fredag, mars 27, 2020

Det ljusnar


* * *
Väckaren ringer och innan jag vet om att jag är vaken har jag mjukiskläderna på. Fötter i tjocksockar nedför trätrappen som jag själv skrapade och slipade för många år sedan.

När jag kommer nedanför böjen tittar jag ut genom fönstret ovanför köksbänken, precis som vanligt.

Det är ljust ute och himlen är rosafärgad mot aprikos. Det är så fint att mötas av de färgerna varje morgon nu. En snäll syn för nyvakna ögon.

På lunchrasten tar jag en promenad genom min lilla stad. De har börjat sopa upp vinterns sand och grus och jag älskar det vårtecknet.

När jag cyklar till bokklubbsträff om kvällen behöver jag inga täckbyxor. Jeansen räcker som skydd mot kylan även kvällstid och det känns så fint i hjärtat när jag trampar hem mot min familj, utan att frysa.

~ även om det är svåra tider nu, så känner
jag i hela mig, att det ljusnar.

måndag, mars 23, 2020

I coronatider


* * *
Det är en speciell tid.

Samtidigt fortsätter (än så länge) mitt liv ungefär som vanligt.

Det kommer ut så mycket information, och som journalist jobbar jag med corona nästan varje dag, men privat så tycker jag inte så mycket. Det finns så oändligt många människor som tycker så oändligt mycket, att jag inte behöver sälla mig till dem.

Jag försöker förhålla mig, och ta mitt ansvar. Samtidigt blir jag översköljd av nyheter, åsikter och olika aspekter. Min känsla är att jag mest vill promenera i solen och läsa en analog bok.

För att fira in helgen bjöd min Markus ut oss på burgarmiddag på vårt favoritställe.

Annars tänker jag att jag lever i coronaanda mest hela tiden.

Förutom på jobbet träffar jag inte så mycket folk. Vi hänger mest hemma eller är utomhus.


I lördags åkte jag, Markus och Leslie ut till Gläntan. Vi promenerade i solen på isen och tusen minnen av promenader med vår förra hund Hemi sköljde över mig.

Hur jag och min svärmor tog med fika och satt här på höstkanten och fikade medan Hemi tiggde kanelbullar och sprang i sanden.

Hur ovisst det än må vara med Leslie och hennes sjukdom (hon hade sämre värden sist) så njuter vi av varenda sekund med henne. Blir aldrig trött på att se hennes gulliga hundrumpa gunga när hon spatserar fram i livet.


Under arbetsveckan skrev jag om initiativet Local hero Piteå som går ut på att stötta lokala företag så att de finns kvar efter coronakrisen. Idén fick genomslagskraft och en av grundarna var med i Nyhetsmorgon. Där såg jag också ett foto jag tagit fladdra förbi i rutan.

Såklart tränade jag också i helgen. Lördagar är min långträningsdag. Först lyfter jag vikter och hoppar hopprep närmare timmen och sedan springer jag på löpbandet lika länge.

Efteråt känner jag mig liksom rentvättad inuti.

Så gick en vecka till av mars. 

Jag börjar som jag slutar. Det är en speciell tid vi lever i.

~ men i dag cyklade jag och Siri till skolan och jobbet. 

Asfalt hela vägen och det finns hopp om ljusare tider.

lördag, mars 21, 2020

Det stora, alternativa hälsoinlägget


* * *
Siri blev sjuk strax innan sportlovet och det var en segdragen influensa. Efter första tidens klassiska febernedsättande tabletter och hostmedicin har jag gått över till mina huskurer.

För även om hon är frisk, så sitter hostan kvar.

Det absolut bästa har varit den gula löken. Den har revolutionerat de hostiga förnätterna. Men mer om den senare.

Det första jag tog till var mitt älskade silvervatten. Det sägs att det hjälper mot bakterier i ren form, men mot virus krävs sprit och citron. Jag blandade helt enkelt en silvergrogg och gav en tesked varannan timme. Hjälpte snabbt mot den röda och onda halsen.

Manukahonungen från Nya Zeeland är svindyr, men svinbra. Den upptäckte jag för ett tag sedan när Siri kraxade och kraxade. Hon var hos skolsystern men allt såg okej ut. Då köpte jag en burk och efter några dagar med en tesked honung i ljummet vatten var allt krax borta.

Jag har läst att manukahonung används som alternativ till antibiotika i vissa länder och på sjukhus i andra delar av världen används den på exempelvis brännsår.

- - - - -

Såhär skriver Kurera: "På senare år har även forskningen kunna påvisa de speciella egenskaperna hos Manukahonung. Man har i studier kunnat se att honungen verkar antibakteriellt, antiseptiskt, antioxidantiskt - och sårläkande. Bland annat är den antibakteriella komponenten methylglyoxal särskilt verksam, vilket gör att honungen effektivt motverkar bakteriebildningar och hjälper till att läka sår. Manukahonung har även visat sig vara mer effektiv än antibiotika vid till exempel halsfluss och andra infektioner.
Honungen har visat kunna skydda mot omkring 80 olika sorters bakterier."

- - - - -

Viktigt att komma ihåg bara: Blandar man ut honung med vatten ska det inte vara varmare än 40 grader, för då förstörs många av de fina egenskaperna.

Jag har också köpt hem en bra c-vitamin. Den här från Holistic är i pulverform och blandas ut med vatten. Hjälper till att stärka immunförsvaret.

Såklart kokar jag också te på chaga och Pau D'Arco, men det är mer som en bonus : )

Men nu kommer vi till den oväntade och billiga stjärnan i showen. Den gula löken.

Det var en kväll när Siri hostade och hostade. Jag drog mig till minnes att det finns ett löktrick. Så jag tassade ner i pyjamas och skivade en gul lök. La den i en vid skål och hällde över kokande vatten så att det nästan täckte löken. Ställde den inte så ljuvligt doftande skålen vid hennes säng och på bara några minuter lugnade sig hostan och hon somnade.

Sedan dess har jag upprepat proceduren varje kväll och hostattackerna som alltid kommit när hon sovit en dryg timme är nu borta.

Det är magiskt så bra det har fungerat.

Har såklart googlat vidare och har kokat hostmedicin (som ska hjälpa till att lösa upp slem) på gul lök och senare blandat i citron och honung.

När jag frågade henne hur den smakade svarade hon att den var ok. "Smakar som skolans mat ungefär."

Hon är luttrad, min Siri.

fredag, mars 13, 2020

Veckohandling


* * *
Så här ser det för det mesta ut i vårt kök på söndagseftermiddagar.

Då har vi matplanerat veckan och handlat. Den här maten är måltider för söndag till fredag.


När maten är på plats i kyl och skafferi så brukar jag preppa för veckan som kommer.

En matpaj är bra att ha, till exempel på torsdagar när Siri har med middag till skolan redan från morgonen.

Jag mixar också mellanmålsbollar till henne med smak av choklad, lakrits och torkade hallon. Kokar ägg till mig själv och gör två sorters granola samt kokos- och smörbollar till mig.

Ibland bakar jag något glutenfritt bröd också.

Tycker att det är så mycket värt att ha allt förberett inför veckan, så att mycket är klart att bara lägga samman den aktuella dagen.

Det är lite konstigt, att stå vid köksbänken och måtta frusna hallon och havreghurt, när vi egentligen skulle ha varit i Ryssland.

Nåja, det känns bra att vara hemma och Ryssland finns ju kvar.


lördag, mars 07, 2020

Mysläsning (och de perfekta äggen)


* * *
Det känns verkligen som om De sju systrar-serien har tagit världen med storm. Läste att Lucinda Rileys böcker sålts i över 20 miljoner ex världen över.

Jag har läst de två första och tycker det är de perfekta förströelseböckerna som ändå ger något till själen. Tycker om kärlekshistorierna, miljöbeskrivningarna och hur systrarnas öden smälter ihop med personer som levt tidigare i historien.

Böckerna får mig att googla saker, att lyssna på klassisk musik och fundera över ord. Det tycker jag om och det känns härligt att veta att jag har flera böcker kvar.

Som härliga färgrika presenter att se fram emot.

Äggen som kom med på bilden är min nya frukostfavorit.

Jag steker två ägg i rikligt med smör i min gjutjärnspanna.

Sedan vänder jag äggen och lägger på skivad mozzarella, stänger av plattan och låter äggen bli krispiga i kanterna och osten mjuk.

Sedan strör över en massa torkad oregano, flingsalt och peppar.

Så gott!



fredag, mars 06, 2020

Att inte få vabba längre


* * *
Jag har tänkt på de här orden i snart en vecka nu, men det har verkligen inte funnits tid att sätta sig ner någon liten stund.

Siri blev hängig i söndags och var hemma med feber på måndagen. På tisdagen höll vi kontakt via sms medan jag jobbade några timmar, men sedan kände jag att jag behövdes

Hemma.

Cyklade hem och mötte en tjej med närmare 40 graders feber.

Klart att man behöver en förälder då.

Det känns lite jobbigt, att inte få vabba längre.

När mitt barn är sjukare än 'lite hängig' behöver jag vara där.

Nu har jag pusslat med semester och komptid och jobbat lite hemifrån, men i grunden känns det fel i föräldrahjärtat.

För jag förstår hur den där tryggheten behövs. Någon nära som ger värktablett, serverar vatten, finns där och säger att det blir bra och skojar lite så det inte blir så allvarligt.

Man kan säga att det har varit en blandning mellan stökig och fin vecka.

Förutom febern och alla vanliga förkylningsgrejer har Siri mått magsjukeilla.

Vi har sovit på tunn madrass på golvet, vi har varit delvis vakna på grund av magont och hosta några nätter. Men vi har också haft mysiga stunder med Astrid Lindgren-filmer, Modig och andra säsongen av Anne with an e. Stunder av närhet och samtal och tystnad.

~ och för mig, har det känts fint att få finnas där jag behövs, även om det inte är helt enkelt ibland.

söndag, mars 01, 2020

En början och ett slut


* * *
Någonstans har jag alltid förstått att det skulle vara tidsbegränsat. Att få jobba med reportage och featurematerial på heltid. 

Det började med gratistidningen Extra 2008 och senare flyttade materialet in i lokaltidningen och stannade där till början av 2019.


I fredags jobbade jag min sista dag som redaktör. Det här är en av de sista bilderna jag tog. 

Jag jobbar fortfarande kvar på tidningen, men nu som allmänreporter.

Och fast jag hela tiden har vetat att den här dagen skulle komma känns det ändå overkligt.

Det gör ont att ge upp sin absoluta dröm. Men jag försöker också tänka att det kanske finns en ny dröm, en annan dröm, som jag ännu inte vet om.