lördag, januari 31, 2015

Nu tänker jag på ...


* * *
Malmbyrån i björk, under snedtaket i sovrummet.

Jag fyllde den försiktigt med bebisplagg. Några nya, en del från när jag och hennes pappa var små. Hur jag tvättade och vek. Försökte förstå att det skulle komma en människa och fylla upp strumpor och bodysar.

Hur jag bäddade spjälsängen. Madrasskydd och lilla kudden. Jag köpte sängkläder, kanske via Tradera. Vita och orangea, men sedan kändes färgerna så grälla mot hennes nyfödingshud.

Istället blev det kaninen på blå botten som svepte in bebissängen med mjukt och värme.

Täcket fortsätter hänga med.

Trots alla plädar i olika kvaliteter, så är det lilla kanintäcket fortfarande det bästa jag vet att krypa ihop under i soffan om kvällen.


Det här är en del av min följetång, en bunt utvalda bilder, tagna sedan tidigare.

Jag ser dem ibland i mitt bildarkiv på datorn och blir varm i magen.

Ni har säkert sett dem förut, men här återuppstår de igen.


torsdag, januari 29, 2015

När jag ser denna bild ...


* * *
... så är det sommar bakom ögonlocken. Tiden när pardörrarna till ena uteplatsen står öppna till dess att vi stänger huset om kvällen.

När jag har mina Birkenstock istället för fårskinnstofflor. När maten ofta består av någon slags sallad i en stor, vid, låg skål. När vi kolsyrar kranvatten. Dricker med frysta hallon eller blåbär.

När vi drygar ut maten med egenodlat från pallkragarna.

Vår uteplats är inte påkostad. Ett segel från någon billig butik. En björkstam som extra stöd. Ett gammalt festivalbord som är skevt och trägammalt och omöjligt att torka av. Men fint just för att.

En gammal halvt ommålad träsoffa och udda stolar från en före detta balkong.

De syns inte på bilden, men mot husväggen står ett gammalt teakstativ och ett väggskåp som tillsammans blir ett slags odlingsställe för örter och chili. 

Nej det är inte mycket pengar nedlagda på uteplatsen. Den får vara fin i all enkelhet. Och mest handlar det om hur vi har det.

När dörrarna står öppna och sommaren är runt omkring oss.


Det här är en del av min följetång, en bunt utvalda bilder, tagna sedan tidigare.

Jag ser dem ibland i mitt bildarkiv på datorn och blir varm i magen.

Ni har säkert sett dem förut, men här återuppstår de igen.

tisdag, januari 27, 2015

När jag ser den här ...


* * *
Det är vår och jag åker ensam till Umeå. Det är jobbresa, jag har planerat den själv. Valt att åka ensam. Som en utmaning. Block, penna, kamera. Det är nytt. Nyttigt.

Att inte kunna söka min tillflykt till någon annan. Ingen att rådfråga. Har vi nog material? Räcker det? Vart ska vi äta sedan?

Jag tar bussen till Umeå. Umgås med mig själv. Skriver om trädgårdsmässa, både till mina sidor och till temasidor. Fotograferar både inspiration (på mitt sätt) och människor (svårare).

Gör en artikel om att ta en minisemester i Umeå. Bor på finrenoverade Stora hotellet och äter ensam frukost på deras inglasade uteplats med Medelhavskänsla.

Bilden är tagen i badrummet till mitt hotellrum. Jag kom in strax före nio om kvällen. Duschade säkert en halvtimme (kan jag aldrig göra hemma, då tar vattnet slut och samvetet protesterar). Men här duschade jag. Varmt, länge. Somnade innan halv tio.

Att resa med utmaning på olika sätt kan vara tröttande. Och utvecklande.



Det här är en del av min följetång, en bunt utvalda bilder, tagna sedan tidigare.

Jag ser dem ibland i mitt bildarkiv på datorn och blir varm i magen.

Ni har säkert sett dem förut, men här återuppstår de igen.


söndag, januari 25, 2015

När jag ser denna ...


* * *
Det är något i vissa nyanser, de melerade, som väcker en stilla lycka i mig.

Och bjällror och snäckor.

Paljetter och tofsar.

Det är något i att trycka knappnålen genom ett perfekt tyg. Att skapa något i huvudet. Låta det rinna genom fingertopparna. Med krita, sax, symaskin. Nål och tråd framför tv:n.

Det är något i att se en bild framför sig. Låta fingeravtrycket vila mot avtryckarknappen. Gå på intuitionen. Fånga det jag skapat, i en bild jag skapat.

Mest söker jag - en känsla. Ett uttryck. Ett förbiskrollat ögonblick av vardagspoesi. Något som växer fram ur betraktarens inre, kanske omedvetet, kanske långt senare.

Sedan - både en känsla av närvaro. I synålen, i sömmen, i problemlösningen. Och en händernas meditation, där tankarna blir klarare. Andningen djupare.


* * *
Det här är en del av min följetång, en bunt utvalda bilder, tagna sedan tidigare.

Jag ser dem ibland i mitt bildarkiv på datorn och blir varm i magen.

Ni har säkert sett dem förut, men här återuppstår de igen.




lördag, januari 24, 2015

När jag ser denna tänker jag på ...

* * *
Här kommer en följetång, en bunt utvalda bilder, tagna sedan tidigare.

Jag ser dem ibland i mitt bildarkiv på datorn och blir varm i magen.

Ni har säkert sett dem förut, men här kommer de igen.


* * *
En av sommarens varma dagar. En sådan kväll när ledigheten satt sig i kroppen. När tiden rinner långsamt. När vi dröjer oss kvar på altanen i kvällssolen, som äntligen börjar bli mild.

Pratar om allt och inget.

Sommarfräknar och glada ögon. Jag tror att vi hade grillat mat och druckit bubbelvatten med bär i. Siri hade fin glugg med tänder på utväxt och snurrfläta. En regnbågsklänning hon fick när hon besökte kyrkmarknaden tillsammans med sin mormor.

Det är en bild som rymmer något för mig. En känsla av enkelhet och frid, snarare än själva minnet av något särskilt eller speciellt.

En känsla av att livet är komplett, just där och då.

Oavsett blir jag alltid, alltid glad av den.


fredag, januari 23, 2015

Aum / ugh


* * *
Aum eller ugh?

Sista sjukdagen hemma och vi har förvaltat den väl. Ärenden, jobba hemifrån och kolla av det sista. Och värdsliga ting som att måla naglarna med gelelack och dricka latte framför "Fixa rummet".

Så gick en fredag, snabbt förbi.

Och snart introducerar jag en liten tillbakablick i form av bild och ord här hos mig.

Fin helg!


torsdag, januari 22, 2015

Annat


* * *
Istället för två intensiva jobbdagar (från fem ursprungliga) så blev det totalt en dag på jobbet. Istället för att lämna över tusen och en sak blev det - magsjuk dotter.

Så jag sitter med halvfärdiga ting i varje vrå. Mest i huvudet kanske. Men det blir bra, det blir jättebra.

Bara alla nu håller sig hyfsat friska och att nackspärren jag känner nyper åt inte blir värre.

Ja, ja. Vi står på benen alla tre ... just nu i alla fall : )