lördag, november 18, 2017

Att få sy en vimpel till två små



* * *
Plockade fram symaskin och stuvbitar tidigare i veckan.

Ville sy en vimpel till två små tvillingar 
~ och deras föräldrar ~ som vi skulle hälsa på.






Och så här blev den. 
Inte perfekt, men från hjärtat.

När den var klar och inslagen tog vi bilen genom snön och 
hade en mysig eftermiddag tillsammans. Eld i kaminen, fika, 
två mysiga hundar och så de raraste tvillingarna, såklart.

Kan inte tänka mig ett bättre sätt att tillbringa 
några timmar om lördagseftermiddagen på.




fredag, november 17, 2017

Hittar tillbaka till det här



* * *
För några veckor sedan kom smällen.
Jag tänker nog på det som en smäll. Eller som en krasch. 
Magen som kaosade ihop samtidigt som jag 
mådde så dåligt i min medicinering.

Det var riktigt tufft och när jag tänker på den koncentrerade
 tiden blir det obehaligt och liksom tomt i mig.

- - - -

I mitt vardagsliv vill jag i stort sett alltid träna. Det är en vana, 
som jag utför med glädje. Jag kanske inte alltid är sugen på 
att träna hårt, men suget efter att röra på mig finns med mig.

Kanske mest för att jag vet att jag alltid känner 
mig mjukare, varmare och gladare efteråt.

Men när kraschen var här, då fanns för första gången på 
riktigt länge inte ens en tanke på att träna. Det enda jag gjorde 
var att cykla till och från jobbet och att promenera om helgerna.

Mer energi än så fanns inte. 
Jag orkade ärligt inte ens tänka på träning.

Sedan började må bättre och vi åkte till Stockholm.

Efter det har träningssuget kommit tillbaka.

Jag har börjat försiktigt, korta pass med 
kroppsvikt. Hopprepp. Långsam jogg.

Tror jag rört mig så i två veckor nu.

Nu börjar jag känna mig som vanligt igen och funderar 
på att plocka upp mitt tioveckorsprogram som jag avbröt mitt i. 
Kanske backar jag och gör om en vecka.

För det går inte att komma ifrån, jag tycker mest om att träna 
efter ett program. Så att jag vet på förhand vad jag ska göra, 
vilket syftet med passet är.

Så jag är tillbaka här, i gymmet med yogamattor 
och kettlebells och löpband.

Att jag orkar och vill, för mig är det ett kvitto 
på att jag mår bättre igen.



onsdag, november 15, 2017

Jag säger: Leslie! Titta i kameran.





* * *
Här skådar ni ett problematiskt öga.

Ja, inte på mig utan på den pälsklädda av oss två.

Leslie har sedan länge ett vänsteröga som producerar för lite
tårvätska. Jag har nog skrivit om det ett gäng gånger. Vi har testat
krämer och tabletter åt höger och vänster för att få ordning på
tårproduktionen. Det enda som händer efter prick trettio sekunder
är att hon börjar dregla. Och när jag skriver dregla menar jag
i mängd av pölar. Så att hon hostar och harklar och sväljer och
låter som om hon ska drunkna av sin egen saliv. 

Men ögat, det är fortsatt torrt.

För ett tag sedan fick hon en ögoninflammation i skräpögat.
Förmodligen för att bakterier och annat lättare får fäste där.
Nåja, det redde ut sig med veterinärbesök och medicin.

Men nu var det dags igen. Vi gick och la oss om kvällen.
Ingenting. Vi klev upp om morgonen. Allting.
Det gick inte ens att se själva ögat, allt var liksom bara en illröd
massa av hinnor. Och mitt hjärta gick lite sönder i bröstkorgen.

Det gör så fruktansvärt ont när de man älskar är sjuka.
Hund eller människa spelar ingen roll. Det är som om alla
skydd bara försvinner, smärtan går rakt in.

Efter ett gäng telefonsamtal fick vi akuttid hos ny veterinär.

Sår på hornhinnan, oklart hur djupt och ny medicin.
Återbesök i morgon.

Fröken Leslie ser betydligt bättre ut i sitt vänsteröga,
men mitt hjärta gör fortfarande ont.

Och lite håller jag andan,
när jag hälsar henne godmorgon.

Älskade, älskade hundskrälle.


måndag, november 13, 2017

Vi firade fars dag


* * *
Kring lunchtid i går åkte vi ut i naturen för att fira fars dag.

Det första vi gjorde var eld.


Det andra vi gjorde var att fixa lunch.

Markus hade förberett lchf-pannkaka med tärnat fläsk som
vi wokade i smör och åt med hemkokt lingonsylt.


Det var ömsom uppehåll och ömsom snö och regn.

Syrrans sötnos Sixten jobbade på i naturen.
Här är han i famnen hos morfar.


Sedan var det såklart dags för kokkaffe
och fika (inte hembakt för fem öre).

Siri värmde gifflar på pinne över glöden.

Själv åt jag mörk choklad, med karamellkrisp och havssalt.


Och här är de. Kusinerna.

Siri täljer och Sixten tittar nyfiket på.

- - - - - - - - 

Både före och efter utflykt firade vi mer. Först den älskade pappan
i vårt hus, och sedan hade vi en jättemysig fikastund med mängder
av tända ljus hos min svärmor och svärfar.

Nästan så att adventskänslan
kom på besök, för en stund.


söndag, november 12, 2017

Tre nyupptäckta i köket


* * *
Det är så roligt att testa nya ätbara saker.

Att gå i butiken och handla, titta på formgivning och
nya produkter är något jag verkligen gillar.

Här är tre som jag fattat smak för på sistone:


Först ut är granolan med det långa namnet Paulúns paleo
supergranola med kokos, blåbär och mandel. Jag gör ofta
granola själv, mest för att slippa olika varianter av tillsatt socker.
Men denna är perfekt om man inte vill eller orkar göra själv. 

Knaprig, smakrik variant som innehåller drygt åttio procent
rostade nötter, frön och kokos. Sötad med kanel och sötpotatis.


Dessa godsaker var det min vän Magnus som introducerade
mig för. Och jag håller med honom, de är farligt goda. Dadlarna
täckta av lakritspulver kommer från Icas gott liv-linje.
Härligt sega jämfört med de vanliga dadlarna som jag brukar köpa,
som tenderar vara lite mer sockriga i konsistensen. Och så
perfektionen när det hela kläs in i god lakritssmak.

Vinnande kombo. Och beroendeframkallande. 


Och till sist gurkmeja-latten.
Eller gyllene mjölk som drycken också kallas.

Man köper ett pulver av gurkmeja, kanel, kakao,
ingefära, vanilj, lakrits och svartpeppar.

Värmer valfri (växtbaserad) mjölk
och mixar med en tesked pulver.


När jag hade som mest besvär med inflammationer
i mina knän åt jag kapslar med gurkmeja. Snällare mot magen
än antiinflammatoriskt och med bra effekt, för mig i alla fall.


Jag värmde upp en deciliter krämig kokosmjölk med 1,5 deciliter
vatten och mixade i latte-pulvret. Sötade med lite fibersirap och
hällde upp. Gott som snabbt mellanmål!

Funkar säkert jättebra med
lite kokosolja nermixad också.

- - - - - - - - - - - - - - - - -

Granola, dadlar och latte. 

Tre gamla favoriter i ny tappning.


lördag, november 11, 2017

Bokmärke till far




* * *
I morgon är det fars dag och jag är glad
att jag har flera "far" att fira.

Bland det finaste man kan dela med sig av är tid tillsammans.
Med min pappa åker vi gärna ut i skogen. Gör upp en eld,
tillreder kokkaffe, fotar några natursköna bilder.

Till fadern i huset har vi köpt en liten
gåva och gjort en annan liten sak.


Ett tips för den som gillar att
pärla är att fixa ett bokmärke.


En mustasch, ett hjärta eller en fluga
på en glasspinne är enkelt och roligt.

Eller så pärlar man något som man vet att
personen man ska ge bokmärket till tycker om.

Siluetten av en kopp kaffe, kanske.


torsdag, november 09, 2017

Morgonsak




* * *
Jag hasar uppför trappen i mina älskade tofflor.
Klockan är strax innan sju om morgonen. Gläntar på dörren
till Siris rum, ett tunt rep med hjärtan klirrar när
jag tar i dörrhandtaget.

Smyger in och drar upp rullgardinerna. Tänder en fönsterlampa
med mjukt sken och säger 'Välkommen till den här torsdagen'.

Medan hon sträcker på sig och vaknar till går jag och borstar
tänderna. Väcker datorn till liv. Så tar jag morgonrocken från
en krok bakom hennes dörr och håller upp. Hon trär in sina armar
och jag omfamnar henne och knyter skärpet.

Så lägger hon sin varma flickhand i min och vi går nedför trappen
tillsammans. Hon ett steg framför, jag ett bakom. Den sista delen
av vår rutin härstammar från när hon var mindre. Sömnvingligt barn
nedför brant, svängd trappa och det kändes tryggt att hålla hand.

Det behövs inte längre. Men det är mjukt och mysigt.

Direktkoppling.

Kommunikation utan ord.

Hennes barnhand som blir större och större. Den är varm
och nyvaken och vår ritual värmer ända in i hjärtat.