måndag, augusti 31, 2015

På Pensionatet



* * *
Så var det ju överraskningsfest i lördags. Vi väntade länge på det ovetande födelsedagsbarnet som klev in genom dörröppningen - och blev rätt chockad.

Det tog ett bra tag att hämta sig. Vi skålade i bubbel så länge. Siri var med och hon klistrade och ritade och läste i sina böcker. Samspråkade när hon ville, och hängde rätt mycket i biblioteket, den lite mörkare delen längre bort i bild.

Senare på eftermiddagen grillade vi vår medhavda mat, Markus hade preppat mackor med majonäs, picklad rödlök, sallad, vårlök och grillad entrecote som han skar upp i tunna strimlor.

Efter tårta och uppträdande - javisst blev det bejublat uppträdande - så cyklade vi hem med Siri vid halv nio. Farmor och hunden Ludde slöt upp och jag och maken cyklade vidare ut i kvällen.

Drack sangria och pratade med fina festdeltagare. Gladdes åt en rolig och tjusigt ordnad fest.

Cyklade hem innan midnatt och löste av farmor och farfar.

Så blev det söndag med städning och veckohandling och så sa vi tack och hejdå till fina Ludde.

Nu känns huset lite tomt, utan honom.


lördag, augusti 29, 2015

Norrskenet, fullmånen


En annan helg, en annan fest.


* * *
Himlarummet igår kväll.

Jag gick ut med hunden strax bakom tio.

Fullmåne, klar och hel.
Norrsken som svepte över himlen. Fuktigt gräs och jord under fötterna.

Gick och tänkte på livet, det blir som att saker koncentreras när naturen visar upp sig så.

Tidigare igår pratade vi om det, jag och Markus. Vi träffades på stan för bankmöte vid min lunch. Vi hade möte med vår personliga bankman för att göra om våra respektive pensionssparanden. Efteråt bjöd min man mig på lunch och det var då vi kom att prata om livet.

Hur det känns när tillvaron någonstans börjat plana ut. När man har träffats, dejtat, fattat beslut om att flytta ihop. Köpt hus och renoverat några svängar, man har stötts och blötts, uppfostrat hund och fått barn. Flyttat bort och hem igen.

När de stora livsändringarna mest troligt är gjorda för ett tag framöver.

Vi pratade om huruvida det blir tristess, eller om det är skönt. Vi lutar båda åt det senare. Att det är skönt när det inte händer så omvälvande saker. När det finns utrymme för de mindre förändringarna. Att ha energi att tacka ja till nytt på jobbet (om än temporärt), att ha tid att utveckla det där fritidsintresset. När man kan äga mer av sin egen tid och styra den mot det man önskar.

Det är fint.

Och jag älskar ju min vardag, så är det bara.

Men idag skall vi inte ha mycket till vardag. Siri och hennes kusiner har redan lekt sig genom huset sedan några timmar. Och senare på eftermiddagen är vi bjudna till en överraskningsfest som bland annat ska kunna innefatta ett uppträdande i spektakulär klädsel. 

Som ni förstår kan det inte bli annat än bra.

Och ja, jag lämnar kameran hemma.


onsdag, augusti 26, 2015

Från Teddykompaniet


* * *
Jag tänkte att ni skulle få träffa Ludde.

Det är vår lånehund för en vecka, och han är söt som socker.

Om nätterna kurar han oftast ihop sig i Siris säng (lycka!) och om dagarna kan han göra imponerande skutt när han ska ut på promenad.

Mest påminner han om ett gossedjur från Teddykompaniets sortiment.

Och än en gång, så fantastiskt roligt det är med en hund i familjen. Skratt, enighet, en fin gemenskap.

Mitt hjärta är verkligen öppet för en ny hund nu.

Och Ludde.
Han stannar till på söndag. Här får ni några fler ... idolbilder.











Mat, prat



* * *
Det är något med sötpotatis. Jag tycker det är så vansinnigt gott.

Varianten på bilden ovan är en ny favorit, det är en slags sötpotatispommes och även om de inte tillhör den vackraste sorten så var det en god sort.

Med panering av kokosolja, maizena, sesamfrön, flingsalt och polenta.

Paneringen som blev över använde jag till rostad blomkål med smör och vitlök igår. Det tillsammans med ajvarlax i ugnen får nog komma in på tisdagslax-repertoaren.




Varje kväll när jag frågar Siri vad hon vill ha för kvällsmat svarar hon "Samma som igår!".

Det betyder mangoglass: Fryst banan och fryst mango, pressad limejuice samt några blad från vår marockanska mynta. Jag slänger ner allt i matberedaren och mixar till glass. Eventuellt går det ner lite kesella också. Väldigt gott och fräscht.

* * *

Igår träffade jag en kompis och för lunch på stadens takterass, jag åt en god caesarsallad med handskalade räkor och vi satt länge och pratade. Fick sällskap av en annan bekant som råkade vara på samma plats vid samma tillfälle. Tog en kaffe och svettades i solen.

En annan "gammal bekant" såg jag utanför min dotters skola häromdagen. Han, mannen som tog fast mig och försökte dra in mig i skogen när jag var ute och cyklade som 11-12-åring (ungefär).

Han som jag tog mig lös ifrån, han som följde efter mig med sin bil nästan hela vägen hem.

Livrädsla.

Snabba tramptag.

Han sitter i en bil utanför skolan, med en bilbarnstol på passagerarsätet. Så jag antar att han är pappa nu. Att han har barn på samma skola som jag. Tidigare kändes det mer i magen att se honom. Men obehaget har mattats av. Han fick ett straff, hade gjort andra saker mot andra flickor, och han har sedan länge fri - om han nu satt i fängelse, där känner jag mig tveksam.

Oavsett. Han har sonat sina brott. Jag kan bara förlita mig på det, även om en viss vaksamhet i ögonvrån alltid kommer att finnas där.

måndag, augusti 24, 2015

Stugor och vatten


* * *
Vi firade in helgen på mammas stuga.

Efter middagen fick vi testa det här. Första gången på vattenskoter för hela familjen. Ett skrik av lycka över vattnet.


Efter vattensport blev det lugnare vattenkontakt.

Den här utsikten. Jag tröttnar aldrig.


Lördag morgon bytte vi en stuga mot en annan.

Skellefteå skärgård och mina svärföräldrars sommarviste på en liten stenö.


Alltid så fina detaljer att upptäcka.


Och vackra blommor att beundra.


Samt en katt som ser till att ha det skönt.


Så vattensportade vissa vidare med ring efter båten.

"Mera, mera!"


Senare på kvällen grillade vi korv till skådespelet av solnedgång.


Vackrare blir det inte.


Och efter en söndagsfrukost utomhus tog vi båt och bil hem, för att vara på plats när vår lånehund kom till oss. Hans matte är på semester och vi har för tillfället en väldigt söt Ludde i huset.

Så gick en stughelg av bästa sort. Med sällskap och vatten och natur och så mycket mer än så kan man inte önska.



fredag, augusti 21, 2015

På bastuflotte


* * *
En vacker kväll för ett tag sedan ringde mamma och frågade om vi ville bada bastu med dem.

Vi tog bilen till stugan och väntade på bryggan.


Så kom de körande för att hämta upp oss.


Medan bastun blev varm grillade mamma middag.

Grill inbyggd i bordet, hur fint är inte det?

Minst lika fint som att ha en mamma som grillar entrecôte iförd morgonrock.


Jag drack ett glas rött och vi satt och pratade.


Medan solen gick ner bastade vi. Och flotten drev längs vattnet.


Efteråt värmde vi oss med morgonrockar.

Luften blev fort kylig.


Sedan tog vi den här trötta tjejen och åkte hem till sängen.

En spontan och enkel kväll. En sådan att spara i hjärtat. Solnedgångar kan man aldrig få för många av.

I helgen ska vi också leva stugliv. Ikväll åker vi till Siris mormor och hennes man för natur, middag och badtunne-bad.

Och imorgon styr vi mot ön i havet, där vi blir hämtade med båt och ska umgås med farmor och farfar.

Och vädret - ja det är bara för magiskt!


torsdag, augusti 20, 2015

Rostade sötpotatisskal




* * *
Efter någon vecka på resande fot och därmed många restaurangbesök, både till lunch och middag, känns det helt okej att vara tillbaka i den matplanerade vardagen igen.

Rostade sötpotatisskal fyllda med bacon och ost är en av mina favorittillbehör från sommaren.

* * *

I morse gick jag ut i dagg-gräs och plockade in både romansallad och sockerärtor till frukost. Det är en speciell känsla, att kunna göra det.

I dag skriver vi torsdag, inhopp som nyhetschef och ryggbehandling står på dagens att-göra och därmed får Ica stå för lunchen.


tisdag, augusti 18, 2015

Att hitta någon form av skatt hos sig själv



* * *
Jag har liksom aldrig tittat på pallen förut. Den har stått i uthuset alla år. Den har varit nerhoppad i gräset som stege när Siri var för liten för att kunna klättra upp i studsmattan utan hjälpmedel. Den har varit till hjälp vid diverse målningsarbeten och renoveringar.

Häromveckan liksom såg jag den. Rostig och sprucken och någon tass är borta. Men jag vet inte, nu har jag den på prov i hallen och jag tycker att den är rätt fin som den är.

Utan renovering.

Bara eltejpen som kan lidas bort, spindelnätet som kan sopas undan och någon tass för att spara golvet.

Annars tror jag att den är fin som den är.




Annars har den-riktiga-vardagen rullat igång.

Jag gör åter mina Helgsidor (förutom ett kortare gästspel som nyhetschef senare i veckan). Jag har kickstartat med två jobb. När jag körde från det ena igår kväll och kvällssolen flödade över i brons och vattnet låg spegelblankt och vackert så kände jag mig så lyckligt lottad.

Vilka berättelser jag får ta del av.

I veckan har jag också planerat in bedövningssprutor i ryggen och ett besök hos min bästa ryggbehandlare. Så ska det nog bli ordning på den här veckan med.