måndag, mars 02, 2015

Fjädrig stjärnhimmel


* * *
I helgen tänkte jag bara testa lite om det skulle kännas rätt att ställa vår säng nedanför sovrumsfönstret.

Siris säng rymdes inte riktigt där jag hade tänkt den, så den drog jag in under min klädstång. På prov.


Och där stod den ganska bra.

Jag flyttade om hennes sängsegel, så det hänger ner efter sidan. Använde klädstången till att ringla upp hennes ljusdraperi med stjärnor.


Men det kändes fortfarande inte så drömmigt. Så jag hämtade inspiration som jag sparat i bakhuvudet. Drog fram några gamla fjädrar från ett annat pyssel. En uråldrig virktråd och några träkulor.

Så nu svävar fjärderlätta installationer i stjärnhimlen ovan sängen.


Så här ser det ut på lite håll.


Kanske är de mysiga att ligga och titta på om kvällen.

Kanske fångar de in någon tanke om dagen.


Det är bland det bästa pysslet, för mig. När man redan har allt framme och hemma.

Det behöver bara liksom flyttas om ibland, för att man ska se, väcka till liv.


Och så vill jag skapa den känslan, av att hon har oss nära. Men ändå sover lite eget.


På golvet står ett timerljus. Så när Siri går för att sova fladdrar en låga genom kvällen.

Mysigt och tryggt, det med.


söndag, mars 01, 2015

Helgens Helg


* * *
På helgens Helgsidor publicerade jag en intervju med min fina svärmor som är i Thailand och jobbar.

Några av bilderna har jag nog visat tidigare, men här kommer några fler.

Hon och de flesta som hon jobbar med bor i ett "gated community" en bit utanför Hua Hin. Det finns flera poolområden.


Elefant kring halsen, som en vidare påminnelse om mod och äventyr.


I samspråk med en kollega och vän på morgonkvisten.


Simtur efter morgonpromenaden, är en vanlig rutin.


Varje hus har en liten trädgård med mur runtom. Utanför skymtar man områdets restaurang.


Området är jättefint och trevligt.


När Wiweca och hennes kollegor jobbar ingår en måltid, som de äter vid sin långa rast. Kokerskan Tim lagar maten, hon har gått en kurs i svensk matlagning så ibland finns köttbullar och spagetti i matlådorna.


När man som Stockholmare ringer 1177 kan man alltså hamna här. Jag fick tillstånd att följa med in för att kunna ta några bilder. Klockorna på bilden visar både tiden i Thailand och hemma i Sverige.


En ficklampa följer med till jobbet, för att Wiweca inte skall råka trampa på grodan i trädgården på väg hem.

Den ständiga djurvännen.


Många fina telefonmöten, men också jobbiga samtal om våldtäkter och ensamhet - och allt däremellan så klart.

* * *
Ja, det var en del av bilderna från lördagens reportage. Jag skulle gärna åka tillbaka, helst nu på en gång! Detsamma för resten av familjen. Man kan inte låta bli att drömma om att prova livet utomlands för ett tag!

Men nu har vi haft Piteåhelg. Vi har umgåtts en hel del med andra delar av släkten. Vi har sett Let's dance och Mello. Lunchat på stan, eldat och hälsat på en kompis. Och så har jag möblerat om i sovrummet. Jag tror att det känns bra.


torsdag, februari 26, 2015

Familjeliv


Pysslande mini-husbygge i helgen.

* * *
Det är så fint, när man har varit borta, att få komma hem till en familj som haft det bra. Som säger å, vad mysigt vi har haft det - men så fint att du är hemma igen.

Då blir liksom bortavaron än mer rik, jämfört med att man möts av suckar om hur tråkigt eller slitigt det varit. Eller bara en underliggande känsla.

I kväll somnade Siri på min arm under högläsningen, kanske för andra gången någonsin. När andningen blev ovanligt tung frågade jag, men då svarade hon: "Nej, jag bara blundar och skapar bilder."

Men sedan pausade jag i läsningen och det kom inget "Fortsätt". När jag la över henne i sin säng så vaknade hon till och pussade mig godnatt med "Du är den vackraste blomman på den finaste ängen och den vackraste fågeln i det finaste trädet".

Har man sådana ord omkring sig är det inte konstigt att halsen känns bättre och att torsdagskvällen är som en gåva.


onsdag, februari 25, 2015

Lite samlarmani


* * *
Jag har precis kommit hem från en kväll på kafé i stan.

Träffade en vän och pratade någon timme. Fint att hinna ses sådär anspråkslöst en vanlig vardagskväll.

Drack en kopp svart te - rabarbergrädd - och mjölk. Det teet påminner mig om en annan tid. Då, när jag och Markus precis hade träffats. Då var det rabarbergrädd, eller earl grey cream. Ofta med lite socker och mjölk.

Nu är mitt svarta te utbytt mot Yogi, örtteet som jag brygger ihop på gasspisen till mustigt, kanel- och kardemummadoftande te. Dricker ur stor mugg med cashewmjölk i.

På jobbet dricker jag kaffe om förmiddagen, te eller vatten efter lunchtid. Har haft ett gammalt Pukka-te som jag gillar utan mjölk. Så fick jag ett ryck och beställde ytterligare ett gäng Pukka-teer.

Och de förvånar mig i att vara så söta, helt utan sötning. Kanske är det lakritsroten som gör det? Rooibos & honeybush (läser att honeybush är en Sydafrikansk buske) och Three cinnamon är mina favoriter - jämte Yogiteet såklart.

Snart hoppas jag att det ska lindra mitt halsont. För nu verkar vi vara där igen, i förkylningsland, hela familjen.

tisdag, februari 24, 2015

Att drömma sig tillbaka


* * *
Sitter och går igenom en del bilder till reportaget på lördag. Hittar några som jag fotade med andra kameran.

Det känns nästan overkligt, att vi nyss var här.

Vattnet så varmt. Aldrig har jag badat så som vuxen.



Fint på området där Siris farmor bor.


En av poolerna ...


... tar liksom aldrig slut. Den kröker sig vidare i nya svängar.


Har till och med en bar på ett ställe.


* * *
Här hemma har vi - laxtisdag, jajjemän. Idag serverade jag den stekt i rapsolja med teryakisås med ingefära och sesamfrön.

Stekte en broccoli ur kylen tillsammans med rödlök, majs och en förkokt rödbeta. Blandade ner fetaost med rosépeppar när det svalnat av.

Och så la vi till cole slaw från igår och som vanligt åt vi tunna, kryddiga noriark till. De hör till laxtisdag och är viktiga här hemma.

Annars har vi också bihåletisdag (hela veckan lång). Siri är dålig igen och har varit det nästan konstant sedan november. Nu har vi fått tid på sjukhuset och väntar på den. Ska kolla lite vitaminer och mineraler också. Vill så klart hjälpa henne att få sova gott, slippa huvudvärk, höra bättre och inte vara så täpp.

Kvällsproceduren är mysig, men med alla ballongblåsningar (hon blåser med näsan för att få bort vätska som samlas vid öronen), sprayer, saltspruta och en speciell ansiktsmassage kan man bli lite matt.

Själv är hon vid gott mod och säger godnatt till mig med orden:

"Mamma, du har en så vacker själ."

Och då känns en vanlig laxtisdag med bihåleproblem som en gyllene dag med tomtebloss kring kanterna.


måndag, februari 23, 2015

Styrdans


Klacki-skorna ...


... och den vanliga looken.


* * *
Jag tycker att det är svårt att finna en bra romantisk komedi, både i bokform och i filmformat. 

Ofta blir det irriterande sliskigt (för mig), och då kan jag inte koppla av i romantiken utan störs av att det är spånigt. Ändå gillar jag romantik, om det är tillräckligt smart gjort. Om nu smart är rätt ord.

Vet att jag skrivit om det tidigare, men jag har inte direkt fantiserat om mitt eventuella bröllop genom livet (möjligtvis tänkte jag på min framtida brudklänning efter Guns N' Roses "November rain").

Jag kan inte minnas att jag varit den som önskat att en pojkvän skulle sända in kärleksord i tidningen till alla hjärtans dag.

Vid en del ömhetsbetygelser på sociala medier tänker jag att det bara inte ligger rätt hos mig.

Ibland ställer jag mig frågan vad romantik är för mig, eftersom jag får någon slags inre backa-reaktion av den traditionella betydelsen av romantik.

Kanske för att det känns klyschigt. Men tro mig, jag önskar många gånger att jag skulle uppskatta det fullt ut.

Flera gånger på sistone har manliga kollegor i min ålder skrivit både kärleksförklaringar och friat via tidningar till sina respektive. Och även om orden på det sättet de framförs inte är min-kopp-te tror jag verkligen att de har en större betydelse.

Jag tror att de säger något om en förändring, jag anser att de signalerar en helt annan form av respekt människor emellan än skämt om att kärringen-inte-ska-lämna-spisen. Såklart. Jag tror att det är en del av en utveckling, som är bra. Att stå upp för sina känslor, att visa att det är okej att prata, och skriva för den delen.

Men för att komma till orsaken till att jag tänker på detta just nu: I lördags var jag alltså på annan ort. Om kvällen hade jag klätt upp mig i en fin, draperad svart klänning, strumpbyxor och höga klackar. Jag hade fixat hår och smink och kände mig fin, på ett avslappnat sätt.

Vi dansade disco till ett liveband och hade kul ihop, vi kollegor.

Under en lugn låt blev jag uppbjuden till styrdans av en man ur ett annat sällskap, som också var på hotellet för att roa sig. Och jag blev förvånad över hur mycket jag uppskattade att bli behandlad ... som en kvinna?

Jag kände mig fin, jag blev sedd och uppbjuden på ett respektfullt sätt. Jag och han dansade en fin dans och han höll mig i handen och följde mig tillbaka. Tackade artigt för dansen. Mer än så var det inte.

Det handlade inte om attraktion, inte om något jag saknar i min egen relation. Men någonstans handlade det kanske om ... manligt och kvinnligt? Jag är inte på det klara med varför det stannade kvar hos mig, men det slog an en sträng just där och då. Det kändes ovant - kanske mest för att den typen av spel är inget jag någonsin fäst mig vid.

Det kändes i alla fall som att jag fick se en ny sida hos mig själv.


söndag, februari 22, 2015

Helgen



* * *

Det har varit en fin helg med fina kollegor.

Här badar vi jacuzzi utomhus, medan solen faktiskt också värmde under eftermiddagen.

Lyxigt att få dela rum med min Sanna, vi har känt varandra för evigt, känns det som.

Så massage, eftermiddagsöl, tävlingar, mingel och middag. Show och dans - till och med en styrdans blev jag uppbjuden på.


I morse vaknade vi till strålande sol. Hotellfrukost och en stund i friska luften innan bussen gick hem.

Sedan var familjen samlad igen, mina fina var glada att ha mig hemma. Och det känns bra i hjärtat att vara hemma hos min dotter som säger: "Mamma, du har en så vacker själ!" till mig.