onsdag, november 30, 2011

Om att ta en familjebild

När både jag och mina kollegor på de stora magasinen gör inredningsreportage gör vi ofta en faktaruta och tar en familjebild. Det är liksom trevligt som läsare att få den informationen samlad, både i kort text och bild.

Men de där familjebilderna kan ofta kännas rätt uppställda och som ett måste, snarare än ett kreativt foto.

Några fina vi tagit kan jag visserligen genast dra mig till minnes men bilden ovan, som jag hittar i min inspirationsmapp, är min favorit. Älskar att barnet sitter baklänges på hästen, linjen när geten drar i kopplet och de murriga grå tonerna. Så fint! Och vilket jobb bakom. Gillar.

tisdag, november 29, 2011

Om att skapa lite advent hemma















Några kuddfodral, hyacinter och mängder med ljus. Men med solskenet känns det mer höst än advent.


Och, ja, Siri har placerat sitt fina luciatåg i fönstret tillsammans med nyborstade My Litte Ponys.

På jobb igår

måndag, november 28, 2011

Lite mindre rädd

Jag har haft en härlig helg i matens tecken.


Fisksoppa av maken, och sällskap av svärmor och svärfar efter stressig jobbdag i fredags. Lördagsträning och fantastisk brunch på Järnspisen med en god vän. Majskolvar, sticky chickenwings och cole slaw till middag. Ost, kex och fikonmarmelad på det till filmen.



Söndagen fortsatte i lite lugnare mattempo, men med umgänge av morfar, kaffe med en vän och senare adventsvesper - adventskonsert i kyrkan med Siri, svärmor och svärfar och deras vänner.


En fin helg, med uppladdning för denna dags hjärt- och lungräddningskurs.



Märkligt var man kan möta sina rädslor. Inte för att jag var rädd för kursen, utan för tankarna den framkallade kring livets skörhet och vad som kan hända. Sådant som man vet, inomi, men som jag gärna lägger åt sidan.



Från början kändes det jobbigt, men efter samtal, provräddning av docka, genomgång av hjärtstartare och mer samtal med fantastiska personer från Räddningstjänsten känns det tryggt och bra.



Lite mindre rädd, lite mer förberedd.

torsdag, november 24, 2011

Jasmine, Aladdin eller Jon Oskar

Jag och Siri diskuterar efternamn när jag kommer hem från avslutande gången på min yogakurs. Det hela utmynnar i ett hypotetiskt samtal om vad en eventuell lillebror eller lillasyster till henne skulle kunna heta.

Siri har bilden klar för sig.

Jasmine.
Aladdin.

Eller Jon Oskar.

Och på tal om Jon Oskar så ligger hemsidan till våra fina vänners nya restauranger ute. Nästa vecka åker vi på bistro-invigning. Det ser jag fram emot. Mycket. Och Siri är redo, med grå spetsklänning, glitterstrumpbyxor och k l a c k e s k o r.

onsdag, november 23, 2011

Just nu önskar jag mig

Jag vet. Jag har skrivit om afswedalas sängkläder förr. Jag äger ju inte ens ett örngott från dem, men ibland har nätet en förmåga att skapa ha-begär. Men om bloggare efter bloggare beskriver dessa lakan med orden ekologiska bäddset, med samma känsla som gamla mormorslakan fast i ny mordern tappning och det dessutom med fina broderade budskap på är det liksom svårt att inte bli sugen.

Den senaste veckan har jag förskansat mig i datarummet om nätterna. Jag sover. Ostört, ja förutom Hemi som hälsar på mig ibland och slumrar vid fotänden en timma eller så.

Bra så. Men nu önskar jag uppgradering : ) En mjuk bäddmadrass och naturligtvis ett [dyrt] set från afswedala. Drömma, det får man ju.

Om att följa sitt hjärta

Jag tänker på vart ens intresse kan ta en. Hur åren formar och omformar.


Jag och Markus har delat vardag i snart tolv år.


Jag var 19 när vi träffades och hela mitt vuxna liv har jag levt med honom.


Jämställda är vi inte. Han byter däck, skottar och klipper gräs. Jag tvättar och skurar. Men samtidigt, vi har en fin vardag tillsammans. Vi gör lika, om än olika saker.


Han lagar mat och går ut med soporna, jag bäddar rent och köper hem toapapper. Presenter och ansvar för utflyktsväskor, vantar och skidor, det delar vi på.


Ungefär så. Kanske är det också någon form av jämställdhet.


Jag har ingen anledning att stämma in i klagokören när människor småklagar på sina män, om att de aldrig lagar mat, att den där presenten aldrig skulle bli köpt om inte en själv gör det. Jag skulle aldrig prata om min partner så, inte på det allmänna klagosättet.


Vi lever bra. Och lyckligt. Nästan varenda dag är vi glada att se varandra.


En puss, en kram.


Ibland tänker jag tillbaka på då. När vi var unga. Vad skulle jag tycka om oss som par då jämfört med nu?


Under de senaste åren har ett slumrande intresse väckts till liv hos min man. Det har tagit allt större del av hans fritid. Och det gör mig hjärteglad.


Att våga pröva något nytt. Att ge sig ut på okänd mark.


Att livet fortsätter att forma och omforma.


Nu har intresset blivit större än så. I alla fall för ett tag.


Efter nyår är han tjänstledig för att följa sitt hjärta. Det känns fint.

måndag, november 21, 2011

Lästips




Läser en intressant intervju med Per Morberg i DN Söndag. Naturligtvis kommer den till sin rätt bättre i pappersform, men jag länkar till den ändå.


Om hur han och hans fru Inese träffades, hur han slet i restaurangkök och hon fick klara ensam vardag med fem barn. Om Pers karriär, dåliga impulskontroll och om att spela rollen som sig själv.


Mycket läsvärt.

Vardag

Jag står i köket och skär vitaminrik fruktsallad till Siri.

Hon susar in i köket och undrar:

"Snälla mamma, kaaan jag få en frusen köttbulle att gnaga på till kvällsmat?"

lördag, november 19, 2011

Lördag morgon



Guldklimpen är hos mormor och jag hoppas att hon snart vill komma hem. Vi hade en middag-konsertkväll igår.

När jag slutade jobbet svängde jag förbi frissan och köpte en toning för att fräscha upp håret inför utekvällen. Blond, stod det på förpackningen. När jag drog i färgen i håret såg den mer mörkt chokladbrun ut och jag läste än en gång färgbeteckningen. Fortfarande blond. Men jag blev mer brunhårig, som tur är känns det helt ok.

I dag åker vi kanske en sväng på julmarknad. Sedan hade jag tänkt att vi ska spendera eftermiddagen framför en dvd med julstämning, jag och mina tjejer.

tisdag, november 15, 2011

Kurmasana



Jag sitter och skriver på en text, men alltså, jag har svårt att släppa dessa asanas.

Bhujapidasana, Kurmasana och Supta Kurmasana.

För här är jag nu. Och jag förstår inte hur det ska bli möjligt.

Här är Maria Villela igen. Hon gör det så vackert.

En dag, om många år, kanske ...

måndag, november 14, 2011

Det här med att [inte] sova

Först jag och maken. En smal säng, ett täcke.

Så flyttade det upp en sammetsögd hund mellan oss i bädden och ett täcke till behövdes om natten.

Efter ytterligare några år tog Siri plats i sängen. Ett litet spädbarn som önskade närhet. Helst ville hon sova på mitt eller sin pappas bröst.

Hjärtslag mot hjärtslag.

Det där spädbarnet har nu blivit en 111 centimeter lång människa. Och fortfarande föredrar hon att sova nära, nära. Vi har sovit tätt intill varandra, två vuxna, en 50-kilos hund och ett barn med växtvärk och problem med andningen i fem år nu.

Och hur mycket jag än värnar närhet så vaknar jag många morgnar med ledbruten och anpassad kropp. Som i sömnen håller emot, för att inte trilla ner på golvet.

Jag har haft olika idéer med sovlösningar och sängplatser. Ett tag somnade Siri ett tag i sin säng, det har hon inget emot, att somna där. Men hon började vakna tidigare och tidigare och komma över. Till sist kom hon till dubbelsängen redan innan jag somnat. Och jag har inte hjärta att följa henne tillbaka till hennes egen säng.

Men nu har jag liksom kapitulerat. Jag måste få sova. Och även om jag får ont i kroppen av en hårdare madrass så sover jag nu. Själv. Utan sparkar, snarkar och klinande och hundmuller. I gästrummet. Själv.

Och nästan lika ofta sover flyttar maken över till sängen i Siris rum.Så det är en ständig turné.

Och den slutar allt som oftast med att våra två närhetstörstande flickor ligger och pressar på varandra i dubbelsängen.

fredag, november 11, 2011

Hipp hipp hurra ...

... för vår finaste Humla i dag. Bekväm i kynnet som en nioåring hundtant, men ibland busig som en niomånaders hundvalp.

I snart nio år har vi haft förmånen att njuta hennes sällskap.

Smutsiga tassar, en varm kropp, öronskakningar. Genom bruten tass och allergier. Sammetsögon, utflykter, gemenskap. Från matvägrare till mattjuv.

Det finns tusen och en saker att skriva. Nio år är lång tid. Hemma kallas hon mest för Humlan, Humlo, tjejen, gamm'tanten och storasyster. Siri är noga med det. Hon har en storasyster.

Självklart.

Lika självklart sjöng vi födelsedagssång och bjöd på Frolic vid sexsnåret i morse.

Födelsedagsmus







Efter jobbet åker jag till en grannstad och ansluter maken för inflyttningsfest med översovning.


Siri och Hemi ska vara med farmor och farfar. Därför är förberedelserna inför lördagens födelsedagskalas, som Siri är inbjuden till, redan gjorda.


Festklänning, kofta och paljettsandaler är nerpackade - och givetvis paketet. I morse tog vi några bilder på födelsedagsmusen.

onsdag, november 09, 2011

Alltid böcker







Just nu läser jag Niceville av Kathryn Stockett. Läsvänlig, skulle jag säga. Med en ton som sätter sig direkt. Ett intressant ämne och nya insikter. Rent språkligt inget mästerverk, inte alls dåligt, det fyller sin funktion, men inget mästerverk som sagt. Men med en sådan historia spelar det mindre roll.


Näst på tur väntar Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Den fick jag i födelsedagspresent och har hört mycket gott om. Förra helgens bokläsare i tidningen hade den som tips till gå-bort-present.


Linda Olsson har jag hört prata om sitt skrivande på Ordmån hos Krokodil. En mycket intressant kväll. Första boken av henne älskade jag. Både för historien och framför allt för dess magiska språk. Andra boken minns jag inte, men den uppfyllde inte mina förväningar drar jag mig till minnes. Nu fick jag tips om hennes tredje: Det goda inom dig. Naturligtvis ställde jag mig genast i kö på biblioteket.


I ett nyhetsbrev fick jag vetskap om att Mia Skäringer skrivit ny bok. Avig Maria. Älskar boktiteln. Så här står det i katalogtexten: "Jag tror på att kärlek är svaret på det mesta. Jag tror att igenkänning och humor ofta är det som förlöser oss. Och när du skrattar känner jag mig inte ensam för jag ser att du är som jag. Jag älskar det som är roligt och sorgligt. Fult och fint. Jag tänker aldrig välja. Den här boken heter Avig Maria. Morsan. Madonnan. Horan. Kvinnan. Människan. Går genom fulrum och finrum. Ibland naken, ibland jävligt påklädd."


Bubblare som jag ska försöka klämma in är Drömhjärta av Cecila Samartin. Hennes Señor Peregrino var en fin bekantskap och nu har jag fått avisering på bibblan att den kommit in.

tisdag, november 08, 2011

Tisdag

Det är så mycket jag vill greppa och samtidigt inget alls.


Just nu skulle jag helst försjunka i yogavärlden. Pendla till shalan i Luleå, träna i två timmar, dricka te ur den stora grytan på spisen och åka hem till familjen. Äta gott, bada med Siri och mysa framför kaminen innan tidig kväll och vila.


Jag tänker också på den här tiden förra året. Hur min resa har sett ut, den som jag inte formulerat här. Hur världen gjorde en kullerbytta då. Och aldrig mer blir sig lik. Och så är det ju, livsomvälvande saker gör att vi inte går tillbaka till samma som innan, vi går vidare. På något sätt.



Ett helt år sedan. Mikrosekunder och oceaner av tid.



Det är tisdag i dag. Den fina gasspisen har flyttat in i köket, Siri sover i dubbelsängen och jag förbereder mig för att hugga tag i rolig redigering och inhopp som föreläsare / lärare.

lördag, november 05, 2011

Ashtanga

I helgen yogar jag. På Luleå Yogacentrum, för Magnus Appelberg. Och trots att jag har sträckt mig i baksida lår och förmodligen kommer att dras med problem rätt länge (och inte kan göra framåtböjningar) så känner jag mig glad och inspirerad.

Efter två dagar har jag för första gången på länge känslan av att totalt ha landat i min kropp.

Jag har badat badkar med Siri, ätit några Dumle gingerbread och snart ska vi förbereda en enkel middag tillsammans.

För första gången på länge tittar jag på dammtussarna på övervåningen och tänker jaha, här ligger ni, och ni får ligga kvar. Utan att genast kånka upp dammsugaren, utan att må dåligt över det och utan att planera när jag bäst kan klämma in det i programmet.

Och det är faktiskt väldigt befriande.

fredag, november 04, 2011

Bilder ur livet




Helg. Fika vid kaminen, paketöppning för maken (egeninköpt till köket) och middagsbjudning. För mig väntar yoga i dagarna tre. Blir nog en bra helg det här.

torsdag, november 03, 2011

Med smak för pepparkaka [i det mesta]

I nyhetsbrev, reklamutskick och magasin är julinspirationen på topp. Inredningsmässigt är julen min favorit och jag frossar och inspireras. Hemma hos oss väntar två nya kuddfodral och en ny adventsljusstake på att tas i bruk.

När jag tidigare var i matbutiken fick jag nästan ta skygglapparna på. För pepparkakssmaken verkar ha flyttat in på allvar. Och jag är galen i pepparkakor och pepparkakskrydda. Och kanel. Jag tror förövrigt jag är beroende av kanel.

Frödinge har en kladdkaka med smak av pepparkaka och Dumle har sin gingerbread-kola (den måste jag testa till helgen!).

För att stilla mitt sug av pepparkakor (min mage har totalt slagit bakut på sistone, gluten går bara inte just nu - och helst inte mjölk heller) så mixade jag bollar av blötlagt bovete, solrosfrön, nejlikor, ingefära, kanel, salt och dadlar. Det fungerade. I alla fall för stunden.