tisdag, augusti 14, 2018

När det känns orättvist


* * *
I går kändes det orättvist. 

Jag vaknade på Siris födelsedag och kände hur 
det krampade ihop på höger sida av nacken. Jag vet inte 
om det blir extra tungt för att jag mått betydligt bättre i ryggen 
den här sommaren jämfört med förra. Kanske förväntar jag 
mig på ett annat sätt att inte ha lika ont.

Men jag vaknade så. 

Med ont som ger föraningar om nackspärr.

Efter två omgångar värktabletter och en yogarutin som kan 
hjälpa ibland gick vi ut på hundpromenad. Rörelse värmer upp 
kroppen och Siri tog kopplet för att jag skulle vara så fri som möjligt.

Det gör så ont i mig, inte bara i nacken, utan mer i själen, 
när jag måste anpassa hela dagen efter smärtnivån. 
Småkrampen som jag bara väntar ska hugga till. 

Huvudvärken, tröttheten.

Jag avslutade dagen med mer värktabletter, Voltaren gel 
och senare Capsica (som har bränt natten igenom) samt några 
stretchövningar och jag känner hur jag a-v-s-k-y-r när smärtan 
möblerar om mina dagar och styr dem in i minsta detalj.

Lägger mig med oro i magen. 

Ska jag kunna kliva upp i morgon, 
eller kommer det att vara bättre?

Det blev en fin födelsedag med ett mysigt kalas och 
en rolig presentutmaning med rebusslut på kvällen. 

Och jag vaknar med min 12-åring nära i dubbelsängen 
dagen därpå. Hon har flytt från en geting i sitt rum och 
andas regelbundet intill mig. Jag känner av nacken, snabb koll, 
alltid det första jag omedvetet gör, men den är inte värre.

Den är inte värre 

~ och jag har en jag älskar som nu är 12.










lördag, augusti 11, 2018

Snart är hon tolv


* * *
Nyss låg hon nyfödd på mitt bröst. 

Nyss skrattade hon med sin första lilla tand. 

Nyss trampade hon mot lågstadiet i rosa cykelhjälm. 

Nyss tog hon min hand i sin och höll den mjukt. 

Alla ögonblick med henne är nyss och för alltid. 
Snart är hon tolv, den finaste människa jag vet.

Här bakar hon kalaskakor medan lillasyster hund 
hoppas att någon smula ska falla från bänken 



I helgen är det dags för kompiskalas. 

Årets tema är flamingo- och brunchkalas.


Inbjudningskorten är som traditionen bjuder hemmagjorda och 
utdelade av födelsedagsflickan och hennes far via vespa.


måndag, augusti 06, 2018

Sommarlivet


* * *
Värmen har omfamnat från morgon till sen natt. 
Svettdroppar efter ryggen, som ett pärlband. Kolsyrat 
vatten i stora glas och skuggiga partier framför solgläntor.

Ibland behöver själen värme, den där 
värmen som gör att man liksom inte 
orkar annat än att stanna upp.

Jag har suttit på bryggan hos mamma. 
Jag har nakenbadat och simmat mer 
än på många somrar.


Jag har druckit iskaffe med min man och 
dotter och lyssnat på musik och läst.

De här veckorna har gett mig det jag behövde. 

En stilla glädje över det lilla i livet. 

Se konserter på festivalen i stan, träffa vänner, 
se barn dansa och människor i folkhavet äta langos.

Hela min värld har lite stannat upp

~ mjukt och tryggt och vilsamt.


torsdag, augusti 02, 2018

Just nu: Träningen och maten


* * *
Jag har avverkat ganska många veckor av mitt 
maratonprogram nu. Det här är veckan då jag för första 
gången kliver över fem mil på en träningsvecka.

En längre period har det gått lite tungt, som att 
benen varit trötta och sega och som att den 
lilla extra orken inte funnits.

Efter att ha lyssnat på ett poddavsnitt om 
konditionsidrott och kost började jag fundera 
på att finjustera maten. Frågeställningen var: 
Kan jag få mer resultat av samma dos träning
 genom ändra lite på vad jag äter och när?

För mig går en ketogen kost eller rätt strikt lchf 
superbra ihop med träning i form av korta snabba
 pass med kroppsvikt, handlar och kettlebells.

Nuförtiden kan jag också springa mina pass på den typen av
 mat, men jag tror att den håller mig från att känna explosivitet.

Och ibland kan jag förväxla känslan av förbränning 
i kroppen med känslan av när jag äter mer medicin 
för min skölkdkörtel än kroppen behöver. 

Som om kroppen går på högvarv hela tiden.


I början av sommaren skrev jag i jobbet om 
olika kroppstester och gjorde då en bia-mätning, 
där man bland annat ser hur mycket muskler 
och kroppsfett man har. Men testet visar också 
hur näringen i kroppen ser ut och om man till 
exempel behöver äta mer kolhydrater.


Både jag och testledaren blev förvånade då jag hade en 
perfekt balans på alla värden, trots min lchf-aktiga kost.

Testresultaten till trots, det fortsatte att gå tungt i löpningen. 
Och när jag skriver så menar jag inte att det behöver
 gå snabbt, det är känslan jag letar efter.

Så nu har jag ändå ändrat om lite. Väljer havregryn till 
frukost de dagar jag springer, som bakad chokladgröt, 
äppelpajs-smoothie eller bärpaj. Supergott! Och visst känns 
det skillnad när jag tränar. Det är som om jag har mer krut 
i benen, mer ork och skillnaden på just känslan är jättestor, 
trots att jag inte ändrat speciellt mycket.

Det är häftigt, hur man kan vrida lite på 
vissa rattar och känns så stor skillnad. 


Basen med mycket ägg, sallad, rena råvaror, 
hälsosamma fetter, mycket vatten samt en och annan 
bit mörk choklad och något glas rosé kvarstår. Men med 
lite mer frukt och havregryn på pluskontot.

Nu har jag också lyxen att kunna toppa min frukost 
med vildhallon från trädgården. Markus plockar in 
och jag och Siri äter flera deciliter varje dag.

~ himmelriket i en skål!