torsdag, maj 16, 2019

Odling i hallen


* * *
Siri har varit sugen på mer växtlighet i vår trädgård.
Därför har vi försått bland annat majs, solrosor, några
löksorter och lite annat. Nu var det dags att ge
några plantor lite mer jord kring rötterna.

Oklart varför projektet tog plats i hallen istället
för utomhus, men nu blev det så. Och det känns
härligt med en rad krukor på fönsterbrädan i köket.
Nu väntar vi bara på lite värme för att montera
upp vårt miniväxthus i trädgården.


onsdag, maj 15, 2019

Smoothiebowl och packning


* * *
Vi ska bara vara borta några dagar. Ändå är det en
hel del som behöver falla på plats och fixas. Jag försöker
använda upp frukt och grönt innan vi åker och mixar ner i
smoothiebowls. Bladspenat, en bit äpple, övermogna bananer.

Samtidigt försöker vi planera så det finns råvaror att laga
middag på när vi kommer hem och nästa arbetsvecka redan
är igång. Och mellan alla extra tider och datum att hålla reda
på så här på vårkanten blir det nog toppen med miljöombyte.

Nu ska jag bara lägga samman det sista
i packningen, tvätta håret, gå på föreläsning och
komprimera någon dags jobb på några timmar.


tisdag, maj 14, 2019

Äppelträd och omtanke





* * *
De här bilderna på våra äppelträd är från tidigare år.
Just nu står de i knopp i trädgården och jag hoppas på
mycket frukt. För några år sedan kom ett slagregn precis
när äppelträden blommade och det året fick vi få äpplen.
I vanliga fall kan vi göra mos, baka pajer och riva till mellan-
mål med keso. På det som blir kvar gör vi råsaft och fryser
 in. Då räcker det till Siris frukostglas fram till jul, ungefär.

Häromkvällen såg jag ett tv-program där de pratade
om vikten att gallra frukt och att beskära träden för att hjälpa dem.
Sedan dess har jag sneglat på våra två fina träd och
 tänkt att ja, de skulle verkligen behöva lite kärlek och omtanke.

Det är så häftigt att vi kan ha växtlighet i trädgården
som under många månader ligger gömda under miljarder
snöflingor. Och utan att vi gör något så grönskar det och
kommer frukt och bär, nästan utan att vi gör något.

Därför tänker jag att vi borde bli bättre på att ge
tillbaka. Att pyssla om, beskära och gallra. Men om man inte
orkar, eller om det känns för svårt så är det tur att det
finns företag som gör det hela dagarna.

Förutom trädvård finns det som tur är företag som har
kunskap om naturvård, skogsvård, bioenergi och
skogsvärdering. Men för mig tänker jag att det här med
trädbeskärning verkligen är något jag borde ta itu med.


måndag, maj 13, 2019

En slags veckolista


Dålig nacke = lunchyoga.


* * *
Jag tänkte sammanfatta de senaste dagarna och veckan
som ligger framför oss i en slags veckolista. Häng med!


Veckans mående
Den här tiden på året tycker jag alltid att det är fullt upp.
Extragrejer med Siris skola, matlådor som ska planeras
och packas med. Helgtider att passa och så vidare. Mina
konstant spända axlar gör att jag sover dåligt också. Annars
bra, ser fram emot att åka till Stockholm på onsdag.


Veckans läskigaste
Att prata om mig själv och min hälsoresa
för en studiecirkel tidigare i dag.

Veckans godaste måltid
Tycker vi äter gott varje dag. Men majspastan
med lufttorkad skinka, kräm på soltorkade tomater
och annat gott förra helgen var magisk. Särskilt
efter långpasset på 33 kilometer.

Veckans jobb
Efter närmare tre veckor som ansvarig utgivare
är jag tillbaka i normalläge nu. Men alla korta arbetsveckor
gör att jag måste lite slå knut på mig för att hinna allt. Skriver
om hur hundarna räddade en person ur missbruk och
självmordstankar och så har jag formulerat en text där
modiga personer berättar om hur det är att vara med om
en av de värsta sakerna som kan hända i livet. Ska jag
sammanfatta jobbet med ett ord blir det: Meningsfullt. 

Men lite körigt just nu.


Veckans klädesplagg
Kläderna går tråkigt nog mest på rutin. Men jag är nykär
i mina kompressionstights, för känslan de ger när jag springer
och så gillar jag färgkombon när jag hänger upp min packning.


Veckans bästa
Den här fina kommentaren från en person jag intervjuat.

Veckans boost
Att summera ihop en del av sitt liv och prata
om det inför intresserade personer.

Veckans mysigaste
Att följa mitt barn på kinesiologibehandling. Ett grått
hav utanför fönstret och regndroppar mot plåttak.

Harmoni.


måndag, maj 06, 2019

Trettiotre kilometer med kallrinnande näsa


* * *
Jag har gjort det förr. Ändå är varje gång ny.
Därmed var jag också nervös inför helgens
längsta långpass inför Stockholm maraton. 

När jag tränade för att springa i Palma gjorde jag varje lång-
pass i sol och värme. Det är fördelen med att springa ett maraton
om hösten. Sol var det visserligen i lördags, men ingen värme.

Snöflingorna blandade sig med solens strålar,
men ju längre jag sprang desto mer kändes
det som att springa mot ett oväder.

Istället för att springa en tremilsrunda valde jag att
springa en runda på drygt en mil tre varv. På så sätt kunde
jag fylla på vätska hemma efter varje varv. Lättare
mentalt blir det också, tycker jag.

Första två varven lyssnade jag på löparpoddar
och när orken började tryta för den sista dryga milen
slog jag igång min maratonspellista.

För första gången tränade jag på ett energiintag
av bara gels och sportdryck. I Palma kunde jag bara
äta mina barsbitar som planerat en stund, sedan tog
det stopp. Därför ville jag testa att ta kolhydrat-geler istället.
Hade lite ont i magen ett tag, men det släppte senare.

Det är nu mindre än en månad kvar tills jag har tänkt
ställa mig på startlinjen. Och jag känner mig inte
förberedd. Löpmässigt har jag gjort mina pass, men jag
har inga direkta (peppar, peppar) fysiska problem och
skavanker som jag haft mina två tidigare gånger.

Visst känns benen svullna såhär två dagar
efteråt, men annars mår jag helt okej.

Hade tänkt köpa nya skor, men nu känns det aningen
chansartat att göra det. Hade tänkt fixa nya sportlurar utan
sladd, men det har inte heller blivit. Tidigare har jag verkligen
nördat ner mig i vilka kläder jag vill springa i. Nu har jag knappt
tänkt på det. Kanske blir det kompressionstightsen från mara ett,
eller shortsen från mara två med ett nytt linne? Men jag vet inte.

Är vädret som nu blir det snarare vintertights och lager på lager.

Nya strumpor behöver jag, men helst vill
jag ha mina gamla som det tyvärr gått hål i.

Ja, där är jag. Och jag vet inte riktigt på vad denna
nonchalans beror på. Lutar jag mig på erfarenhet, eller vad?
Jag vet inte. Men det är dags att börja planera på allvar.

Vad ska jag äta kvällen innan? Vad vill jag att min familj har med
i ryggsäcken när de möter mig efteråt? Vad ska jag lyssna på?

Och den stora frågan. Kommer jag att kunna springa fyra mil,
två kilometer och hundranittiofem meter? Det är ingen självklarhet.

Men det var lördag i början av maj och jag kunde springa
i tre timmar och tjugo minuter. Jag kunde springa trettiotre
kilometer. Det är en bra start, i alla fall.


måndag, april 29, 2019

Tänker lite bakåt


* * *
Ibland känns det lite som att jag tappat orden. Som att jag inte
längre har samma förmåga att formulera mig. Eller så handlar det
om att tankarna inte hinner ifatt bland ansvar på jobbet,
utvecklingssamtal, smutsiga fönster och överfulla tvättkorgar.

Jag tycker om allt jag gör i livet, på något sätt. Mitt jobb
är meningsfullt, att engagera mig i Siris skolgång och liv
är självklart, att tvätta fönster gör mig glad (när det är färdigt)
för att det känns bra att ta hand om mitt hem. 

Det är när tiden springer ifrån som det blir jobbigt.

Den här bilden publicerade jag i alla fall den här dagen
för exakt sex år sedan. Jag skrev om hennes ögonfransar
och fina fräknar. Jag känner samma sak i mig, nu som då.

~ hennes ögonfransar och fräknar.

Finaste som finns.


För två år sedan på pricken firade vi en kompis med födelse-
dagsfika på Pensionatet. Hon på bilden ska snart göra sin
prao där. Det kommer att bli fantastiskt, känner jag redan i förväg.


Så här vilade Leslie förmiddag när jag kom ner i lördags.
Ofta sköljs jag över av en känsla att jag
missar henne. Hennes personlighet.

Jag glömmer bort att hon är en mild, gladlynt kärleksklump.
Istället checkar jag av en mental lista om och om igen.
Hur ser ögonen ut? Nu tittar jag i båda, förut var det bara ena.
Hur är öronen. Kliar hon sig mer än vanligt. Ska
jag droppa ögonen nu? Tvätta? Smörja?

Om och om igen.


Sedan avslutade jag helgen med att besöka
en dansföreställning. Siri och hennes klasskompisar
på Svenska balettskolan dansade innan huvudnumret
tog vid. Fint och böljande med mjuka rörelser,
luftiga tunikor och blomsterkransar.

Det kändes härligt att få uppleva något utan krav på motprestation.
Ingen recension, ingen artikel. Bara finnas i stunden.


Sista bilden från bildrullen på telefonen. Som vanligt
snöar jag in på hälsa. Läser om bikarbonatkuren, punkter man
kan stimulera under fötterna för att komma till ro och varför man
kan koka korianderfrön, sila bort dem och dricka avkoket.

Älskar att snöa in på sådant.

Det tar jag med mig till min föreläsning jag ska förbereda.

Att jag aldrig ger upp när det gäller min hälsa.
Att jag är nyfiken och intresserad.

Så rullar veckan vidare. Med tillbakablickar, en vila i dans och
musik och nya insikter i hur man kan påverka sin hälsa.


onsdag, april 24, 2019

Smoothiebowl med avokado och spenat


* * *
Det går i perioder, vilka mellanmål jag lägger samman.

På sistone har jag fastnat vid smoothiebowls.

~ igen

Det är liksom härligt att slänga ihop en massa råvaror
som blir en len, sval och mättande liten måltid.

Jag äter hellre i skål med sked än dricker ur glas.
Dels kan man plussa på en godsaker som har crunch och
dels får jag inte ont i magen när jag äter istället för dricker.

Dessutom är det enkelt att göra mellanmålet mjölkfritt och det gillar jag.

Den här skålen innehåller en smoothie på avokado, bladspenat,
hallon, osötad mandeldryck, flytande honung och ärtprotein.

Kanske slängde jag också ner några frysta ärtor.

Den är i alla fall toppad med några överblivna glutenfria digestive från
en middagsbjudning, rostad kokos och de rostade mandelspånen som
blev kvar efter en middag med torsk, brynt smör och mandel.


Siri provsmakar.


Och ja, jag tror den fick godkänt.

Älskade själavackra flicka.

Glittrande skratt och rosakrämig smoothiebowl,
sätter färg på vilken gråfärgad dag som helst.