torsdag, juni 20, 2019

Medalj



* * *
Att jag sprang nästan hundra mil, för att en dag
springa drygt fyra i ett svep kom lite i skymundan. Det
blev lite kaosigt med en jättesjuk hund och så.

Men också. Jag har inte haft så stort
behov av att tänka på mitt maraton. Kanske
för att allt bara funkade, precis som jag ville.

Jag vet att jag kan springa snabbare. Med
mer seriös träning, hårdare pass. Men jag vet inte
om jag vill. Om jag tycker att det är värt det.

Just nu springer jag, men inte lika planerat.

Tränar också annat, styrkepass
med hantlar och sådant.

Och så vill jag springa mer i naturen.
Spontananmälde mig till ett lopp helgen
efter midsommar. Jag och min kompis Elin ska
springa trettio kilometer i terräng. Uppför hemliga
berg, genom militärtunnlar och längs vallgravar i
ett militärområde. Älskar att jag känner mig
så grundtränad att det faktiskt är möjligt.

Hur det än är. Jag fortsätter sätta en fot
framför den andra. Fortsätter springa.

In i mig själv.

Och ut i livet.


onsdag, juni 19, 2019

Hudvård i en liten puck


* * *
Foreo är ett svenskt innovativt företag,
som sysslar med hudvårdsprodukter.

Det sägs att de säljer en ny produkt
världen över var sjunde sekund.


Jag gillar deras rengöringsborste i silikon.
Tar bort lite döda hudceller och lämnar huden ren så
att serum och hudkräm kan göra sitt jobb ordentligt.


Nu har jag testat deras ufo (uppe till vänster i bild).

 Den tar liksom ansiktsmaskerna till en ny nivå.

Man kopplar ihop ufot med Foreos app i mobilen,
scannar vilken mask man använder och guidas via
bilder och röst i telefonen hur man ska göra.

Gillar värmen och de olika färgerna på
ljuset som jobbar med olika syften.


Behandlingen är som en sheetmask på steroider.

Själva masken fästs alltså på pucken, inte på ansiktet,
och hela proceduren tar bara två minuter.


Jag brukar sätta på eget serum och
använda ufot för att jobba in det också.


Har faktiskt aldrig testat någon mask för
hemmabruk som varit i närheten. Kanske
behandlingen infuzion på salong, men nu kan
jag få den känslan hemma mest varje dag.


måndag, juni 17, 2019

Cirkusflickan


* * *
Allt mer ofta värdesätter jag böcker efter
om jag längtar efter min lässtund på kvällen.

Allt oftare vill jag ha någon form av underhållning,
men inte utan djup. Jag vill vila i texten utan att
den kräver för mycket efter en lång arbetsdag. Samtidigt
måste den ha något mer. Ungefär som att boken fyller
samma syfte som en romantisk komedi med svärta i botten.

Den senaste boken som uppfyllde
det var "Cirkusflickan" av Pam Jenoff.

Den utspelar sig under andra världskriget och handlar
om tonårstjejen Noa. Efter att ha blivit gravid med
en tysk soldat sparkas hon ut ur barndomshemmet och
får klara sig helt själv. Hon tar arbete som städare på
en tågstation och en kväll stannar ett tåg med speciell
last till. I en godsvagn finner Noa en mängd spädbarn. De flesta
är döda. Men en pojke lever och Noa räddar honom och flyr.

Efter flykten hamnar den udda duon på en cirkus.
För att få stanna kvar måste hon lära sig att
behärska trapetskonsten för att kunna uppträda. På
cirkusen möter hon Astrid, som också har en mörk
bakgrund. Noa och Astrids öden flätas samman, allt till
kulisserna av en omkringresande cirkus i krigets skugga.

Fin läsning, tycker jag.


fredag, juni 14, 2019

Dansar in i sommarlovet


* * *
Så har hon gått ut mellanstadiet och dansar
in i sommarlovet med tudelade känslor.

De här tre åren har varit så fina och det är sorgligt
att tiden med Svenska Balettskolan är över.


Men jag är säker på att hon hittar sin egen väg även i framtiden.


Och så matchar de ju, våra tjejer. Gul klänning och bandage går ton i ton.

Fint med sommarlovspuss.


Och jag tog på mig min favoritklänning och njöt av sol,
sommarsånger och kaffe med min familj innan jobbet kallade.

Men nu. Nu är det helg.


torsdag, juni 13, 2019

Sista dansen


* * *
Nu har den här älskade tjejen dansat sin sista
föreställning med Svenska Balettskolan i Piteå. Jag
såg den två gånger och den var både vacker, mäktig
och rolig. Som vanligt rörde den mig till tårar.

Det känns tråkigt och vemodigt att den vackra
mellanstadietiden är över. Siri har trivts så otroligt bra
med skolan och lärarna ~ och med dansen framförallt.

Men vi gör planer för framtiden, söker sommarkurs
i dans och danslinjen på kvällstid till hösten. Läser
om dans på gymnasienivå både i Piteå och Luleå och
studerar schemat på en dansstudio i närheten.

Det har varit mycket på sistone. Första
Stockholmssvängen med skolansökan, andra
svängen när jag sprang maraton och så en
livhotande sjuk hund och dansföreställningar,
klassfester och skolavslutning. Jag hinner inte riktigt
med, men där ligger väl också en del av skönheten.

~ livet, alltså.


tisdag, juni 11, 2019

Jag kan ge dig mina blodplättar


* * *
Varje kväll innan Siri går och lägger
sig skriver hon små lappar till oss.

En till Markus, en till mig och en till Leslie. 

När vi går och sover hittar vi dem på våra kuddar. 

Det är ofta en liten kärlekshälsning eller en
anspelning på något som hänt under dagen.

En mysig tradition som vi alla uppskattar.

Häromkvällen låg den här lappen på Leslies plats.

"Jag kan ge dig mina blodplättar. Jag älskar dig."

Hjärtat går uti lite, men som vi önskat det allihop.
Att vi hade kunnat ge henne av våra blodplättar.

Vi var hos veterinären igår igen. Vi ska vänta ytterligare
någon dag så att Leslie blir mer stabil, innan de tar
blod igen. Jag gruvar något infernaliskt, men förstår att
det behöver göras och nu finns en plan på hur de ska
gå till väga för att det ska gå så bra som möjligt.


Den här bilden tog jag för någon kväll sedan.

Mina flickor, en skål körsbär och en video på datorn.

Det är det finaste fotot jag har i min telefon just nu.


lördag, juni 08, 2019

Senaste dagarnas kaos


* * *
Jag tog den här bilden på våra tjejer häromkvällen.

Kvällen var så vacker, men den fyrtassade kämpade faktiskt för sitt liv.

Och gör än, även om vi försiktigt tycker att det är lite bättre nu.

Bodyn hon har på sig fungerar som ett extra stöd för kroppen.
Efter ett vanligt blodprov slutade det nämligen inte blöda inuti,
så hela benet blev blodfyllt. Vi har tillbringat dagar och en
ångestfylld natt hos veterinären och det vi vet är att hon inte
har några blodplättar och att hon kanske kan klara sig.

Det är därför det kommit blod från hennes tandkött och därför
hon har fått lila blåmärken på magen. Vi minutövervakar, ger
medicin och försöker göra varje stund så bra som möjligt.

En natt andades hon lite dåligt, men i natt har hon
sovit mycket bättre. Nu tigger hon lite i köket igen och
har till och med försökt sig på ett litet bus på gräsmattan.

Älskade fyrbenta familjemedlem, vad
skulle vi inte göra för att få ha dig kvar.