fredag, december 19, 2014

Helgen


* * *
Det blev en rätt tuff vecka, även om det gick bra efter fallet (och tack för all omtanke, fina!).

Frusen, tung i huvudet, örontjut. Men jag är fascinerad över hur nacken klarade sig, har haft ondare på sidorna om halsen. Nåja, nu ska jag sluta tjata om det. Har varit yr när jag suttit vid datorn sedan jag trillade, speciellt när jag tittar upp lite. I eftermiddags blev det riktigt jobbigt, så nu känns det skönt med helg.

Tänker mest hålla mig hemma. Dricka kaffe och slå in paket. Vila musklerna och ge feedback på några studentkrönikor, bara.

Det gör nog underverk för yrseln, det är jag säker på.


onsdag, december 17, 2014

Och jag skulle aldrig ramla mer ...

* * *
De har hört av sig via telefon i dag, de tre männen i mitt liv. Min man, min pappa och min svärfar.

Jag ramlade nämligen omkull i går.

Visserligen ramlade jag omkull med cykeln redan i fredags, men det var ingen speciellt farlig ramling. Jag gled liksom omkull sidledes bara på dubbdäcken och cykelkärran med Siri i stod kvar.

Men så blir det tisdag. Cykeln har fryst på ettans växel och jag är halvsur när jag pinnar på till skolan. Möter knappt någon, det känns som att cykla i natten.

När jag kommer till skolgården är det mörkt och halkigt, så jag kliver av och går sista biten över parkeringen. Väl ute igen sätter sig Siri i cykelkärran och jag säger till henne att jag går första biten på grund av halkan.

När vi nästan är ute på cykelvägen så slås fötterna undan. Och eftersom jag håller båda händerna på cykelstyret har jag inte en chans emot mig. Bra eller dåligt, vet jag inte.

Redan i fallet känner jag, att det här kommer att ta ont. När man trillar brukar man ge upp ett litet skrik, nästan oavsett. Jag lämnar det lilla skriket därhän går för primalvarianten istället (har fortfarande ont i halsen).

Svanskotan, donk. Bakhuvudet i isen, donk.

Armarna domnar bort direkt och Siri spänner sig lös och kommer gråtande till mig och ropar och frågar vad hon skall göra. Jag vågar inte ens röra mig.

Efter ett tag rullar jag - under cykeln - över på mage men mår illa och vågar inte sätta mig upp. Efter en stund kommer en kvinna med hund, som hört vårt kaos, och frågar om hon kan hjälpa.

Jag har fortfarande någon slags tanke på att eventuellt gå hem, men samtidigt tänker jag att jag kanske fått hjärnskakning. Det slutar med att vi ringer farfar, och han är på plats inom en minut.

Vi åker hem till honom och blir ompysslade. Jag gråter lite mer, tar en värktablett och efter ett tag lägger sig blixtarna i vänsterarmen och bakhuvudet lite. Jag dricker te och äter två mackor innan vi åker hem.

I dag består hela bakhuvudet av en bula, och varje gång jag vänt mig i sängen har jag vaknat av att det gör ont där. Men nacken verkar ha klarat sig. Bara det! Har mest ont i sidorna av halsen och i armen faktiskt. Och så tung och trög i huvudet, lite snurrig och trött och frusen med extra mycket örontjut.

Men jag menar, det hade kunnat gå så mycket värre.

Senare på kvällen svängde pappa förbi i ett annat ärende och fick höra historien. Och så Markus när han kom hem från jobbet.

Så i dag har de sänt omtanke till mig, alla tre.

Och jobbigast, det var det nog för Siri. Min åttaåriga, vackersjälade vän.
Att stå bredvid. Maktlösheten. Det tog lång tid att komma till ro i går. Denna kväll var hon också lite orolig.

Men det gick ju bra. Som tur är.


tisdag, december 16, 2014

Årets gran


* * *
Så har vi en julgran hemma. Och ett enda ugglepaket därunder.

Ugglan ska snart få sällskap av fler djurklappar.


Några fler bleka julinslag.

Det går knappt att fota hemma, blir knappt ljust ens mitt på dagen. Men snart vänder det.


Bakar saffranskaka på vita bönor och lingon. Blev okej, men ingen favorit.


Men granen. Den är fin och påminner om att det bara är en vecka kvar till jul.


måndag, december 15, 2014

Husesyn


* * *
I lördags började vi med projekt bygga pepparkakshus i form av vårt eget hus.

Jag klippte och skar ut från ritningarna sedan vi byggde ut huset.

Tejpade ihop för att testa konstruktionen och fick rita om taken.


Dagen efter kavlade, mjölade och skar vi husblock. Och gräddade.


Sedan började dekorationsfasen. Vi bestämde oss snabbt för att gå all in.


Där emellan hann Siri sjunga lite med kaveln som mikrofon.


Det skulle sedan visa sig att en del av dekorationerna ställde till det vid själva uppförandet. Men det gick bra ändå.


Det här pepparkakshuset är en form av bekräftelse i det lilla. Jag har haft det i tanken under två jular. Inför förra advent skrev jag ut ritningarna. Men orken och energin att göra det fanns aldrig. Siri frågade flera helger, men nej. Det blev inte.

När vi vek söndagen till att bygga hus kändes det som att landa.

Landa i hur mycket bättre jag mår denna december jämfört med förra. Landa i min familj, hur vi lever våra vardagar och helger. När jag tänker på förra advent ser jag mig själv spänd som en fiolsträng, någon bättre liknelse kommer jag inte på. Sov i Siris rum en del, vågade bara ligga på rygg för att inte ha nackspärr när jag vaknade. Det är nog en av mina sämsta ryggperioder.

Men, ja. Tillbaka till bygget.


Som sagt, vi sparade inte på kristyr ... eller godis.



Verandan rationaliserade jag faktiskt bort.

Men här syns vardagsrummet i vinkel mot utbyggnaden.



Fönster från hallen, badrummet och ovanpå Siris rum.


Den andra uteplatsen och burspråket vid köket. Fönstret till datarummet ovanför.



Och sidan av huset som står vänd mot vägen.



Ja. Så kan man också fördriva en söndag. Med mallar och kavlar och limpistol.
Och en känsla av att livet är helt, ändå på något sätt.



lördag, december 13, 2014

Slutet på arbetsveckan


* * *
Ännu en intensiv vecka. Som många andra längtar jag efter jullov nu.

Jag och Siri var hos läkaren igår för hennes näsa och bihålor. Ingen ny medicin, men med rekommendation på hur vi ska få bort vattnet innanför trumhinnorna. Så morgon- och kvällsproceduren består nu av: blåsa upp ballong med näsan, spola rent med saltvatten, nässpray och kortisonspray.

Var på jättemysig bokklubb i torsdags. Tända ljus, fina samtal, den där värmen som uppstår när människor man tycker om möts och pratar med varandra.

Håller på med ett reportage som engagerar mig, gillar att jag får möjlighet till miljöbeskrivning tillsammans med livshistoria, samhällsengagemang och några fler dimensioner. Blir en kul och utmanande text att skriva.
Har också redigerat, fotat och skrivit annat i veckan. Något fackligt möte, och så har jag förberett en redigeringsuppgift och ett föredrag där jag valt uppslag som jag själv gjort samt stödord till vad jag ska säga.

Skyndade mig att göra klart helgens sidor fredag förmiddag och cyklade till universitetet för föreläsningen.
Det visade sig att ingen av studenterna valt att gå på min föreläsning. Istället jobbade de med en annan uppgift. Det står dem fritt att välja när lektionen inte är obligatoriskt. Men det kändes inte speciellt kul, och tiden som jag lagt på att förbereda hade jag verkligen kunnat lägga på andra saker.
Jag tar det inte direkt personligt, men visst gör det lite ont, faktiskt. Att visa upp det man gör är att blottlägga sig lite, och så slutar det så här.

Det blev en bra eftermiddag i alla fall, där jag fick annat gjort. Sedan var det skönt att värma upp en currygryta från frysen, och se familjeprogram i soffan genom kvällen.


onsdag, december 10, 2014

Hyacint


* * *
Advent för mig är musiken, kryddorna, ro i själen. Advent blir allt mindre julpynt och allt mer barnböcker om julen, varmt te och sjunka ner i soffan. En längtan efter att få hinna ikapp, reflektera. Vara tillsammans utan tider och vardag att passa.

I dag försov jag mig, vaknade av det vanliga klockan-sju-hundbråket på gatan. Gissar att det beror på Siris dåliga sömn, det är inte ett dugg bättre och i morgon ska jag försöka göra något åt det. Det blir svårt att somna om kvällarna, jag läser tills hon får en lugnare period men sedan blir det stressande att försöka hinna somna innan hon börjar andas dåligt igen.

Framför allt blir det ju jobbigt för henne. Och så hör hon så dåligt.

Så det är en regnig, stormblåsig, tröttonsdag. Men jag har inte lika ont i ryggen längre. Och så har jag hyacinter som blommar i vitt.


tisdag, december 09, 2014

Hårdag



* * *
Inte lika bra förutsättningar som inspirationskällan, men detta är alltså en cascading waterfall side braid. Tror jag ska testa på Siris hår istället.

Min bästa vardagsfrisyr är ett halsband som jag sytt fast en del av en tunnstrumpa i så att det blir ett hårband. Sätter det på huvudet och viker in håret runt den. Slarvigt och fint, och går snabbt. Vanliga diadem kan jag inte ha, då får jag huvudvärk direkt.

När jag tränar har jag fläta och hårband, för att slippa få småhår i ansiktet och hemma har jag helst slarvig Lilla My-knut på huvudet - även om jag läst att det är bättre med fläta (så sliter man på topparna istället för att skava av håret i en ring uppe på huvudet ...).

Anledningen till att fastnade vid hår är att jag skriver om bobby pins (små hårnålar) i jobbet. Tydligen ska man bära den vågiga sidan in mot huvudet, nålarna ska sitta bättre då. Har dock inte utvärderat ännu, jag brukar alltid köra tekniken väva-in-och-vända-nålen för att den ska sitta bra.