onsdag, oktober 29, 2014

Resvinter




* * *
Det här är väldigt framgooglade bilder.

Men i vinter kan jag ta egna från dessa platser.

Borra ner tårna i sanden (fast egentligen gillar jag inte det så jättemycket, det är nog mer ett uttryck för mig), snorkla, yoga, få möjlighet att umgås med människor i min familj som jag tycker mycket om.

Den där lediga oplanerade tiden som jag och vi mår så gott av.

En resa, och flera resor i resan, flera möten med kära.

En som vid det laget kommer att vara väldigt eftersaknad.

Hej vinter, du känns ovanligt intressant.


tisdag, oktober 28, 2014

Hur bra som helst


* * *
I lördags publicerade jag recept från Hanna Göranssons fina kokbok "Friendly food" i tidningen. Många ville också tävla om hennes bok.

Nu är jag surfar in på hennes blogg "Helt enkelt" möts jag bland annat av ... mig själv.

Fint!

Har spanat in ett russin- och dadelbröd av Hanna jag ska testa baka till helgen.

* * *

Jag och Siri struntade i att läsa ikväll. Istället låg vi och samtalade om vänskap. Det har vi gjort ofta och ur olika aspekter på senaste. Jag berättade om ett mejl jag fick tidigare i dag, med fina ord om mig och en vänskapsrelation. Det av en person som jag beundrar, respekterar och ser upp till.

Det är verkligen inte lätt alla gånger, detta med vänskap och som mamma kan jag heller inte lösa allt. Ska inte lösa allt.

Men jag kan hjälpa henne reflektera, förstå, få nycklar till att själv hantera. Och när vi pratar om det så imponeras jag var gång över hennes slutledningsförmåga.

Vi samtalade vidare och när min åttaåriga ljuvlighet skulle sova sa hon: "Mamma nu kommer jag att sova gott för nu känner jag mig så skönt tom!".


Starkare?




* * *
Personligt eller privat. Jag blandar ihop de begreppen hela tiden, och egentligen kanske det spelar mindre roll. Jag går på känsla, balansgång, kontakten med magen.

Ibland skriver jag saker här, som jag frågar andra om innan jag trycker "publicera". Många saker utelämnar jag också, såklart.

Min plats här på nätet svänger med livet. Ibland yta, ibland själadjup. Ibland dagsrapporter, ibland svävande ord. Jag vill dela med mig av saker, och ofta kan jag 'säkra' och berätta efteråt. Summera och sammanfatta, se sammanhang.

Det kan vara svårare att skriva mitt i, men det kan också vara mer intressant. Som det här med att inte få ett till barn. Med detta som grund delar jag därför med mig av min nuvarande djupdykning mitt-i. Därav bilderna ovan (som Siri har tagit).

Det börjar vara ett antal år sedan jag gick ner närapå tjugo kilo i vikt. Efter det har jag ätit gott och hälsosamt. Tränat och yogat och på något sätt funnit balans. Utmanat mig på olika sätt, utvärderat hur det känns i kroppen och finjusterat.

Men på sistone har jag känt att jag står på tomgång. Ryggen har inte direkt blivit bättre och jag får inte så mycket resultat av min träning. Kände att när jag investerar så pass mycket och medvetet vill jag få större utdelning.

Alltså bestämde jag mig för att konsultera någon som faktiskt jobbar med dessa ämnen - mat och träning - professionellt. Jag gjorde ett styrkeprogram med en PT, som jag kört efter, men tyckte inte att jag nådde hela vägen fram.

Målet? Bättre rygg. Känna mig sund och stark och smidig. Kunna äta mer, men ändå hålla vikten någorlunda stabil.

Just nu är jag en fjärdedel in i mitt projekt styrka. Till en början var det otroligt skönt att följa Olga Rönnbergs ord i boken "Styrketräning för kvinnor" till punkt och pricka. Fyra veckor senare följer jag fortfarande hennes ord till punkt och pricka och känner hur bra jag mår av det. Styrketräning som gör skillnad. Mer fokus på överkropp, den jag tidigare ofta valt bort att träna för att det har känts läskigt att koppla på det område där jag så lätt (alltid) får ont.

Och maten. Mer kolhydrater. Äpplen, bananer, havregryn, quinoa. Saker som jag verkligen tycker är vardagslyx, sånt som jag gillar. Jag äter mer än någonsin tidigare.
Att hantera småhunger är jag van, det har varit betydligt svårare att hantera en nästan konstant mättnadskänsla (och sockersuget är borta, vilken skillnad det är när man äter så pass mycket).

På dessa fyra veckor har jag inte ställt mig på vågen och när byxorna spänner känns det läskigt. Det är inte helt okomplicerat att möta de här känslorna hos mig, men jag har bestämt mig för att ta det i hamn utan att analysera för mycket.

Det känns jobbigt, men då får det göra det.

Jag håller hela vägen ut och utvärderar. Förlitar mig. Gör inte upp egna planer. Läser och gör.

Så många känslor på samma gång. Men jag vågar testa, utvecklas. Säkert blir jag starkare på flera sätt också.


måndag, oktober 27, 2014

Horn



* * *
Långsamt blir det mer ombonat hemma.

Här är senaste tillskottet i badrummet. Ett nytt duschdraperi slår an en ny ton.

Beställde och tänkte hänga där det verkligen behövs {i duschen, ja} men jag tittar mer mot fönstret, så därför blir det vita draperiet kvar och det med bild får stoltsera dit ögat vandrar.





De mönstrade insynsskydden är utbytta mot enkelt frostade.





Och en av Kalklitirpåsarna är nu förvaring vid badkaret.





Ett badrum. Lite mindre vitt, lite mer natur.

Och så en av de bästa platserna på jorden: Badkaret.



fredag, oktober 24, 2014

Vad en fredagskväll kan innefatta

* * *
Jag finns ju här, men det är lite mycket nu.
Annat.

Prioriteringar ...

Nåja. Det är fredag. Jag har haft en rolig dag och jag har fått komma hem till mitt varma hus. Min man hade gjort magiska kycklingburgare. Alltså sådär så det krullade sig av lycka hela vägen ner till magen när jag åt.

Tända ljus, Pernilla Anderssons nya musik därtill.

En varm dusch och familjetid i soffan till roliga, dansiga "Rio 2". Sedan yogade jag för första gången i veckan medan Siri somnade på bara några minuter.

Och nu. Nu är det dags att göra allvar av lite bokningar som innefattar Thailand och vintertid.

Kärleksmat, en varm dusch, skratt och kramar.

Så kan en fredag också bli fantastisk mitt i allt.


tisdag, oktober 21, 2014

Snurr


* * *
Det är sidkorrektur och textkorrektur och feedback så det snurrar i huvudet nu. En stund till av mycketjobb, men jag längtar efter att kunna landa i mig själv. Sitta framför kaminen i vardagsrummet. Krypa ner i sängen hos min flicka om kvällen och kramas, utan att veta att sidorna väntar på mig.

Det är roligt också. Jätteroligt och givande. Jag vet att jag snart kan landa, och det är välbehövligt.

Var på behandling för min rygg igår, försökte fånga upp innan det gått lika långt som vanligt. Idag krampar det i vänstra sidan och jag känner mig oändligt stel och sliten, men jag vet att krampen löses upp på någon dag och jag blir mer balanserad och hel.

Och så var jag tillsammans med en vän och lyssnade på författaren Ester Roxberg, som skrivit "Min pappa Ann-Christin". Intressant ämne som väcker många frågor i mig.

Det ska jag tänka mer på. En annan gång.


söndag, oktober 19, 2014

Snö





* * *
Söndagmorgon med snö.

Blandar Märta Tikkanens precisa ord med Majgull Axelssons smärtvackra historia om Miriam. Läser studenters artiklar och fördjupar mig i mina egna tankar efter att ha läst ett inlägg i flödet som handlar om barn och bästa vänner.

Fångar lätta snöflingor på tungan när jag går med Siri till sista yogaklassen för terminen. Äter tonfiskbiffar med näringsjäst till tända ljus. Lägger in mattor i huset och känner så smått hur också min hals börjar svälla igen.

Planerar minutiöst för veckan som kommer, för att få ihop pusselbitarna.

Ja, och så har vi hälsat trädgårdens nya inneboende välkommen. Han heter visst Bert. Han har en mycket käck solros till hatt.


lördag, oktober 18, 2014

Poesi på olika vis


* * *
En lördag som det finns skönt lite att säga om. Siri har varit hos en vän, jag har suttit i solen vid köksbordet och läst texter som jag ska ge respons på till veckan.

Städat bland mina tjocksockar och ätit fisksoppa.

Haft en mysig kväll hos farmor och farfar. God mat, vin och fina samtal. När vi kom hem yogade jag och Siri tillsammans innan hon somnade. Hon skickade slängkyssar till mig, som samlade sig som stjärnor ovanför mitt huvud. Varje gång jag drog in ett andetag skulle en kärleksstjärna följa med och sprida värme och älsk. Så sa hon mitt barn.

Poesi i vardagsord.

Och poesi i bokform.

Läser Märta Tikkanen och älskar vartenda precist ord. Så vackert och så smärtsamt.