torsdag, mars 31, 2016

Väskorna klara




* * *
Sedan ett gäng år tillbaka sköter Siri själv sin packning. Hon har lagt samman outfits till de olika dagarna, plus något extra tjusigt till kvällen.

Och kilklackarna, de är såklart med.

På klädställningen hänger också mjukdjuren som får äran att följa med.

Och så min packning. Ditlagd på en höft. Några linnen, svepande kimonos och stora halsband, på ett ungefär.

Det är skönt med att resa till stad. Om något är glömt går det alltid att fixa.

onsdag, mars 30, 2016

Att se fram emot


* * *
Efter middagen i morgon lyfter vi mot några dagar tillsammanstid i Stockholm.

Jag, dotter, mamma och syster.

Jag har letat ordentligt efter ett rum för fyra, och på Nordic light hotel fanns det lediga stora rum.

Tillsammans, var ledordet.


Den här bilden är från hotellets restaurang, men Clarionfrukostarna brukar vara goda.

Tre dagar som börjar med hotellfrukost, det kan bara inte gå fel.


När nioåringen involverade sig i reseplanerna ville hon gärna äta på Restaurang Ljunggren. Vi var där i somras och dinerade på takterassen.

Det var regn på vår parasoll, det var bra service och skön stämning och det var riktigt god mat.


Och kvällen efter ska vi äta på Smak.

Jag har inte varit där tidigare, men F12-gruppen brukar alltid ha så genomtänkta koncept ...


... och god mat. Det gör inte direkt ont att bläddra bland bilderna på deras hemsida.

- - - -

Sedan tänkte vi hinna med en spökvandring, en guidad tur på slottet. Jag skulle gärna fika min godaste chokladboll, som nästan är som en bakelse, på Kaffekoppen i Gamla Stan. Och Siri skall nog besöka Kristallrummet, den minimala butiken med ametister och bergskristaller och annat tjusigt.

Har man inte varit på Kristallrummet har man liksom inte varit i Stockholm, enligt henne.

Vilken gåva. Att få tid för tankar, tid för varandra och tid att hänga och strosa.

Minst ett glas bubbel och några ostron ska jag säkert också hinna med.


tisdag, mars 29, 2016

Springsällskap och anmäld



* * *
Alltså, jag är helt vilsen på dagarna. Klockan är strax efter sju, tisdag morgon, men jag har närmast söndag.

Sedan är det bara tre arbetsdagar innan vi lättar mot liten semester i Stockholm.

Nåja, träningsveckan som gick var intensiv och rolig.

Jag har varit och fixat ryggen, och även om det är trist att behöva göra det så gläjds jag åt att jag förskjutit intervallen med dubbla tiden för tillfället.

Så sprang jag intervaller på olika sätt och gjorde det lyxiga långpasset med en av mina äldsta vänner Hanna.

Vi avverkade en dryg halvmara medan vi hann avhandla allehanda ämnen.

Underbart sätt att umgås.

I veckan som gick har jag dessutom a n m ä l t mig till Stockholm maraton. När jag låg i soffan och läste runt på deras hemsida rullade ett kollage av bilder på människor som springer i mål efter sina dryga fyra mil. Och jag blev alldeles rörd, när man ser känslorna så tydligt i ansikten.

Vackert.

Men nu tar vi ny vecka, som vi redan liksom är mitt i.



lördag, mars 26, 2016

Rörelselycka


* * *
Påskhelg = aktivitetshelg.

Skärtorsdag bestod av intervaller, långfredag var det snabba löpsteg följt av styrketräning med finsällskap, påskafton har vi åkt slalom dagen lång och påskdagen blir det ett långpass löpning med en kompis.

Men på måndag, annandag påsk, blir det v i l a.

På väg upp till Kåbdalis i morse såg vi en lösspringande hund efter den vältrafikerade vägen. Vi stannade, jag klev ur och lockade på jycken som glatt kom skuttande. Fångade in i ett halsband. Och ja, en glad hund på en motorväg kan man ju inte lämna så vi klämde in vovven i bilen bland barn, pjäxor, hjälmar och annat slalomaktigt.

Som tur var hittade vi en ägare efter inte alltför lång tid. Sedan styrde vi tillbaka mot slalomåkningen.

De som känner mig, eller läser mig, vet att jag jobbar med någon slags slalomfobi. Men i dag var jag inte alls lika nervös innan och redan första åket kände jag att det-här-är-rätt-kul.

Efter lunch åkte jag och maken i, för mig, andra backar och där var det så perfekt roligt. Åkning precis i min smak med solsken och fantastiska vyer därtill.

Älskade barnet och hennes kompis åkte själva långa stunder, vi hördes bara på mobil några gånger. Vid vi-vill-ha-mat-situationer och så.

Men underbart, för att sammanfatta.

Och nu, nu ska jag ägna mig åt lite stretch, det är välbehövligt då jag slarvat några dagar. Tror det var därför jag fick senadrag i benet igår.

Så. Lördag kväll med bubbelvatten i mängder, töjning av muskler och lite tv. Sedan är jag mer än nöjd.


fredag, mars 25, 2016

Trerätters




* * *
I går svängde vi ihop en trerätters och åt med fina personer vid vårt nötta köksbord.

Förrätten fångade jag på bild: En cheesecake med creme fraiche, färskost med pepparrotssmak, citroncest, rom, dill och lite andra godsaker. Så åt vi med enrisrökt lax och ärtskott.

Till varmrätt önskade Siri något kryddigt, så jag gjorde fajitaskyckling-gratäng och till det åt vi sallad med avokado, fetaost och Boursain.

Och desserten! Färska jordgubbar och blåbär. Blandade en kräm på kesella, grädde, citron och citroncest, stevia och riven vit choklad. Överst toppade vi med mer vit choklad och grovhackade, lättrostade pistagenötter.

Köpte på nyfikenhet hem en burk kesella med smak av kokos och vit choklad från matbutiken. Wow! Den är magiskt god. Tillsammans med lite bär och en klick sådan har man efterrätten klar på ett kick.



torsdag, mars 24, 2016

Vårt påskpyssel



* * *
Så har tre fjärdedelar av familjen påskledigt.

För ett tag sedan bestämde vi oss för att fixa lite påskpyssel.

En kaningirlang är snabb och rolig att klippa.

De små bollarna som svansar blir pricken över i.


Nu hänger den över Hemis gamla plats.


Klassisk äggmålning, men i Minion-style. Det var kul, tyckte pysselexperterna. Färg, svart penna och ögon är ungefär allt som behövs.

Vi hårdkokade äggen istället för att blåsa ur dem.


Så köpte vi några påskfigurer på loppis. Fina tillsammans, men lite slitna och inget som jag skulle känna mig manad att plocka fram till påsk.


Men med några lager överbliven kalkfärg blir de som små betongfigurer.


Och lite mer i samklang.


Jag klippte även fjädrar av något styvare papper.

Förvånansvärt enkelt och effektfullt.



Limmade fast fjädrarna på grillpinnar, men det går nog lika bra att klippa mindre, göra hål, trä tråd och hänga upp i påskris.

- - -

Kanske öppnar jag dörren till mitt överfulla pysselskåp i plåt och ser om jag finner de fjäderstämplade äggen från tidigare års påskpyssel.

Vi har några färgfina pyntägg som kanske hamnar upp i lite ris. Men först ska vi skriva matlista och handla inför middagsbjudning. Och åka ut med hunden så att hon får nosa lös.

Det är fördelen med att flickorna kliver upp tidigt.

Klockan är bara nio och vi har redan hunnit massor.



tisdag, mars 22, 2016

Mångfärgad mat


Mångfärgad helgfrukost till Siri. Hallon och keso, kesella samt mango i lager.

* * *
I veckan blev handlingslistan och matplaneringen kort. Bara måndag, tisdag och onsdag är vanliga vardagar för oss. Sedan är det lyx att kunna handla för stunden. 

Om man bara kommer underfund med vad man är sugen på.

Måndag
I går åt vi pastasås och sjögräsnudlar.

Jag stekte lök, vitlök och färsk broccoli. Hällde över creme fraiche och färskost med smak av fyra sorters peppar. Kryddade upp och lät bubbla en stund med en skvätt vatten.

Sköljde av de krispiga sjögräsnudlarna och lät dem sedan mjukna i pastasåsen.

Till sist grovhackade jag cashewnötter och rostade innan jag strödde över.

Tisdag
Lax. Teryakivariant med stekta kålsorter; vitkål och savoy. Gucka på broccoli och keso till.

Onsdag
Goda, kryddiga och citroniga korvar med beasallad.

Riktig snabbmat. Beasalladen görs på tärnad zucchini och strimlad purjo som steks, får svalna och helt enkelt rörs ihop med färdigköpt, kall beasås och creme fraiche. Gott till kryddig och varm korv.


söndag, mars 20, 2016

Mer autobahn än skog i min hjärna


* * *
Lat kanske inte är riktigt rätt ord i träningssammanhang. Men i dag gjorde jag det bekvämt för mig och valde löpbandet för veckans långpass, som var en 'kortare' variant på 90 minuter. Passade också på att köra veckans styrketräning, då jag fått prioritera bort det tidigare.

Satsade på att hålla något högre fart - för att vara jag - när passet var lite kortare. Det gick rätt bra, kroppen svarade fint.

Vill inte dras med i fartsnack och tidsjakt, men samtidigt hålla koll på utveckling. Ibland är balansgången hårfin, inuti.

När jag kliver på löpbandet och slår igång musiken bygger jag ofta upp en mental miljö. Ursprungligen kommer det från spinningpassen back in the days. Då var det instruktören som målade upp en miljö som passade till musiken. Spöregniga bergsetapper, till exempel.

När jag jobbar framåt på löpbandet tar musiken och stämningen alltid mig till en grå motorväg. Det är lite uppförs och jag är på väg mot en lång biltunnel. Varför det blir så vet jag inte, men det känns lite tufft och hårt att springa där.

När jag skriver det här funderar jag på varför jag aldrig hamnar i sommaren med gröna fält och stigar omkring mig. Jag menar, jag älskar att springa så - och så ser det ju faktiskt ut här hemma under sommaren.

Men nej, det är mer tysk autobahn än svensk sommarskog i min hjärna tydligen.

Kanske har det att göra med att ett träningspass utfört i hällregn, liksom känns mer. Som höstruskiga dagar i elljusspåret när man liksom är lerig in mellan tårna. Det är lite härligt att få känna sig hård och tuff för en stund!

I dag har jag alltså sprungit i vägrenen på snabb bilväg. Jag har lite ont i utsidan av stortån, men tänker att den infektionen ska ge sig med lite försiktighet och vila.

Och snart är påsken här och jag ska få nöta långpass med en kär vän.

Det känns riktigt fint.



lördag, mars 19, 2016

Skare


* * *
Bakom oss ligger en intensiv och spännande arbetsvecka.

Jag har skrivit jobbtexter i korridorer. I väntan på min dotter som dansat i salar med stora fönster. Jag har kopplat ihop surfplatta med tangentbord och funderat på ord och styckesindelningar.

Jag har sprungit en uterunda som var grå och halkig. I fem sekunder var den dock vacker. Jag rundade ett hörn, solen bröt fram bakom molnslöjorna. Hängde som i ett snöre från lyftkranen långt borta.

Kanske var de fem sekunderna värda allt annat.

Men nu är arbetsdagarna med lite för mycket pusslande avklarade.

Själv började jag helgen med sovmorgon och nybryggt kaffe. Sedan åkte vi ut i naturen med lilla godbiten till hundvalp. Vilken lycka att se henne skutta fritt med den gulligaste av små hundrumpor.


onsdag, mars 16, 2016

Hemmagjort på spegeln


* * *
Dagarna går i ett, extra mycket denna vecka. Knöliga förmiddagar som ska skakas släta. Men det är roligt också, att lösa och ro i hamn.

Och solen! Solen skiner och visar upp valpslemmiga vardagsrumsfönster. Men mest värmer den.

Ger hopp.

Tittar mest in för att säga hej. Och tipsa om en egenfixad almenacka. Fick adressen till en hemsida med färdiga mallar. Så kunde man bara ladda ner som Excel-fil och infoga de bilder man önskade.

Jag fyllde en med kärleksbilder på barnet och valpen och printade.

Finare kan det knappast bli.


måndag, mars 14, 2016

Fyra snabba och en ute



Förra veckans laxtisdag: Burgare med färsk chili och coleslaw med inslag av fänkål. Senare åt vi rester av laxburgarna och adderade tzatsiki till. Också gott.

* * *
Utmaningen är alltid densamma i vardagsmaten, tycker jag.

Variation, enkelt, hälsosamt och snabbt.

Här har vi familjen Gustafssons fyra snabba i veckan:

Måndag
Bönpasta carbonara med parmesan och sallad.

Det var länge sedan vi åt bönpasta, hade lite glömt bort alternativet. Men den är god och smidig ibland. Passar bra till gräddig sås.

Tisdag
Lax, ett receptexperiment som eventuellt hamnar i tidningen senare.

Pusseleftermiddag. Valpen är som vanligt hos farmor och farfar om dagen, sedan äter vi middag hemma och mormor kommer och tar vid hundvaktandet eftersom jag ska följa med Siri på balett just denna kväll då Markus jobbar. Ja, alltså vad gjorde man utan sina familjer ...

Men maten, ja. Det blir nog bra med laxvariation, vi börjar ha ätit våra klassiker ett gäng gånger nu.

Onsdag
Currygryta med kokosmjölk, sötpotatis, kikärtor, lök, färsk blomkål och andra godsaker.

En av Markus standardrätter och en av mina absoluta favoriter.

Torsdag
Morotssoppa.

Har etablerat sig som en klassiker sedan Siri gick Ur och skur-förskola. Där lagade Carina i köket soppan som var de flestas favorit. Vi gör en variant på den som är mild och krämig och supersnabb!

Fredag
Äter vi borta.





söndag, mars 13, 2016

I efterhand


* * *
I tisdags skulle jag skriva om internationella kvinnodagen. Men jag tappade bort det bland skjutsning och hämtning till balettklass, två stora snöras från garagetaket med skottning som följd och en valp som kräktes genom kvällen. Så planerna blev något annorlunda. Nåja, det är småsaker i det stora hela.

Jag skrev om det i tidningen också, på temat internationella kvinnodagen - träningsfeminism. Men av någon anledning var bara halva texten med.

Lite så här var det:

Träningsfeminism

Det är årets personliga tränare Lovisa ”Lofsan” Sandström som placerat begreppet i mitt medvetande. Eftersom fysisk rörelse ligger i mitt hjärta tar jag till mig, och för mig blir strukturen tydlig när jag tänker på hur det sett ut på anläggningar alla år jag tränat. Hur männen bygger muskler, lyfter tyngre, skriker ut över lokalen. Hur kvinnorna springer på crosstrainers, gympar med gummiband och andas genom pilates. Kort sagt. Män har tränat för att bli större, kvinnor för att bli mindre.

”Hon har fått så mycket muskler, det är inte kvinnligt!” 
Jag har hört det uttalandet mer än en gång.

Lovisa Sandström beskriver träningsfeminism som att kliva ur ett normativt system där män förväntas träna på ett sätt och kvinnor på ett annat. Inte för att de vill eller behöver det, utan för att de förväntas göra det utifrån sitt kön. Hon menar att det här med att män ska träna för att bli större och kvinnor för att bli mindre är förlegat. Hon vill i stället lyfta fram individens glöd och engagemang till träning.

Det finns många arenor att jobba med feministiska initiativ på.
Lovisa fokuserar på träningen och det är i sådana mikrovärldar de stora strukturerna blir som mest tydliga.
Det kan verka enkelt, men när jag styrketränade tungt och kände att låren svällde och ryggmusklerna fick kontur var det inte helt enkelt. Både byxorna och medvetandet spände och utmanade mig mentalt. Att bli starkare är inte bara lätt. Det är också en resa i sig själv.

Jag avslutar med ett av hennes citat:
”Klarar man 100 kilo i marklyft är det svårt att rucka på en när man går till jobbet”.

- - -
Min träningsvecka då: I veckan har jag bytt träningspass med en kompis. Jag fick ett styrkepass med fokus på rygg och han ett av mina intervallpass med lite längre intervallblock. Det var en rolig idé och väldigt lärorikt för mig med saker att verkligen reflektera kring. Kring att våga få kontakt med muskler och värk kontra träningsvärk.

I dag har jag sprungit långpass ute. Jag hade längtat, när vi var ute på isen på förmiddagen sken solen. Men när jag sprang iväg hade det mulnat på. Och barmarken, som vi inte hade förra helgen, var rätt halkig så jag fick springa med försiktiga steg. Det blev två timmar, men jag kände mig tröttonti:g i kroppen efteråt och har en ganska stor självförtroendesvacka kring min löpning ikväll.

Så lägger jag denna träningsvecka till handlingen.

I morgon börjar en ny.


fredag, mars 11, 2016

Sängrum


* * *
Det blev ett trött avslut på den här arbetsveckan. I går somnade jag framför tv-serien i soffan. Det händer i stort aldrig, men det var så mysigt med tungsovande hundvalp i famnen. Jag sov till och med kvar tills min man väckte mig tjugo minuter senare.

Och i kväll var det de andras tur. I ena soffan slumrade make och hund ikapp och i mitt knä lät Siri ögonlocken falla igen bakom nio.

Nu är flickorna uppburna och det är dags att krypa upp med boken en stund.


På håll kanske den ser fräsch ut, vår fina kontinentalsäng med sköna linnesängkläder. Men att ha hund i sängen igen gör ju att man får tvätta betydligt mer ofta. Och nu är det verkligen dags att låta tvättmaskinen jobba.

Men trots det är det oändligt värt att låta flocken vara hel om natten. Att tanka närhet samtidigt som man sover.

Det är värt alla hundhåriga sängkläder i världen.




torsdag, mars 10, 2016

Det blå mellan himmel och hav


* * *
Det var ganska länge sedan vi läste Susan Abulhawas förra bok "Morgon i Jenin" i bokklubben. Genom åren är det en av de böcker som fått allra högst medelbetyg. Mig berörde den mycket och när jag såg att samma författare utkommit med en ny bok var jag snabb med att ställa mig i bibblokö.

"Det blå mellan himmel och hav" handlar också den om Palestinakonflikten. Den utspelar sig dels i byn Beit Daras, belägen i Palestina längs den gamla karavanvägen mellan Egypten och Syrien, dels i ett flyktingläger i Gaza samt i USA.

Jag skulle säga att boken är en berättelse om palestinskt kvinnoliv.

Den är oändligt sorglig, magiskt vacker och rolig. Det är sällan jag skrattar till böcker, men en söndagsmorgon satt jag kvar vid köksbordet efter frukosten. Leslie låg på mattan och bearbetade ett ben, Siri pusslade på andra sidan bordet och jag, jag skrattade högt till flera sidor i boken. Det var en fin stund att spara i hjärtat.

Och så språket, det är otroligt vackert.

Det får bli mitt tips, den här torsdagen i mars.

"Det blå mellan himmel och hav"



onsdag, mars 09, 2016

Sex månader på jorden





* * *
Sex månader i dag.

Lilla Leslie, som nu bott hos oss ett gäng veckor.

Som väger något kilo mer än den dagen när vi körde hem med henne från Sundsvall.

Jag vet inte exakt om jag berättat historien om hur vi fann henne. Så här gick det i alla fall till: Efter många månader av funderande och resonerande var vi i familjen överrens.

Vi ville ha en hund i familjen igen, vi ville ha en mindre hund sett till kilon och mankhöjd, men med en stor hunds sköna känsla och lugn. Vi tänkte att vi gärna skulle ta en omplaceringshund, om skälet till omplaceringen var till exempel skilsmässa, allergi eller flytt. 

Det kanske låter lite hårt. Men med tanke på att vi har barn hemma, både vårt eget och andras, kändes det bättre att ta en hund där vi kunde veta något om bakgrund, även om det inte behöver vara en garanti för att allt ska gå bra.

Vi uppfattar det som om Leslie haft det bra där hon bott tidigare. Innan vi åkte till Sundsvall pratade jag med två personer ur familjen och uppfödaren.

Sedan var det liksom bara att kasta sig ut och våga.

Första gången jag visade Siri en bild på Leslie förvånade hon både mig och sig själv med att börja gråta.

Det blev så. Att all hennes önskan och längtan hann ifatt, på något vis.

Det första jag tänkte när jag såg Leslie var - att hon var så lång! Så kastade hon sig ner på rygg och visade magen och det var inte precis svårt att fatta tycke för henne.

Orsakerna till att hon behövde ett nytt hem var flera, men sammanfattningsvis kan man säga att de olika små familjerna som hade hand om henne inte hade nog med tid. Det var lite stökigt, kanske man kan säga. Stökigt och fullt upp men samtidigt väldigt kärleksfullt.

Och eftersom känslan var bra, fick hon helt enkelt följa med hem.

I efterhand har det varit en hel del att ordna med. Vi fick inga papper på henne överhuvudtaget, så vi har fått kolla och dubbelkolla allt. Stamtavla och vaccinering. Vi har varit och läst av chippet hos veterinär för att kunna registrera henne på mig.  Vi har fått snabbfixa med försäkring, för där hade vi fel information. Och så vidare.

Förra veckan var vi i Skellefteå och kollade tårkanalerna i hennes vänsteröga. Hon sövdes och veterinären sprutade igenom för att se att det inte var stopp. Det såg bra ut, ingen fara, utan bara hålla koll. Så vinglade en trött tjej ut från veterinärkliniken och sov sig genom resten av den dagen.

Leslie är mjuk och kramig och lyhörd. Hon tycker verkligen inte om att vara själv, även om hon inte längre följer en överallt i huset hela tiden.

I dag fyller hon i alla fall ett halvt år här på jorden. Stortass och korvben och konstant smådeprimerade ögon.

Som hon fångat våra hjärtan.