* * *
Om kvällarna tänder vi alla ljus, ser SVT med Siri, låter rökelseträet brinna en liten stund ibland.
Sedan är det dags för en av de sakerna jag älskar mest. Hennes nattning.
Ibland masserar jag hennes fina ben och rygg, ibland samtalar vi - det är under just den stunden av stilla närhet de där viktiga samtalen kommer. Det känns viktigt att det finns tid för dem.
Att ha ett barn som ligger på ens arm. Hon vars hår fortfarande är fuktigt efter duschen, hon som doftar ren människosjäl och energi.
Så läser vi. Just nu >>Bröderna Lejonhjärta<<.
Och den är bra på så många sätt.
I går kom Skorpan till Nangijala. Han och hans bror Jonatan pratar om att Skorpans ben visserligen blivit rakare, men att hans knotiga tryne och stripiga hår är kvar.
"Då log jag och kände efter ordentligt. Jag kände när jag låg där på bron att jag var frisk och glad i varenda bit av mej, och varför behövde jag då vara vacker? Hela kroppen var ändå så lycklig så att det liksom bara skrattade i den."