måndag, april 30, 2012

Stor och liten



I dag cyklade vi ut till mamma och Jannes stuga. Drack kaffe, satt i solen och grillade lunch. Och inte minst, såg minsta lilla hundflickan leka med små torkade löv och annat spännande.

Hemi är oändligt ointresserad. Alice lite lagom nyfiken-rädd.

I morgon fortsätter vi helgfira. Vi hoppas på sol och vältrar oss i ledighet.

lördag, april 28, 2012

På resande fot



Jag har haft några synnerligen intensiva jobbdagar. Men i torsdags åkte jag och min kollega Sanna till Umeå för att bevaka trädgårdsmässan. Känns som om vi kom hem med bra jobb.


Vi har sovit på ett gammalt fängelse, där cellerna är omgjorda till vandrarhems- och hotellrum. Kusligt och mysigt på samma gång. Och framför allt en riktig upplevelse.


Vi har ätit gott och haft sådär härligt med tid att umgås.


På väg hem mötte jag upp min dotter i Skellefteå. Vi har haft en fin minihelg, som vi avslutade med en cappuccino på bryggan invid glittrande vatten.


Men helgen trillar vidare från hemmaplan.


Snart firar vi Valborg. Snart två hela-familjen-är-samlad-dagar. Härligt.

onsdag, april 25, 2012

Vårens första dag




Tidigare i dag blev jag sminkad för ett presentkort jag haft i min ägo. Skönt att vara omgiven av goda dofter och bli ompysslad en stund. Innan jag åkte på massage för min onda rygg tvättade jag dock bort make up:en.


Tyckte det kändes lite mycket med all ögonskugga, och mascaran har en tendens att bli utsmetad på massagebänken.


Men när jag ser bilderna tycker jag att det är rätt fint.


Har också tagit Markus armbandsur som han inte använder och tagit in det ett par storlekar. Fortfarande lite stor, går inte att göra mindre, men fin och rejäl på armen ändå.


Men nu är det smink och smycken av. Jag är masserad och mör.


Tänker på de sista dagarnas frågor. Ovanligt många som undrat om Siri inte ska ha något syskon. Det känns ganska skönt att kunna svara att det inte alltid är så lätt. På ett mjukt sätt, som inte gör ont i själen.

tisdag, april 24, 2012

Tisdag med och utan ord


När ryggproblemen tar vid tar orden slut, lite så är det.

Jag, som lever vardag med Siri i tysthet, med tid för yoga, te och böcker om kvällarna har haft en social helg. Det är bra, jag kanske behöver socialtränas ibland : ) Spontana besök, gemensamma middagar och ett skönt flyta-med.

Förra helgen publicerade jag sista delen från min och Sannas Stockholmsserie. Vi avslutade med ett porträtt på Niclas Wikström. En av de roligaste och mest livgivande texter jag skrivit på länge.

Och precis som sångare behöver sjunga upp sig, så tror jag att jag behöver skriva upp mig. Det gör jag nu. Ord om en drömfabrik ska sättas på pränt, en stämning ska fångas, innan jag åker vidare till dagens andra jobb.

I morgon kväll hoppas jag äntligen slippa ryggontet och snudd-på-migrän-huvudvärken som plågat mig snart en vecka nu.

Men innan dess, en kväll med fuktregn. En kväll med brasa i kaminen, rökelse på bordet och tid att andas djupt.

fredag, april 20, 2012

På balett



På balett med Siri igår. En fin stund på veckan. Satt och läste till vacker pianomusik.

Denna vecka har varit en ovanligt social vecka. Jag och mina tjejer har ätit middag hos min vän Maria och igår åt vi tillsammans med vänner och såg hockeyn.

Och idag är det fredag, Markus har ledighelg. Och solen skiner.

onsdag, april 18, 2012

Möt Alice






Jag har blivit hund-moster till lilla Alice. En bränd välling-doftande valp med mjuk mage och lenaste tassarna.


Och Siri älskar henne. Hon kan hålla i kopplet, och Alice kan krypa upp i hennes knä.


Men jag tror ännu det skall gå lite tid, innan Hemi får möta lillan.

Samexistens



I kväll yogade jag den stående serien för första gången sedan operationen. Utan hopp. Det gick bra, kroppen ville.


Ofta tänker jag om yogan, att det tar för lång tid, kräver för mycket. Planering med mat på ett annat sätt.


Och så.


Men ställer jag mig på mattan, hittar in i andningen. Och tiden upphör, eller samexisterar, med och i mina andetag och rörelser. Då är det magiskt och då finns inget tvivel. Så tycker jag bättre om mig själv, när jag yogar.




Jag har haft ondare än jag trott efter operationen. Inte direkt efteråt, men nu, tre veckor senare. Efter en promenad i söndags har jag haft riktiga huggsmärtor. Även i dag känner jag av det.


När jag satt med Siri i famnen tidigare så kände jag också hur det drog till i nacken. Så nu hoppas jag att jag mjukat upp en eventuell nackspärr. Ska ta muskelavslappnande och duscha varmt. Och dricka te.


Jo, så får det bli.

tisdag, april 17, 2012

Abayor, mutawor och pengar

Det som fångar mig mest med Catrin Streets bok "Mina år med bin Ladens" är inblicken i det saudiarabiska samhället.

Bland annat berättar hon om kvinnornas täckande klädnad. Abayor, svarta handskar och slöjor gör att de enbart visar ögonen när de vistas ute.

Visar en kvinna en centimeter hud eller några hårstrån attackeras hon i boken av mutawor, den saudiska sedlighetspolisen.


Catrin Streete skriver att det är svårt andas bakom klädnaden och att många saudiska kvinnor har problem med bland annat astma och benskörhet -  som de får på grund av D-vitaminbrist, en konsekvens att de inte får tillräckligt med solljus.

Catrin skriver också om en brand i en saudisk flickskola. Flickorna och lärarinnorna rusade ut på skolgården för att rädda sig från lågorna. Alla klarade sig utan allvarliga skador. Men när brandkåren kom dit stod kvinnorna och flickorna utomhus utan sina abayor. Mutaworna, som också kommit dit, jagade in flickorna i den brinnande skolan. Bättre att dö som en hedervärd kvinna än att exponeras för männens blickar.

Men boken behandlar givetvis mest om Catrin Streetes personliga resa. Från ung Stockholmstjej till en kvinna som umgicks med den oändligt rika bin Laden-familjen.

Boken är uppbyggd av minnesbitar, ofta från festligheter världen över. Kapitlen för många gånger tankarna till någon som berättar gamla partyhistorier, men med lyx upphöjt i oändlighet.

Dubbelmoralen blir tydlig när hon å ena sidan påläst avråder sin vän Bakr bin Laden att investera i odlingar för jätteräkor eftersom de är så dåliga för miljön, men å andra sidan flyger privatjet världen över för att shoppa.

Det handlar om ofattbar lyx. Om möten med vår tids största musiker och kungligheter. Det handlar om att döva ensamhet med American Express, om kontrollbehov och kulturkrockar.

Till exempel skriver Catrin Streete om hur män gjorde för att komma i kontakt med kvinnor.

Om en saudisk man såg en ensam tjej i en bil med chaufför, körde han upp vid bilen och gestukulerade att chauffören skulle veva ner rutan. Sedan kastade han in en mobiltelefon och ett förprogrammerat nummer. Oftast ringde killen själv så fort han kastat in telefonen och hoppades att tjejen skulle svara.

"Att det var så här det gick till vet jag av egen erfarenhet - jag fick säkert trettio telefoner inslängda i min bil. Jag skrattade alltid, plockade ut simkortet och använde telefonen. Ibland svarade jag och tackade så mycket för telefonen."

Men sammanlagt stannar "Mina år med bin Ladens" vid en fascinerande historia. Som en slags sann skröna. Den skrapar mest på ytan och det blir de stora gesterna man minns, istället för de små, innerliga, intressanta resonemangen.

fredag, april 13, 2012

Trettonde




Fredag den trettonde. Otursdag för vissa. Turdag för andra, som mig, som är född en fredag den 13.

Å, jag var glad i morse, men sedan hade jag ett debackel med min dotter.

Jo, sådana dagar har vi definitivt ibland. En gammal visa, och naturligtvis vet hon vilka knappar hon ska trycka på.

Men sedan kände jag att jag behövde spotta upp mig och finna på en plan för helgen.

För maken jobbar kväll nu och långpass i morgon. Därför sover han över i grannstaden.


För att lördagen ska bli en findag och inte en långdag, så har jag gjort en plan. Det känns bra.

Catrins år med bin Ladens




"En kväll, efter en ovanligt lyckad modevisning, hamnade jag som vanligt på Café Opera, det sena 1980-talets hetaste inneställe. Jag träffade ett gäng araber som bjöd flott och hade hyrt en halv våning på Grand Hôtel. För mig var det som vilken annan utekväll som helst - just i den stunden anade jag inte hur mötet med familjen bin Laden skulle komma att påverka mitt liv.



Mina år med bin Ladens tog begreppet lyx till en ny dimension. Jag älskade att shoppa på Harrods i London som 'Mrs B', men det var nästan ännu roligare att gå omkring i Jeddah, i min svarta fotsida abaya, som dolde både mina höga klackar och min cigarett."





Catrin Streete var partyprinsessan från Stockholm som plötsligt befann sig mitt i en av världens rikaste och mest inflytelserika familjer. Familjen bin Laden.

Hon var rådgivare åt överhuvudet Bakr, fästmö åt hans snygge lillebror Saleh och hörde hur det tisslades och tasslades om familjens svarta får, brodern Osama.


Catrin var himlastormande förälskad, men var hon verkligen beredd att ge upp sin frihet och sin karriär och leva instängd i ett palats i Jeddah? Dessutom var det ju en annan liten detalj som störde henne - Saleh var redan gift och ville ha henne som hustru nummer två.

Utan någon påbörjad tv-serie eller något sug eller en speciell film tänkte jag ägna helgen åt denna bok. Baksidestexten låter något sensationslysten, men jag ska ge den en chans.

Solmorgon



God morgon fredag. Har yogat in morgonen med solsken på kroppen. Ätit frukost extra länge och tagit en lång dusch. Å, vad ljuset gör med en.

torsdag, april 12, 2012

Her ladyship



Hemi stöder försiktigt på bakbenet nu och vi tycker att det är lite mindre svullet. Sin vana trogen ligger hon mest och vilar. I dag mötte hon oss i hallen som vanligt när vi kom hem, det har hon inte gjort de senaste dagarna.


Jag hör henne muttra lite i dubbelsängen, tror jag ska gå och göra henne sällskap.

onsdag, april 11, 2012

Vardagsmiddag med fina

Sitter vilsam i själen vid datorn. Har druckit te, borstat tänderna och hör regndropp smattra på taket till burspråket. Är glad för en mysig tjejkväll. Jag och Siri inviterade mormor, moster och farmor på en enkel vardagsmiddag.


Och vi har haft en sådan harmonisk stund när man känner hur fint det är att ha varandra.


Mamma har kikat på mitt ärr i dag, det ser fint ut och läker bra. Jag har utökat solhälsningarna något, men vågar inte hoppa utan kliver mig igenom dem.


Läser om vilotid efter operationen på nätet och finner att magmuskeln bör tåla full belastning sex veckor efter ingreppet. Det innebär att jag får ställa in mig på promenad eller lätt jogg på Vårruset i år.


Jag längtar efter att ge mig ut, med löparskor mot asfalt. Och det gör lite ont att inte kunna, samtidigt som förnuftet naturligtvis säger igen och igen att det är tur att det bara var blindtarmen.


Springa hinner jag göra. Jag vet ju det.

tisdag, april 10, 2012

Anka och blodpudding



Det är kväll. Hon andas här intill mig. På bilden väljer hon vad vi ska se efter tandborstningen. Det blir ett avsnitt av SVT-serien "Barn på sjukhus".


Inslaget leder till ett samtal om astma och vad det innebär. Sedan listar hon favoritmaten just nu: "Oxfilé, anka och blodpudding" och sedan somnar hon kvickt.


Finaste Siripiri. Omtänksam och busig. Kramar extra på sin hundstorasyster som har gjort illa sig i ett ben och är ordentligt halt.

Titanic



Att se fram emot: Miniserien om Titanic, med manus av Julian Fellowes som också står bakom Downton Abbey.

Det är med anledning av hundraårsminnet av Titanics undergång som SVT med start på söndag visar dramaserien i fyra delar.

Som Downton Abbey-frälst tror jag att det kan bli riktigt bra.

Kåbdalis



En vacker påskhelg har vi firat. Slalom, längdskidor, skoterkörning, påskpynt, pubhäng, ridning, sol, god mat och dryck, umgänge och bokläsning i en härlig röra. Jag med min nyopererade mage har inte kunnat ta del av allt, men jag har haft det hur bra som helst i alla fall.


Bättre blir det inte.

torsdag, april 05, 2012

Glad påsk!


Vi packar och fixar för fullt. Men snart ska jag ta en paus och åka in till stan och kolla om jag kan hitta några jeanstights med resårmidja. Vanliga jeans funkar bara inte och jag känner mig redan oändligt less på mina svarta mjukistights.


Glad påsk önskar jag er!

onsdag, april 04, 2012

Att läsa är att resa ...

Det har gått otroligt trögt med min läsning ett tag. Istället har jag hängett mig åt serien "Downton Abbey" och det har varit helt ljuvlig underhållning. Nu är de två första säsongerna sedda och det känns redan tomt. Kanske har någon tips på annan braserie att ta del av om kvällarna?


För att kompensera parallell-läser jag "Sju jävligt långa dagar" av Jonathan Tropper och "Ett år av magiskt löpande" av Kennet Gysing.


Men sedan då? Ge mig något bra : )

Hemmahund


Tillsammans med operationsdagen var jag hemma från jobbet i fyra dagar. Men i dag protesterar ryggen. Tror jag krummar för att det inte ska slita i såret, så istället har jag fått ont i ryggen.


Nåja, det är världsligt, om än lite tuffare än jag trodde.


I morgon åker vi på äventyr till Kåbdalis. Tjejen på bilden ovan stannar hemma i huset tillsammans med hundvakter. Förra påsken hade hon det omständligt i det hyrda huset, så hon får det bättre hemma.