onsdag, maj 30, 2018

Inför en vecka


* * *
Så här ser det ofta ut hos oss om söndagarna.

Vi planerar kommande veckas mat.

Inventerar och skriver handlingslista efter ordningen i matbutiken.

Städar kylen och ställer senare in det nya.

Sedan förbereder jag en del av veckans mellanmål.

Flera dagar har Siri dubbla med till skolan.

Alltid dansmellanmål: Keso, kesella, jordgubbssås
(mixade jordgubbar och honung) med hallon och kokos.

Och vissa dagar dadelbollar. Ett paket
majskakor hänger oftast med också.


Energi till mig själv. Kokosbollar. Helt enkelt kokos mixat
med smör, rivet limeskal, ingefära och sötströ.


Just nu äter jag de flesta måltider mejerifria.

Då passar chiapudding på mandelmjölk bra som
förmiddagsmellanmål. Inte min favvo, men mättar bra.

Den dagen jag tar med en burk toppar jag helt
enkelt med hallon och en matsked proteinpulver.

Plus kanel.


Förbereder inför rabarberpaj till bokklubben.

Bakar den på kokossocker, gillar att
det ger en lite mörk och knäckig ton.


Och så Siris dadelbollar med solroskärnor, havregryn,
kakao och kokos. Rullade i lakritspulver.


Ja, så ser det ut.

En samling godsaker att fylla upp kylen med.


tisdag, maj 29, 2018

Det var mors dag





* * *
Jag vaknade upp till en solig söndag och kände
en härlig värme inuti. Ledig dag, en ro i själen. Flera
vackra paket som väntade mig nere på köksbordet.

~ och jag älskar allt vad de står för. 

Vår familj, våra relationer. Tryggheten, kärleken.
Att det är vi tre (fyra med Leslie). Att vi har vandra.

Så fick jag öppna omtänksamma små gåvor
med vardagsfina saker. Och i samma anda
som förra året, vackra ord om mig som jag
sparar både på papper och i mitt hjärta.


lördag, maj 26, 2018

Värme betyder sallad




* * *
Vi äter visserligen sallad året om. Och ofta äter vi sallad
som enda komplement till grytan eller gratängen på tallriken.
Men visst blir salladen något extra när vi går mot sommar.
Älskar att blanda i melon, jordgubbar eller extra goda tomater.

För ett tag sedan rostade jag zucchini i vitlök
och olja i ugnen och blandade ner i salladen.
Sedan rostade jag solroskärnor i fibersirap
och flingsalt och strösslade över.

En enkel sallad som är krispig, krämig, lite ljummen
och knaprigt söt. Det är bland det bästa jag vet.


fredag, maj 25, 2018

I Stockholm


* * *
Senaste dagarna har jag spenderat i ett sommar-
varmt Stockholm. Jag har nämligen följt med som klass-
mamma när Siris dansklass reste på studiebesök.

1.
Klassen på väg mot en guidad visning på Operan.
Vi hade turen att få se Kungliga Balettens manliga dansare
träna för en utländsk koreograf. Som på film, fast i verkligheten.

2.
Vackra kristallkronor i Guldfoajén. Siri tyckte
att rummet påminde lite om delar av Versailles.

3. 
Häftigt att få stå på Operans lutande scen.

4. 
Och att få kika in i rummet (hela golvet är
en lång hiss) där alla målade kulisser förvaras.

5.
Fotat från orkesterdiket. Senare på kvällen satt
vi på andra parkett och såg baletten Törnrosa.

6. 
Caesarlunch på Dansmuseets bistro
Rolf De Maré. Supergod mat.

7. 
Fotar en som fotar grönskan utanför
fina Zinkensdamm vandrarhem.

8.
Lite vila på rummet.

9.
Sista dagen tillbringade vi på Kungliga
Svenska Balettskolan och såg elever från
fjärde klass till gymnasiet dansa.

- - - -

Ja, och sedan var det dags att åka hem.
Vilka dagar, fantastiskt att få vara med härliga,
fina gäng och få uppleva allt med dem.


söndag, maj 20, 2018

Kroppsliga projekt


* * *
Det var ett tag sedan jag skrev om alla mina små
och större projekt kring kroppen och hälsan.

Har checkat av tredje veckan på mitt maratonprogram och
det flyter på helt enligt plan. Upplägget denna gång är ganska
annorlunda och det känns som om kroppen svarar bra.

På mitt intervallpass sprang jag till Avicii och det kändes nästan
högtidligt. Blev så otroligt illa berörd av dokumentären om honom.


Sedan sysslar jag med två miniprojekt: Att hänga och att sitta i squat.

Det första handlar om att jag upptäckte hur svag jag är i
"hängmusklerna", något som många blir efter år av kontorsarbete.
Som barn har vi mycket mer styrka här. Utmaningen jag har läst om
går ut på att hänga sju minuter om dagen (man kan såklart dela upp
det som man vill) men det är fortfarande lite för mycket för mig.
Hänger i alla fall efter varje träningspass och märker hur
snabbt det går att bli starkare.

Och hur mycket bättre kontakt jag får i baksida rygg.

Fortsätter också med att sitta på huk, squatta, varje dag.
Ger bra rörlighet och jag strävar efter att kunna sitta en halvtimme
och att det ska kännas som en viloposition. Har gjort stor skillnad
när jag kör benböj i gymmet också.


Och till sist min posturala träning, som jag började med
tidigt
i våras. Jag är nu inne på mitt tredje träningsprogram
och ska gå 
en gång till innan sommaren. Det är det enskilt bästa
jag har gjort för 
min kropp och det ger en sådan härlig känsla av
tilltro, att känna att man 
kan vara med och bidra till att läka sin
kropp inifrån. Jag känner mig inte 
lika sned, har inte alls lika ont
och känner att det här var pusselbiten 
jag saknade.

Ibland blir jag frustrerad över hur enkla övningarna är, att jag
inte behöver kämpa, slita eller ta i, utan snarare fokusera
på små minidetaljer. Det är så häftigt, och dessutom har det gett
stora resultat på kort tid. Overkligt. Och fantastiskt.

Ja, så där är jag. Med löpning, postural träning
och två miniutmaningar i vardagen.

Allt tillsammans, gör de mig gladare, helare och friskare.


lördag, maj 19, 2018

Drömma mig hit



* * *
 För inte så länge sedan såg jag och min dotter 
en You tube-film om att bo över på spa en helg.
Det var härligt och lyxigt att titta på och vi blev
väldigt sugna och drömmiga båda två.

Därför passar det bra att drömma sig iväg
till Körunda, rakt fram och två högersvängar
från Stockholm.

Jag skulle gärna boka en långweekend här. Vandra
i den naturfina omgivningen och äta gott. Sitta med
ett glas bubbel i relaxen. Ta ett dopp från bastuflotten.

Eller åka på träningshelg och yoga på trädäcket med
glittrande vatten framför. Springa på terrängslingan utanför.
Vila på hotellrummet, läsa och äta gott till middag.

Förutom mina favoriter ovan, finns här

Man kan till och med fira midsommar här. 
Jag skulle kunna tänka mig det, när allas barn är utflugna, 
att man istället för att fira hemma åker någonstans 
tillsammans. Drömmar för framtiden.

Samma sak med jul, det skulle vara mysigt att fira 
på ett lantligt hotell någon gång. Häst och släde, 
flammande eldar, tid för träning och långt bad innan 
middagen. Fokus på tillsammanstid mest av allt.

Hur som helst. Jag gillar tanken med att allt
finns 
i samma hus, naturskönt och stilla.

Det ger verkligen tid för återhämtning.


fredag, maj 18, 2018

Solig familjepromenad



* * *
Det märks att det närmar sig slutet av vårterminen.
Nyss hade Siri avslutningskonsert med sin kör och i kväll
ska vi se Dansa-gymnasiets slutföreställning. Och om inte
så länge är det dags för Siri och hennes klasskamrater att
dansa på balettskolans vårföreställning.

Men lediga kvällar kan det se ut såhär.
Familjepromenad på både hjul, tassar och fötter.

Och Leslie, hon springer som en ... demon.


torsdag, maj 17, 2018

Trädgårdsliv


* * *
I söndags hade vi stora trädgårdsdagen.

Kratta löv, rensa ogräs, plantera.


Vildhallonen är glada.


När jag tog upp kameran ångrade jag mig.
Det såg liksom så stökigt och hejsan svejsan ut.

Men sedan tänkte jag om. Ambitionsnivån just nu ligger
där jag orkar. Och själv gillar jag mer hippieträdgårdar med skeva
krukor än perfektionism. Det fritänkande fångar mitt hjärta.


Siri var peppad på att plantera. Hon har 
odlat upp majs inne under våren.


Så stor nu, att hon kan ha mina trädgårdshandskar.


Snälla farmor var generös, som vanligt.


I år tar vi bort sandlådan till förmån för potatis-pallkrage.
Med åren har pallkragarna kommit att stå lite skevt,
men de fyller sin funktion i alla fall.


Och sedan var hunden borta (fast hon var kopplad i lina).
Det visade sig att hon uppskattade skuggan inomhus.


onsdag, maj 16, 2018

Fyra från helgen + bästa rabarberreceptet


* * *
I lördags hade vi middagsbjudning.

Öppna fönster gav förnimmelse av sommar.


Siri klippte in några kvistar från rönnbärsträd och häggmispel.

Vi hade lite knytkalas och åt fröknäcke med het
kräftröra till förrätt, till varmrätt premiärgrillade vi älgfärs-
burgare som vi åt med majjo, bbqsås och cole slaw.
Till sist blev det paj på trädgårdens rabarber.


Innan dess hade jag varit ute och låtit benen jobba
i sexton kilometer. Konstig känsla att springa i shorts
och linne, då en del av sträckan gick på snö.

Det var härligt i alla fall. Beräknade lite fel, så jag var en bit
hemifrån när jag var klar. Markus hämtade mig med mer vatten,
känns nästan som jag behöver kunna ha med mig mer ut.

Körde med dubbla midjebälten. Ett för vatten och ett
för telefonen. Funkade rätt bra, men har varit öm på ryggen.
Kanske från vattenflaskorna?


Om söndagen arbetade vi i trädgården nästan hela dagen.
Vi pausade med rester på rabarberpajen. Det är en av de bästa
jag gjort, knäckig och krämig. Modifierade det här Ica-receptet.

- - - - - -

Knäckig rabarberpaj med ingefära

Ugn 200 grader

Pajdeg:

150 g smör
1 1/2 dl kokossocker
1/2 dl vispgrädde
1/2 dl fibersirap
2 dl mandelmjöl
4 dl havregryn
1 msk riven ingefära

Fyllning:

500 g rabarber
1 dl sötströ
1 msk potatismjöl

Pajdeg: Smält smöret och rör samman
med resten av ingredienserna.

Fyllning: Ansa rabarbern och skär den i bitar.
Blanda socker och potatismjöl med rabarbern. Häll
den i en ugnssäker form. Fördela pajdegen ovanpå. 

Grädda mitt i ugnen ca 25 minuter.

Jag satte en plåt över efter halva tiden,
så att den inte skulle bli för mörk.

Vår trädgårdsrabarber räckte inte hela vägen, så vi
skarvade med färska jordgubbar. Men redan nu tre dagar
senare skulle rabarbern räcka till en ny paj. Kanske till helgen!


Löpningens själ



* * *
När jag fick den här boken av min kompis Hanna visste jag att
jag skulle läsa den när det var meningen. Och nu var det meningen.

"Ät och spring" handlar om den amerikanska ultralöparen Scott
Jurek. Jag har nuddat vid honom tidigare, i boken "Born to run"
eftersom han flera gånger varit med och sprungit med tarahumara,
ett urfolk i Mexiko som anses vara världens bästa distanslöpare.
Det jag minns mest med "Born to run" är barfotalöpningens
fördelar och chiafrönas storhet. Scott Jurek skriver om
upplevelserna i Mexiko ur andra perspektiv.

Det han tar fasta vid är bland annat att när tarahumara springer
för att ta sig till olika ställen så reser de också till en zon bortom
geografin och till och med bortom de fem sinnena. 

De springer och lever effektivt, utan onödig eftertanke. De avstår
inte från teknik för att vara moderna eller av politiska skäl. Om tekniken
är tillgänglig och hjälper dem att leva mer effektivt tar de den till sig.

Det finns något tilltalande med det.

Det avskalade och okomplicerade.

"Ät och spring" är en fascinerande bok om en man som älskar
att springa galet långt. Uppför snötäckta berg och i kanjoner så varma
att näshåret sveds. Han springer sexton mil. Tjugosex mil. Genom
hallucinationer, tomhet, ensamhet och gemenskap, för den delen.

Det finns gott om original och otroliga siffror. Greken Yiannis
Kouros sprang runt en bana i 24 timmar. Sträckan motsvarade sju
maratonlopp plus åtta kilometer. Genomsnittliga tiden för varje
mara var ungefär tre timmar och nitton minuter.

Scott Jurek umgås med hippies, många udda karaktärer verkar
lockas till sporten. Han tältar i bergen, och vid mållinjer jorden runt.
Han äter vegansk mat och experimenterar med burritos som mat
när han tävlar. Tar inga mediciner eller värktabletter.

Varje kapitel slutar med något 'användbart' för läsaren.
Olika recept som antiinflammatorisk löparsmoothie med jordgubb,
holy moly guacemole eller Omega-popcorn med smörsmak. Vissa
kapitel slutar med stretchtips eller insikter i stegfrekvens (lekte lite
med det på mitt senaste långpass och märkte stor skillnad).

Så trots att detta är en bok om en extrem person finns det
mycket att reflektera över som vanlig Svensson. Framför allt är det
en bok som reflekterar, och får mig som läsare att reflektera över, vad
som betyder något. Varför man gör som man gör. Livsval.

Den visar på att löpningen kan handla om att springa in i sig själv,
inte bort från något. Om att hitta den innersta kärnan,
bortom trötthet, oro och känslor. En stillhet.

- - - - - -

"Ibland går de bästa resorna inte nödvändigtvis
från öst till väst eller från marken till toppen, utan från
hjärtat till huvudet. Mellan dem finner vi vår röst".

~ Jeremy Collins


måndag, maj 14, 2018

Handarbete från hemmasaker


* * *
Det slår mig, att det är sällan jag slår in paket nuförtiden.
Färre kalas, kanske. Och en dotter som gärna tar sig an uppgiften.

Dessa fyra små gjorde jag ändå för ett tag sedan.
Tycker om att skapa lite tredimensionellt,
av det som redan finns hemma.


En origamiblomma som Siri vikt, tillsammans med
träpärlor på ett upp- och nedvänt glasunderlägg.


Sparat prasselpapper som legat kring ett beställt klädesplagg
blir skrynklig bakgrund till en stämplad räv i koppar.

De små prickarna runt om är gjorda med en tops.

Toarullar är bland det bästa att spara för alla möjliga sorters
pyssel. Här har jag klippt en i fem delar och format till
droppar, för att limma ihop som blomma.


Och så fick den klassiska möss-tofsen
göra comeback. Det är barndomsminnen att klippa
ut kartongbitarna och vira tråd varv på varv.

Så har vi måndag, med fyra små paket där
utsidan räknas minst lika mycket som insidan.


tisdag, maj 08, 2018

Lediga dagar



* * *
Våren är givmild, på så sätt att det är en hel del lediga dagar.

Perfekt att kunna laga mat i ugnen, som inte hinns med på vardagar.
Som min favorit moussaka, till exempel. När jag steker aubergine tänker
jag alltid på när jag, mamma och min syster var i Grekland 

En dag åkte vi på bussutflykt i bergen och åt middag på en stor
gård, där serverades bland annat moussaka. Och dansades långdans.


Siri med ett av sina projekt. Just nu skissar hon
på ett kläd- och accessoarmärke med miljötänk.


Men lediga dagar innebär lite jobb också, då sidorna ändå ska göras
klara. Försöker jobba i förväg och tänka smart. Det här är en bild jag
testade till en text om att inte kunna hålla hundra procent tätt inför
inkontinensdagen. Skrev om att inte kunna hoppa studsmatta eller hopprep
någon dag i månaden utan att läcka. Tänkte att någon skulle kommentera
och uppskatta min ärlighet, men det har varit tyst.

Nåja. Nu är det nya texter som ska skapas
~ innan jag strax är ledig igen.