fredag, juli 19, 2019

Springer för dig


* * *
En av de sista gångerna vi pratade med
varandra stod vi i ett kök och diskuterade löpning.
Du frågade om råd. Ville springa en mil.


Jag vet inte om du sprang den där milen någon gång. 

Men jag vet att du inte längre kan springa.

Därför knöt jag på mig mina skor och sprang en mil. För dig.


Jag sprang förbi huset där jag sov på en
madrass på golvet i ditt rum. Förbi en tid i mitt liv
som var galen, rolig och rätt gräslig emellanåt.

Allt det delade jag med dig.


Efter olyckan skrev någon på din Facebook-sida
att du inte ska "vila i frid" utan att du ska "vila i speed" 
~ eftersom du levde livet fullt ut.

Jag hoppas i alla fall att du svävar, för evigt
adrenalinfylld och lycklig, i din fallskärm genom
en vacker himmel. Ovanför alla som älskar dig.

Och Stina. Jag springer för dig.


onsdag, juli 17, 2019

Nästan en månad i bilder



* * *
Det var inte meningen att det skulle bli så tyst här.

Men när jag slutade skriva reportage på jobbet var det
som om alla skrivna ord tog slut för en stund.

Leslie mår i alla fall bättre. Nu har hon normalt värde på
blodplättarna. Hon äter fortfarande mycket kortison. Var tredje
vecka tar vi nya prover och sänker medicinen lite, lite. Så får
vi se om vi kan fasa ut den helt, eller hitta en hållbar nivå.

Vi håller tummarna för att vi slipper att hon börjar blöda igen.

Men visst längtar vi efter vår gamla Leslie. Det märks att hon
är låg och trött. Hon orkar inte lika mycket och drar sig undan på
ett sätt som hon inte gjort tidigare. Vår smutsiga, fina pälsboll.


Medan familjens vuxna har jobbat har de här två tjejerna
 hängt ihop. På olika stugor och hemma i varandras sällskap.


Vi firade midsommar och fick rätt härligt väder.


Det blev en fin dag och kväll med fina vänner.


Nästa år firar vi tjugo år av midsommar tillsammans.


Efter midsommar kom regnet och det var skönt att vila.


Lyssna på regndropparna mot fönsterrutan och taket.


Ligga och läsa och slumra mitt på dagen.


Det blommar i trädgården också.


Mina favoriter.


Jag har tränat i elljusspåret för att förbereda mig.


En morgon klev jag nämligen upp vid femsnåret
för att hämta upp Elin och köra till Boden.

Vi sprang tre mil uppför berg och till olika militärfort.


Genom vallgravar.
 


Och tunnlar.


Det var en häftig upplevelse.


Men inte är det särskilt varmt.


En kväll åkte vintervästen på och så tog vi bilen till Kalahatten.


Mötte upp vänner, vandrade i skogen och åt våfflor.


En kväll var vi också på konsert med Le Chat Mort.


Jag, Siri och mamma var på vår årliga resa till Storforsen.


För att se utomhusbaletten Trolltagen.


Fina mamma.


Jag har jobbat som nyhetschef några veckor.

Passade på att träna på luncherna.


En av de sista dagarna innan semestern.


Jag har såklart hängt med dessa hjärtan.


Vi cyklade till Pensionatet för att lyssna på musik en kväll.


Men så hände något ofattbart också. Stina finns inte med
oss här på jorden längre och jag åter kastats tillbaka till
minnen från när jag var ung vuxen. Hur jag fick sova på
en madrass på golvet i hennes rum när min kille gjort
 slut och jag var så oändligt ledsen. Hur hon var så
rättfram och burdus och samtidigt kärleksfull. Alla upptåg
och hyss och tusen andra minnen.

Det känns som nyss vi stod i Tereses kök och pratade
 om hennes cykelträning och hon bad om tips för att
orka springa en mil. Det känns som nyss jag tog del
av hennes strålglans och energi.

Och så nu, inte mer.


torsdag, juni 20, 2019

Medalj



* * *
Att jag sprang nästan hundra mil, för att en dag
springa drygt fyra i ett svep kom lite i skymundan. Det
blev lite kaosigt med en jättesjuk hund och så.

Men också. Jag har inte haft så stort
behov av att tänka på mitt maraton. Kanske
för att allt bara funkade, precis som jag ville.

Jag vet att jag kan springa snabbare. Med
mer seriös träning, hårdare pass. Men jag vet inte
om jag vill. Om jag tycker att det är värt det.

Just nu springer jag, men inte lika planerat.

Tränar också annat, styrkepass
med hantlar och sådant.

Och så vill jag springa mer i naturen.
Spontananmälde mig till ett lopp helgen
efter midsommar. Jag och min kompis Elin ska
springa trettio kilometer i terräng. Uppför hemliga
berg, genom militärtunnlar och längs vallgravar i
ett militärområde. Älskar att jag känner mig
så grundtränad att det faktiskt är möjligt.

Hur det än är. Jag fortsätter sätta en fot
framför den andra. Fortsätter springa.

In i mig själv.

Och ut i livet.


onsdag, juni 19, 2019

Hudvård i en liten puck


* * *
Foreo är ett svenskt innovativt företag,
som sysslar med hudvårdsprodukter.

Det sägs att de säljer en ny produkt
världen över var sjunde sekund.


Jag gillar deras rengöringsborste i silikon.
Tar bort lite döda hudceller och lämnar huden ren så
att serum och hudkräm kan göra sitt jobb ordentligt.


Nu har jag testat deras ufo (uppe till vänster i bild).

 Den tar liksom ansiktsmaskerna till en ny nivå.

Man kopplar ihop ufot med Foreos app i mobilen,
scannar vilken mask man använder och guidas via
bilder och röst i telefonen hur man ska göra.

Gillar värmen och de olika färgerna på
ljuset som jobbar med olika syften.


Behandlingen är som en sheetmask på steroider.

Själva masken fästs alltså på pucken, inte på ansiktet,
och hela proceduren tar bara två minuter.


Jag brukar sätta på eget serum och
använda ufot för att jobba in det också.


Har faktiskt aldrig testat någon mask för
hemmabruk som varit i närheten. Kanske
behandlingen infuzion på salong, men nu kan
jag få den känslan hemma mest varje dag.


måndag, juni 17, 2019

Cirkusflickan


* * *
Allt mer ofta värdesätter jag böcker efter
om jag längtar efter min lässtund på kvällen.

Allt oftare vill jag ha någon form av underhållning,
men inte utan djup. Jag vill vila i texten utan att
den kräver för mycket efter en lång arbetsdag. Samtidigt
måste den ha något mer. Ungefär som att boken fyller
samma syfte som en romantisk komedi med svärta i botten.

Den senaste boken som uppfyllde
det var "Cirkusflickan" av Pam Jenoff.

Den utspelar sig under andra världskriget och handlar
om tonårstjejen Noa. Efter att ha blivit gravid med
en tysk soldat sparkas hon ut ur barndomshemmet och
får klara sig helt själv. Hon tar arbete som städare på
en tågstation och en kväll stannar ett tåg med speciell
last till. I en godsvagn finner Noa en mängd spädbarn. De flesta
är döda. Men en pojke lever och Noa räddar honom och flyr.

Efter flykten hamnar den udda duon på en cirkus.
För att få stanna kvar måste hon lära sig att
behärska trapetskonsten för att kunna uppträda. På
cirkusen möter hon Astrid, som också har en mörk
bakgrund. Noa och Astrids öden flätas samman, allt till
kulisserna av en omkringresande cirkus i krigets skugga.

Fin läsning, tycker jag.


fredag, juni 14, 2019

Dansar in i sommarlovet


* * *
Så har hon gått ut mellanstadiet och dansar
in i sommarlovet med tudelade känslor.

De här tre åren har varit så fina och det är sorgligt
att tiden med Svenska Balettskolan är över.


Men jag är säker på att hon hittar sin egen väg även i framtiden.


Och så matchar de ju, våra tjejer. Gul klänning och bandage går ton i ton.

Fint med sommarlovspuss.


Och jag tog på mig min favoritklänning och njöt av sol,
sommarsånger och kaffe med min familj innan jobbet kallade.

Men nu. Nu är det helg.


torsdag, juni 13, 2019

Sista dansen


* * *
Nu har den här älskade tjejen dansat sin sista
föreställning med Svenska Balettskolan i Piteå. Jag
såg den två gånger och den var både vacker, mäktig
och rolig. Som vanligt rörde den mig till tårar.

Det känns tråkigt och vemodigt att den vackra
mellanstadietiden är över. Siri har trivts så otroligt bra
med skolan och lärarna ~ och med dansen framförallt.

Men vi gör planer för framtiden, söker sommarkurs
i dans och danslinjen på kvällstid till hösten. Läser
om dans på gymnasienivå både i Piteå och Luleå och
studerar schemat på en dansstudio i närheten.

Det har varit mycket på sistone. Första
Stockholmssvängen med skolansökan, andra
svängen när jag sprang maraton och så en
livhotande sjuk hund och dansföreställningar,
klassfester och skolavslutning. Jag hinner inte riktigt
med, men där ligger väl också en del av skönheten.

~ livet, alltså.