På soljakt

I morse var det extra mycket måndag.

Långa nätter och hyfsat tidiga morgnar sätter tydligen tröttspår. Självvalda sådana, men ändock.

Och sommarfrukost i köksfönstret byttes mot mössa och handskar på väg till jobbet.

Men om inte speciellt länge nu, så äter vi våra frukostar i Frankrike.

Med värme

Jag hade en fredagkväll med afterwork med jobbet. Jätteintressant stadsvandring och sedan middag på Stadshotellet. Magisk kväll att cykla hem igenom.

I morse vaknade vi till sommarvärme. Åt frukost under seglet ute, med vänner på besök och ett bonusbarn i familjen. En tur till stan och en lunch senare blev så jag och Siri ensamma kvar.

Vi tog cykel och cykelkärra till staden. Köpte glass och kaffe. Satt i solen. Handlade matvaror och tog vägen vid vattnet hem. Stannade och kastade macka på ytan.

Sedan önskade Siri hett att vi skulle ta middagen med oss och återvända till vattnet.

Så det gjorde vi. Rå lax, snabbmarinerad i limecest, limesaft, salt, honung och olivolja. Sallad med feta, valnötter, nektarin, grapefrukt och lite annat gott - samt Siris favorit reduktion på balsamvinäger.

Så här glad blev hon.

Sedan har vi hunnit med en massa annat, såklart. Bland annat har vi skördat vårt första rabarbergäng. Finns nu i lagad form inför dessert i morgon. Tänk, vad fort det går. Från snö till grödor.

Garderober av gamla fönster

Jag har skrivit om dem förr, men jag fick en fråga. Och de gamla bilderna tillhörde de som försvann här på bloggen. Så ...

När vi renoverade och bytte fönster på huset hade vi först någon slags vision om att kunna återanvända de äldsta och vackraste. Men de var inte tillräckligt många, eftersom det satt nyare varianter på vissa ställen. De var dessutom i väldigt dåligt skick.

Därför köpte vi nya krysspostfönster.

Men de gamla, kunde jag inte riktigt släppa. Bygga skåp? Växthus?

Till slut blev det skjutdörrar i sovrummet.

Bakom gömmer sig vanliga garderobsstommar (som är kapade för att passa in under snedtaket) från Ikea.

Det är alltså våra gamla flagnade och handblåsta innerfönster som utgör garderobsdörrar. 

För att man inte ska se rakt in (i oredan) spände vi upp tyg på insidan.

Runt fönstren är det också byggt en träram för att göra konstruktionen stadigare. Sedan är det hela  upphängdt i en kraftigare skjutkonstruktion. Minns inte exakt, men den är inte gjord för garderobsdörrar, utan mer för garageanvändning. Det hela döljs av råplan, detsamma som taket. Det hela består av tre sektioner.

Och trots att dörrarna är rätt tunga glider de lätt och bra. Som att tyngden hjälper till att få stabilitet och skjuts.

Nertill hade vi först inget alls. Och det behövs ingen skena. Däremot skruvade vi fast en tunn list som vi målade i samma färg från golvet. I mitten av garderoben finns nämligen ett utmärkt kojrum, och för att inte dörrarna skall kunna tryckas utåt av kurragömmabarn (för att sedan krascha tillbaka på plats) så satte vi alltså listen som en säkerhetsåtgärd.

Så var det med de dörrarna. Eller fönstrena. Supernöjda är vi, flera år senare.

Helgen i fyra bilder

1) Hemmapyssel inför fotografering. Bland annat har vi satt upp en ljusslinga med vanliga glödlampor i köket. Den handlade vi i Luleå i lördags.

 

Skönt att byta stad för en stund, inte känna igen någon under lunchen (jag åt en fantastisk sallad med ruccola, torkade aprikoser, örtdressing, lufttorkad skinka och getost) och strosa runt för intryck.

2) Vårt kök är mer experimentverkstad än vanligt. Vi har satt surdegsgrund, jag groddar och i två skålar fermenteras frukt. Och som vanligt går svamptorken. Sist: gröna ärtor. Nu: polkabetor.

 

På bilden syns mina glutenfria pones och i skrivande stund funderar jag på att testa göra surdegsgrund på glutenfritt mjöl.

3) Nya vackra tavlor och absoluta favoriter. Tyvärr gör ipad-bilden inte dem rättvisa.

 

Naturligtvis ska de dessutom beskådas i verkligheten. Vi har också hängt upp en dam som Siri har tecknat.

4) Trippelkramar. Kan man aldrig få för många av.

Med regn

Grått ute, råkallt inne.

 

På jobbet suckar vi, och pratar om att vi längtar efter sol och vårvärme. Att vi oönskar regnet. Att vi blir sega och trötta av grådiset.

 

Men egentligen, jag tycker om regnet. Att det blir tillåtande. Ligga i soffan, läsa i en bok. Kramas under en filt.

 

I går kväll badade jag badkar. Mol allena, med en bok. Och utanför smattrade regnet och det var nästan höst för en stund.

 

När jag åker tillbaka till jobbet efter lunch i dag, spelar de Billie Jean på radion. Jag tänker på min intervju med Kersti Grunditz, hon som gjort en dokumentär om koreografen Vincent Paterson - mannen som i sin tur skapat många av Michael Jacksons mest kända danssteg.

 

Och så tänker jag på regnet. När det föll över oss på Stockholms jazzfestival. På scenen spelade en dj ett Michael Jackson-medley. Det var precis efter hans bortgång. Vi väntade fortfarande på Erykah Badus fingertoppsmagi. Där i regnet.

 

Så sammanflätas livet. Av händelser och ohändelser. Av väder och av känslor.

 

Och i kväll, skall jag bädda ner mig under filtar och ha en familjefredag. Tända ljus och värme innanför regnstrimmiga fönsterrutor.

 

Inomi

Ja ... aaa.

Börjar skriva det här utan aning om vart det ska ta vägen. Jag har varit ledig i dag. Cyklade med Siri till skolan, åkte på sjukgymnastik (jag tror att det ger resultat, men jag vågar inte riktigt låta den känslan få fäste ännu). Kom hem till Hemi och yogade i närmare två timmar. Åt lunch i stillhet - jordnötsgryta med sojakött.

Hämtade Siri. Tog en sväng förbi butiken, där Siri och en av hennes vänner fick välja glass. 

Så har en vanlig vardagseftermiddag följt. Matlagning, busfnittriga barn. Studsmatta. Hundprommis. Och så sitter jag här och känner mig rätt nöjd med dagen.

Och efter en lång eftermiddag med hög ljudvolym, och hälsa på grannbarnet istället för att mysa med mamma, är det skönt att sjunka in i varandras famnar en stund.

Jag tänker på detta med ett barn till. Jag tänker på det och lever med det annorlunda nu, när jag tagit steget in till sjukvården.

Bland foträta tofflor, oseende blickar och en fadd overklig värld känner jag mig rätt uppgiven.

Och ledsen.

Högkostnadskort och en väntan vid telefonen som aldrig ringer.

Samtidigt vill jag inte riktigt formulera, för formulerar jag så bör jag ju också prata. Men just nu gör det lite för ont att prata. Som om jag befäster, genom talet.

Ändå har jag ju själv valt detta, för att ge det en chans, se vart det leder. För att slippa ångra att jag i alla fall inte valde att se hur långt det tar mig / oss.

Så är det. Jag nuddar vid tanken. Inget fler barn. Jag nuddar och bränner mig. Magsyran. Men inomi så vet jag, att mitt liv kommer att vara bra. Inte ändå. Utan hur som helst.

Helgenergi

 

I lördags hade vi vänner hemma på middag.

 

Förrätt, varmrätt och dessert. Med vin till. Det var länge sedan och jag hade sett fram emot kvällen länge.

 

Gott - så gott att jag till och med bara lyckades ta suddiga matbilder - och väldigt roligt.

 

Så glad i hjärtat för sådana kvällar, som ger så mycket energi.

 

Siri önskade att våra matgäster skulle komma tillbaka redan dagen efter.