lördag, december 15, 2018

Decemberkänsla


* * *
Tog några bilder på alternativt decemberpynt. 


Träfötterna med en spik i har tidigare fungerat som ljushållare.


Nu blev de kotthållare istället.


Tycker om enkelheten med dem.


Vi har ingen traditionell adventsljusstake i år.


Att samla fyra udda kan vara minst lika fint.

Vi har små doftljus från Rituals som
vi tänder ett nytt av varje söndag.


Superenkel prydnad att ställa ute på verandan.

Mossa från skogen, en kvist från
gårdens gran och ett granatäpple.


Senare fick jag bädda in mossan och granatäpplet under en
glaskupa, eftersom fåglarna var där och norpade hela tiden.


Ett annat decembertips är att plocka fram juliga böcker.

Fina både som pynt och att läsa högt ur.



Frukost med smak av advent


* * *
Krispig saffransgranola, pepparkaksdoftande
chokladbröd och kesomacka.

En härlig start på en lördag i advent.


Brödet är ett klassiskt kesobröd från 56 kilo.

Jag tycker det blir gott om det får stå i ugnen
och torka till efter det är färdiggräddat.


Granolan får så fin färg, av både saffran och gurkmeja.


Passar fint ihop med hallon.




Det här brödet bakar jag ofta och skickar med Siri till skolan.


Det är en slags blandning mellan smörgås och bar.

Receptet finns i samma länk som ovan.


Jag sätter ofta i lite hackad mörk choklad.

Lite grekisk yoghurt med saffranskrispig granola,
en skiva kesobröd med pålägg och en skiva
pepparkaksdoftande havrebröd till kaffet.

Helg i mitt hjärta.


torsdag, december 13, 2018

Om Ida



* * *
Sedan i somras hade jag kontakt med Ida Boström.
Vi skulle ses för en intervju. Ida diagnostiserades med
bröstcancer 2010 och gick igenom en lyckad behandling. 

Men senare kom cancern tillbaka och för några år
sedan fick hon veta att den var obotlig.

Vi träffades aldrig, jag och Ida. Men vi talades vid per
telefon och jag skrev ett långt reportage om hennes liv, sjukdom
och hur hon förberedde sig och sina barn på att hon skulle dö.

Ida hade verkligen en sällsam förmåga att beröra sina
medmänniskor. Hon hade något speciellt, och jag är så
innerligt tacksam för att jag fick samtala med henne.

I går, dagen före lucia, dog Ida under en operation.

Hon hade tagit ett kärleksfullt farväl av sin familj
och hon hade förberett ett inlägg till sina sociala
medier som hennes man senare la upp.

Hennes önskan var att få fira jul med
familjen, men det hann Ida inte göra.

Här hittar du min text från i dag och här finns reportaget
"Jag tänker bil en häftig skyddsängel"
som jag skrev i augusti.

I morse bytte jag ut Nyhetsmorgon mot direktsänt
luciafirande. Det kändes som en fin stund. Levande ljus,
vacker sång och mina tankar till Ida och hennes familj.


Några luciabilder genom åren


* * *
Det är torsdag och vi har precis haft luciatåg på jobbet.
Några av mina arbetskamrater har sina små barn på plats.
Det är mysigt och stämningsfullt men plötsligt får jag ont i hjärtat.
Minns hur jag hämtade Siri till jobbet.

Hur hon hade lucialinne med några
fläckar av varm choklad vid magtrakten.

Hur hon satt i mitt knä och luktade rök från
mellanmålsstunden i grillkåtan på förskolan.

Jag längtar så intensivt tillbaka för en stund.

Bilden ovan är från Siris första lucia. När vi bodde i Umeå
och såg luciatåg på tandteknikerhögskolan med Markus.


Alltså. Hur gullig. Inte lätt att besegra kullen på gården i lucialinne.

Kanske kommer fläckarna från varm saft, för omväxlings skull.


Glitter på vintermössan, såklart.


Lite större, men också på förskolan. Här var det runt 22 minusgrader.


Och här är en bild från ett lucialinne som jag lagade
inför ett firande. Tycker så mycket om dessa gamla
särkar med vackra spetsar och ett liv och en känsla i tyget.

När jag letade efter de här gamla luciabilderna
kom en annan decembertext upp. Siri funderade
kring sitt femårskalas ett halvår framåt i tiden:

- Mamma när jag fyller fem år och har fiskdamm
så ska mina gäster få gå före mig till fiskdammen!


- Jaha, varför då?

- Jo annars får de vänta så länge på sin tur!

- Okej, vilka fina tankar du tänker i ditt huvud.

- Nej, mamma. Det är mitt hjärta som säger det.


tisdag, december 11, 2018

När mitt hjärta dansar


* * *
I går kväll höll Svenska balettskolan i Piteå
sin julföreställning "Made in Piteå".


Siri och de andra dansande eleverna gjorde
den tredje föreställningen för dagen.


Och jag har tänkt se den i dag igen.

Det är en av de bästa stunderna på hela året. När jag
har sett föreställningen med min familj, vet ungefär vad
som händer när. Och så kan jag sätta mig nära scenen,
titta på alla detaljer och rikta hela min fokus mot scenen. 

Bara jag och dansen.


Det här numret är min favorit.


Öppningsnumret "Skogen" med en scentröja jag
nyss handtråcklade igen några hål i hemma.


Den här människan. Hon står mig så nära. Lär mig så
mycket om livet, relationer, förhållningssätt ~ och om mig själv.
Älskad för den hon är, utan prestation. Innerligt.

Men när hon rör sig på scenen tillåter jag mig
själv att känna en enorm stolthet och glädje.

Och det är fantastiskt.


När min älskling dansar

~ dansar även mitt hjärta.


lördag, december 08, 2018

Adventshelg




* * *
Det är lördag förmiddag och jag har fortfarande myskläderna 
på. Siri väckte mig med att stryka mig på kinden och tända 
julstjärnan i fönstret vid halv nio. Drygt nio timmars sömn behövdes 
för min kropp och mina tankar. Nu ska vi snart promenera ut 
i snön. I det vita fluffiga som bäddar in Djupviken till en saga.

Förra helgen plockade vi fram advent i huset och här är 
några bilder jag tog till jobbet. Hyacinterna är dock döda nu. 

En dag när hunden var ensam hemma måste hon ha hoppat 
upp på köksbordet, fiskat upp blomknölarna ur glasen, 
tagit dem till vardagsrumsmattan och bitit bort bladen från 
knölarna. Ett tag trodde jag att hon ätit upp ena löken, 
eftersom jag bara kunde återfinna den ena.

En snabb googling sa "giftigt", såklart. Men sedan hittade Siri 
den invirad i linnelakanet som hänger över sofforna. Ingen 
förgiftad hund, och inga fler hyacinter hemma hos oss.

Julkorten är årets gratisvykort från Postnord.
Jättefin färgskala och fina motiv. Tycker om.

Glad andra advent, önskar jag dig som tittar in här.





onsdag, december 05, 2018

Läxor på resa



* * *
Generellt har jag inte mycket emot läxor. Kanske för att det
funkar rätt bra hemma hos oss. På vardagarna är Siri för trött
för att lära in. Därför försöker vi göra grovjobbet om söndagar.
Helst på förmiddagen. Då sitter hon själv en stund och sedan hjälper
någon av oss vuxna henne med de svåraste engelska-glosorna.

Det märks att läxorna blir fler, mer och svårare
i sexan. Då kommer ju även ett nytt språk in i bilden
och det tar ett tag att komma in i, såklart.

Själv tyckte jag att läxor var helt okej. Att det var skönt att
kunna sitta i tystnad hemma och lära in eller skriva.

Men det finns en sak jag har reagerat på den sista tiden.
Och det är överhopningen av läxor när vi reste till Palma.
Siri har extremt få (peppar, peppar) sjukdagar och hänger
med jättefint i skolan. Några uppgifter var roliga och smarta,
som att skriva resedagbok och att redovisa om Mallorcas
geografi, klimat och befolkning kryddat med lite intressanta
detaljer om turism (15 miljoner människor per år!).

Men utom det var det dansövningar, stretch, matte,
provplugg och uppgifter inför ett prov där läraren inte skickat
med boken eftersom det finns får få läroböcker. Man kan stilla
undra hur man ska kunna svara på NO-frågor kring ett ämne
man aldrig läst om utan att ha en bok att läsa i.

Efter frukost i lägenheten tillbringade vi alltid någon
timme vid köksbordet eller i vardagsrummet för plugg
innan vi kunde hitta på något. Skulle man räkna ihop tiden
är det mer än en hel arbetsdag som vi ägnade åt läxor.
För att inte räkna tiden på höstlovet efteråt för
att sammanställa dagbok och redovisning.


Det är lite orättvist, tycker jag. Det blir verkligen
ett straff att vara ledig. Jag är tveksam till att Siri
kommer att tycka det är värt det någon fler gång.


tisdag, december 04, 2018

Ett av alla mellanmål


* * *
Varje vecka förbereder jag ett gäng olika mellanrätter.

Nästan så jag känner mig som mellanmålsdrottning.

Siri har nämligen med minst två mellanmål till skolan
varje dag. Jag tar med ett till jobbet per dag. Och
sedan äter både jag och Siri kvällsmat också.

Mina är nästan utan variation. Keso och kesella med antingen
hallon eller blåbär, stevia och kanel eller pepparkakskrydda.

Till Siri skickar jag ett på liknande tema. Keso och kesella
med hallon, mango eller blåbär. Så toppar jag med flytande
honung och kokos eller en rostad blandning med frön.

Försöker sedan variera mellan nötbollar med choklad eller
lakritspulver i. Vi brukar baka ett slags mellanmålsbröd
på havregrynsbas och så blir det såklart en hel massa
majskakor och kesobröd med topping. Yoghurtskålar med
frukt och granola, fruktsallad, matmuffins ... 

... och en massa mer.


För ett tag sedan gjorde jag bananer i ugnen.


Toppade med rostade nötter och frön. 

Plus 78-procentig choklad som fick smälta lite.


Plattade ut bananerna lite innan,
så det skulle rymmas mer topping.


Serverade hallonglass (mixade frysta hallon med kvarg och honung).

Ytterligare ett mellanmål som fick godkänt.

Har du några bra mellanmåls-tips?


måndag, december 03, 2018

Några från sistone


* * *
Klipper håret lite kortare och känner mig fin. Den här
bilden tog jag när jag skulle och fixa ryggen. Har klarat
mig hyfsat bra under hösten. Inte bra, men ok.


För ett tag sedan blev jag 40-årsfirad. Bland annat med lunch ute.


I går badade vi i havet igen. Helt annorlunda väder.
Från vitt och krispigt och soligt till gråmulet och blåst.
Känslorna helt olika, men båda magiska på sitt sätt.


En helt vanlig vardagskväll hos oss. Efter middag, disk
och läxor, en stunds vila med något att vila ögonen på.

Och en hund i famnen. Alltid.