tisdag, oktober 17, 2017

{ me, myself, dog }


* * *
Hej vänner. Vet ni? I dag känns det lite bättre.
Så där försiktigt bättre, även om jag knappt vågar tro det.

Redan i går kväll kom känslan till mig. Magen är visserligen lika svullen
men jag är lite mer hungrig och har inte lika ont. Det gör mig glad.

Som att ~ känslan inomi ~ är en annan och jag kände mig
så glad när jag gick och la mig i går.

Tycker det syns i min blick också. 
{ mindre dimma, mer glitter }

Hur jag mår kanske tar väl mycket fokus här, bland
ord och bilder. Men samtidigt. När kroppen golvar en finns det
inte ork för något annat. Därför stannar jag där, just nu,
när det behövs. 

I mig. I Mari.

Bara ärligt och rakt av, utan att vara redigerat i efterhand.

En sak har jag upptäckt genom åren, att det mesta hänger ihop
och att det räcker sällan att justera en del för att må bättre.

En av mina delar är såklart sjukdomen, medicineringen och
vitaminer / mineraler som hör till den. Är på dag sex med nya
kompletterande medicinen och har börjat äta ett stort gäng
vitaminer och mineraler som jag behöver.

Järn, d-vitamin, jod, kalcium, zink, endosupreme, cortrex ...
ja det är en liten hög flera gånger om dagen.

Och så magen. Den här gången beror den inte på min sjukdom utan
den har råkat ut för det otrevliga som stavas p-a-r-a-s-i-t-e-r. En svit från
en öppen klaff mellan tunntarm och tjocktarm. Inte konstigt att jag kände
mig snudd på förgiftad. Nåja, parasitinfektion har jag haft påhälsning
av förut, men med rätt behandling brukar det bli bättre rätt fort.

Jag känner hopp

~ och solen färger alla väggar i huset till rosé.


Precis när jag är på väg till jobbet efter lunch (fortfarande linskakor
och proteinglass) kommer den här pälsälsklingen hem.

Kolla tassen på bilden till vänster. Äganderätten. Min mamma.


Och så tungan. En sista kyssattack medan jag försöker rädda
lite av sminket. Hon har inte den bästa av andedräkter.
Men hon är så himla fin, den här flickan.

- - - - -

Jag och Siri var på en föreläsning om hundar förra veckan.
En tjej som jobbar med att rädda problemhundar hade med
sig några adoptivklara som minglade medan hon pratade. 

En av dem valde såklart att sitta bredvid Siri för att få klappar.

När vi skulle åka hem tittade min flicka på
mig med sina stora själavackra ögon.

"Mamma, vi kan inte åka hem utan den
här hunden. Vi måste rädda den.
"

I bilen hem pratade vi om att vi i alla fall har
räddat en fyrbenting. Vår adoptivtjej. Vårt hjärta.

Lilla, stora L med jättetassar, hängöron,
melankoliska ögon och det största av hjärtan.

Det tänker jag på den här tisdagen. Hur mitt hjärta slår för
våra fantastiska tjejer, och för att allt känns lite bättre igen.


måndag, oktober 16, 2017

Dagens ärligaste stund


* * *
När vissa saker tynger, då blir det extra viktigt { för mig }
att blanda upp med lätt och glad luftighet på annat håll.
Vi ser svarta komediserien "Better things" på HBO om kvällarna
och nu när bokklubbsboken är avslutad har jag fortsatt
med feelgood i Cornwall-miljö.

Jag och Siri har precis läst ut "Fislandet".
Den är skriven av skådespelerskan Cecila Forss och illustrerad
av Anna Ileby och handlar om pruttar, smygfisar, brakare
– och känslor. Roligt, med budskap i flera lager och jättefina
illustrationer som gör boken till en glad njutning.

Det bästa av allt. Den leder till livssamtal, när vi ligger där under
sänghimlen och den svagt glimrande stjärnslingan.
Jag och min elvaåring.
Hennes bakhuvud mot min överarm. 

Vi tittar upp i stjärnorna och samtalar med varandra.

Kanske dagens viktigaste, gladaste och ärligaste stund.


söndag, oktober 15, 2017

Födelsehelg och mandel




* * *
Så blev det födelsedagshelg. Jag fyllde år om fredagen, 
bakade på lördagen och i dag har vi haft kalas.

Jag och Siri rörde, mixade och skar på mandeltema. 
Mandelkakor med kokos och kokossocker, äppelpaj 
(med äpplen från gården) med havregryn och kokossocker 
och så aprikosbollar. Med mandel såklart. 

Och apelsinskal och ingefära.

En stund tittade solen fram, och även om vi inte hann fånga 
den utomhus så blev det en fin dag.

Nästa födelsedag hoppas jag 
innerligt att jag får må bättre. 


fredag, oktober 13, 2017

Tur eller otur


* * *
Fredag den 13.

Jag kanske måste revidera min syn.

Enligt mig har dagen alltid varit en turlig sådan,
eftersom jag är född just den 13 och just en fredag.

Men i år vet jag inte. Efter lunchen fick jag jätteont i magen (igen)
och vilade en stund hemma innan jag skulle cykla tillbaka till jobbet.
Leslie kom hem från farmor och farmor och jag tyckte hon var lite extra
geggig i sitt dåliga öga. När jag kikade närmare var hon alldeles
svullen i hinnorna. Inte bra.

Jag hade mejlat hennes veterinär samma morgon i ämnet, men då
kändes det inte lika akut. Testade att ringa, men såklart inget svar.
Kände helgen närma sig med stormsteg, tänkte på vägen
till Gammelstad, veterinär på jourtid med helgtillägg ...

... tog hunden i Chevan och körde ner till stan.

Som tur var fick vi komma in hos veterinären direkt.
Ingen ny skada på ögat, men förmodligen en rejäl ögoninflammation.
Hunden hemskjutsad, 
ögondroppar uthämtade.

Och jag gör några timmar extra på jobbet, en fredagskväll
och en födelsedagskväll. Dryga tusenlappen fattigare efter ett
trilskande hundöga. Lite tröttare efter magbråket.

Lite tömd i reservdepåerna just nu.

Men samtidigt ~ jag litade på min magkänsla
och vi fick fin hjälp med en gång.

Tur i oturen, som man kan säga.


torsdag, oktober 12, 2017

{ dagen innan }



* * *
Här är jag, min sista dag som 38.

Försiktigt mår jag lite bättre, efter några rätt kassa dagar. I natt har
jag sovit non stop och magen känns mer harmonisk. Jag hittar
mer och mer rätt, hoppas jag.

Reflekterar kring att acceptera min sjukdom. Att låta det onda som blir
följden komma när det kommer och bara andas i det, att inte lägga
så stort värde. Bara låta det finnas, och därmed förlora sin makt över mig.
Övar på det istället för att trycka undan.

I går hamnade jag i ett samtal som handlade om allt det,
och något i mig klickade till.
En förståelse, ett lugn.

Och så har jag fått hjälp av min kinesiolog. Hjälp att läka i nuet
och framtiden. Hade brist på flera mineraler som ofta kan vara
svajiga när man har fel på sköldkörteln. Brukar inte ha det,
men nu var det så ~ så jag har beställt zink, jod, selen och cortrex
och så plussade jag med d-vitamin till hela familjen.

I helgen ska jag läsa på om att
göra magnesiumklorid hemmavid.

Min sista dag som 38.
Och jag mår lite bättre.

Jag tar min första skärva av medicinen liothyronin, som
förhoppningsvis ska göra mina sköldkörtelvärden bättre.

Jag klär mig i favoritplagg. Blekrosa stickat, stora dungrå västen,
gråtrasiga jeans och boots. Lockar hår och målar naglarna i mörkt.

Redo. För 39.


tisdag, oktober 10, 2017

Fyra saker jag inte brukar göra en tisdag



* * *
Det smyger sig på redan om kvällen. En inutikyla som går mer mot 
frossa än vanlig jag-vill-ta-på-mig-varma-tröjan-frusenhet. Letar fram en 
Ipren innan jag lägger mig och svettas genom natten. Det känns rätt 
okej när jag kliver upp, men vid frukosten tar det stopp.

Hunden blir glad för extra tillskott av omelett och grönt.

Jag känner mig inte klassiskt sjuk, jag tror att det har med min sköldkörtel 
och annat runt omkring den att göra. Magen har gjort ont på sistone, 
och jag hjärntrött och seg. 

Bestämmer mig för att ta förmiddagen hemma i soffan. Så där har jag 
legat och surfat på mobilen efter att ha cyklat med Siri till skolan.

Sedan gör jag fyra saker jag inte brukar göra en tisdag. 
Sällan någon annan dag heller, för den delen.

En punkt innefattar en stor del choklad.

1) Jag tar vår stora Cheva till affären för att småhandla. Jag cyklar ju 
mest hela tiden, och till lilla matbutiken är det nära. Men det regnar. 
Och jag tar bilen.

2) Jag köper Propuds chokladglass, en proteinbar från Barebells 
och några chokladöverdragna cashewnötter. Detta lägger jag ihop till 
en krämig, härlig, segknaprig skapelse. Bryter också i en del av 
ett glutenfritt chokladrån från Nutri Nicks.

3) Denna härliga skål äter jag alltså till lunch. Det brukar jag verligen 
inte göra. Få är de gånger jag överger min omlett-med-grönsaker.

4) Jag överger boken och kökssoffan 
och skedar i mig framför datorn.

Nu när jag har mått kasst, men tror att jag mår lite försiktigt bättre, 
ska jag dra jeansen på och cykla ner till jobbet. Via ett stopp på apoteket 
för att hämta ut den där nya sköldkörtel-medicinen.

När jag skriver det här svider det lite i ögonen, magen 
känns svullen och tung och träden utanför fönstret vinkar 
i takt med vinden occh regnet.

Plötsligt önskar jag mig bort. Vart vill jag då åka, om jag måste 
bestämma mig på en gång? Jag väljer ett superlyxigt, vackert och 
mysigt spa i ett varmt land. Mörkt trä och vitt linne. Färska blommor. 
Fjärilar. Där njuter jag av behandlingar och tända ljus och god frukt 
och mat med min familj. Och så har jag inte ont. 

Ingenstans och inte ett dugg.

Det är en härlig fantasi.


söndag, oktober 08, 2017

Med bilder från helgen


* * *
Flätar utbakade flätor på min glädje och ögonsten.


Det är sällan jag gör annat än balettfrisyr på henne, 
så fingrarna blir glada av att få fläta annat.


Vi har också tagit hand om äpplena från gården.

Jag och Markus har gjort ett gäng liter äppelmust och frusit in.

Av det lilla som blev kvar torkade jag en del i svamptorken.


Några övermogna bananer som jag fått på jobbet 
fick också följa med i torken.

Mycket godare än köpes, tycker jag.


Så gick den helgen, med såpaskurning av köksgolvet 
och äppelfabrik i miniformat, promenader och te i soffan. 
Jag känner mig redo för en ny vecka, och så längtar jag till 
Stockholmsresan längre fram i höst. 

Det ska bli skönt att byta miljö för några dagar.



{ just nu }



* * *
Jag känner mig fast i mig själv, och tro mig, 
jag är gruvligt less på det.

Vet redan innan, men får svart på vitt när min läkare ringer om fredagskvällen. 
Mina värden är dåliga, vilket betyder att jag äter för lite medicin. 
Men vi vet både jag och hon, att jag inte kan höja doseringen. 
Då blir jag istället sjuk av biverkningar.

På sistone har jag känt av ursprungsproblemen med min hypotyreos. 
Tröttheten, den som går in i märgen, och hjärndimman. Örontjutet. 

Jag ser det på huden i ansiktet, hur den blir liksom trött och plufsig.

Hon föreslår att jag ska komplettera med ytterligare en medicin. 
Från och med nästa vecka, två olika tabletter, utspridda på 
fyra doseringar om dagen. Förhoppningen är att slippa
övermedicineringssymtom. Och att må bättre, såklart.

Det är märkligt hur livet är. Jag kanske har hittat en läkare som 
faktiskt är kunnig. Som kan avläsa provsvaren och göra en 
handlingsplan. Jag borde känna hopp och lättnad. Men jag har 
 svårt med tilliten. Jag har så svårt att våga lita på hennes ord, 
på att tro att jag ska få må bättre. Istället överrumplas jag av 
ledsenhet och sorgsna känslor.

Det förvånar mig. Jag orkar inte ens analysera det.

Det får bara vara så just nu.

{ lite trött och ledsen och sorgset mitt i allt }


onsdag, oktober 04, 2017

På kanelbullens dag



* * *
Kanelbullens dag är ett pr-trick som skapades av
bakningsindustrin 1999. Pr-tricket har varit lyckat, det säljs
fortfarande massor med mjöl, jäst och socker inför dagen.

Eftersom det aldrig åker ner mjöl i min mage, och sällan
jäst eller socker heller, så mixade jag en egen fikavariant.

Cashewnötter, mandel, färska dadlar, kardemumma,
kokosolja och havssalt. Och kanel såklart.

Har lyssnat till morgonprogrammen på tv, där de diskuterat
överflödet av alla möjliga dagar. Att de riktigt viktiga dagarna,
som uppmärksammar till exempel olika sjukdomar eller
funktionshinder, försvinner i mängden. Så kan det vara.

Men jag tycker ändå att kanelbullens dag känns mysig.
Ett kanelpuffsskimmer över en vanlig grå onsdag.

Inte mer, inte mindre, än så.


tisdag, oktober 03, 2017

A walk down memory lane


* * *
Det börjar med att Markus skickar den här bilden till mig.

Tio år sedan.

En liten flicka på köksgolvet, och en stor flicka. Också hon på köksgolvet.
Kanske något gott på köksbänken där uppe?

Jag blir nostalgisk och drömmer mig bort
i gamla bilder en kort stund.

Så här:


Lägenheten i Umeå. Dit flyttade vi när Siri var tre veckor. Så här såg
nog de flesta kvällar från vårt år där ut. / Siri tränar nacken, också i Umeå. /
Cake pops till födelsedagskalas. / Ett trasigt barnvagnshjul när vi är
ute på resa. En ask godis hårt i andra näven.


Vinter. Mys hemma på köksgolvet.


En av de första bilderna på Siri och Hemi tillsammans. De har sovit tätt
intill så många gånger. / Siri tecknar i sitt nya rum efter att vi byggt
ut huset. / I en buss, Självklart med inlindad docka under armen.

Jag drömmer mig tillbaka.

~ vilken lycka, att jag fått vara med
om alla dessa ögonblick.


måndag, oktober 02, 2017

Höstpyssel med löv





* * *
Under en cykeltur hem på lunch stannar jag då och då.

Plockar höstlöv i korgen och lägger på tork i en tjock bok.

Hushållspapper mellan sidorna och tyngder på.

När de torkat pysslar jag fantasidjur till jobbet.

När Siri kommer hem efter skolan och ser får hon inspirationen
i sig och skapar igelkottar och påfåglar av de löv som finns kvar.

Mysigt, att sitta vid köksbordet och höra penna
mot löv och koncentrerade andetag.


söndag, oktober 01, 2017

Egen mjölk


  

* * *
På sistone har jag experimenterat med att göra egen mjölk.

Först på ekologiska kokosflingor.
Blev bra!

Sedan på naturella cashewnötter, som jag la i blöt över natten.

Blev mycket bra.
Rentav fantastiskt bra!

Siri gillar att hjälpa till med momentet efter mixningen.
Det, när vi häller kokosblandningen eller nötblandningen
genom en kökshandduk och pressar ur vätskan.

Vi brukar skoja om att vi mjölkar vår veganska kossa.

I alla fall ~ nötmjölken. Man lägger alltså nötter i blöt, då får kroppen
lättare att ta upp alla näringsämnen. Sedan sköljer man och mixar med
nytt vatten och silar bort nötmassan, som sedan kan användas till annat.

Vill man kan man smaksätta med vaniljpulver.

Denna gång råkade jag mixa för länge, så nötterna blev så pass
finfördelade att de inte gick att sila bort.

Och godare mjölk har jag aldrig druckit. Tycker att
köpesvarianterna är lite tunna och inte så goda. 

Men den här, den slår vanlig mjölk för mig alla gånger om.

Rik, lite krämig och mjukt rundad i smaken.


lördag, september 30, 2017

Riktigt bra läsning




* * *
Ett av de bästa med bokklubb är att man läser
sådant man aldrig skulle ha valt själv.

Det var vi särskilt eniga om tidigare i veckan, när vi pratade om
Fredrik Backmans bok "Björnstad". Boken utspelar sig i ett mindre
samhälle, där det mesta kretsar kring hockeyn.

Författaren förmedlar en kultur som sträcker sig ut från
omklädningsrummen, och med tiden kommer boken att handla om
så mycket mer än 'enbart' hockey. Persongalleriet är rikt och skildrar
många levnadsöden ~ och vad som kan hända när en bygd
sluter upp bakom en idrottsstjärna.

Som kuriosa kan nämnas att tv-rättigheterna till boken är uppköpta
av samma bolag som gjort "Bron". Dessutom omnämns flera
hockeyspelare med bakgrund i Piteå i författarens tack.

Och jag läser vidare, från hockey, till dubbelliv till hundar.

En bok vid sidan, alltid.



fredag, september 29, 2017

Prickar på köksbordet





* * *
Målar akrylprickar på torkade löv och låter
vila på brickan på köksbordet.

Fint, i all sin enkelhet.