fredag, mars 30, 2012

Dagen i bilder

Påskpyssel efter önskemål.




Två fantastiska buketter. Vitt, krispigt, ranunkler, tulpaner.
Så vackert. Fina krya-på-dig gåvor.



Mer påskpynt. Detta är ungefär det huset förmår. Siri
tycker det är mesigt och skulle nog hellre gå all-in.

Anledningen till hemmavarandet. En snedsvullen mage.
Bättre idag, har vankat runt kvarteret. Det drog
lite i såret, men skönt med frisk luft.

Vems dotter? "Vänta mamma, jag ska bara fota melliset, det blev så vackert."

Sol ute.

Njuter av solen och sover faktiskt en stund
på bron medan Siri bygger ett sandslott.

Enkel middag, råstekt broccoli och lax i ugn.

Och så ytterligare blommor. Från journalistklubben.





Jag har sovit gott i natt, i min egen säng. Det drar och sticker i såret och jag är svullen men inte lika orörlig. Det känns mycket bättre, bara det är jag är yr och illamående. Nåväl, det blir bra.

Snart.

Så är det!

Har fått en massa fina tänker-på-dig-blommor. Och Siri har mycket omtänksamt försett mig med ett egenskapat mellanmål. Kesella, honung, russin, kanel mandel och kokos i en fin skål. Fint! Och klart man mår bättre då.

torsdag, mars 29, 2012

Lite suddigt spökblek, sådär



Ja, jag har gjort en hel del nya erfarenheter på sistone. Bland annat har jag varit på skiktröntgen, åkt ambulans, blivit sövd och varit svimfärdig i en rullstol.


För två veckor sedan, när jag hade ont i magen och var på vårdcentralen. Ja det var nog min blindtarm som spökade redan då.


För två kvällar sedan fick jag ont igen. Låg vaken hela natten och kämpade och tänkte envist att jag minsann inte skulle vara till något besvär. Men klockan sex om morgonen gav jag upp, väckte familjen, till och med Humlan följde med i bilen, och genom ett folktomt Piteå åkte vi till akuten.


En morfinspruta senare kändes det mycket bättre och jag var nästan redo att åka hem. Men så blev det inte. Jag slumrade mig igenom dagen som blev eftermiddag. En ambulansfärd till Sunderbyn, en blindtarmsoperation och en sjukhusövernattning senare är jag hemma igen.


Lite krokryggig och stel är jag allt. Och så skrattar jag helst inte. Men annars mår jag bra, igen.

måndag, mars 26, 2012

Längta bort

Jag har kommit till den tiden på året då jag ständigt längtar bort.

En solig dag förra veckan drömde jag om lätt ankellång sommarklänning, strosa i någon gammal stadsdel. Stanna vid en uteservering längs gatan. Sirliga, skavda cafémöbler, ett glas rosé. Solen värmande på nästippen. Långa, svepande samtal med min bästavän.

I dag när jag cyklar till jobbet är det råkallt, men krispigt i luften. Och jag drömmer mig åter bort. Till Berlin, där jag aldrig varit. Ett nyvunnet sug. Morgontidigt fik i grå cement-toner, ett stort fönster mot gatan. Regndroppar i luften. Uppkrupen i fönstersmygen med en stor latte och en tidning där trycksvärtan lämnar spår på fingrarna.

Just så. Ibland behöver man komma bort för att hitta hem.

Spring i benen & hallonglass

Jag instämmer till fullo i Siris sista ord innan hon somnade igår:

"Jag vill inte somna, för jag vill inte att helgen ska ta slut."

För fint har vi haft det i helgen. Lediga tillsammans. I lördags åkte vi till Skellefteå. Åt brunch med vänner och strosade på stan. Handlade på Ica Maxi och åkte hem och lagade mat tillsammans, alla i familjen.

I går mötte jag upp pappa och andra i Pite runners och sprang min första mil. Eller det blev närmare 1,3 mil. Tunga ben, lite onda slemsäckar vid hälarna och känningar i benhinnorna. Men annars skönt att rensa systemet och vara igång.

När jag kom hem åkte Markus och Siri till kusin Svantes födelsedagskalas. Jag duschade, drack kaffe vid "Downton Abbey" och städade. Bouef Bourguignon, rött vin och hallonglasstårta tillsammans med mina svärföräldrar senare om kvällen.

Så avslutade vi helgen med dokumentären "Page one" om The New York Times.

Och ja. Jag skulle gärna fortsätta i samma anda en dag till.

fredag, mars 23, 2012

Reportage från Stockholm



Vi skriver halvtid i vår Stockholmsserie, jag och min fotografkollega Sanna. Förra helgen publicerade vi reportaget om Ulrica och Gunnar. Och jag tror aldrig att jag fått så mycket respons för en text, någonsin.
 
Den är lång, men en sådan historia kan inte berättas fåordligt. Därför klistrar jag inte in den här, istället länkar jag till den.
 
Så här börjar den:
 

Stockholm I mörkaste novembernatten ligger Gunnar Ericsson på en sal med sin son nerbäddad på bröstet. Alla kuvöser är upptagna, men den nyblivna pappan är ett levande, varmt substitut. Efter sju års försök har en liten pojke precis kommit till världen med katastrofsnitt. I närheten kämpar hans mamma Ulrica Sundqvist för sitt liv.

Här berättar Ulrica och Gunnar om sin långa, oroliga och dramatiska resa. Resan till Pontus.

Om att inte kunna hoppas, för tillfället

Att jag haft mycket ont i magen är ingen nyhet. Men för ett tag sedan kändes det annorlunda. När jag cyklade hem från jobbet gjorde det så ont när låren tog i magen att jag nästan inte kunde andas. Där ett tag tänkte jag lägga mig ner vid sidan av vägen och vila en stund. Men envis kämpade jag mig hem, gick dubbelvikt in och la mig och vilade. Det var första gången jag blev rädd och tänkte att något kanske verkligen är fel. Med något organ, med äggstockarna ...

Men smärtan gick om.

Några dagar senare tryckte jag på magen efter ett morgonyogapass. Och jag tyckte att magen kändes hård - och gjorde väldigt ont - på höger sida.

Samma dag beställde jag faktiskt tid hos vårdcentralen. Bara för att försäkra mig om att inget allvarligt var fel. Jag förde samtal, tog prover och blev undersökt av en läkare. Som inte hittade något fel.*

Gott så. Det var därför jag beställde tiden. Men i undersökningen tog de också ett graviditetstest. Jag förstår att de valde att göra det. Naturligtvis. Men för mig var det smärtsamt och känsligt.

Någonstans på vägen har jag bestämt mig för att inte ödsla ett enda graviditetstest till. Inget mer önsketänkande eller fåfänga förhoppningar. Inte förrän jag nästan överbevisat mig själv ska något fler graviditetstest tas.

Naturligtvis visade testet negativt. Jag slapp i alla fall se minustecknet själv. Men ont gjorde det i alla fall. Någonstans djupt inom mig hade jag tydligen närt ett hopp. Det gjorde ont att inte kunna hoppas längre.


* Sedan dess har jag inte haft ont alls, faktiskt.

tisdag, mars 20, 2012

Ur min kamera

Finbäddat i sovrummet när vi hade fint besök förra veckan.


Trappan, jag är glad att vi inte målade den.
Och så helgen i bilder. Skapande ute och inne. Och våffelgräddning i solen.




Humlan myser på renskinnet och håller koll på Siri.




fredag, mars 16, 2012

Om att ha tappat bort något viktigt



Jag har känt mig lugn och övertygad om att den skulle komma tillbaka. Men nu börjar jag bli rätt orolig.

Jag talar om min vigselring. Det är nu två veckor sedan jag bar den sist.

Jag tar av mig ringen ofta. När jag yogar och tränar. Har några ställen hemma där jag alltid lägger den. Och anledningen till att jag känt mig lugn och tänkt att den dyker upp är att jag vet att den finns hemma. Någonstans.

Men nu har vårt hem blivit fotograferat - och därmed städat. Och jag har inte funnit ringen. Jag har sökt på sannolika och osannolika ställen. Jag har klippt upp dammsugarpåsen och kommit på de mest tokiga idéer på vart ringen gömmer sig.

Men den förblir borta. Så, nu frågar jag er. Finns det någon som har tips? Jag behöver en person som kan se. Lite hjälp med vart jag ska leta.

onsdag, mars 14, 2012

Göra sin egen plats







Siri gjorde sin egen myshörna framför tv:n igår morse. Mysigt.

Morgonstund


Suddig godmorgon. Kaffe vid datorn. Skönt att inte åka iväg till jobbet. Nu ska jag packa matsäck till slalomflicka och njuta morgon en stund till.

tisdag, mars 13, 2012

Fotodags


I morgon får vi besök av fotografen Helena Köhl, som skriver bloggen På vår Udde.


Hon reser hit från Västerås för att fånga bland annat vårt hem bild. Vi har städat och fixat lite, och visst hade det varit härligt att ha sittbänkarna vid köksbordet på plats.


Men annars, annars känns det rätt färdigt hemma. För just nu, i alla fall. Om jag jämför med tidigare inredningsrep känns huset mer inbott nu. Och lite mer plåt och stjärnor än snirklar.


Nå. Det blir nog bra.


Nu ska jag korrekturläsa en lång lång text inför lördagen. Jag grät lite när jag skrev den. Tror det är ett bra tecken.


Och finaste flickan, med tusen miljoner kärlek i sin hundkropp. Hon mår bättre i dag. Vi fortsätter hålla tummarna.

By Mile


Malin Lindner, som gör smycken under namnet By Mile, har en tävling på sin blogg. Hon lottar ut ett valfritt smycke ur sin nyöppnade webbutik.

Ett litet tips bara. Sirligt och robust i fin kombination.

Morgon

Jag och Hemi har just kommit in från vår morgonpromenad. Just nu går våra tankar till hennes bästa hundväninna, finaste fröken J, som kämpar för sitt liv på djursjukhuset. Jag önskar innerligt att vi snart får ses igen.

måndag, mars 12, 2012

Spets




På väg mot Skellefteå i lördags. Middag på Bryggargatan med Markus och sedan dans på Nova in i natten. Översovning och hamburgare. Så gick den helgen förbi. En bra helg.

fredag, mars 09, 2012

På bussen




I höstas fotade vi bilder till helsidesannonser på jobbet. Alla sitter på samma stol, vissa på golvet, någon i skräddarställning (jag kanske borde ha satt mig i lotus vid närmare eftertanke : ).

Någon poserar på stolsryggen och några hukar sig bakom. Och jag då? Jag ser lite rädd ut, det är jag i och för sig alltid i studion. Tycker det är lite läskigt.

Dessutom. Kom och sätt dig här bredvid mig, gör mig sällskap. Så tycker jag att min bild ser ut. Det var inte tanken, men jag tycker om budskapet i efterhand. Det säger en del om hur jag tycker om att jobba.

I alla fall åker en del av dessa bilder omkring på våra lokalbussar. Förbi vårt hus går en linje, jag möter ofta bussen när jag är ute och går med Hemi om morgnarna, men på dessa fyra månader har jag aldrig sett "min" buss.

Men igår.

På intet sätt Sex and the city-introglamouröst var jag på väg hem från förskolan. Siri hade klängt sig fast på cykelramen. Mot Carries lockar, otvättat hår under mössan, mot Carries lätta klänning - dunjacka och för stora täckbrallor. Mot högklackat, dammiga vinterskor.

Ungefär så.

Men bussen, med mig på, åkte förbi.

O, detta glamourösa liv.

torsdag, mars 08, 2012

Den 8 mars

... och internationella kvinnodagen. Det finns mycket viktigt att skriva och säga om denna dag. Jag har läst en del välformulerat och tänkvärt.


Men det som kommer i mina tankar när jag står och stryker en sy-om-projekt denna internationella kvinnodags kväll är vänskap. Min vänskap till andra kvinnor.


Hur den när mig. Livnär mig.


Idag, en lunch med en bästavän, ett omtänksamt sms från min vän och kinesiolog. Ett långprat med en arbetskollega. En fin pratstund i hallen med min svärmor.


Det finns många andra såklart. Kvinnor, fina, som jag har relationer med.


Jag tänker på dem alla idag. Och är innerligt glad, för just detta.

Brödbak


Torsdag morgon. Gråväder och hårt cykelföre, men på vissa ställen trampar jag över astfalt. Cykeln är nyservad och jag känner friheten.

Kikar bara in för att lägga in receptet på mitt bovetebröd. Jag lovade det på telefon igår.

Så. Här kommer det.


Bovetebröd

Ingredienser



½ dl solrosfrön


1 tsk salt


1 tsk bikarbonat


1 dl russin


5 ¼ dl där jag brukar blanda det jag har hemma, men lika delar linfrön, krossade linfrön, krossat bovete och boveteflingor brukar vara en bra blandning. Kokt quinoa eller amaranth (som man kan poppa i het, torr stekpanna) är också gott och proteinrikt. Jag tror till och med jag satte i lite amaranth direkt från förpackningen sist. Mjöl från nötter funkar också. Eller sojamjöl. Vad du har hemma på drygt fem deciliter kan du pytsa i.


1 dl mörk sirap, eller ½ dl Sukrin (finns på hälsokosten, noll kalorier och påverkar inte blodsockret)


½ dl fil, yoghurt eller sojayoghurt

Kanel och eventuellt kardemumma


---


7 torkade aprikoser


½ dl hasselnötter eller pumpakärnor



Gör så här


Blanda ihop de torra ingredienserna för sig och de blöta för sig. Rör sedan ihop och blanda tilll sist ner grovt hackade aprikoser och hasselnötter (eller pumpakärnor om man vill göra den utan nötter).

Späd eventuellt med lite vatten, degen ska vara kladdig.

Häll ner i en smord avlång brödform. Grädda på 175 grader i 1,5 timme.

tisdag, mars 06, 2012

Knäcka läskoden

Det var en stor stund i hallen i morse. På bänken låg ett paket från Zoovillage. Siri pekade på det och sa:

- Där står det zoo.
- Har pappa sagt det? frågar jag.
- Nej jag läser det! svarar Siri.
- Men, kan du läsa det?!
- Ja men det är ju bara tre bokstäver.

Så enkelt var det. Ett axelryck för Siri, ett magic moment för mig.

Och idag får hon besök på förskolan av två fröknar inför hösten. Jag tror att en av dem är min faster.

söndag, mars 04, 2012

Girlangmakerska




När man vaknar tjugo över sex en lördag hinner man med mycket pyssel. I dag har vi tillverkat ännu en girlang av gamla teckningar och ifyllda målarböcker.


Vi lever något slags symbiosliv, jag och Siri, när Markus jobbar om helgerna. Mysigt, men ibland är det skönt med lite vuxensällskap. Igår gjorde syster oss sällskap till middag och kvällsmys. Vi hade en fin kväll.


När jag och Siri hade tränat igår frågade hon mig "Mamma får jag lyfta på dina bröst och se om du har något skräp därunder?"


Självförtroende. Var tog du vägen : )

torsdag, mars 01, 2012

Vinklar & vrår









Det var ljuset som fick mig att ta fram kameran idag. En vinkel vid ingången till vårt sovrum påminner om var yttertaket gick ned tidigare.


Vita linnen i sovrum och ett plåtskåp på plats. Klurar på smart förvaring i skåpet. Inför den perfekta ordningen (som förmodligen är en utopi) sorterar vi pennor och pärlor. Det tar liksom aldrig slut. Nåja, kreativitet är bättre än perfektionism.