lördag, november 16, 2019

Ner i källaren, och upp


* * *
Är ni lessa på att höra talas om Leslie och hennes sjukdom?

Jag är det. Men har ju inte så mycket annat val än att gilla läget.

För några dagar sedan hade hon röda blåmärken i armhålorna.
Sedan fick hon ett litet blåmärke under magen.

Vi började kolla tandköttet extra noga och förberedde oss på det värsta.

Hur många gånger har vi gjort det nu? Förberett oss på det värsta.

Ner i källaren och upp igen.

Ner, upp.

Ångest och lättnad.

Vi var hos veterinären i torsdags och tog nya prover.

De ringde faktiskt oss kvällen innan för att berätta att sköterskan som alltid sticker Leslie inte skulle vara där. Vi fick flera alternativ på lösningar och jag bara måste säga hur fantastiska jag tycker att de är på Petvet. Bästa bemötandet på tusen år och att det går så bra när Leslie tar prover har lättat på en del av min ångest.

Istället för att sticka henne gång på gång tar det bara några sekunder.

Så kom veterinären med resultatet på ett papper i handen.

Och Leslie golvar oss igen. Bra värden.

Bra värden!

Så nu sänker vi kortisonet ännu mer. Ett stort steg.
Som veterinären sa: "Nu måste vi vara modiga!".

Om det här fungerar ligger hon på en dos hon kan leva med i flera, flera år. Om det här fungerar så kan vi prova att sätta in andra mediciner.

De två kommande veckorna (som redan börjat) blir onödigt spännande.


tisdag, november 12, 2019

Bilder från jobbet


* * *
Det blev en kväll utan min Siri, som är på skolan för att sova över.

Jag slår igång mjuk musik och tänker på dåtid och framtid.

Samlar bilder på en del reportage jag gjort under hösten.

Här kommer några:


Familjen som reste till Bali under föräldraledigheten.

Ps. Notera fina hunden i högra nederkanten.


Systrar genom psykisk ohälsa.


Fantastiska Lisa om sin bröstcancer och massor av andra saker.


 Hilma som älskar att spela hockey, men som kämpar med sin reumatism.


Elever som skolstrejkar för klimatet.


En till fantastisk Lisa om sin svåra graviditet.


Lyckan över att ha en egen lekstuga.


Och ölglädje när lokala bryggeriet This is how får göra
speciell öl till Nobelbankettens efterfest.

- - - - -

När jag samlar dem såhär blir jag nästan golvad.

Av all kärlek, klokskap och erfarenhet jag får ta del av.

Det är magiskt.


måndag, november 11, 2019

Tillbaka på banan


* * *
Efter en och en halv vecka på undantag jobbar jag mål-
medvetet på att komma in i rutiner med mat och träning igen.
Varje gång jag får problem med magen på grund av
maginfluensa eller liknande får jag lida länge efteråt. Det vet
jag redan och försöker mata mig med snälla saker.

Därför blev lunchen såhär. Äggröra på två ägg och två äggvitor
med kokosolja. Sallad och chia-majskaka. Två stora glas vatten.
Smoothie med färsk ingefära, en avokado, spenat, grönkål,
matcha och is. Den sista är inte särskilt god, men det finns
något i den ändå. Känns som om min kropp drar ur
varenda droppe näring i alla fall. Sedan drack jag k
affe
med laktosfri 
mjölk och tog en bit choklad till

~ inte för att jag behöver, utan bara för att jag gillar.

Det är lite tröttsamt och jobbigt just nu, men jag
försöker ha tålamod. Jag vet ju att det blir bättre och
bättre ju fler dagar som går.


torsdag, november 07, 2019

Pussar och probiotika


* * *
Den där torsdagskvällen var inte glamourös.

Kramp i magen och kramp i bröstryggen.

Någon form av försiktigt framstupa sidoläge
var det enda som lättade på det hela lite.

Sedan återvände jag försiktigt till vardagen.

Med majskakor utan smak, äggröra och blåbärs-
dryck med probiotika som bästa vänner.

Men sedan blev jag kanske övermodig
och fick bakslag så det sjöng om det.

Är fortfarande inte bra, men har köpt receptfri medicin
och hoppas att det räcker. Försöker vila så mycket
jag kan. Har dragit ner på tempo. Sover lite middag.
Badar varmt. Försöker låta hjärnspökena om att det är
något allvarligt bara passera utan att stanna vid dem.


Lite blek men rätt okej. Dricker dagens enda mugg
kaffe framför kaminen. Kan inte sluta frysa.


Och så har vi den här långörade tjejen. berättade jag att
vi var hos veterinären förra veckan? Never ending story.

Hennes provsvar var ok, så vi har sänkt kortisondosen ännu
mer och håller tummarna att hon inte blir sämre. De tog även
fler prover för att se hur påverkad hon är av den höga
medicineringen. Det är klart att det märks, men det är
inte alarmerande och det är en lättnad.

Vi firade med att köpa en pretzel med smak av anka.
Den gnagde fröken på en stor del av kvällen och
sedan drack hon tre stora skålar vatten på raken.


fredag, november 01, 2019

Torsdag upp och ner


* * *
Det började redan kvällen mot torsdag. Jag hade lite frossa och
 liksom ont i huden. Tänkte att jag skulle sova en god natt, men
hade skönt att hitta en skön ställning för nacken och vred och
vände mig natten igenom. 
Kände mig fortfarande risig när
 jag klev upp på torsdagsmorgonen, men gjorde mina vanliga
morgonrutiner. Fick mer och mer ont i magen ...

Sedan följde en mindre glamourös torsdag med väldigt
många besök på damrummet. Kämpade på med jobbet
eftersom jag hade lovat att hjälpa till med en grej. När jag
cyklade hem fick jag stanna halvvägs och besöka
toaletterna vid biblioteket. 
Å, denna mänskliga litenhet
 när kroppen bestämmer sig för att protestera.

Fram till strax efter lunch hade jag ändå hoppet uppe
att kunna följa med mina arbetskamrater på restaurang.
Vi skulle samlas för att umgås den sista kvällen tidningen
var lokalt ägd. Men jag fick ge upp och stanna hemma.


Badade badkar för kramperna i magen men fick också mer och mer
kramp i ryggen. Bäst var att halvslumra i någon sorts framstupa sidoläge.

Jag kan även utdela ett plus och ett minus för dagen:

Plus
Vi var hos veterinären och tog utökade prover.
Leslie är rätt okej och vi sänker kortisonet ytterligare
och håller tummarna jättehårt. Jättehårt.

Minus
Mina absoluta favoritjeans sprack i grenen.
Men exakt samma modell och färg finns fortfarande
att köpa så nu är ett nytt par beställt.

I dag känns det lite bättre. Har ätit en omelett med avokado.
Magen protesterar lite, men inte värst. Och jag har sovit
lunch efter en lååångsam promenad. Och jag har läst länge i min bok.
~ att kroppen tvingar ner en i vila kan vara bra ibland.


tisdag, oktober 29, 2019

20 frågor och svar


* * *
Hittade en fråga och svar-enkät. Svarar på den helt enkelt innan det
är dags för kvällsmat och högläsning den här höstlovstisdagen.


1. Vilken var den sista maten du åt?
Soppa på gröna ärtor och kokosgrädde
med sallad i och majskaka till.

2. Sover du med strumpor på?
Jo när jag är riktigt frusen. Ibland även med ulltofflorna på.

3. Värsta fysiska smärta du någonsin haft?
Hm, föda barn och blindtarmen kanske. När en del av rygg-
smärtorna blir nervsmärtor är det ibland svårt att stå ut.

4. Favoritställe du någonsin varit på?
Hemma. Min trygghet, min plats i världen. Sedan har
jag varit på underbara ställen i Thailand, Grekland,
Frankrike, Sverige ... Men mitt favoritställe är hemma.

5. Hur länge var du uppe igår kväll?
Låg i sängen innan elva, som vanligt.

6. Om du kunde flytta någon annan
stans, var skulle det vara?
Palma, tror jag.

7. Vilken är din favoritsport?
Att utföra - löpning. Att se på - ingen.

8. När grät du senast?
När jag hade övermäktigt ont i axeln för
några veckor sedan kom det någon tår.

9. Vem tog din profilbild?
Jag själv. Tog den i somras när jag precis klippt mig och
 försökte vänja mig. Satt framför diskmaskinen på köksgolvet.

10. Två av dina favoritfilmer?
Crash och Rust and bone.

11. Vilken är din favoritsäsong?
Hösten alla gånger. Allt är vackert och
naturen liksom lugnar ner sig.

12. Om du kunde ha någon karriär vad skulle det vara?
Om jag skulle byta yrke skulle jag vilja jobba med något inom hälsa.
Vet inte vad dock. 
Skriva om hälsa ligger kanske närmast just nu.

13. Vilken var den senaste boken du läste?
Silvervägen. Gillade språket.

14. Om du kunde prata med någon just nu vem skulle det vara?
Min farfar Tore som jag aldrig hann träffa. Har en bild av
honom som fin och klok efter allt jag fått berättat. 

15. Har du ett bra inflytande på andra människor?
Helt okej ändå. Tycker att det är intressant hur man framställer
saker, inspirerar och framför allt hur man lyssnar ... men i
 grund och botten står jag väl för vad jag är och vad jag gör.

Det är en bra början, tänker jag.

16. Hör ananas hemma på en pizza?
Om man vill. Äter bara hemgjord pizza och
då utan ananas men med tryffelsalami.

17. Du har fjärrkontrollen, vilken show är på?
En tv-serie. Just nu "Vår tid är nu" och "Innan vi dör".

18. En person som inspirerar dig?
Mia Skäringer. Hennes sätt att handskas med orden,
hennes budskap och på vilket sätt hon gör det.

19. Vad är den senaste konserten du gick på?
Konsert var evigheter sedan, show var Mia
Skäringers "No more fucks to give" i fredags.

20. Favoritmat?
Frukost med gröt, nötsmör, blåbär och kanel. Annars
lax, sötpotatis och avokado. Eller five spice-karré.
Eller pokébowl. Eller tusen andra maträtter.


måndag, oktober 28, 2019

Arbetskläderna


* * *
Jag och Markus har varit tillsammans i snart tjugo år. Det är enkelt
att komma ihåg eftersom millennieskiftet liksom blev starten för oss.

Under advent 1999 var vi på hemmafest hos en gemensam
kompis. Jag kommer ihåg hans skäggstubb och nyansen
på den grå stickade tröjan med halvpolo och kort dragkedja.

På samma sätt minns jag hur vi pratade mer med
varandra på jobbet. Jag jobbade extra över helgerna
som journalist och han jobbade ju i tidningens tryckeri
på den tiden. Hade lätt självfall i oklippt frisyr,
arbetskläder och de vackraste av djupblå ögon.

Sedan dess tycker jag att det är något särskilt med just
arbetskläder. Jag gillar det. Kanske inte så att jag tittar extra
efter någon som har det på stan. Men någonstans signalerar
schyssta arbetskläder pondus och kunskap. Som en garanti
för att man kan sin sak. Ett par äkta byxor med fickor för
verktyg, en snygg hoodie med tryck och budskapet går fram.