Sitter vilsam i själen vid datorn. Har druckit te, borstat tänderna och hör regndropp smattra på taket till burspråket. Är glad för en mysig tjejkväll. Jag och Siri inviterade mormor, moster och farmor på en enkel vardagsmiddag.
Och vi har haft en sådan harmonisk stund när man känner hur fint det är att ha varandra.
Mamma har kikat på mitt ärr i dag, det ser fint ut och läker bra. Jag har utökat solhälsningarna något, men vågar inte hoppa utan kliver mig igenom dem.
Läser om vilotid efter operationen på nätet och finner att magmuskeln bör tåla full belastning sex veckor efter ingreppet. Det innebär att jag får ställa in mig på promenad eller lätt jogg på Vårruset i år.
Jag längtar efter att ge mig ut, med löparskor mot asfalt. Och det gör lite ont att inte kunna, samtidigt som förnuftet naturligtvis säger igen och igen att det är tur att det bara var blindtarmen.
Springa hinner jag göra. Jag vet ju det.
3 kommentarer:
Du får springa med mig när det är dax!
//Kurt
Mm - det är ju så, hinner gör man för eller senare...Men det är ändå något magiskt med den där första svarta fläcken som kikar fram. Dammys är alltid just precis mys! Vi brukar samlas och Sticka vi damer i vår släkt. Hoppas att ärret snart är läkt. Kram Marie med E :)
Ser jag fram emot, pappa!
Visst är det något magiskt när asfalten kommer fram. Ett vårtecken för mig är alltid när de sopar gatorna rena från snöns grus och sand i stan. Låter mysigt att samlas och sticka. Kram till dig Marie med e och hoppas att din helg blir fin!
Skicka en kommentar