måndag, mars 25, 2019

Samhörighet



* * *
För en vecka sedan dansade Siri och några av hennes klasskompisar.


Kyrkan var fylld av levande ljus, levande
musik och dansarna klädda i luftigt vitt.

Utanför yrde stora snöflingor

~ det var en eterisk upplevelse.


Innan fick vi tända ett ljus.

Jag sände iväg en tanke.


Det är fint också, att den närmaste familjen samlas
när det är uppträdande. Så hinner man prata en stund
före och efter. Det är något speciellt med det.

Samhörighet. Är nog ordet jag söker.


fredag, mars 22, 2019

En artikel OM mig


* * *
För ett tag sedan fick jag testa hur det är att vara
på andra sidan blocket och kameran. Det är kul
och nyttigt och ger mig alltid tankeställare.

På Piteå kommuns hemsida berättar jag om mitt vintercyklande.
Hur jag tänker och vilka knep jag tar till för att få det att fungera.

Konstaterar också att det blir närmare en mil per dag på min älskade trehjuling.



torsdag, mars 21, 2019

Att komma hem till den här


* * *
Det är dags att möta den här skönheten.


Markus och Siri svängde ihop denna No bake snickerspaj.


Jordnötssmör, krämig kola och choklad a la konditorn Tea Malmegård.


Söt och krämig, krispig och lite salt i ett.


Rätt mäktig, men enormt gott med en smal skiva till en stor kopp kaffe.



onsdag, mars 20, 2019

Scrambled kesoplättar och havremjölk



* * *
Sedan jag började springa mer har jag varit sugen på att äta mer kolhydrater.

Vi har lagt till råris, bönpasta, kikärtor och annat till middagarna.


Att äta så ger mig fler växlar när jag springer.

Men jag kan inte äta allt, upptäcker jag.


Tyvärr går havregrynsgröten bort. 

Jag får helt enkelt för ont i magen.

Men den här lunchen är enkel och god.

Scrambled kesoplättar med rivet äpple till.



Så äpplen och banan har blivit en stapelvara.

Och eftersom jag har dragit ner på mjölkprodukter utforskar jag annat.

Den här havremjölken har jag i kaffe och det blir lent och krämigt gott.

Hoppas att min mage ger den okej efter några
dagars användning, för den är riktigt smakfull!


tisdag, mars 19, 2019

Alternativa behandlingar och varför jag sällan pratar om dem


* * *
Jag fortsätter att utforska mina kroppsliga problem.

Det jobbigaste är att ge det tid och att det kostar mycket pengar.

Förra veckan var jag på en behandling jag sett fram emot.
Hoppet har jag svårt med, samtidigt som jag vill ge det en
chans. Försöker förhålla mig neutral. Har trott och blivit besviken
så många gånger att jag inte vill öppna för den möjligheten.

Det är rätt svårt att skriva om alternativa behandlingar.

Jag pratar sällan om det heller. Ännu mindre i dag. En gång
gjorde jag nämligen just det, berättade om en upplevelse när
jag trodde jag var trygg. Inte så att andra måste tro på det jag
gör, eller hålla med mig. Det jag förväntade mig var respekt
~ och förståelse för mitt val. När jag inte fick det gjorde det ont.

Efter det blev jag tystare, verbalt.

Därför skriver jag inte heller vad jag var med om förra veckan.
Men det jag kände golvade mig, gick som en stötvåg av smärta
genom kroppen och formades till tårar i ögonen. Det kändes som
gammal sorg och gamla problem som luckrades upp och lättade.

Kanske hände något som de närmaste veckorna tar mig vidare.

Hur som helst.

Det är något jag inte skulle vilja vara utan.


måndag, mars 18, 2019

Tygblomma på paket


* * *
Det här med skrynkligt omslagspapper kring presenter.

Jag har liksom fastnat för det.

Mjuka hörn istället för knivskarpa, med exakt passning.


Sedan är det något med hur ljuset bilder skuggor och högdagrar.


Virar om ett vitt tygband och sticker fast en blomma jag köpt på loppis.

Så är en skrynklig och operfekt perfekt gåva klar.


Jag springer


* * *
Den här bilden har Siri tagit av mig. Jag gissar att det är
på första varvet av Palma maraton i oktober. Jag har filen
på datorns skrivbord och tittar på den då och då. Det är
min absoluta favoritbild av mig själv. Varför? För att den kapslar
in allt fint i en bild. Jag känner starkt för vad jag själv förmedlar.

Att jag kan ha shorts för att det är varmt, att jag gör det
jag älskar och känner livet i mig. Att min familj följer med och
hejar på mig från sina hjärtan. Hur glad jag blir när jag ser dem.

Sedan den 1 januari tränar jag för maraton igen. Min plan
är att springa Stockholm maraton den 1 juni och att springa
på under fyra timmar och trettio minuter. Men jag känner en
helt annan ödmjukhet sedan min sista långspringserfarenhet. Jag
vet hur mycket som kan hända och hur mycket som kan påverka.

Jag har alltså tränat runt tio veckor, men haft väldigt lite
behov att reflektera kring löpningen och känslan. Jag gör
mina pass och så är det bra med det. Kanske blir känslan
annorlunda när jag kan (vill) flytta ut löpningen och
börja nöta asfalt. Det kräver liksom mer mentalt. 


Nu står mina långpass på löpbandet med paddan och
Youtube som sällskap för en mysig stund på helgen.


måndag, mars 11, 2019

{ nästan } ett kvartal in



* * *
Ligger och tittar i taket och tänker att det snart gått
ett kvartal av vårt nya år. 
När jag skrev min lista för
2019 trodde jag att det skulle vara bättre nu.

Min starkaste vilja när det gäller mig själv var att ta tag i ryggen,
grotta ner mig en sväng till, för att förstå. För att bli bättre.

Det har jag gjort. Men det är inte bättre. Snarare tvärt om, faktiskt. 

Skillnaden mellan tidigare år och 2019 är att jag förstår att under-
funktionen i sköldkörteln (plus en whiplash) ställer till det i ryggen.

Jag varit på tre behandlingar där det mesta handlat om att
göra grundproblemet bättre. Än känner jag ingen skillnad
~ och det gör mig på riktigt nedslagen.

Min vanliga ryggbehandling, som jag gått på där emellan
för att hålla mig flytande, har inte heller hjälpt. När jag lägger
mig om kvällen känner jag mig orolig, för att inte veta hur
ryggen och nacken känns när jag vaknar. Om natten vaknar jag
av att det gör ont, att det inte går att hitta en skön ställning.

På morgonen känner jag hur det drar i nacken, eller
stramar över bröstryggen. Inte ens under mina springpass
får jag vara fri, istället smärtar axeln hela tiden. Andningen
påverkas också och det blir tuffare att springa.

När jag cyklar till jobbet gör det ont att lägga vikt på
vänsterarmen. Att svänga eller cykla i ett gupp gör ont hela
vägen upp i axel, som säkert är inflammerad.

Dessutom får jag ett sms från Apoteket. Mitt
grishormon är svårt att få tag på. Därför kommer det
att ta längre tid och bli några hundralappar dyrare.

Och när det blir så här för mig, i mig, hänger annat med.
Jag tycker att min hud är torr och dammig, att rynkorna blir fler.
Jag ser smutsiga fönster och intorkat hundslem på väggarna.
Det blir liksom svårt, det där med att se vardagens skönhet.


Internationella kvinnodagen i efterskott


* * *
Jag var ute i god tid. Tänkte och skrev om internationella
kvinnodagen i jobbet nästan en veckan innan den 8 mars.

Sedan var jag upptagen med att jobba och göra annat på själva dagen.

I alla fall skrev jag en text om att vi struntar i blommor
och choklad, det är inte det internationella kvinnodagen
handlar om. Den handlar om reflektion, statistik, förebilder
och reflektion. Samtal och funderingar.

Jag hann precis jobba klart i fredags innan det var dags att
åka till Skellefteå för att gå på välgörenhetskonserten Kvinna.

Det blev en fin kväll, och kändes som det
rätta sättet att tillbringa kvällen på.


torsdag, mars 07, 2019

Två på kurs


* * *
Sportlovet rullar mot sitt slut. Vi pusslar för att göra
det bästa av dagledigt barn och jobbande föräldrar. 

I dag åkte Siri och Leslie på hundaktivitet.


De tränade bland annat agility och rallylydnad.

Men Leslies bästa gren var att tigga när det var dags för fika.


Extra plus för diplom och goodiebag med gott för både två- och fyrbenta.


tisdag, mars 05, 2019

Fettisdagen till ära


* * *
I dag firar vi fettisdagen och jag minns inte när jag senast
åt en semla. Däremot fullkomligen älskar jag ingredienser
i semlor. Nystött kardemumma och mandelmassa framför allt.

Jag minns kvällarna i vår tvåa på Källbogatan. Markus
jobbade natt i tryckeriet, jag gick på långpromenad med
hunden innan jag skar fruktsallad, rev över några drag mandel-
massa, blandade om och åt framför något förbandat tv-program.

Rutiga soffor, vårt fina vardagsrum.

Vår graciösa prinsessa till hund.

~ känns nästan som ett annat liv.


Mandelmassa äter jag sällan nu, men kardemumma har jag i det mesta.
I min bananomelett på morgonen. I kaffet. På hallonen om kvällen.


Det här är en variant på bananplättar som jag 
eller Siri äter nästan varje dag till mellanmål.

Här har jag valt bort blåbär och tillsatt kardemumma i smeten.

Sedan toppade jag med en supergod mandelkräm och vispad kokosgrädde.


Det går att göra bananplättar på bara banan och ägg,
men jag gillar att lägga till lite fler saker i smeten.

- - - - - - -

Bananplättar

1 banan
2 ägg
0,25 tsk bakpulver
(eller bikarbonat)
3 msk mandelmjöl
(eller kokosflingor)
lite salt
lite kardemumma
(eller blåbär)
olja till stekning

Till mandelkrämen:
1 msk mandelsmör
1 msk kokosolja
0,5 msk flytande honung
1,5 msk mandelmjöl

Jag lägger alla ingredienser till plättarna i en bunke och
mixar med mixerstav. Ska det vara blåbär i rör jag i dem
efter jag mixat. Ibland tillsätter jag lite chiafrön i smeten också.

Sedan värmer jag min gjutjärnspanna och smälter kokosolja
innan jag steker plättarna på båda sidor på låg värme.

När det är dags för mandel­kräm smälter jag kokosolja så att
den blir flytande och blandar ihop med de övriga ingredienserna.

Servera med grädde eller kokosgrädde.

- - - -

När jag äter plättarna som mellanmål brukar jag skära ner
dem i bitar och blanda med hallon och några skivor banan.


fredag, mars 01, 2019

Artikelfredag


* * *
Så blev det fredag och de här artiklarna plus en insändare
tog plats i tidningen. Siri är en av danseleverna på bilden.


Och här är jag på bild. Tog på mig blommigt 
och lockade håret. Solen och fredagen till ära.

I helgen ska vi fira min mamma som fyller år.
Jag ska springa lååångt långpass och så ska
vi äta middag och se Mello med kompisar.

Känns som en bra helg efter en intensiv vecka.

 ~ så virvlar jag in i helgen med artiklar
efter ryggraden och lockar i håret.


torsdag, februari 28, 2019

Inför veckan-prepp


* * *
Så här ser det ofta ut hos oss på söndagarna.

Vi förbereder inför veckan med att skriva matlista,
skriva handlingslista och storhandla plus packa upp.

Sedan är det dags att stå vid köksbänken en stund.


Min man picklar rödlök. Bästa vardagslyxen att ha i
salladen. Dessutom har jag aldrig smakat någon godare
än just den som han gör. Fin och rosa blir den också.


Jag rostar alltid en förpackning kokos i ugnen. Perfekt att ha
på yoghurt och mellanmåls-keso. Eller i min bananomelett.

Tycker att kokosen smakar så mycket mer när den är rostad.


Bakar alltid ett andra mellanmål till Siri. Just nu gillar
hon bananmuffins med ägg, proteinpulver och massor
av kakao. Plus ett gäng hallon i varje.


Enkla havregrynsbröd med ägg och bikarbonat plus fet yoghurt.

Blir kvällsmål till Siri ibland, eller mellanmål
till Markus med majjo, senap och skinka.


Också steker jag bananplättar. De tar jag med till jobbet
och äter på förmiddagen och Siri kan ta någon ur kylen och stilla
den värsta hungern med när hon kommer hem från skolan.

Eftersom jag undviker mjölkprodukter är mellanmål lite svåra.
Men de här banan- och äggplättarna med blåbär och chiafrön är bra.


Så här har vi samlingen. Picklad rödlök, rostad kokos,
havregrynsbröd, kakaomuffins och bananplättar.
~ frysen är fylld och vi är redo för en ny vecka.