lördag, maj 31, 2014

Med grönska


 * * *

När hände allt det gröna? Jag hann inte med. Fint är det i alla fall, även när luften är blöt av droppar som nu. 



Och även om jag ville ha en trädgårdsdag i dag, med att ta hand om blåbärsbusken, rensa igenom jordgubbslådorna och plantera ut sommarblommorna så finns det en stillhet i vädret. 

Något syrerikt som samtidigt lugnar.




Så jag tittar på det som växer genom linsen, utan att röra.

Medan Siri är på kalas strosar jag och maken på matbutiken. Väljer frön att så ute, plockar grönsaker och funderar kring kryddor. Sådan handling är skön, när man inte släpar överfylld vagn i stress - utan kan göra just det. Fundera, läsa, se nytt.






* * *

Dessutom började jag helgen med att sitta med Siri i famnen på verandan. Gunga gungstol, lyssna på regnet och prata planlöst. För att senare sminka mig med glitter och bjuda ut mamma på restaurang.

Så har vi helg. Med regn och grönska.


torsdag, maj 29, 2014

Fårull


* * *

Förra helgen hade gårdsbutiken Eufåria öppet. Vi åkte dit för att titta på lamm som flaskmatas och för att köpa ett vackert fårskinn till svärmor i pensionsgåva.


Känns fint, att kunna handla så. Nära och välskött.

Det är mor och dotter som driver gården.


I den lilla butiken trillade vi över klippt fårull som såldes i fina papperspåsar. Och jag är ju svag för sådana vackerheter. Har också haft fårull i åtanke sedan ett jag var på ett inredningsreportage där husägarinnan hade skapat en hel del med fårull från sina egna gårdsfår.


Siri, som också är svag för både vackerheter och pyssel, köpte naturligtvis en påse.



I dag är det ledigtorsdag. Har en fin gårkväll i ryggraden.

Först firade vi svärmor med räkor, avokado, ostar och annan god plockmat i uterummet innan jag åkte på bokklubb.

Kaffe ute i en sådan fin bäddad järnsäng / dagbädd. Utsikt över åkrarna och lekstuga och annat somrigt. Hönor som spankulerade och pickade efter smulor under bordet. Katten som kom smygande när solen började sjunka. Hägg i en glasburk. Fina samtal.

Åkte hem, glad i hjärtat och ser nu fram emot middagsgäster och eftermiddagssol.


tisdag, maj 27, 2014

Att andas sig in i knak


* * *

Jag kände det i lördags. Att bäckenet liksom hade vridit sig. Kände mig sned. Sedan dess har det blivit värre, den där konstanta molvärken i ländryggen. Förutom det vanliga med nacken och muskelfästet i vänsterarmen, domningarna och bröstryggen.

Yogar ofta om kvällarna nu. På ett annat sätt. Utan ett givet program, bara olika instruktörer, olika inriktningar. Youtube och Yogobe.

Har kunnat släppa all prestation och tävlingsmentalitet. Yogar för att skapa rymd i kroppen, för att öppna, för det inre ljuset. Inner light, som ett mantra.

I kväll när jag stod i trikonasana så knakade det till i höften. Ordentligt, som hos naprapaten, två gånger. Och jag tänker att det måste vara det bästa sättet, när man står och andas utan att provocera. Att kroppen rättar till sig själv.

Så det tar jag med mig denna trött-på-ryggen-tisdag. Att kroppen vill. Och ibland kan; räta till sig själv.


måndag, maj 26, 2014

Doftolja


* * *

Det var nästan ett år sedan jag hade lust att sätta en droppe av min jazzigt, rökiga parfymolja på huden. Som att doften tog över, fick mig att pausa. 



Under tiden försökte jag med andra, tänkte lätt och fräscht till vardags. Men det är alltid något med vanliga parfymer som jag har svårt för - hos mig själv - inte hos andra bärare. Kanske är det något med alkoholen.





Landar alltid tillbaka till oljorna, de där man köper på lite halvskumma affärer med rökelser och kryddor och bergskristaller.

Som om det tunga, kryddiga, kaneliga, kokosiga, kardemummiga lindar sig kring min själ. Får mig att andas djupare.



Ännu har jag inte funnit den perfekta, den där som både lägger sig som balsam i mig, men som ändå har någon slags lätthet i sina droppar.

Den bästa doften som finns är fortfarande att sätta näsan i den sovvarma morgonmagen hos mitt barn. Finns inget bättre. Men den doften är inte meningen att buteljeras för att sedan användas. Den bara njuts; i ögonblicket.


söndag, maj 25, 2014

Mödrarnas dag



* * *
I flera dagar har det stått ett fint paket på skåpet i köket (bredvid Hemis aska). Ett paket till mig, på mors dag. Och varje gång jag har tittat på det har vetskapen om att det funnits där gjort mig glad.

Den känslan, av att någon tänkt på mig i förväg. Planerat ett inköp.

Så vi började dagen med presentöppning i sängen. Och ett fint morsdagskort av Siri.

För några år sedan minns jag att jag tänkte: jag är så värd en morsdagsgåva. Så värd. Nu är jag lycklig för att få vara mamma (det var jag ju då också såklart). Varje dag är jag lycklig. Det är en njutning, genuint på ett annat sätt än småbarnsåren.

Att få krama, prata, ta om hand. Se High school musical, följa på utvecklingssamtal. Skratta, cykla. Laga mat.


Tillbaka till bilderna. Till lunch åkte vi till Furunäset och Doktorsvillan restaurang och matsalar. Där firade vi min svärmor. Naturligtvis på mors dag, men också hennes förestående pensionering.


Vi möttes av ett fint dukat bord.


Och gjorde oss redo för att avnjuta en trerätterslunch.


Det är alldeles snart dags för min fina svärmor att gå i pension. Vi pratade lite om hennes yrkesliv i dag och jag tycker att hennes resa är så inspirerande. Från att välja att utbilda sig till barnmorska i Stockholm medan barnen var små på hemmaplan till alla hennes yrkesmässiga utmaningar genom åren, vilka en del av dem jag haft förmånen att få följa.

Och nu kanske ett av de största äventyren väntar. För inte nog med att hon börjar sin yrkesbana med ett modigt val - nu avrundar hon med ett annat. Hon ska nämligen jobba i ett annat land. Långt borta; Thailand.

Jag tycker det är inspirerande och häftigt.












Ja och efter allt det här fina så avrundade vi med tårta och kaffe i mina svärföräldrars uterum. Därefter röstade vi (naturligtvis) och tog sedan bilen till min mamma för att fortsätta firandet med grillmiddag och tårta.

En sådan fin dag, med en massa hyllande av mödrar. Mitt hjärta är fullt av känslan av gemenskap och mod, och det är först nu på kvällskvisten som jag sänder en tanke till alla dem som inte önskar annat än att få bli firade på just denna dag.


torsdag, maj 22, 2014

För ett år sedan


* * *


* * *



* * *

Sitter med öppet fönster och skriver. Tittar på bilder från maj förra året. Tänker att det gröna kommit längre då. Rabarbern. Gräset. Men det skall nog hinnas med även i år. Känner att jag har längt, efter lättheten i kroppen. Nu är det mest huvudvärk. Den är envis och jag har haft den hela veckan. Annars känns kroppen hyfsat bra, inte lika nära ryggskott eller nackspärr som det brukar vara den här årstiden. Eller så beror allt just på att trädgårdslivet är sent. Inte för att vi gör så mycket ute som jag skulle vilja, men det lilla räcker för att min kropp får nog.

Det är lite trist, att inte kunna göra sådana vardagssaker som jag vill. Men jag drömmer och planerar i huvudet.

Dessutom känner jag av mina knän igen. Fick slut grishormon i början av året och har inte fått tag på nytt recept förrän för en kort tid sedan. Efter det har godkännandet från Läkemedelsverket dragit ut på tiden. Så medan jag har väntat har jag åter ätit Levaxin. Och som sagt, varje tramptag på cykeln gör ont nu. Till helgen byter jag medicin och hoppas att det ger sig fort.

För onda knän klarar jag mig utan, även om jag gärna skulle trolla bort huvudvärken också.

I kväll har jag suttit med Siri i famnen i gungstolen på verandan och läst kvällsbok. Sedan har jag yogat medan hon somnade. Många yogakvällar nu. Känner att jag funnit ett förhållningssätt, just nu, utan prestation. Olika klasser på paddan, ett tänt ljus. Med en inre intention av att skapa utrymme i kroppen. Luft och höjd och bredd. Harmoni. Känns fint.

TIllbaka till bilderna ovan: Maj för ett år sedan. Hemi fanns fortfarande hos oss. Och värmen. Vi hade varit i Barcelona, planerade för Frankrike i början av juni. Det har hänt mycket sedan dess. Ett helt år har rullat förbi.

För detta år, denna sommar, har vi få planer. Jag tänker att vi ska känna i våra inre vad vi önskar, och sedan ta oss dit.



tisdag, maj 20, 2014

Tiden står stilla nu








* * *

Det är något med luften i gamla garage.

Stillastående.

Som att själva tiden har stannat upp. Sakerna kommer, stannar kvar. Någon gång är det något som rensas bort, sorteras upp, men annars är det ganska konstant. När jag var barn hade vi nytt garage. Kanske var jag inte där så långa stunder, men de stunderna jag var där har jag fina minnen av. Hur jag borrade i plankor, samlade upp träspånet, lockarna, och blandade med vatten till dockmat. Senare; pelarborrmaskin. Känslan av handtaget, motståndet när borr mötte trä. Som ett krasande, minnet av att ha kontroll över materialet.

Känslan av att det kan ha gått en minut eller en timme.

Som vuxen har jag också garage. Men ett gammalt ett. Visst ska vi en dag låta bygga ett nytt, med carport. Men sådana saker behöver inte hända nu för mig, där vilar jag i att vi har livet på oss {förhoppningsvis} att forma tillvaron som vi vill. Under tiden försöker jag tänka, att jag ska vara rädd om det jag har. Vårda och ta hand om. Nu är det inte jag som har gjort ordning i garaget. Men jag kan inte annat än att älska hur verktygen är upphängda.

Hammarlacken, de olika färgerna på väggarnas brädor.

Minnen av människor, innötta i hammarens handtag.

I skruvmejselns stjärnformade träffyta.