söndag, augusti 28, 2005

Nära till gräsänka-status

Nära nu.

Till jag slutar jobba.
Ögonen som små skåror. Längtar hem till mitt te, som jag fick i tröstpresent av svärmor, med hjärtan i.

Också nära till Markus åker. Känns i alla fall skönt att följa med. Ska lindra svårmodet med lite avancerad shopping. Hoppas på en ny mössa, en hatt, ett par mörkbruna stövlar och en ny väst. Minst.

Och förresten. Han har eldat därhemma. 25 grader i vardagsrummet.

Ångest

Det var år sedan jag kände den där läskiga känslan i magen, bröstet, ryggen.

Ångest.

Imorgon åker Markus till Umeå. Tre år borta från mig, huset, hunden.

"Men han kommer hem på helgerna", säger alla. Och "Sista året är ju praktik, så det blir bara två år och tiden går fort så snart är han hemma igen". Och "Då får ni ju bara kvalitetstid".

Och. Jag avskyr det. Jag ser i deras ögon en enda sak. "Tur att det inte är jag". Klart jag förstår, har säkert tänkt så själv massor av gånger. Nu är det min tur.
Jag vill ha min Markus här här här hos mig varendaste dag. En tänt värmeljus i kallfarstun när jag kommer hem från jobbet på natten. Nybryggt kaffe på morgnarna. Alla världens-bästa-vardagsmiddagar. Att det är olidligt varmt i vardagsrummet för att han tokeldat i kaminen när jag varit borta.

Skotta själv. Elda själv. Gå ut med hunden själv. Äta, se på tv själv. Göra allt själv.Har tagit ledigt från jobbet en dag. Följer med till Umeå första dagarna. För att ludda ut övergången kanske. Markus blev i alla fall glad. Och Hemi, för hon får världens bästa (ger-mat-vid-bordet) hundvakt.