måndag, september 30, 2013

Hemma igen


Jag och Siri hade turen att bli bjudna till Stockholm av min svärmor Wiweca. Så nu har vi spenderat en långhelg tillsammans i Stockholm.
 
Och vi har hunnit med en hel del.

 
Vi har fikat på Kaffekoppen i Gamla stan, och träffat min mans yngsta bror Martin.

 
Och så har vi ätit lunch på ett perfekt höstsoligt, glest befolkat Rosendal. Jag åt ishavskummel med morotsstomp. 


Höstsol genom glaspartierna, en brasa i en järnkamin i hörnet. 


Efter lunch på Rosendal tog vi spårvagnen tillbaka och besökte fina Livrustkammaren.
 
Siri fick audio-guide-revansch efter att den på Versailles inte fanns med svenskt tal. Nu lyssnade hon storögt på varenda ord. Om blodfläckar på kläder, drottning Kristina och de vackra vagnarna i källaren.
 
 
Å, jag tycker om den här bilden. I väntan på bussen - mot Skansenakvariet.
 
 
Här tittade vi på hajar och krokodiler och en massa andra djur.
 
Och efter två besök på Kristallrummet i Gamla stan köpte Siri ett bergskristall-kluster, något hon velat ha länge. Förövrigt tror jag att vi var inne i minst fem olika stenbutiker.




Vi var också bjudna till Markus kusin med familj. En mysig eftermiddag och kväll tillsammans.
 
Här fikar vi med min goda vän Hanna på Vete-katten - det är hon som tar bilden. 


Farmor och barnbarn, på väg hem igen efter en fin helg.

onsdag, september 25, 2013

I cykelkorgen


Andas. Behöver tydligen påminna mig själv.



Utkast, skrivet för någon vecka sedan

//


I cykelkorgen ligger plastlådan med Super-Charlie på kvar. Jag tog den från kapprummet på skolan, min dotters hyllplats. Kvar inuti ligger gårdagens avplockade vindruvsträd kvar.

Jag har cyklat med min dotter genom en snäll septembermorgon. Hon, för första gången med dubbelglugg i nederkäken.

Vi har kramats i korridoren och jag har tagit den långa vägen efter vattnet hela vägen till jobbet.

Andats in hösten, rakt ner i mina lungor. Bäddat om insidan med bladguld och ockra.

Så kanske jag kan ta ett andetag efter ett andetag genom dagen.

Min kropp påminner mig. Tunga, tröttgråtna ögon, utan att de egentligen fällt några tårar. En ömmande handled efter en venkateter. En värkande mage efter kameror.

Ett molande inre liv. Eller finns det något liv där? Det är väl just det som är problemet, att inrelivet inte lever.

Jag lyfter upp min skinnväska från cykelkorgen.

Kvar ligger Super-Charlie.

Min förstfödda, som för alltid kommer att vara min enda födda, var för stor när Super-Charlie blev bok.

Och något mer eget barn, kanske jag aldrig ska få läsa för.




Ja. Jag har åkt till Sunderbyn. Jag har blivit omhändertagen av en narkossköterska med vänliga ögon och samma snälla, goda dialekt som en vän till mig. Han skojade när han skjutsade min säng, och sa att jag fick ligga ner så att han kunde köra rally.

Jag har flyttat över från sängen till operationsbritsen. Jag fick den där venkatetern i handleden.

Det var svårt, för jag var iskall med små blodkärl.

Jag fick alla värmefiltar de kunde avvara.

Så fick jag somna medan jag räknade till tio. Jag tror att jag hann till tre och tänkte att det inte skulle fungera.

Och när jag vaknat och Markus åter satt vid min sida. När vi druckit kaffe och mitt huvud bara var halvluddigt så pratade jag med läkaren. Där i sjukhussängen satt jag. Bakom en skärmvägg, och egentligen spelade det ingen roll om bara vi, eller alla andra i rummet, hörde.

Men orden var till mig. Och det ser inte särskilt hoppfullt ut.

Nu skall de tala om mig på ett möte. Flera läkare samlade.

Och det ser inte hoppfullt ut. Finns inte mycket att göra.

Men.

Jag är inte sjuk. Jag är inte sjuk alls.

Detta fäster jag mig vid.

Även om förhoppningen att kunna få något fler barn, är liten just nu.

Stockholm

På sistone har jag faktiskt läst. Och det är så skönt att återfinna de skrivna orden.

"Morgon i Jenin" och "Fjäril i koppel" har efterföljt varandra. Kanske inte optimalt, men en bok till vardera bokklubb och det blev så.

Mycket tycker jag om dem, och det skall jag formulera i ord. Men jag väntar till efter bokträffarna. Och fortsätter med en som jag blev tillånad.

Det är rätt fint, när någon ger en en bok och säger "den här, den är till dig". Så nu läser jag "Änglarnas svar" av Stefan Einhorn. Från Mellanöstern till Sverige och andra världskrigets slut.

Den får följa med till Stockholm i morgon.

För nu är veckans timmar färdigjobbade. Jag har smärtstillande sprutor i ryggen. Nu tänker jag bara åka och njuta. Av lediga timmar och mitt sällskap.

Rödvin, hajar, god mat, promenader, museum och shopping.

Ja. Det blir fint och välbehövligt.


lördag, september 21, 2013

Morot


Den senaste tiden har jag alltjämt varit sugen på morötter. Siris från pallkragen är sedan länge uppätna, men innan de var slut kokade jag bland annat havregröt på bland annat  fiberhavregryn, riven morot, riven zucchini och äggvita. Gott, faktiskt.

En annan klassiker hemma får mig att tänka på morotspajen som tidigare serverades till lunch på kulturkaféet Krokodil.

I min version förgräddar man ett pajskal. Jag gör ofta på mandelmjöl, havregryn, smör och kesella, bland annat. Men man kan såklart göra även på vanligt mjöl, eller grahams för den delen.

Morotspaj

Fyllning:

1/2 kg finrivna morötter
1 hackad gul lök
5 cm hackad purjolök
5 dl creme fraiche
vegetarisk buljongtärning
salt och svartpeppar
smakrik riven ost

Så finriver man morötter, hackar en gul lök och lite purjo. Blandar med 5 dl creme fraiche, en vegetarisk buljongtärning, en riven vitlök, salt och peppar. Har man fetaost och soltorkade tomater kan de också åka med i röran.

Så häller man röran i pajskalet, toppar med smakrik riven ost och gräddar på 200 grader i ungefär trekvart. Minst lika god att värma på dagen efter.


Något annat som jag lagat hemma sista dagarna är två varianter av pannkaksrullar som påminner om smaken av morotskaka. Båda är goda, tycker jag.

Kanelrullar med vaniljfyllning och cream cheese-frosting

Pannkaksrullar:

1 dl havregryn
1 msk mandelmjöl
1 ägg
2 äggvitor
1 tsk bakpulver
1 msk stevia strö, sukrin eller kanske flytande honung
kardemumma
kanel
2 msk morotspuré eller äppelmos
3 msk mjölk

Fyllning:

150 g keso eller kesella
1 msk sötning
1 tsk kanel
vaniljpulver

Frosting:

1 msk Philadelphiaost
1 msk proteinpulver med vaniljsmak
eller vaniljpulver och lite sötning

Blanda alla ingredienser till pannkaksrullarna och mixa med stavmixer till en slät smet. Stek i stekpanna med smör eller kokosfett, jag gör små pannkakor (cirka fem stycken).

Mixa ingredienserna till fyllningen med stavmixer. Jag tog hälften keso och hälften kesella.

Bred på fyllningen på pannkakorna, pudra över kanel och rulla ihop. Ställ i en form och bred / ringla över frostingen. Ät gärna lite ljumna.

Och så till sist en annan variant av pannkaksrulle.

Morotsrulle

Pannkaksrullen:

1 dl havregryn
1 ägg
2 äggvitor
1 msk stevia strö, sukrin eller flytande honung
1 tsk kanel
1 msk morotspuré - finns som barnmatsburk
2 msk mjölk
1 msk finriven morot

Fyllning:

75 g keso
75 g kesella
2 msk Philadelphiaost
lite sötning
vaniljpulver

Mixa ihop ingredienserna till pannkaksrullen, utom den finrivna moroten. Blanda i den och vändstek en stor pannkaka i stekpannan.

Mixa ihop ingredienserna till fyllningen. Bred på pannkakan och rulla ihop.

fredag, september 20, 2013

Att komma ihåg


 
Det finns veckor då man undrar var minuterna tog vägen. Då all möjlig teknik krånglar och teknikkrångel liksom äter upp.
 
Så okonstruktivt.
 
Men nu är det regnfredag. Med inredningsprogram, ett sjuårsbarn med helgkänsla i kroppen och en hund som helst inte vill gå ut och väta ner pälsen. Med morotsomelett och chips och tända ljus.
 
Sedan en helg av lek och bio och tvätta inför Stockholm.
 
Det blir fint. Bara tekniken börjar fungera.

tisdag, september 17, 2013

Från i lördags


När vi pratar mat hemma gör vi det sällan i form av "ska vi äta kött", "ska vi äta fisk" eller för den delen "ska vi äta vegetariskt".

Som de flesta har vi väl vår repertoar med favoriter som vi alternerar mellan. På sistone har det bland annat varit tomatsoppa, pastasås med lök, broccoli och creme fraiche och morotspaj på menyn. Vegetariskt flera dagar om, eftersom vi har ätit resterna till lunch. Och så någon ostomelett här och där.

Kanske blev det så småningom indirekt anledningen till köttbilden ovan. Jag vet inte.

Grönsaker är och förblir mina favoriter. Vegetariska tallrikar med olika röror och sallader är guld för mig. Eller getostgratinerade smörgåsar med fikonmarmelad, pinjenötter och sallad som min mor bjöd mig på till lunch i dag.

Smörstekta haricot verts med vitlök och grönmögelost, ägg- och parmesanpanerad zucchini som grillas i våffeljärnet - för att inte tala om ugnsrostade rotsaker ... ja jag kan fortsätta i evighet.

I alla fall grillade vi i lördags. Och svensk rostas rullad i peppar det var riktigt gott det med.



I dag skriver vi tisdag. Mitten av september. Och även om vi fortfarande cyklar genom ljuva morgnar så känns det att hösten rullat igång. Utvecklingssamtal, löneförhandlingar, föräldramöten och barndans. Hösten översköljer oss - och jag gillar det.

söndag, september 15, 2013

För ögon och öron

Min bokhylla är fylld av litteratur som väntar, och för första gången på länge känns det roligt - inte betungande.

Har precis läst ut vackra, sorgliga, intressanta "Morgon i Jenin" av Susan Adulhawa som jag varmt kan rekommendera. Det är svårt att finna ord, men jag tycker mycket om den och fick många nya insikter.

Nästa bok på mitt sängbord är "Fjäril i koppel" av Zinath Pirzadeh samt kurslitteratur till universitetskursen som jag ska vara lärardelaktig i nu i oktober.

Och så har "Sons of anarchy" dragit igång med säsong sex, och "Boardwalk empires" fjärde säsong har startat. Så ser jag fram emot seriernas serie "Downton Abbey" längre fram.

Och ikväll firar vi söndag, mest troligt med Woody Allen och "Förälskad i Rom".

Ja, men höst. Det känns helt okej med mörka kvällar.



lördag, september 14, 2013

Navelskåderi

Ibland kan man söka efter logik. Fundera, känna, resonera med sig själv.

Argumentera, rannsaka.

Jag har gjort det så länge nu, av flera anledningar. En av dem är min rygg.

Två gånger har jag varit på smärtkliniken. Fått många bedövningssprutor och känt mig väldigt mycket bättre.

Kanske jag får lägga ner varför ett tag och bara försöka göra smärtorna mindre. På tal om varför så ska jag ta reumatismprover nästa vecka, men jag tror inte att det kommer att ge något svar. Mer ytterligare en sak att utesluta.

Tidigare i veckan var jag på en alternativ behandling för mitt onda. Ibland får jag känslan av att mitt skal, mitt hölje, redan är använt. Att jag fått en gammal persons kropp.

I alla fall så var jag i det där sköna tillståndet mellan sömn och vakenhet och det låter säkert flummigt, men det är den stunden som jag talar till mig själv.

Som att själen talar.

Inte det där med logiken, med resonemanget. Utan den äkta känslan, från hjärtat.

Min egen ärliga röst och vilja. Den som redan vet.

Och det känns som om jag förstod. Och slöt fred med mig själv på så många sätt.

Jag ville sluta fred med mig själv.

Min onda rygg har fått mig att stänga av, utesluta, dela upp. Jag har flyttat min själ, från kroppen till ... ja, jag vet inte ... huvudet kanske. Som ett smärtorna gjort att jag flytta ut, för att slippa känna. För att orka.

På samma sätt kan jag känna om magen. I så många år har jag varit svullen. Jag har valt bort många klädesplagg, på grund av just det. Och så har jag varit orolig att folk ska tro att jag är gravid, att jag ska få den frågan - dubbelont.

Men sedan jag slutade äta gluten har jag inte det problemet längre. Och jag inser att jag kan flytta ner i magen igen.

Det är en skön känsla. Att vilja vara i sin egen kropp. Det har ingenting att göra med det yttre utan handlar om det inuti.

Och så en sista sak, för nu.

Jag har, precis som många andra, delar av min kropp som jag är mer och mindre nöjd med. För mig är det låren, som jag i tvivelstunder har komplex för. Inte så att jag vill bli smalare, men de har känts som stockar jämfört med resten av mig. Och jag har vetat att det skulle finnas en nyckel någonstans, något som skulle trilla ner i mig och få mig att förstå, acceptera och sluta bry mig. Jag har försökt resonera och argumentera med mig själv. Men jag har väntat.

Och det kanske låter märkligt, men jag förstår nu. Jag förstår att mina ben behöver vara så starka för att bära upp det svaga övre. Den dåliga magen, den onda ryggen. Huvudvärken, örontjuten, ländryggssmärtorna, trycket från bröstryggen, nackspärren, muskelkramperna.

Det är klart att man behöver jorda för att klara av det.


onsdag, september 11, 2013

Höstvatten


Jag cyklar en omväg mellan skolan och jobbet. Följer vattnet. Andas in luften i lungorna och känner hjärndimman lätta.

Längtar ut ur rummen, in i naturen. Fårön, Gläntan. Mina närliggande paradis på jorden. 

Doften av skogsförmultning. Svampen. Löven.


tisdag, september 10, 2013

Som någon har väntat!


... men nu har tandfen äntligen besökt oss. Och snart lär hon få komma igen.

måndag, september 09, 2013

Att vara i mathimlen

Jag ska inte tjata om helgen, men energihelger är ytterst nödvändiga ibland. Inte för att allt är perfektharmoni, naturligtvis inte. Men jag väljer att fokusera på det bra.
 
Som i lördags kväll när jag satt och sydde och Siri ritade. Vi djupdök i Velvet Underground och diskuterade Euskefeurats "Tankar på nattgammal is", som hon tycker är mycket vacker.
 
Det vackra har också varit vädret, att cykla, och att vara i mathimlen. I går åt vi nämligen hemgjord, friterad falaffel med aioli, salladsblad och en slags guacemolesalsa med majs. Åh, det var magmagi på riktigt.
 
Dessutom har jag gjort något jag länge drömt om, en minidetalj i vardagen kanske, men inte desto mindre. Jag har varit på träningsrunda med min man. En springtur hemifrån, upp till motionsspåret, en kort runda där och så hem igen.
 
Under tiden såg vår dotter på film och åt nacorrullar, ensam hemma med hunden som sällskap (fast hunden blev utstängd ur vardagsrummet - gissar att hon ville åt de där nacorullarna).
 
Som jag förstod hade Markus det där naturliga lätta löpsteget och skulle ha sprungit ifrån mig med lätthet, men jag lämnar orättvisan i det därhän och glädjer mig åt att vi gjort det. Tillsammans.
 
 

lördag, september 07, 2013

I väggen




Denna lilla flaska fann Markus när han rev. Kloroform inbyggt i väggen.

Annars spenderar vi denna lördag med det jag gillar bäst med hemmalivet. Kaffe, kramar, pyssel och fota några bilder. Höra Siri skratta med en vän. Lyssna på musik. Och sy lite mer.

Sådana dagar, med vila och kreativitet och tid för läsning, de behövs sannerligen.


fredag, september 06, 2013

I imperfekt

Det börjar med en bisats i en barnbok som jag högläser för min dotter. En mening i periferin som slår an en klang.

Dagen efter kör jag bil genom en begynnande höst och när jag passerar Ladrike och de tidiga tonårens minigolfbanor läser jag som alltid skylten vid vägen.

"Jesus är herre."

Jag tänker på bisatsen, och jag tänker på henne.

Inte för att hon var kristen, men hon hade ett uttryck som påminner.

Eller var hon kristen?

Jag vet inget väsentligt.

Inte som vuxen.

Som barn kände jag till väsentligheterna. Den godlagade husmanskosten, vad som retade henne och vad som fick henne att kasta huvudet bakåt och gapskratta så att plomberna syntes.

Som vuxen vet jag inte.

Inte mycket vet jag.

Jag skriver och tänker om henne i imperfekt. Talar sällan eller aldrig om henne. Inga referensramar längre.

Och hon var nästan hela min värld.

Den piggroliga, lite fräcka som behövdes för att muntra mitt buttertrumpna.

För att lätta regnmolen över min tidiga tonårstungsinthet.

Hon skulle alltid finnas där. men sedan tappade vi bort. Eller om det var hon som valde bort.

Bilen passerar trafikplats Harrbäcken. En man i reflexgula kläder sitter vid en bänk med mobiltelefonen. Och löven börjar bli höst.

Ja, du skulle alltid vara mig nära. Skratta upp min tyngd. Men kanske var det så att din tyngd tog över.

Jag skulle anförtro mig. Tro på dig och på samtalen oss emellan.

Så kör jag förbi busshållplatsen vid Bergnäset på väg in i Luleå. Hade jag fortfarande tron på din närhet när jag klev av här den första hösten på gymnasiet?

Jag har faktiskt ingen aning.

Så många avklivningar. Så många tidiga morgnar. Alltid utan ett samtal eller en kram från dig.

Du försvann, fast du finns kvar.

Eller gör du det?

Jag tänker att vissa sorger måste man bära på tills dess tiden är mogen att sörja.
De går på sparlåga i själen.

Jag vet att jag ska sörja dig.

Jag vet bara inte när.

onsdag, september 04, 2013

Det där med ryggen, alltså


I dag har jag fått många sprutor i min rygg igen. Fler än förra gången, och upp i huvudet.

Det känns bättre nu och jag är inte lika slagen hjälte som förra gången.

Nu har jag vilat mina tre timmar, och tänker glömma allt med en caféträff och en god vän.


måndag, september 02, 2013

Hörnet som någon glömde


Detta är tydligen hörnet som Gud - eller någon annan - glömde.

Min man har några gånger hintat om att nja, väggen i trappen ser inte riktigt bra ut.

Och en dag så började han bända och riva. Och visst hade han rätt. Det såg ju inte riktigt bra ut.

Nu talas det om dubbelfel och vi vadar i gammal isolering och sågspån och hostar och nyser.

Men jag vet ju också, att det kommer att ordna sig.

Huset har inte brunnit ner, vi behöver inte riva halva bostaden och det är ingen som har blivit sjuk.

Dammigt är det. Och bråtigt.

Men även det, går över.


söndag, september 01, 2013

Med höstkängor på fötterna






Helg, och vilken skön helg. Jag har målat naglarna i den perfekta färgen. Vinröd som tangerar till svart. Med gelelack, så de sitter tills jag får utväxt.

Vi har spelat och pysslat och cyklat och så har jag varit på bokklubbsupptakt. I en stuga vid vattnet, med god mat, dessert och boksamtal in i natten.

Det var svart ute när vi letade oss tillbaka mot bilen och jag kände mig varm och uppfylld av alla samtal som får ta plats.

Och i dag. Jag längtar efter lite höst hemma. Har beställt sammetskuddar och draperier till hallen. Tänker på lägenheten med englandskänsla i Normandie och även om den kändes halvfräsch så dröjer den sig tydligen kvar hos mig. Inspirerar till andra materialval och färger.

Jag läser på inför en gästlärar-roll på universitetet i höst, förbereder morgondagens frågor och rensar i garderoben.

Sådana helger är som bomull för själen. De ska man ta vara på.