Att jag haft mycket ont i magen är ingen nyhet. Men för ett tag sedan kändes det annorlunda. När jag cyklade hem från jobbet gjorde det så ont när låren tog i magen att jag nästan inte kunde andas. Där ett tag tänkte jag lägga mig ner vid sidan av vägen och vila en stund. Men envis kämpade jag mig hem, gick dubbelvikt in och la mig och vilade. Det var första gången jag blev rädd och tänkte att något kanske verkligen är fel. Med något organ, med äggstockarna ...
Men smärtan gick om.
Några dagar senare tryckte jag på magen efter ett morgonyogapass. Och jag tyckte att magen kändes hård - och gjorde väldigt ont - på höger sida.
Samma dag beställde jag faktiskt tid hos vårdcentralen. Bara för att försäkra mig om att inget allvarligt var fel. Jag förde samtal, tog prover och blev undersökt av en läkare. Som inte hittade något fel.*
Gott så. Det var därför jag beställde tiden. Men i undersökningen tog de också ett graviditetstest. Jag förstår att de valde att göra det. Naturligtvis. Men för mig var det smärtsamt och känsligt.
Någonstans på vägen har jag bestämt mig för att inte ödsla ett enda graviditetstest till. Inget mer önsketänkande eller fåfänga förhoppningar. Inte förrän jag nästan överbevisat mig själv ska något fler graviditetstest tas.
Naturligtvis visade testet negativt. Jag slapp i alla fall se minustecknet själv. Men ont gjorde det i alla fall. Någonstans djupt inom mig hade jag tydligen närt ett hopp. Det gjorde ont att inte kunna hoppas längre.
* Sedan dess har jag inte haft ont alls, faktiskt.
7 kommentarer:
Kram till dig!
Känner så mycket med dig. När jag väntade mitt andra barn fick jag ett sent missfall som inte visade sig förrän vid ultraljudet i v. 19. Jag var förkrossad. Det var otroligt många som, säkert i försök att trösta, sa vilken tur att jag redan hade ett barn. Det kändes som att jag inte hade rätt att sörja, för jag hade ju ändå ett... Det hjärtat längtar starkt efter kan göra så ont. Du har rätt att vara ledsen, längta och rent av sörja. Kram på dig.
Varmaste kramar.
Kram kram kram.....det finns faktiskt en term som heter just "sekundär barnlöshet". Och jag är säker på att man kan längta lika mycket fast man redan har ett barn. Om inte mer, man vet ju redan vad man längtar efter....sorgen blir ju inte mindre av att längta efter ett syskon till det barn man har, för det är ju ett syskon man längtar efter....jag hoppas verkligen för er skull, att det ska gå vägen för er!
Kramar om länge!
Jag läser din blogg och tycker att du skriver så fint och innerligt! Jag var och såg Laleh i helgen och tycker att du påminner om henne i ditt sätt att skriva- det berör! ville bara lämna en styrkekram.
Tack för er fina respons. Den lindar sig som bomull kring hjärtat. Jag har det så bra i min vardag och uppskattar verkligen det jag har och hur jag lever, men ibland öppnar sig ändå gapet av saknad och längtan. Varje gång överumplar det mig, att det är så starkt.
Kram.
Skicka en kommentar