Jag har kommit till den tiden på året då jag ständigt längtar bort.
En solig dag förra veckan drömde jag om lätt ankellång sommarklänning, strosa i någon gammal stadsdel. Stanna vid en uteservering längs gatan. Sirliga, skavda cafémöbler, ett glas rosé. Solen värmande på nästippen. Långa, svepande samtal med min bästavän.
I dag när jag cyklar till jobbet är det råkallt, men krispigt i luften. Och jag drömmer mig åter bort. Till Berlin, där jag aldrig varit. Ett nyvunnet sug. Morgontidigt fik i grå cement-toner, ett stort fönster mot gatan. Regndroppar i luften. Uppkrupen i fönstersmygen med en stor latte och en tidning där trycksvärtan lämnar spår på fingrarna.
Just så. Ibland behöver man komma bort för att hitta hem.
2 kommentarer:
Åhh solen och värmen längtar man efter och jag tror att våren är på G =)
Önskar dig en trevlig dag!
Ja, bara ben och glass i solen : ) Härligt!
Skicka en kommentar