torsdag, februari 27, 2020

Saker jag är tacksam för


* * *
Tisdagens bästa stund var när jag och Siri var här, hos Monas alternativa behandlingar.

Medan Siri fick behandling satt jag och kände hur gott lugnet, dofterna, de tända ljusen och fina hunden Lea gjorde mig.

Siri tyckte mycket om bioenergibehandlingen också.


Jag är också tacksam för all fin hjälp vi får av personalen på Petvet.

I går blev det akut besök eftersom Leslie fått dubbelsidig akut ögoninflammation.

Tråkiga omständigheter, men mottagande som är mer än guld värt.


Guldkanten på onsdagen blev ett stopp för event på Setic skincare.

Supertrevligt med ett glas bubbel, mingel ...


... och det här. En avancerad hudanalys med Elixirs expert. Jag fick lära mig mer om min hud och är rätt förskonad både från inflammationer solskador. Superintressant och lärorikt.


Visserligen kände jag mig lite som kusinen från landet, på grund av inte lika fin som på bilden ovan. När andra minglade fina i klackskor och lockat hår så hade jag håret i tofs och täckbyxorna på.

Nåja, det var en jättetrevlig stund och jag cyklade hem, varm av bubblorna och glad för flera fina stunder den här veckan.


måndag, februari 24, 2020

Lite nya textilier


* * *
För en tid sedan konstaterade vi att vi verkligen behövde en del nya textiler hemma.

I vardagsrummet har vi till exempel linnepåslakan över sofforna. Enkelt att bara rafsa ihop och tvätta, speciellt när man har kärleksfull men slemmig och hårig hund i sofforna.

Nu är alla textilier i samma grå nyans.


Annat var det innan. De mörkgrå i linne var från början fyra, men med tiden har vi fått slänga två på grund av helt utnötta. Jag har lagt dit andra random påslakan och tyckte inte att det var vidare snyggt. De andra var dessutom slitna de med.


Skrynkligt blir det ju, när man har textilier i sofforna såhär. Därför jobbar jag med och inte mot och väljer skrynkligt linne från första början.

Försöker hitta varianter i ganska tjock kvalitet, så de klarar många soffkvällar och tvättar.


Ingen stor förändring, men samma gråton ger ett lugn till rummet.


Och väggarnas kalkfärg och det lite dimmiga, milda intrycket tycker jag fortfarande så mycket om.


När vi ändå höll på fick sig hallen nya draperier.

Älskar att vi platsbyggde vår hallförvaring en gång i tiden. Att alla familjens jackor är dolda gör att det ser städat ut. Men sammetsdraperierna hade blivit otroligt solblekta, så det var dags för nya.

Den här gången blev det också sammet, men i en mild gröngrå ton. Vi flyttade också om själva upphängningsanordningen, så att tygerna går utanför mittenpelaren. Det blev toppenbra, tycker jag.

- - - - - - - - - - - - - -

Nu är det kuddarna i kökssoffan och alla handdukar som står på tur. För när jag skriver att de är nötta, så menar jag att de är nötta så att det är hål i kuddfodralen och att handdukarna inte har hängare, redan är lagade alltför många gånger.

Men vi har också fler nyheter. För första gången på länge har Siri möblerat om på prov. Det blev riktigt fint, som ett nytt rum men med samma saker. Ska komplettera med något bomullsband bara innan jag tar några bilder.

torsdag, februari 20, 2020

Lista om mig


* * *
Hur gammal är du?
41 år.

Hur gammal känner du dig?
Kring 40, så det stämmer ju rätt bra.

Vart bor du?
I Piteå i Norrbotten.

Vad har du gjort idag?
Började dagen med att äta ägg. Det tillsammans med smör, kokosolja och ost är typ det enda jag äter under några dagar nu. Det knäppa är att min mage älskar det.

Jag har också tvättat "överhåret", det gör jag en gång i veckan och så hela håret en gång i veckan. Alltid med dubbla omgångar schampo.

Sedan har jag jobbat. Och ätit mer ägg.


Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför?
Hösten är min favorit alla gånger. Lugnet i naturen, alla mättade färger. Att man kan ha byxor och långärmat, men att det ändå kan vara varmt i solen.

Är du beroende av något?
Närhet, kaffe och att träna, typ. Nässprej i omgångar, trots att jag kämpar emot.


Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu?
På Bali med min fina vän Hanna. Långpromenad efter stranden, smoothie bowl i skuggan och massa tid för samtal och att vara tysta tillsammans.

Vad är du på för humör just nu?
Okej ändå. Men det svänger mycket nu. Hund-oron och jobb-oron har inte varit bra för mig, om man säger så.

Vilket är ditt favoritgodis?
Kola och mörk choklad med havssalt. Gärna i kombination.


Vilken är din favoritaffär?
Mataffären vill jag inte vara utan! Kläder Two Angels på nätet. 

Är du en morgon- eller kvällsmänniska?
Tidigare skulle jag ha svarat hundra procent kväll, då kom all kreativitet när lugnet la sig. Nu gillar jag både morgon och kväll. Har inga problem att kliva upp, men går gärna och lägger mig vid halv elva.

Har du blivit sydd någon gång?
Ja några, men bara något enstaka stygn här och där. Något bortopererat födelsemärke, en knöl vid ett finger som opererades bort och efter att Siri kom till världen.

Vem gjorde senast något extra speciellt för dig?
Min man gör extra speciella saker för mig mest hela tiden. Jag har också fått flera fina meddelanden om mina texter på sistone. Det är speciellt och värmer.

Är du blyg?
Nej inte blyg, men kan vara tystlåten i större sammanhang. Gillar mer att umgås i mindre sällskap.

Vad heter du i andranamn?
Ida. Jag heter Ida Mari.

Har du något smeknamn?
Mamma, Marre, Misan och Mary. Men mest säger folk Mari.

måndag, februari 17, 2020

Ett veckoslut


* * *
I torsdags tog jag en bild i mammas bil, som vi lånat medan hon varit bortrest. Men nu har vi äntligen en egen bil igen. Det känns toppen efter ett halvår utan.


På det här fotot är det helg och jag har som vanligt sällskap vid frukosten.

När jag kliver upp för att hämta påtår lägger Leslie upp huvudet på bordsskivan. Maten rör hon inte.


Jag skrev ett långt reportage. Det blev fint och jag gillar hur jag fick till slutet, som att jag skickade fina Dante på en rutschkana in i framtiden.


Det var dåligt med mat hemma, men jag rodde i land lite mellanmål till Siri innan promenad. Varm choklad på skummad havremjölk, proteinbollar och avokadomackor.


På kvällen var det dags för fest med större delen av mina arbetskompisar.

Vi började med goda fördrinkar hos min Sanna.


Efter middagen gick vi vidare till Tages skybar och tog ett glas vin. Här sitter jag på en trappa och har precis pratat med en kille som genast tilltalade mig med förnamn.

När jag frågade hur han visste vad jag heter svarade han att han följer min pappa på sociala medier och att han brukar posta bilder på mig. Så klart han visste vem jag var ... världen är liten ibland.


Jag traskade hem vid tvåsnåret om natten. Kall som tusan om benen men varm om hjärtat. Jag och Sanna har jobbat tillsammans hur många år som helst, hela våra vuxna liv egentligen. Men det här var sista jobbfesten vi delade. Det känns overkligt, men såklart finns vänskapen kvar ändå.


Så blev det söndag med tvätt och veckohandling och promenad i snöstorm. Och kaffe med fint sällskap i soffan, såklart.

fredag, februari 14, 2020

Ett levande tyngdtäcke


* * *
Ett levande tyngdtäcke som andas hemligheter i mitt öra. En värmefilt och kärleksklump i ett. Så här firar vi alla hjärtans dag. Och alla andra dagar.

Mitt älskade pälshjärta vet hur man ger och får kärlek.

För den som orkar hänga med, mer än åtta månader efter att hon blev dödssjuk, så är hennes trombocytvärde okej nu. Vi vågar dryga ut provtagningen till nästan fyra veckor istället för varannan vecla. Nu pågår istället en allergiutredning.

Hon är bra på att hålla oss sysselsatta!


söndag, februari 09, 2020

Går igenom saker



* * *
Den här veckan känns det som om jag levt ett helt liv. Det har hänt så mycket i mig och kring mig. Först och främst har jag blivit katastrofdålig i ländryggen. Sådär så varje rörelse gör att det krampar, att det inte finns någon vila.

Det känns som om jag mest legat raklång på köksgolvet, men det har jag såklart inte.

Jag har också sorgebearbetat. Det som har kommit till mig är ledsna känslor kring att det är så många gånger jag gjort roliga saker och samtidigt haft dåligt i ryggen eller nacken. Att jag inte haft möjlighet att njuta fullt ut, även om jag kunnat vara med.

Midsommar med långbord, bänkar utan ryggstöd. Känslan av att ha ett järnspett i ryggen, problemet att inte ha något att luta ryggen mot. Och att det är lite för kallt ute, för att min kropp ska klara en hel kväll utomhus.

Den undantryckta paniken över krampnacke när vi hade det så härligt i Hua Hin. Stranden, lugnet, kärleken. Och smärtan, alltid med. Ska det bli ännu sämre? Hur ska jag orka sitta på flyget hem?

Det finns tusen och en sådana ögonblick och det gör så ont i mig att mitt liv har sett ut så, så många gånger.

Men det räcker inte med det. Jag har också en känsla av att jag fått stänga av delar av mig för att orka fortsätta gå framåt. Jag har helt enkelt inte kunnat unna mig lyxen att känna efter, så jag har stängt av. Det är som om jag krympt mina inre rum och det gör mig också ledsen, även om jag fullt ut förstår mig själv.

Ja, jag har brottats med en hel del i veckan. Förutom den fysiska smärtan. Jag tror att det här är bra, i längden. Jag tror det är en del i att läka. Men det är liksom ett jobb som behöver göras och det är jobbigt och det smärtar i mig.

Det finns annat som gör ont också.

Jag känner mig vilsen och ensam. Vart hör jag hemma? Eller, jag vet ju att jag hör hemma med Markus och Siri och Leslie i vårt fina lilla trähus på Djupviken. Men annars. Jag vet inte. Och det får också vara okej.



tisdag, februari 04, 2020

Träningen med surfplatta


* * *
Det börjar vara ett tag sedan jag avslutade mina månader med personlig tränare online

Efter det drog jag igång ett styrkeschema via Hanna Öberg. Men efter ett tag kände jag återigen, nej, det här är inte för mig.

Så nu har jag riktat om min träning och gått tillbaka till pulsbaserad styrketräning kombinerat med löpning. Just nu känns det skönt att inte ha något speciellt lopp som mål, utan att träna bara för att jag mår bra av det.

Det var länge sedan jag hittade Bodyrock och Zuzka Light och jag gillar att träningen är effektiv och kort. Det jag inte riktigt gillat (förutom att kroppsfixeringen ibland är monumental men det försöker jag att kisa inför) är att passen är så pass korta att jag inte får den där härliga efteråt-känslan.

Men nu är jag medlem i Bodyrocks app Sweatflix och har hittat pass som är mellan fyrtio och femtio minuter långa. Det är perfekt för mig just nu. Och att ha någon som leder passen i min padda och säger att jag ska kämpa och påminner mig om saker som är bra att tänka på gillar jag.

Det blir ensamträning, men ändå ihop med en coach.


I lördags invigde jag mina mina reafyndade Pumatights som såklart har vinröda inslag.

Jag började med att värma upp med löpning på löpbandet i tio minuter. Sedan körde jag ett Sweatflix-pass innan jag avrundande med att springa tio kilometer (på löpbandet, igen) samtidigt som jag såg Youtube-videos på surfplattan.

Efteråt hittade jag tillbaka till en känsla jag saknat.

Den där då själen och kroppen är i total harmoni.

Det höll i sig även dagen efter och jag lär mig ännu en sak om mig själv.

Att jag behöver de där långa träningspassen ibland för att må som allra bäst.


måndag, februari 03, 2020

Fyra år tillsammans


* * *
Det här är den första bilden jag la ut på Leslie.

Facebook påminde mig häromdagen. Det är nu fyra år sedan vi hämtade henne.

Melankoliska ögon, ett lugn i själen och en helt ljuvlig personlighet.

Tänk, vad vi hämtade hem från Sundsvall den där vinterdagen.


Har man en lång kropp och ett tungt huvud söker man ständigt efter huvudkuddar.

Ungefär såhär.


I lördags åt jag ensamlunch med boksällskap.


Eller ja, nästan ensamlunch. 

Det var visst någon som ville sällskapa.


Ungefär såhär ser det ut efter en liten stund. Mina byxor är fuktiga av blöta mungipor och kvar lämnar hon spår av tappad päls.

Men vad gör det, då jag får ha ljuvligheternas ljuvlighet i famnen för en stund.

Fyra år tillsammans och hon är i sanning guldkanten på vår vardag.