rätter på kyckling, lax och köttfärs och så något annat inslag.

I veckan äter vi:

Måndag
Kyckling i ädelostsås med vitt vin och smörstekt purjolök, toppad med valnötter. Sallad till.

Tisdag
Stekt sesam- och teriyakikryddad lax (marinerad över dagen), på en bädd av sjögräsnudlar och snabbfräst färsk broccoli.

Onsdag
Köttfärsröra med rökt sidfläsk och vitkål.

Torsdag
Gyros (i pitabröd för den som vill).

Fredag
Kan hända hämtmat från en thaivagn vi inte testat.


lördag, augusti 20, 2016

Inspiratörer



Inspirerar 1: Zuzka Light.


Inspirerar 2: Funky Gine.


Inspirerar 3: Lovisa Sandström och Jessica Almenäs.

* * *
Efter mitt maratonmål i början av juni var jag sugen på att lägga om min träning helt. 

Bara någon dag efter de där 42 kilometerna registrerade jag mig som medlem på en träningssajt.

Zuzka Light (namnet!) gjorde först videos för Bodyrock.tv, en hemsida med gratis träningsvideos som jag fick tips av en mamma på förskolan där Siri gick.

Efter en tid slutade Zuzka där, men har senare startat upp en egen sajt. Som medlem (för en kostnad på runt 80 kronor i månaden) får jag tillgång till ett veckoschema med träningsupplägg och videos där man tränar "tillsammans" med henne. 

En hel del av hennes träningsvideos ligger gratis på Youtube också.

Schemat inkluderar alla veckans dagar. Träningspassen är mellan fem och tjugofem minuter och jag gör ofta två om dagen (helt enligt hennes veckoschema). Sedan lägger man också till ett poweryoga-pass på cirka femton till tjugo minuter om dagen också.

I grunden ser det ut så här för mig: 

Uppvärmning med hopprep. Hundra höga knän, vart tionde hopp med korsade armar och direkt på hundra hopp där fötterna hoppar jämfota två gånger och sedan hoppar man saxhopp två gånger. Finns säkert något tjusigt namn på det hoppet som jag inte vet. Detta upprepar jag två gånger. Sedan hoppar jag tio dubbelhopp, alltså när man hoppar en gång men vevar två. Mellan dubbelhoppen hoppar jag fyra vanliga, annars orkar jag inte.

Sedan gör jag en dynamisk uppvärmning med Zuzka. Den tar två minuter.

Och så är det dags för passen. Det kan handla om allt från yogainspirerade klasser, till att man varvar hopprep och kroppsövningar i intervaller, till mer styrka med kettlebells och nästan rena stretchpass. Nu är det också handstående och balettinspirerade övningar på programmet. Jag gillar variationen, och att jag blir starkare i min kropps svagare partier. Jag gillar också hennes inställning och glädje i träningen.

Jag gör alltså två pass. Denna rutin hinner jag utföra på min lunch. Sedan gör jag yogaklassen på kvällen när Siri ska sova. Det är enkelt att få in i vardagen, och med de träningsredskap jag har hemma fixar jag alla variationer på övningar i vardagsrummet om jag vill.

Jag har yogamatta, pilatesboll, gummiband, lätta vikter, hemmabyggda yogablock och kettlebells. Dessutom använder jag Siris gymnastikringar uppe i taket till vissa övningar.

Funkar perfekt i vardagen, det stärker och utmanar samtidigt som det inte kräver för mycket av mig. Sedan lägger jag till något löppass ibland, ofta när min man vill att jag ska hänga med på några snabba kilometer (mer om det en annan gång).

Det finns också annat att reflektera kring. Bland annat mina förebilders nakenhet.
Speciellt Zuzkas.

Jag följer henne på Facebook och ligger flödet uppe på jobbet och hon dyker upp så scrollar jag generat förbi. Det är mycket hud, ser jag då.

Men när jag själv tränar så tycker jag om att hon är lättklädd. På så sätt är det enklare att uppfatta hur musklerna rör sig. Det är funktionen jag är ute efter helt enkelt.

Och när jag själv tränar och det är optimalt varmt, så gör jag det helst i bara sport-bh och korta shorts. Ger bästa frihetskänslan, tycker jag.

En annan inspiratör är norska Funky Gine. Hon är otroligt vacker och jag reflekterar ofta över bilderna hon lägger ut på Instagram. Hur hon både är fotomodellsnygg och otroligt stark. För mig är hon en inspirationskälla i hur hon utstrålar stolthet och styrka.

För mig väcker en del av hennes mer lättklädda bilder en tanke på att jag (nästan) aldrig tänker på mig själv som kvinnlig. Det är sällan vi överhuvudtaget uppträder så i Sverige, som det är något vi raderar bort som lite ofint.

Jag tänker att min kvinnlighet kanske skulle komma bättre fram i ett varmare land. Som när Malin Berghagen sveper omkring i sina långklänningar på Mallorca. Kanske?

Och till sist: Lovisa Sandström och Jessica Almenäs. Det var deras maratonprogram jag följde under vintern och våren och nu i höst kommer de med en ny träningsbok. Jag följer dem i sociala medier och lyssnar till deras podd Träningspodden - ofta när jag springer mitt milpass. Jag gillar deras funderingar och att jag får studsa deras åsikter kring mat, träning och hälsa mot mina. Sedan lär jag mig en hel del också.

Det är fint tycker jag, att allt detta är så mycket mer tillgängligt i dag.

Jag tränar ensam, men har ändå en tränare i telefonen. Jag pratar sällan träning eller yoga med andra, men lyssnar och läser mycket om ämnet.

Världen blir så nära, tack vare telefonen.

fredag, augusti 19, 2016

Stugliv för en liten kväll


* * *
Det var torsdag och efter jobbet åkte vi ut till stugan, där min syster med familj och Siri redan var.

Vi blev bjudna till middag och kom till dukat bord i inglasningen. Min flicka höll sin lilla bebiskusin så varsamt i famnen och vi åt gott under prat och skratt.

Sedan tog vi badkläder på och kröp ner i den vedeldade badtunnan. Det är bland det bästa jag vet, att känna sig lätt och varm i kroppen. Med vikens vatten som utsikt och några tallar som vajar lätt i vinden. Allt medan ryggen och axlarna sakta mjuknar.

När vi åkte hem i mörkret kände jag mig varm i själen. Sällskapsliv och glädje, när allt är så enkelt och fint och njutbart.

tisdag, augusti 16, 2016

Att ha en skäggig älskad och att vara två



* * *
Jag blir så glad när jag ser bilder i mitt flöde på människor som firar sina bröllopsdagar. Glada leenden, restaurangbesök. Det värmer in i hjärtat.

Vi har bröllopsdag i dag, jag och min älskade skäggige make.

Jag klev upp tidigt i morse och smög iväg till jobbet. Han åkte för att jobba strax innan lunch och jag löste av hemma. Så mycket firande blir det inte, eftersom vi knappt ses. När han kommer hem vid halv tio dricker vi en kopp te innan vi somnar.

Och trots att jag inte kommer att posta en glad restaurangbild, trots att jag firar åttaårig bröllopsdag med våra flickor, så känner jag mig på djupet oändligt lyckligt lottad.

För jag har en livskamrat. 
Jag har en livskamrat som är mild i själen, som har de vackraste ögon och ett skägg som doftar svagt av citrus.

När jag säger att jag vill springa maraton och i så fall behöver träna långpass varje söndag så säger han "Såklart! Kul. Gör det. Jag fixar det som behövs här hemma." När det är dags kör han bilen ner till Stockholm och tävlingen.

När jag säger "Jag vill springa ett terränglopp i Kiruna!", så säger han: Såklart. Vi åker allihopa.

Och vise versa såklart.

För mig är det en stor del av den verkliga kärleken. Den som håller i längden.

Jag älskar att resa tillsammans. Jag älskar att gå ut och äta. Jag tycker om att få genomtänkta presenter. Men mest av allt älskar jag att få omtanken, tiden. Att komma hem efter någon utflykt och få en kram, inte en sur min för att man blev sen. Att ha någon som alltid tror på en.

Bland det bästa jag vet, efter sexton och ett halvt år tillsammans, är att koka te och bära in rykande muggar vardagsrummet. En hund i någons knä, en serie på tv:n. Ett tänt ljus.

När livet inte behöver vara svårare än just precis så.

Jag har en man att älska. Han är skäggig och doftar citrus och är alldeles perfekt för mig. Och vi är två i livet, vi är två som går tillsammans.

Vilken oändlig tur vi har.





måndag, augusti 15, 2016

Dags för veckomat igen




* * *
Efter åtta veckor med en av oss vuxna hemma på heltid är det dags att sparka igång den vardagliga vardagen igen.

Därför har vi för första gången på länge gjort matschema för hela veckan och i går förmiddag var jag och Siri och veckohandlade. Det är lustigt hur skönt det kan vara att slippa rutiner där på sommarkanten och hur skönt det är att finna tillbaka till dem när det går mot höst.

I veckan äter vi:

Måndag
Tonfiskbiffar med näringsjäst och smörstekt vitkål tillsammans med en kall currysås.

Tisdag
Teriyakilax med sesamfrön och ångad broccoli med röd lök och fetaost.

Onsdag
Paj på mandelmjölsbotten fylld med tacoköttfärs och smakrik ost. Guacemole.

Torsdag
Kycklinggryta med sambal och blomkålsris.

Fredag
Snabb pizza med hemkokt tomatsås och kebab. 

Genom åren






* * *
Så var hon tio och jag tittar tillbaka genom åren. Det är fint med bloggen, att så mycket finns sparat.

Inför tioårskalaset klurade vi på alternativ, men att hyra en anläggning tycker jag är för dyrt för ett barnkalas.

Till slut landade vi i ett stugkalas. Siri bjöd in några få vänner till mormors stuga, som ligger rätt nära stan.

Regnet öste ner, men det var ändå kul att grilla marshmallows och bygga ihop egna kakor med Mariekex och kolasås och strössel. Fruktspetten blev också populära, dessutom kan man ju experimentera med grillad frukt ihop med både strössel och kolasås. 

Sedan var det dags att bada badtunna i ösregnet. Något dopp i viken blev det också. Alla var med och hade roligt på sina villkor.

Själva stannade vi kvar på stugan och åt middag tillsammans innan vi också kröp ner i den varma badtunnan. Att ligga så, i vattnet och titta ut över havet och känna duggregn och blötluft mot ansiktet. Det är bland det bästa som finns, tycker jag.

Till slut drack vi kaffe med varm-mjuka kroppar innan vi åkte hem för natten.

När vi kom hem fanns det dock ett paket att öppna. Siri fick ställa sig i hallen med mobiltelefonen och så fick hon uppdrag på sms, och efter varje utfört uppdrag (plocka fyra olika ätbara saker från trädgården eller ta en selfie med snorkel) skulle hon skicka bild. Kul utmaning som resulterade i ett paket i vedförrådet. Vad hon fick ska jag visa bild på en annan dag.

Två kalas till hann vi med denna helgen och nu har vi en tioåring, och vi är glada att ha fått fira henne så fint.

lördag, augusti 13, 2016

Kontrollerad brännskada för bättre hy


* * *
Det kan vara lite chockvarning på två bilder nedan. Jag känner det själv när jag ser på dem i efterhand, men när jag var inne i det så blev jag liksom lite blind för det hela.

Jag skrev dagbok om det hela i tidningen i våras, men jag tänkte att jag skulle berätta lite här också. Det handlar om hud och hudvård. Det hela började med att jag sedan några år tillbaka har jag varit torr i ansiktet.

Och då menar jag t-o-r-r.

Det kan tyckas som en världslig sak, men dels gör det ont när huden spricker bara man rör i den och dels är det trist när man som jag ändå gillar att känna sig fräsch.

Jag har provat det mesta. Serum, dyra hudvårdslinjer, äta mer fett, smörja med koksolja. You name it.

En dag förra vintern gick jag, på infall bara, till en företagare som sysslar med medicinsk hudvård.

Gjorde en hudanalys och fick veta att jag hade början till rosacea. Fick en behandlingsplan och gick hem med en påse produkter. Ansiktstvätt samt dag- och nattkräm.

För mig som sysslat med inpackningar och serum och krämer kändes det futtigt. Tvätta, smörja. Klart. Men jag kände skillnad. Snabbt.

Efter det gjorde jag två mildare fuktpeelingar på salongen och sedan var det dags för den stora dunderkuren.

En tca-peeling som fungerar som en kontrollerad brännskada för huden. Den går helt enkelt ut på att det yttersta hudlagret flagnar bort och fram får ett nytt, fräscht utan skador komma fram.

Proceduren tog ett tag, eftersom jag gjorde peelingen i omgångar, för att huden skulle klara det.


Första gången var jag nervös. Det kändes läskigt, men det gick bättre än väntat och gjorde inte lika ont som jag trodde.

Efteråt såg jag ut som en svullen röd tomat i ansiktet.


När det började läka ihop såg jag ut så här. Gammal flagad hud och så ny under.

Jag har gjort många intressanta reflektioner på vägen. 

Som att människor jag träffade, både privat och på jobbet, var så hänsynsfulla. 
Jag såg till exempel att barnen på min dotters skola tittade när vi var i kapprummet. De vet ju att jag inte brukar ha sår och röda flammor i ansiktet. Men ingen frågade.

När jag var i sociala sammanhang ville jag ursäkta mig. Ursäkta för att jag ser lite ofräsch ut. Det är intressant att reflektera kring. Varför skulle jag behöva be om ursäkt?

Som jag såg ut och som huden kändes gick det helt enkelt inte att sminka sig och att gå runt osminkad med små sårskorpor är en ny erfarenhet. Nyttigt.

Sedan blev det 'värre'. Folk började fråga vad som hänt. Om jag fått någon allergisk reaktion. Det var bara att gilla läget och förklara, men jag var glad att jag inte hade några restaurangbesök planerade.

Sedan började den-torra-huden-festen. Jag flagnade de luxe. Huden blir först mörk och sedan lossnar den i mindre sjok. 

En morgon när jag tvättade mig och smörjde in huden kände jag plötsligt hur mjukt ansiktet kändes under fingrarna.

Alldeles gosigt babymjuk och len. Huden kändes ny, vilket inte var så märkligt eftersom att huden faktiskt var ny.
Men ändå!

Känslan att inte vara fnasig och knastrig och sprickig är faktiskt rätt härlig.



Nu har det gått någon månad och jag kan sammanfatta. 

Jag sökte hjälp för torr (jättetorr) hud och fick på förslag en stark kemisk peeling. Efter lite hemmajobb och förberedelser påbörjade jag processen. För en process har det varit. På flera sätt. 

Jag behöver inte se perfekt ut, inte alls.

Att göra den här hudvårdsbehandlingen har för mig inte handlat om skönhetsfixering. Det handlar snarare om att få en fin utgångspunkt som gör att jag inte behöver gömma mig bakom smink, eller att jag behöver undvika speglar för att ansiktet är rödflammigt och ökentorrt och ont.

Nu när hyn känns okej behöver jag inte bry mig. 

Jag har kvar mina pormaskar och milier, men huden är återfuktad och fin.


Och sedan, till sist. När jag intervjuade en svensk mästarinna i make up tidigare i veckan passade jag på att fråga henne om de bästa knepen för en snyggt sminkad hud.

Hon borstade på en mineralfoundation från sitt eget märke och jag blev kär direkt. Perfekt färgmatchning, perfekt täckning av röda partier, lätt att jobba med och precis så lagom matt som jag vill ha en foundation. Det behövs inget puder och resultatet håller genom en hel dag - med lunchträning.

Det är bra betyg.

fredag, augusti 12, 2016

Basset hounds på film


* * *
Den här flickan är nu elva månader. Hon går ofta under namnet Varmkorven eller Limpan och kan nu vara hemma i tvåtalet timmar utan problem. Säkert längre, men det har vi ännu inte testat.

Hon är oändligt kärleksfull men verkar gå i sin hundstorasysters fotspår när det gäller veterinärbesök. 

Lätt roströda armhålor och en kliande haka gjorde att vi - vår hundvana trogen - har spenderat ett antal pengar hos veterinären. Vi hoppas att det hela är tillfälligt och orsakat av en varm och fuktig sommar. Nästa steg är att byta till allergifoder och göra allergiutredning.

Been there, done that.

Men vad spelar det för roll, bara det ordnar upp sig.

För, den finaste av hundar, det är hon.

Och när jag säger så lägger människostorasystern alltid till: "Och Hemi!".

Och Hemi, såklart.


När Leslie flyttade hem till oss var vi såklart tvungna att se om filmen "Aristocats" där Basset hounden Lafayette ständigt trampar på sina långa öron.

Vi skrattade gott i soffan åt igenkänningsfaktorn.

Och nu har nästa Basset-filmstjärna gjort entré.

Nämligen den här rackaren, i biofilmen "Husdjurens hemliga liv":


Visserligen är vår Leslie rätt morgontrött.

Denna sista semestervecka för delar av familjen kliver jag upp klockan sex.
Leslie sover vidare.

Vid sju brukar nioåringen komma upptassande.
Leslie sover vidare.

Vid halv åtta kommer pappan i familjen.
Leslie sover vidare.

Ofta har hon inte släpat sig ur sängen heller när jag åker till jobbet en stund senare.

Men riktigt så trött att hon drar bakbenen på en kärra är hon inte. Än i alla fall.

torsdag, augusti 11, 2016

Snart tio


* * *
Vi har de sista dagarna med ensiffrigt barn nu.

På lördag fyller hon tio. 

Etta nolla.

Och världsbäst.

Hon har en själ mjuk som honung och vacker som norrskenet. Hon har visdom och skratt och allvar så man hisnar ibland.

Häromkvällen när jag var lite ledsen så tröstade hon mig, precis som jag behövde tröstas. Och jag sa till henne, att den vän som får ha henne vid sin sida genom tonårens känslostormar, kan skatta sig lycklig.

Sitt kalas har hon valt att fira med få vänner på mormors stuga. Det blir grillade marshmallows i Mariekex med tillbehör man själv sätter till, som kolasås och strössel. Det blir fruktspett och dricka och bad i badtunna. Dopp i viken för den som är modig och så lite salta chips om någon blir sugen.

Allt som hon själv planerat.


Till presenter har vi inte som vana att köpa dyrt, vi ger hellre smått genom året. Och reser. 

Men nu har vi handlat två saker som kommer att få henne att le.


Just nu är hon och hennes pappa på bio, så jag har slagit in paket och gömt paket och klurat på en liten skattjakt. De gånger jag själv fick paket så i barndomen, de minns jag ännu.

En torsdag med lite lätta kalasförberedelser och en reflektion över tiden som gått.

Det är fint och bra.

Och ja. Vi fick ett barn. En fantastisk strålande stjärna som strösslar glitterglädje över vårt liv varje dag. Det gör inte ont längre, att tänka att det kanske är just precis såhär det var meningen att bli.

Jag lever inte i skuggan av något som inte blev.

Jag lever i strålglansen av det vi fick.



tisdag, augusti 09, 2016

Mitt hjärtas röst och glädje


* * *
Jag tog ut lite komptid i anslutning till min lunch i dag och mötte upp denna själavackra människa utanför mässområdet. Sedan strosade vi hand i hand mot stora scenen för att se Tony Irving och några dansare från Let's Dance i tv uppträda.

Både jag och Siri tyckte att det var kul att få se proffsdansare uppträda live och vi skrattade gott många gånger. Det var en fin stund, med henne i mitt knä. Lite blåst, någon regndroppe, hennes svala skuldra under min haka. Däremot reagerade jag på hur ordet "kärring" användes under föreställningen plus en del andra könsskämt. Det känns förlegat på alla sätt och vis.

Nåja. Lite dans och autografer från dansarna som önskade Siri lycka till på balettskolan, och sedan en sväng på mässan för att testa skakande träningsplattor och titta på mineralsmink innan jag tog arbetsdagen vidare och min älskade cyklade hem till sin far.

Så fin kan en glimt av en tisdag vara.

Och på lördag är hon inte ensiffrig längre.

På lördag blir vår Siri tio år.




söndag, augusti 07, 2016

En helg


* * *
I fredags gjorde jag min sista dag som nyhetschef för den här gången. Jag blickar tillbaka och känner mig nöjd med att jag tagit fram artikelidéer om bland annat Pride, om eventet "Spring med kärlek" och att jag lyft in ett personporträtt med en ung, driftig kvinna bland en massa erfarna äldre män.

Glad för gott samarbete, posivitet och ett fint sätt att behandla varandra, även om det såklart finns saker man kunnat göra bättre också.

När jag var klar för dagen cyklade jag hem till detta.

Rosévin i solen och grillen som glödde.


Vi åt entrecote med beasallad, padrons och en hemmagjord salsa med sting.

Åh, så gott!


Resten av helgen har annars ägnats åt detta: Muffins.

Siri och en vän till henne deltog i Muffinskampen på Köksscenen på Stora Nolia i dag. De bakade citroncupcakes med Dumlegömma och vildhallon samt citronfrosting och som dekoration hade de jordgubbar samt silver- och guldströssel.

De på bilden är en prototyp.

Så har helgen framskridit. Med god mat, löpträning inför terrängloppet i september och en herrans massa muffins. Vinsten, förresten: 1,7 kilo lösviktsgodis ...



fredag, augusti 05, 2016

Ny utmaning


* * *
Efter maran i juni har jag inte sprungit mycket alls. Inte för att jag fick avsmak för löpningen. Jag har bara varit mer sugen på annat.

Det enda jag fått till är något solskenspass, några intervaller och något hårt, kort pass med min man (han är läskigt och orättvist snabb).

Istället har jag tränat annat. Roliga pass via ett nät-abonnemang som inte kräver lika mycket. Eller inte på samma sätt.

Men nu blir det att lägga om träningen igen. En ny utmaning ligger en månad bort.

Inte i maratonklass men det lär bli stenigt, smutsigt och otroligt blött.

Jag är peppad!