onsdag, maj 24, 2017

Mitt gjutjärnsexperiment






* * *
Skrev en text om att plastbanta för ett tag sedan. Blev själv inspirerad att förändra i det lilla.

Att byta ut stekpannan med teflonbeläggning var en sak. Eller inte byta ut rakt av, men ha ett alternativ att använda till vardags.

Läste på om teflonfria stekpannor men velade mellan gjutjärn, kolstål och stål. Rätt dyra är de också.

Hittade en mindre gjutjärnspanna på loppis för någon tia. Rengjorde och gjorde det ultimata testet: Ostpanerad omelett. Denna rätt lagar jag ungefär två gånger om dagen, de allra flesta av veckans dagar.

Experimentet har fallit ut oväntat bra. Riktigt med smör i pannan är ett knep, ett annat knep  är att låta omeletten sätta sig i pannan en stund innan man viker ihop och lyfter ur den.

Hittills har experimentet var oväntat lyckat.

Och omeletten. Krispigare botten än någonsin och ett krämigt inre.

Perfektion i en gjutjärnspanna.


måndag, maj 22, 2017

Med rörelse


* * *
I helgen publicerade jag ett reportage som ligger mig varmt om hjärtat. Det har varit fint och känslosamt att få göra och jag känner att det skrivmässigt är en av de bästa texter jag jobbat med.

Veckan som gick var fullt-upp-hela-tiden, och på torsdagskvällen ville jag rensa huvudet. Drog på mig springkläderna och joggade ut i regnet. Min tioåring föjde med på cykel och jag blir så hjärtinnerligt glad. Att vi kommer ut och rör på oss, att vi småpratar och skojar i regnet. Umgänge när det är som mest naturligt och otvunget.

En kväll att spara i hjärtat.

Även genom helgen finns rörelsen med mig. När jag kom hem från Räddningsloppet hade jag huvudvärk, från axlarna. Badade med fönstret öppet mot trädgården och rörde mig sedan i ett långt, långsamt yogapass. Huvudvärken släppte och om kvällen ville Siri testa de hinder som fanns kvar, så vi cyklade ner och klättrade åter över väggar och gick balansgång.

Så blev det söndag. Jag städade mig genom huset medan Markus räfsade gården. Sedan tog jag och hunden en varm, rask promenad innan jag rensade igenom pallkragar och blomplantering. Vi veckohandlade och tog upp alla lövhögar.

Efter det kände jag mig rätt mör. Rensa ogräs är mycket värre än hinderbanelopp för min rygg och nacke. Drog återigen på mig löparkläder och sprang en timme för att 'skaka ur'. Benen kändes pigga och det var en fin känsla av lätthet och guldig kvällssol.

Och jag tänker det än en gång, att rörelsen gör att jag mår så mycket bättre. Rörelsen får hjärnan att fungera, rörelsen ger mig idéer och hjälper mig att lösa problem.

Med rörelse, och ord, genom helgen alltså.


lördag, maj 20, 2017

Ett Räddningslopp


* * *
I dag sprang jag och ett gäng jobbarkompisar Räddningsloppet i Piteå.

Jag och min kollega Elin hade på förhand bestämt att vi två skulle hålla ihop.

Jag har reflekterat över det hela tidigare. Att jag genom loppet ville utmana min känsla av att vara klumpig. Att bli sent valt på skolgymnastiken. Jag ville hitta en känsla av att det är helt okej att halka ibland, att inte klara ibland och att man kan ha lika kul på vägen ändå.

Banan sträckte sig över sex kilometer och trettio hinder.

Blöta blev vi tre gånger om. Som ni ser på bilden tyckte jag att det var fruktansvärt kallt. Efter badet så försvann känseln i benen en liten stund och man blev mycket mer andfådd.

Vi sprang uppför Strömlidabacken, klättrade över väggar, kröp under nät och bar brandsläckare. Och vi hade kul på vägen.

Jag gjorde illa underarmen i ett av de sista hindrena när man skulle hissa sig ner från taket på en slags container. Men lite svullnad och ett blåmärke känns som ett okej pris att betala.



Och här är vi efter målgång. Med sandkorn i munnen och leriga skor. I bakgrunden syns målgångsrampen.

Och hur tänker jag då, kring min mentala utmaning? Har jag gjort upp med min rädsla från skoltiden? Jo, jag tror det. Inte så att den är bortblåst. Men jag har utmanat den och jag kände att jag ska våga lita mer på mig själv. Jag kan mer än jag tror.

Och det är inte enbart jag som snubblar och halkar, det finns massa människor runt omkring mig som också gör det. Bara det att man sällan hinner titta upp och lägga märke till det. Så jag känner mig i gott sällskap och det känns härligt ... mänskligt.

Jag känner mig själsligt berikad.

För att jag vågade och för att jag aldrig var rädd, för att jag skrattade på vägen mot mål.

fredag, maj 19, 2017

Om bilder och moln



* * *
Förra helgen satt vår dotter och hennes väninna och bläddrade i ett rosa fotoalbum från 90-talet. Så tydligt. Bild på bild i plastfodral. Annat är det nu, när allt liksom svävar i något slags moln.

För något år sedan raderade jag en konstig mapp i mobilen. Det visade sig var länken mellan många av min blogginlägg och bilderna däri. Trots gedigna undersökningar och ganska mycket panik gick det inte att återskapa.

Den raderade mappen var ... raderad.

Nu lever jag i förhoppningen om att bilderna jag tar finns back up:ade i ett slags otydligt svävande moln och jag älskar den magiska funktionen som gör att bilderna jag tankar in i datorn även finns i min mobil.

Och ofta är det väl så, att man inte tar till ordentliga åtgärder förrän det varit för sent i alla fall en gång.

Ett alternativ till en sådan ordentlig åtgärd är NetNordic som jag skriver detta inlägg med. De har allt sådant som man liksom behöver i dag. Nätverk, kommunikation, datacenter, molntjänster [länk] och allt viktigt. Perfekt när man liksom bara kan säga ~ hjälp mig och så finns det någon som styr upp.

Och det behövs sannerligen ibland.

Någon som styr upp.



torsdag, maj 18, 2017

Mellanrumsbok


* * *
Så blev det bokklubb hemma hos mig.

Vi började med te och lite salta snacks. Och melon. Melon är så gott!


Vi byggde vidare på våra chokladbrownies. Siri dekorerade så fint.

Vi serverade med vispgrädde till.

Och kaffe.

För kaffe + choklad = sant. Det är sedan gammalt.


Nu kan man tro att det var denna bok vi pratade om, men det var det inte.

För det här är min mellanrumsbok.

Har ni någon sådan?

En mellanrumsbok läser jag om det är för lite tid att hinna läsa en hel bok mellan två bokklubbsböcker. Det kan också handla om att jag väntar på en bok som strax kommer till bibblan.

Då plockar jag fram denna, för att ha någon att läsa de enstaka kvällarna. För att vara utan går icket.


Började med denna i somras, eftersom jag älskade föregångarböckerna om Vianne och Roux och choklad. Men nja, denna håller inte riktigt samma klass även om jag tycker om värmen och orden. Det är en perfekt bok att plocka upp då och då. Den är inte för komlicerad, och ganska mysig.


En mellanrumsbok, helt enkelt.


Men vi slutar med en bild på choklad.

Det kan aldrig bli fel.


onsdag, maj 17, 2017

Bilder från en fredag


* * *
Det var fredag och vi bjöd familjens farmor & farfar på middag.


Till förrätt åt vi plock, med dragning åt tapas.


Siri fixade bubbelvatten med frusna hallon. Och vi vuxna gjorde säsongspremiär med rosévin.

Är det inte vår ute, får man leka vår liksom.



Melonkuberna och fetaosten med rosépeppar är favoriter.


Och när vi plockat av det här gick vi över till en sallad på varmrökt lax, smörfräst sparris och wasabidressing. Men den fotade jag aldrig.


Så vi går raskt över till desserten. Mäktig choklad efter sallad = bra kombo. Glutenfri brownie på mandelmjöl med nutellafrosting, glass på en bädd av kaksmulor och färska jordgubbar såklart.

Fint sätt att starta helgen på, med en snabb trerätters och härligt sällskap.

Och vips, snart är det helg igen.


måndag, maj 15, 2017

Om sommaren


* * *
Någonstans känns det som om vi fastnat och samma vecka repriseras om och om igen.

Ganska kallt och lite grått, det där mellanrummet när snön (nästan) försvunnit men gruset är kvar och solen inte kickar igång gräs och grödor.

Jag lägger blommor i håret istället och tänker att examen är om en månad. Vi beställer klänning och skor till hon som går ut första året på Svenska balettskolan. Hon får också välja restaurang för att gå ut och fira kvällen efter skolavslutning.

Men samtidigt som det är nära känns det så långt borta.

Även denna sommar delar vi vuxna upp semestern. Först är Markus ledig fyra veckor efter midsommar och sedan tar jag vid och är ledig fyra. Eftersom Siri går dansläger en vecka innan skolstart är därmed sommaren nästan helt ihoppusslad.

Precis som förra året blir det inte lika längtigt efter semester, men jag minns att det var rätt skönt att verkligen känna ledigheten i fjol. Och nästa år kanske det ser annorlunda ut. Tiden går så fort.

Jag tänker små utflykter, natur, stugvisiter och löpturer i skuggan. Tid att läsa och vara. Närvara.

Det är egentligen hur lyxigt som helst.