fredag, mars 27, 2020

Det ljusnar


* * *
Väckaren ringer och innan jag vet om att jag är vaken har jag mjukiskläderna på. Fötter i tjocksockar nedför trätrappen som jag själv skrapade och slipade för många år sedan.

När jag kommer nedanför böjen tittar jag ut genom fönstret ovanför köksbänken, precis som vanligt.

Det är ljust ute och himlen är rosafärgad mot aprikos. Det är så fint att mötas av de färgerna varje morgon nu. En snäll syn för nyvakna ögon.

På lunchrasten tar jag en promenad genom min lilla stad. De har börjat sopa upp vinterns sand och grus och jag älskar det vårtecknet.

När jag cyklar till bokklubbsträff om kvällen behöver jag inga täckbyxor. Jeansen räcker som skydd mot kylan även kvällstid och det känns så fint i hjärtat när jag trampar hem mot min familj, utan att frysa.

~ även om det är svåra tider nu, så känner
jag i hela mig, att det ljusnar.

måndag, mars 23, 2020

I coronatider


* * *
Det är en speciell tid.

Samtidigt fortsätter (än så länge) mitt liv ungefär som vanligt.

Det kommer ut så mycket information, och som journalist jobbar jag med corona nästan varje dag, men privat så tycker jag inte så mycket. Det finns så oändligt många människor som tycker så oändligt mycket, att jag inte behöver sälla mig till dem.

Jag försöker förhålla mig, och ta mitt ansvar. Samtidigt blir jag översköljd av nyheter, åsikter och olika aspekter. Min känsla är att jag mest vill promenera i solen och läsa en analog bok.

För att fira in helgen bjöd min Markus ut oss på burgarmiddag på vårt favoritställe.

Annars tänker jag att jag lever i coronaanda mest hela tiden.

Förutom på jobbet träffar jag inte så mycket folk. Vi hänger mest hemma eller är utomhus.


I lördags åkte jag, Markus och Leslie ut till Gläntan. Vi promenerade i solen på isen och tusen minnen av promenader med vår förra hund Hemi sköljde över mig.

Hur jag och min svärmor tog med fika och satt här på höstkanten och fikade medan Hemi tiggde kanelbullar och sprang i sanden.

Hur ovisst det än må vara med Leslie och hennes sjukdom (hon hade sämre värden sist) så njuter vi av varenda sekund med henne. Blir aldrig trött på att se hennes gulliga hundrumpa gunga när hon spatserar fram i livet.


Under arbetsveckan skrev jag om initiativet Local hero Piteå som går ut på att stötta lokala företag så att de finns kvar efter coronakrisen. Idén fick genomslagskraft och en av grundarna var med i Nyhetsmorgon. Där såg jag också ett foto jag tagit fladdra förbi i rutan.

Såklart tränade jag också i helgen. Lördagar är min långträningsdag. Först lyfter jag vikter och hoppar hopprep närmare timmen och sedan springer jag på löpbandet lika länge.

Efteråt känner jag mig liksom rentvättad inuti.

Så gick en vecka till av mars. 

Jag börjar som jag slutar. Det är en speciell tid vi lever i.

~ men i dag cyklade jag och Siri till skolan och jobbet. 

Asfalt hela vägen och det finns hopp om ljusare tider.

lördag, mars 21, 2020

Det stora, alternativa hälsoinlägget


* * *
Siri blev sjuk strax innan sportlovet och det var en segdragen influensa. Efter första tidens klassiska febernedsättande tabletter och hostmedicin har jag gått över till mina huskurer.

För även om hon är frisk, så sitter hostan kvar.

Det absolut bästa har varit den gula löken. Den har revolutionerat de hostiga förnätterna. Men mer om den senare.

Det första jag tog till var mitt älskade silvervatten. Det sägs att det hjälper mot bakterier i ren form, men mot virus krävs sprit och citron. Jag blandade helt enkelt en silvergrogg och gav en tesked varannan timme. Hjälpte snabbt mot den röda och onda halsen.

Manukahonungen från Nya Zeeland är svindyr, men svinbra. Den upptäckte jag för ett tag sedan när Siri kraxade och kraxade. Hon var hos skolsystern men allt såg okej ut. Då köpte jag en burk och efter några dagar med en tesked honung i ljummet vatten var allt krax borta.

Jag har läst att manukahonung används som alternativ till antibiotika i vissa länder och på sjukhus i andra delar av världen används den på exempelvis brännsår.

- - - - -

Såhär skriver Kurera: "På senare år har även forskningen kunna påvisa de speciella egenskaperna hos Manukahonung. Man har i studier kunnat se att honungen verkar antibakteriellt, antiseptiskt, antioxidantiskt - och sårläkande. Bland annat är den antibakteriella komponenten methylglyoxal särskilt verksam, vilket gör att honungen effektivt motverkar bakteriebildningar och hjälper till att läka sår. Manukahonung har även visat sig vara mer effektiv än antibiotika vid till exempel halsfluss och andra infektioner.
Honungen har visat kunna skydda mot omkring 80 olika sorters bakterier."

- - - - -

Viktigt att komma ihåg bara: Blandar man ut honung med vatten ska det inte vara varmare än 40 grader, för då förstörs många av de fina egenskaperna.

Jag har också köpt hem en bra c-vitamin. Den här från Holistic är i pulverform och blandas ut med vatten. Hjälper till att stärka immunförsvaret.

Såklart kokar jag också te på chaga och Pau D'Arco, men det är mer som en bonus : )

Men nu kommer vi till den oväntade och billiga stjärnan i showen. Den gula löken.

Det var en kväll när Siri hostade och hostade. Jag drog mig till minnes att det finns ett löktrick. Så jag tassade ner i pyjamas och skivade en gul lök. La den i en vid skål och hällde över kokande vatten så att det nästan täckte löken. Ställde den inte så ljuvligt doftande skålen vid hennes säng och på bara några minuter lugnade sig hostan och hon somnade.

Sedan dess har jag upprepat proceduren varje kväll och hostattackerna som alltid kommit när hon sovit en dryg timme är nu borta.

Det är magiskt så bra det har fungerat.

Har såklart googlat vidare och har kokat hostmedicin (som ska hjälpa till att lösa upp slem) på gul lök och senare blandat i citron och honung.

När jag frågade henne hur den smakade svarade hon att den var ok. "Smakar som skolans mat ungefär."

Hon är luttrad, min Siri.

fredag, mars 13, 2020

Veckohandling


* * *
Så här ser det för det mesta ut i vårt kök på söndagseftermiddagar.

Då har vi matplanerat veckan och handlat. Den här maten är måltider för söndag till fredag.


När maten är på plats i kyl och skafferi så brukar jag preppa för veckan som kommer.

En matpaj är bra att ha, till exempel på torsdagar när Siri har med middag till skolan redan från morgonen.

Jag mixar också mellanmålsbollar till henne med smak av choklad, lakrits och torkade hallon. Kokar ägg till mig själv och gör två sorters granola samt kokos- och smörbollar till mig.

Ibland bakar jag något glutenfritt bröd också.

Tycker att det är så mycket värt att ha allt förberett inför veckan, så att mycket är klart att bara lägga samman den aktuella dagen.

Det är lite konstigt, att stå vid köksbänken och måtta frusna hallon och havreghurt, när vi egentligen skulle ha varit i Ryssland.

Nåja, det känns bra att vara hemma och Ryssland finns ju kvar.


lördag, mars 07, 2020

Mysläsning (och de perfekta äggen)


* * *
Det känns verkligen som om De sju systrar-serien har tagit världen med storm. Läste att Lucinda Rileys böcker sålts i över 20 miljoner ex världen över.

Jag har läst de två första och tycker det är de perfekta förströelseböckerna som ändå ger något till själen. Tycker om kärlekshistorierna, miljöbeskrivningarna och hur systrarnas öden smälter ihop med personer som levt tidigare i historien.

Böckerna får mig att googla saker, att lyssna på klassisk musik och fundera över ord. Det tycker jag om och det känns härligt att veta att jag har flera böcker kvar.

Som härliga färgrika presenter att se fram emot.

Äggen som kom med på bilden är min nya frukostfavorit.

Jag steker två ägg i rikligt med smör i min gjutjärnspanna.

Sedan vänder jag äggen och lägger på skivad mozzarella, stänger av plattan och låter äggen bli krispiga i kanterna och osten mjuk.

Sedan strör över en massa torkad oregano, flingsalt och peppar.

Så gott!



fredag, mars 06, 2020

Att inte få vabba längre


* * *
Jag har tänkt på de här orden i snart en vecka nu, men det har verkligen inte funnits tid att sätta sig ner någon liten stund.

Siri blev hängig i söndags och var hemma med feber på måndagen. På tisdagen höll vi kontakt via sms medan jag jobbade några timmar, men sedan kände jag att jag behövdes

Hemma.

Cyklade hem och mötte en tjej med närmare 40 graders feber.

Klart att man behöver en förälder då.

Det känns lite jobbigt, att inte få vabba längre.

När mitt barn är sjukare än 'lite hängig' behöver jag vara där.

Nu har jag pusslat med semester och komptid och jobbat lite hemifrån, men i grunden känns det fel i föräldrahjärtat.

För jag förstår hur den där tryggheten behövs. Någon nära som ger värktablett, serverar vatten, finns där och säger att det blir bra och skojar lite så det inte blir så allvarligt.

Man kan säga att det har varit en blandning mellan stökig och fin vecka.

Förutom febern och alla vanliga förkylningsgrejer har Siri mått magsjukeilla.

Vi har sovit på tunn madrass på golvet, vi har varit delvis vakna på grund av magont och hosta några nätter. Men vi har också haft mysiga stunder med Astrid Lindgren-filmer, Modig och andra säsongen av Anne with an e. Stunder av närhet och samtal och tystnad.

~ och för mig, har det känts fint att få finnas där jag behövs, även om det inte är helt enkelt ibland.

söndag, mars 01, 2020

En början och ett slut


* * *
Någonstans har jag alltid förstått att det skulle vara tidsbegränsat. Att få jobba med reportage och featurematerial på heltid. 

Det började med gratistidningen Extra 2008 och senare flyttade materialet in i lokaltidningen och stannade där till början av 2019.


I fredags jobbade jag min sista dag som redaktör. Det här är en av de sista bilderna jag tog. 

Jag jobbar fortfarande kvar på tidningen, men nu som allmänreporter.

Och fast jag hela tiden har vetat att den här dagen skulle komma känns det ändå overkligt.

Det gör ont att ge upp sin absoluta dröm. Men jag försöker också tänka att det kanske finns en ny dröm, en annan dröm, som jag ännu inte vet om.


torsdag, februari 27, 2020

Saker jag är tacksam för


* * *
Tisdagens bästa stund var när jag och Siri var här, hos Monas alternativa behandlingar.

Medan Siri fick behandling satt jag och kände hur gott lugnet, dofterna, de tända ljusen och fina hunden Lea gjorde mig.

Siri tyckte mycket om bioenergibehandlingen också.


Jag är också tacksam för all fin hjälp vi får av personalen på Petvet.

I går blev det akut besök eftersom Leslie fått dubbelsidig akut ögoninflammation.

Tråkiga omständigheter, men mottagande som är mer än guld värt.


Guldkanten på onsdagen blev ett stopp för event på Setic skincare.

Supertrevligt med ett glas bubbel, mingel ...


... och det här. En avancerad hudanalys med Elixirs expert. Jag fick lära mig mer om min hud och är rätt förskonad både från inflammationer solskador. Superintressant och lärorikt.


Visserligen kände jag mig lite som kusinen från landet, på grund av inte lika fin som på bilden ovan. När andra minglade fina i klackskor och lockat hår så hade jag håret i tofs och täckbyxorna på.

Nåja, det var en jättetrevlig stund och jag cyklade hem, varm av bubblorna och glad för flera fina stunder den här veckan.


måndag, februari 24, 2020

Lite nya textilier


* * *
För en tid sedan konstaterade vi att vi verkligen behövde en del nya textiler hemma.

I vardagsrummet har vi till exempel linnepåslakan över sofforna. Enkelt att bara rafsa ihop och tvätta, speciellt när man har kärleksfull men slemmig och hårig hund i sofforna.

Nu är alla textilier i samma grå nyans.


Annat var det innan. De mörkgrå i linne var från början fyra, men med tiden har vi fått slänga två på grund av helt utnötta. Jag har lagt dit andra random påslakan och tyckte inte att det var vidare snyggt. De andra var dessutom slitna de med.


Skrynkligt blir det ju, när man har textilier i sofforna såhär. Därför jobbar jag med och inte mot och väljer skrynkligt linne från första början.

Försöker hitta varianter i ganska tjock kvalitet, så de klarar många soffkvällar och tvättar.


Ingen stor förändring, men samma gråton ger ett lugn till rummet.


Och väggarnas kalkfärg och det lite dimmiga, milda intrycket tycker jag fortfarande så mycket om.


När vi ändå höll på fick sig hallen nya draperier.

Älskar att vi platsbyggde vår hallförvaring en gång i tiden. Att alla familjens jackor är dolda gör att det ser städat ut. Men sammetsdraperierna hade blivit otroligt solblekta, så det var dags för nya.

Den här gången blev det också sammet, men i en mild gröngrå ton. Vi flyttade också om själva upphängningsanordningen, så att tygerna går utanför mittenpelaren. Det blev toppenbra, tycker jag.

- - - - - - - - - - - - - -

Nu är det kuddarna i kökssoffan och alla handdukar som står på tur. För när jag skriver att de är nötta, så menar jag att de är nötta så att det är hål i kuddfodralen och att handdukarna inte har hängare, redan är lagade alltför många gånger.

Men vi har också fler nyheter. För första gången på länge har Siri möblerat om på prov. Det blev riktigt fint, som ett nytt rum men med samma saker. Ska komplettera med något bomullsband bara innan jag tar några bilder.

torsdag, februari 20, 2020

Lista om mig


* * *
Hur gammal är du?
41 år.

Hur gammal känner du dig?
Kring 40, så det stämmer ju rätt bra.

Vart bor du?
I Piteå i Norrbotten.

Vad har du gjort idag?
Började dagen med att äta ägg. Det tillsammans med smör, kokosolja och ost är typ det enda jag äter under några dagar nu. Det knäppa är att min mage älskar det.

Jag har också tvättat "överhåret", det gör jag en gång i veckan och så hela håret en gång i veckan. Alltid med dubbla omgångar schampo.

Sedan har jag jobbat. Och ätit mer ägg.


Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför?
Hösten är min favorit alla gånger. Lugnet i naturen, alla mättade färger. Att man kan ha byxor och långärmat, men att det ändå kan vara varmt i solen.

Är du beroende av något?
Närhet, kaffe och att träna, typ. Nässprej i omgångar, trots att jag kämpar emot.


Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu?
På Bali med min fina vän Hanna. Långpromenad efter stranden, smoothie bowl i skuggan och massa tid för samtal och att vara tysta tillsammans.

Vad är du på för humör just nu?
Okej ändå. Men det svänger mycket nu. Hund-oron och jobb-oron har inte varit bra för mig, om man säger så.

Vilket är ditt favoritgodis?
Kola och mörk choklad med havssalt. Gärna i kombination.


Vilken är din favoritaffär?
Mataffären vill jag inte vara utan! Kläder Two Angels på nätet. 

Är du en morgon- eller kvällsmänniska?
Tidigare skulle jag ha svarat hundra procent kväll, då kom all kreativitet när lugnet la sig. Nu gillar jag både morgon och kväll. Har inga problem att kliva upp, men går gärna och lägger mig vid halv elva.

Har du blivit sydd någon gång?
Ja några, men bara något enstaka stygn här och där. Något bortopererat födelsemärke, en knöl vid ett finger som opererades bort och efter att Siri kom till världen.

Vem gjorde senast något extra speciellt för dig?
Min man gör extra speciella saker för mig mest hela tiden. Jag har också fått flera fina meddelanden om mina texter på sistone. Det är speciellt och värmer.

Är du blyg?
Nej inte blyg, men kan vara tystlåten i större sammanhang. Gillar mer att umgås i mindre sällskap.

Vad heter du i andranamn?
Ida. Jag heter Ida Mari.

Har du något smeknamn?
Mamma, Marre, Misan och Mary. Men mest säger folk Mari.

måndag, februari 17, 2020

Ett veckoslut


* * *
I torsdags tog jag en bild i mammas bil, som vi lånat medan hon varit bortrest. Men nu har vi äntligen en egen bil igen. Det känns toppen efter ett halvår utan.


På det här fotot är det helg och jag har som vanligt sällskap vid frukosten.

När jag kliver upp för att hämta påtår lägger Leslie upp huvudet på bordsskivan. Maten rör hon inte.


Jag skrev ett långt reportage. Det blev fint och jag gillar hur jag fick till slutet, som att jag skickade fina Dante på en rutschkana in i framtiden.


Det var dåligt med mat hemma, men jag rodde i land lite mellanmål till Siri innan promenad. Varm choklad på skummad havremjölk, proteinbollar och avokadomackor.


På kvällen var det dags för fest med större delen av mina arbetskompisar.

Vi började med goda fördrinkar hos min Sanna.


Efter middagen gick vi vidare till Tages skybar och tog ett glas vin. Här sitter jag på en trappa och har precis pratat med en kille som genast tilltalade mig med förnamn.

När jag frågade hur han visste vad jag heter svarade han att han följer min pappa på sociala medier och att han brukar posta bilder på mig. Så klart han visste vem jag var ... världen är liten ibland.


Jag traskade hem vid tvåsnåret om natten. Kall som tusan om benen men varm om hjärtat. Jag och Sanna har jobbat tillsammans hur många år som helst, hela våra vuxna liv egentligen. Men det här var sista jobbfesten vi delade. Det känns overkligt, men såklart finns vänskapen kvar ändå.


Så blev det söndag med tvätt och veckohandling och promenad i snöstorm. Och kaffe med fint sällskap i soffan, såklart.

fredag, februari 14, 2020

Ett levande tyngdtäcke


* * *
Ett levande tyngdtäcke som andas hemligheter i mitt öra. En värmefilt och kärleksklump i ett. Så här firar vi alla hjärtans dag. Och alla andra dagar.

Mitt älskade pälshjärta vet hur man ger och får kärlek.

För den som orkar hänga med, mer än åtta månader efter att hon blev dödssjuk, så är hennes trombocytvärde okej nu. Vi vågar dryga ut provtagningen till nästan fyra veckor istället för varannan vecla. Nu pågår istället en allergiutredning.

Hon är bra på att hålla oss sysselsatta!


söndag, februari 09, 2020

Går igenom saker



* * *
Den här veckan känns det som om jag levt ett helt liv. Det har hänt så mycket i mig och kring mig. Först och främst har jag blivit katastrofdålig i ländryggen. Sådär så varje rörelse gör att det krampar, att det inte finns någon vila.

Det känns som om jag mest legat raklång på köksgolvet, men det har jag såklart inte.

Jag har också sorgebearbetat. Det som har kommit till mig är ledsna känslor kring att det är så många gånger jag gjort roliga saker och samtidigt haft dåligt i ryggen eller nacken. Att jag inte haft möjlighet att njuta fullt ut, även om jag kunnat vara med.

Midsommar med långbord, bänkar utan ryggstöd. Känslan av att ha ett järnspett i ryggen, problemet att inte ha något att luta ryggen mot. Och att det är lite för kallt ute, för att min kropp ska klara en hel kväll utomhus.

Den undantryckta paniken över krampnacke när vi hade det så härligt i Hua Hin. Stranden, lugnet, kärleken. Och smärtan, alltid med. Ska det bli ännu sämre? Hur ska jag orka sitta på flyget hem?

Det finns tusen och en sådana ögonblick och det gör så ont i mig att mitt liv har sett ut så, så många gånger.

Men det räcker inte med det. Jag har också en känsla av att jag fått stänga av delar av mig för att orka fortsätta gå framåt. Jag har helt enkelt inte kunnat unna mig lyxen att känna efter, så jag har stängt av. Det är som om jag krympt mina inre rum och det gör mig också ledsen, även om jag fullt ut förstår mig själv.

Ja, jag har brottats med en hel del i veckan. Förutom den fysiska smärtan. Jag tror att det här är bra, i längden. Jag tror det är en del i att läka. Men det är liksom ett jobb som behöver göras och det är jobbigt och det smärtar i mig.

Det finns annat som gör ont också.

Jag känner mig vilsen och ensam. Vart hör jag hemma? Eller, jag vet ju att jag hör hemma med Markus och Siri och Leslie i vårt fina lilla trähus på Djupviken. Men annars. Jag vet inte. Och det får också vara okej.



tisdag, februari 04, 2020

Träningen med surfplatta


* * *
Det börjar vara ett tag sedan jag avslutade mina månader med personlig tränare online

Efter det drog jag igång ett styrkeschema via Hanna Öberg. Men efter ett tag kände jag återigen, nej, det här är inte för mig.

Så nu har jag riktat om min träning och gått tillbaka till pulsbaserad styrketräning kombinerat med löpning. Just nu känns det skönt att inte ha något speciellt lopp som mål, utan att träna bara för att jag mår bra av det.

Det var länge sedan jag hittade Bodyrock och Zuzka Light och jag gillar att träningen är effektiv och kort. Det jag inte riktigt gillat (förutom att kroppsfixeringen ibland är monumental men det försöker jag att kisa inför) är att passen är så pass korta att jag inte får den där härliga efteråt-känslan.

Men nu är jag medlem i Bodyrocks app Sweatflix och har hittat pass som är mellan fyrtio och femtio minuter långa. Det är perfekt för mig just nu. Och att ha någon som leder passen i min padda och säger att jag ska kämpa och påminner mig om saker som är bra att tänka på gillar jag.

Det blir ensamträning, men ändå ihop med en coach.


I lördags invigde jag mina mina reafyndade Pumatights som såklart har vinröda inslag.

Jag började med att värma upp med löpning på löpbandet i tio minuter. Sedan körde jag ett Sweatflix-pass innan jag avrundande med att springa tio kilometer (på löpbandet, igen) samtidigt som jag såg Youtube-videos på surfplattan.

Efteråt hittade jag tillbaka till en känsla jag saknat.

Den där då själen och kroppen är i total harmoni.

Det höll i sig även dagen efter och jag lär mig ännu en sak om mig själv.

Att jag behöver de där långa träningspassen ibland för att må som allra bäst.