Söndagstankar

* * *

Advent smyger sig på, det märks när vi familjepromenerar förbi julklädda hem. 

Det är mysigt och Siri har pyntat sitt rum, men resten av huset får vänta tills nästa helg.

Istället söker jag reda på juliga bilder i mitt fotoalbum, tittar på en film från när Siri och hennes vänner dansade i Skellefteå i fredags kväll. De har blivit så stora och har utvecklats så mycket. Jag som lever bredvid, som tvättar dansdräker, beställer hårnålar, hjälper kroppen med kinesiologitider, som klappar om blåmärken, skickar med middagar till skolan och extra mellanmål är hela tiden så stolt över den självklara drivkraften. Viljan. Hur musiken och dansen genomsyrar vår vardag sedan många år tillbaka.

Försökte ladda upp ett klipp från dansen här, men lyckades inte. Det finns en liten glimt på min instastory för den som vill se.

Mammahjärtat blir i alla fall sådär skört och varmt på samma gång.

Annars landar jag i att en fin helg snart är slut.

Jag har letat efter en spellista som är julig, men inte för julig. En som heter 'Christmas coffeehouse' på Spotify tycker jag mycket om. Klassiska jullåtar i nedtonad tappning.

Så jag lyssnar på mjuk musik och målar naglarna mörkt röda inför veckan.

Hur länge som helst har jag haft fasta dagar för småfix.

Om söndagskvällarna målar jag alltid mina och Siris naglar.

Nu har vi gått ifrån gelelack med lampa och målar med Essies gelelack som inte härdas i lampa. Men som sista steg, efter överlacket, använder vi de här dropparna. Esslie quick-e drying drops. De går att lacket torkar massor fortare, blir mångfalt glansigare och håller bättre.

Sedan gör vi en uppfräschning av naglarna på onsdagarna. Målar dit lite färg om någon flisa försvunnit och stryker ett nytt lager överlack.

Samma sak med håret. Det dubbeltvättar vi med schampo på söndagarna. Ibland tvättar jag på lördag eftermiddag efter veckans sista träningspass och sover med hårinpackning. 

Siri tvättar håret en sväng efter torsdagsdansen och jag brukar tvätta överhåret antingen onsdag eller torsdag morgon.

Det är liksom så självklart för mig. Att ha fasta dagar för sådant.

Samma sak med ansiktsmasker och hur jag tänker kring tandborstning. Eltandborste på morgonen och tandtråd och vanlig tandborste på kvällen.

Men ingen rutin som inte har undantag. Siri är och dansar folkdans och jag ska yoga en liten stund och hoppas det ger lite kärlek till min bråkande rygg.

Sedan jag var sjuk har kroppen fortsatt protestera. Magen är fortfarande svullen och jag kan inte ha vilka kläder jag vill. Allt som sitter åt kring midjan går bort. Jag har haft två tandköttsinflammationer, munsår och infekterade sår på händerna. Det är liksom lite bråkigt nu. Så ja, yoga blir fint i söndagskvällen.

Två biografier

* * *

Det föll sig så att jag parallell-läste två biografier.

Ida Wargs "Min egen väg" som högläsningsbok med Siri och Gunhild Stordalens "Den stora bilden" för mig själv om kvällarna. Det är något med Gunhild Stordalens utstrålning.

Min blick dras hela tiden mot omslaget.

Det var i alla fall intressant att läsa de här två biografierna under kvällarna. Även om Ida Wargs absolut har sina poänger kan jag inte låta bli att känna att den står sig ganska platt i jämförelse.

Jag var på ett mysigt jobb tidigare i veckan och blev inspirerad till att plocka fram min mjölkskummaren igen.

Så nu dricker jag skummad havremjölk till kaffet och bokläsningen om lunchen.

Några saker tar jag verkligen med mig. Som Ida Wargs modiga bild av tiden på Balettakademien. Kanske särskilt intressant för mig som dansmamma. Läser med intresse om hennes syn på växtbaserad kost, något som går igen i Gunhild Stordalens bok. Där blickar hon utåt, precis som bokens titel antyder och ser den stora bilden i frågan kring kost och världsproblem.

Boken påminner mig lite om Hans Roslings författarskap. Just det med att å enda sidan rädda en människa åt gången och å andra sidan göra förändringar som påverkar stora grupper.

Jag fastnar i boken en kväll. Det är när jag kommer till delarna där Gunhild Stordalen får sin sjukdomsdiagnos och hennes beskrivning av sjukdomens framfart och behandlingarna som hon genomgår. Har inte känt sådan läsångest sedan "Ett litet liv" och bara måste läsa mig igenom det värsta innan jag kan sova.

Det blir en natt med för få timmars sömn.

Men det var värt det. Alla gånger.

Att läsa är att resa.

Ner i källaren, och upp

* * *

Är ni lessa på att höra talas om Leslie och hennes sjukdom?

Jag är det. Men har ju inte så mycket annat val än att gilla läget.

För några dagar sedan hade hon röda blåmärken i armhålorna.

Sedan fick hon ett litet blåmärke under magen.

Vi började kolla tandköttet extra noga och förberedde oss på det värsta.

Hur många gånger har vi gjort det nu? Förberett oss på det värsta.

Ner i källaren och upp igen.

Ner, upp.

Ångest och lättnad.

Vi var hos veterinären i torsdags och tog nya prover.

De ringde faktiskt oss kvällen innan för att berätta att sköterskan som alltid sticker Leslie inte skulle vara där. Vi fick flera alternativ på lösningar och jag bara måste säga hur fantastiska jag tycker att de är på Petvet. Bästa bemötandet på tusen år och att det går så bra när Leslie tar prover har lättat på en del av min ångest.

Istället för att sticka henne gång på gång tar det bara några sekunder.

Så kom veterinären med resultatet på ett papper i handen.

Och Leslie golvar oss igen. Bra värden.

Bra värden!

Så nu sänker vi kortisonet ännu mer. Ett stort steg.
Som veterinären sa: "Nu måste vi vara modiga!".

Om det här fungerar ligger hon på en dos hon kan leva med i flera, flera år. Om det här fungerar så kan vi prova att sätta in andra mediciner.

De två kommande veckorna (som redan börjat) blir onödigt spännande.

Bilder från jobbet

* * *

Det blev en kväll utan min Siri, som är på skolan för att sova över.

Jag slår igång mjuk musik och tänker på dåtid och framtid.

Samlar bilder på en del reportage jag gjort under hösten.

Här kommer några:

Familjen som reste till Bali under föräldraledigheten.

Ps. Notera fina hunden i högra nederkanten.

Systrar genom psykisk ohälsa.

Fantastiska Lisa om sin bröstcancer och massor av andra saker.

 Hilma som älskar att spela hockey, men som kämpar med sin reumatism.

Elever som skolstrejkar för klimatet.

En till fantastisk Lisa om sin svåra graviditet.

Lyckan över att ha en egen lekstuga.

Och ölglädje när lokala bryggeriet This is how får göra
speciell öl till Nobelbankettens efterfest.

- - - - -

När jag samlar dem såhär blir jag nästan golvad.

Av all kärlek, klokskap och erfarenhet jag får ta del av.

Det är magiskt.

Tillbaka på banan

* * *

Efter en och en halv vecka på undantag jobbar jag mål-
medvetet på att komma in i rutiner med mat och träning igen.

Varje gång jag får problem med magen på grund av
maginfluensa eller liknande får jag lida länge efteråt. Det vet
jag redan och försöker mata mig med snälla saker.

Därför blev lunchen såhär. Äggröra på två ägg och två äggvitor
med kokosolja. Sallad och chia-majskaka. Två stora glas vatten.
Smoothie med färsk ingefära, en avokado, spenat, grönkål,
matcha och is. Den sista är inte särskilt god, men det finns
något i den ändå. Känns som om min kropp drar ur
varenda droppe näring i alla fall. Sedan drack jag kaffe
med laktosfri mjölk och tog en bit choklad till

~ inte för att jag behöver, utan bara för att jag gillar.

Det är lite tröttsamt och jobbigt just nu, men jag
försöker ha tålamod. Jag vet ju att det blir bättre och
bättre ju fler dagar som går.

Pussar och probiotika

* * *

Den där torsdagskvällen var inte glamourös.

Kramp i magen och kramp i bröstryggen.

Någon form av försiktigt framstupa sidoläge
var det enda som lättade på det hela lite.

Sedan återvände jag försiktigt till vardagen.

Med majskakor utan smak, äggröra och blåbärs-
dryck med probiotika som bästa vänner.

Men sedan blev jag kanske övermodig
och fick bakslag så det sjöng om det.

Är fortfarande inte bra, men har köpt receptfri medicin
och hoppas att det räcker. Försöker vila så mycket
jag kan. Har dragit ner på tempo. Sover lite middag.

Badar varmt. Försöker låta hjärnspökena om att det är
något allvarligt bara passera utan att stanna vid dem.

Lite blek men rätt okej. Dricker dagens enda mugg
kaffe framför kaminen. Kan inte sluta frysa.

Och så har vi den här långörade tjejen. berättade jag att
vi var hos veterinären förra veckan? Never ending story.

Hennes provsvar var ok, så vi har sänkt kortisondosen ännu
mer och håller tummarna att hon inte blir sämre. De tog även
fler prover för att se hur påverkad hon är av den höga
medicineringen. Det är klart att det märks, men det är
inte alarmerande och det är en lättnad.

Vi firade med att köpa en pretzel med smak av anka.

Den gnagde fröken på en stor del av kvällen och
sedan drack hon tre stora skålar vatten på raken.

Torsdag upp och ner

* * *

Det började redan kvällen mot torsdag. Jag hade lite frossa och
 liksom ont i huden. Tänkte att jag skulle sova en god natt, men
hade skönt att hitta en skön ställning för nacken och vred och
vände mig natten igenom. Kände mig fortfarande risig när
 jag klev upp på torsdagsmorgonen, men gjorde mina vanliga
morgonrutiner. Fick mer och mer ont i magen ...

Sedan följde en mindre glamourös torsdag med väldigt
många besök på damrummet. Kämpade på med jobbet
eftersom jag hade lovat att hjälpa till med en grej. När jag
cyklade hem fick jag stanna halvvägs och besöka
toaletterna vid biblioteket. Å, denna mänskliga litenhet
 när kroppen bestämmer sig för att protestera.

Fram till strax efter lunch hade jag ändå hoppet uppe
att kunna följa med mina arbetskamrater på restaurang.
Vi skulle samlas för att umgås den sista kvällen tidningen
var lokalt ägd. Men jag fick ge upp och stanna hemma.

Badade badkar för kramperna i magen men fick också mer och mer
kramp i ryggen. Bäst var att halvslumra i någon sorts framstupa sidoläge.

Jag kan även utdela ett plus och ett minus för dagen:

Plus

Vi var hos veterinären och tog utökade prover.
Leslie är rätt okej och vi sänker kortisonet ytterligare
och håller tummarna jättehårt. Jättehårt.

Minus

Mina absoluta favoritjeans sprack i grenen.
Men exakt samma modell och färg finns fortfarande
att köpa så nu är ett nytt par beställt.

I dag känns det lite bättre. Har ätit en omelett med avokado.
Magen protesterar lite, men inte värst. Och jag har sovit
lunch efter en lååångsam promenad. Och jag har läst länge i min bok.

~ att kroppen tvingar ner en i vila kan vara bra ibland.