Hörnet som någon glömde

Detta är tydligen hörnet som Gud - eller någon annan - glömde.

Min man har några gånger hintat om att nja, väggen i trappen ser inte riktigt bra ut.

Och en dag så började han bända och riva. Och visst hade han rätt. Det såg ju inte riktigt bra ut.

Nu talas det om dubbelfel och vi vadar i gammal isolering och sågspån och hostar och nyser.

Men jag vet ju också, att det kommer att ordna sig.

Huset har inte brunnit ner, vi behöver inte riva halva bostaden och det är ingen som har blivit sjuk.

Dammigt är det. Och bråtigt.

Men även det, går över.

Hemma hos oss ...

... i nästa nummer av magasinet Tove hem & trädgård. Spana in tidningshyllan den 10 maj.

Ett år senare

Sovrummet första morgonen vi
sov hemma efter renoveringen.

Sovrummet med samma murstock ett år senare.
Tycker om den råa, avskalade känslan.

Madrasserna på golvet, men så härligt
det var att sova hemma.

Sovrummet idag, fortfarande enkelt. En bygglampa
hänger i fönstret på prov. Sängkläderna förvarar vi i
resväskorna. Enkelt, svalt och luftigt gör att vi sover gott.

Burspråket första morgonen. Fönsterbrädorna
ligger invirande i en filt bakom bordet.

Köket idag. Köksbordet har blivit vitt. Några fönsterlampor,
ett olivträd och ljusstakar har tagit plats. Jag försöker
med gardiner, men det känns aldrig rätt.

Efterlängtade kylen och kaffebryggaren fort på plats.

En liten omgjord köksö har flyttat in. Bra att rita vid och baka på.
På ena kortsidan har Siri konstutställning eftersom
teckningarna inte längre får hänga på kylen!

I går fyllde jag år. Det betyder att det är ett år sedan vi flyttade hem efter vår utbyggnad. Efter många dagar inhysta hos vår vän Marcus L packade vi ihop våra saker. Familj och några vänner på fika i inflyttningskaoset. En tavla jag fick då, har jag äntligen hängt upp på en vägg just idag. Det känns rätt!

Minns den där första morgonen hemma, i "nya" huset. Magiskt att tassa runt och känna. Så nytt och ändå så hemma.

Jag tog några bilder den där första morgonen för ett år sedan. Tog några snabba foton på samma platser idag, i dåligt eftermiddagsljus visserligen, men kul att se ändå.

Före och efter

Det var länge sedan jag skrev något på temat vi bygger ut. Vi jobbar på, allt eftersom. Senast installerade Markus en fläkt som transporterar värmen från kaminen genom väggen ut i köket. Inte så kul eller snyggt, men väldigt skönt för en frusen som jag.

Här är utsidan i alla fall plåad helt ostylat - så här ser skillnaden ut maj 2009 / oktober 2010. Listan på att-göra är lång, men det känns helt ok med altanbygge, målning och trädgårsfix. Det finns fler år!

Det tog fem år

Det så kallade stupet mellan över- och undervåningen som stått öppet så länge vi bott här är nu en saga all.

Jag och vår snickare har skissat på en lösning och första delen är nu klar. Till en början var min tanke helt enkelt ett enkelt räcke, men istället för att få en dammsamlande yta valde jag att nyttja platsen bättre. Därför ska en platsbyggd sittbänk med öppningsbart lock placeras i öppningen. Blir toppen för extratäcken eller utklädningskläder.

Sedan var det något med utformningen, speciellt på yttersidan, som påminde om en ram. Och jag tänkte (nu känner jag mig som Ernst) varför inte tapet istället för bara vit färg.

Eftersom en färsk tapetrulle anlänt till toan uppe tog jag några mindre bitar och tapetklistrade fast.

Fint så! Och betydligt mer säkert.

Minnen på vägg

Det händer saker både inne och ute. Några kvällar har jag ägnat åt att söka reda på tavlor (hittade dem i botten på våra bokkartonger ute i förrådet) och hänga upp dem på väggen i trappen. Och i dag har vårt gamla yttertak blivit målat. Så fint så!

Räcke på plats

I dag när jag cyklade hem på lunch (har förresten lite grovt räknat ut att jag cyklar 9,4 km varje dag sträckan hem-förskolan-jobb, jobb-hem på lunch, hem-jobb samt jobb-förskolan-hem!) möttes jag av en trevlig syn.

Broräcket är på plats.

Vi befarade att räcket skulle göra att altanen/bron kändes liten, men tycker att det blev superbra. Mysigt och fint!

Nu fattas bara några varv med penseln och en hink vitfärg.

Sedan sist

Jag har varit hemma med febersjuk Siri i två dagar. Nu är hon frisk och imorgon är det vardag som gäller igen.

Vi har haft det mysigt och förutom vilostunder i soffan har vi pysslat en hel del. Jag har bundit kransar med lingonris att ha på ytterdörrarna samt kransar med granris, lingonris och pärlor att ha inne.

Jag har sytt draperier till toaletten uppe av ett gammalt lakan som inte passade vår säng och så har jag gjort största insatsen för uppröjningen av vårt extrarum på övervåningen. Nu börjar man faktiskt skönja ett rum bakom alla högar av kläder och kartonger.

Dessutom har jag hunnit läsa ut min bok. "Tjuvarnas stad", en sällsam historia och en bra bok.

Idag har rörmokaren varit här, så går allt enligt planerna har vi - förutom en rättvänd blandare på handfatet nere och fungerande blandare till badkaret - också toalett och handfat uppe samt tvätt- och torktumare ikopplade.

Jag och Markus satt och kollade efter en lämplig hylla bredvid vår tvättpelare igår. Har hittat en grovförvaringslösning från Ikea (givetvis!) som borde fungera. Det samt några vägghyllor, garderober och torkställningar gör att en resa norrut pockar på.

Blir kul att åka till jobbet imorgon. Har gjort en intressant mejlintervju under hemmavaron, ser fram emot att börja bearbeta materialet och se bilderna. Planerar lunchspinning - och så Lars Winnerbäck i Luleå på kvällen.

Och på torsdag får vi huset värderat. Nervöst ... men skönt att lägga om lånen.

Trött

En sådan morgon när tröttheten är en tung, seg massa som ligger över en. När ögonen blinkar långsamt och tankeverksamheten går på sparlåga. En sådan morgon när dotter inte vill äta frukost alls, inte vill något alls överhuvudtaget och står i ett hörn med händerna för ögonen.

Det är då man börjar tänka på saker man är onöjd med.

Världsliga saker, men som ändå skaver när man är in-i-märgen-trött.

Jag är less på den ouppspikade ribben i förrådet, som spärrar de ouppackade kartongerna (inte för att de ryms inne heller) och hindrar oss från att ställa in cyklarna på kvällen. Därav frusna bromsar, isiga sadlar och en cykelkärra som är snöig och kärv i spännena.

Jag är trött på att inte kunna bada i mitt nya badkar eftersom blandaren satts fast, men sedan tagits bort igen (visserligen på mitt eget initiativ, men är det inte ok gjort så är det inte). Jag är trött på att ha ett helt rum fyllt med kartonger och kläder i ett kaoshav, men inte kunna göra något åt det eftersom vi har total brist på garderober, både i hallen där allt ligger i drivor och i våra sovrum.

Jag är trött på att inte kunna tvätta. Tvättmaskin och torktumlare är beställda men har inte kunnat kopplas in på grund av en kedjereaktion som ännu inte är färdigställd.

Jag är orolig för våra gamla fönster som står ute som isskulpturer men som faktiskt ska användas. Det blir väl till våren när de tinat lös ...

Jag är trött på att fundera på om ränteläget hinner förändras innan vi äntligen får allt klart och kan värdera huset.

Sånt tänker jag på en tisdagmorgon i november.

Inblick i badrummet

Kommoden som handfatet står på har min pappas farfar (jag är lite osäker där) gjort. Vi har byggt om den lite och jag har målat den. Handtaget består av en porslinsknopp och på sidan har vi skruvat in krokar för de små handdukarna. Likadana krokar finns på väggen mot duschen.

Zinkförvaring, en handgjord vetevärmare och ett pärlhalsband.

Badrumsspegeln stod tidigare i köket och i fönstret (längst till vänster skymtar mönstret på insynsskyddet) står en ljusstake som även fungerar som rökelsehållare.

På bilden med spegeln ser man mötet mellan pärlsponten och kaklet. Många var skeptiska innan, en av dem var kakelsättaren. Men han - och jag som ju var säker på min sak - tyckte att det blev riktigt bra.

Duschväggen som byggdes upp (pärlspont på ena sidan och kakel på andra) blev också lyckad, liksom valet av vitsprejade kopparrör som inte syns på de här bilderna. Vi är också nöjda med att vi valde både spotlights och punktbelysning eftersom det är så högt i tak.

Siris nya rum

En glimt av Siris rum. Den rosa fondväggen är en kompromiss mellan hennes rosa kärlek och våra tankar kring ett rum som håller och inte blir för sockersött. I efterhand tycker jag den är jättefin. Enda väggen i huset som inte är vit. Sängen, som hon haft sedan tidigare, har vi fått. Överkastet och den lilla trasmattan är gjorda av släktens kvinnokraft.

Ovanför sängen hänger två bilder ur Nordens flora fast i klädnypor. Praktiskt för den som har svårt att göra hål i nymålade väggar.

Det rosa påslakanet budade jag hem på Tradera. Det lilla arbetsbordet hittade jag i vårt uthus. Markus kapade benen och jag målade. Ljushållarna är bakformar som jag köpte en stor bunt av på Repris för tio kronor. Och som de har använts. Siri staplar, sätter i burkar och gör mönster av dem. Bästa leksaken på länge.

Skav

Huspiffandet har liksom fått sig en knäck. Flyttar runt och flyttar runt saker, men vet inte riktigt vad jag tycker. Istället för att se det som är fint ser jag just nu bara det som är ofärdigt.

Packar upp kartong efter kartong för att omorganisera det i nya kartonger. Och hur ska allt rymmas i de nya garderoberna?

Markus tittar på mig och säger att det inte är någon brådska, vi ska ju bo här resten av våra liv. Vet inte varför jag har så svårt att se tiden an och komma till ro. Kanske för att jag eftersträvar bilden jag hela tiden sett i mitt inre under projektets gång.

Tittar på mitt senaste projekt, köksbordet, som jag håller på att måla och suckar. Tittar in i toan uppe som är tom och omålad och suckar. Samma sak med lillhallen. Hoppas på en inspirationskick. Snart. Även min värkande handled, mitt målarskavda finger, otränade kropp och min onda tand (!) är jag less.

Men samtidigt, så farligt är det egentligen inte. Vi har haft en massa fina stunder i veckan och helgen och det har varit skönt att vara hemmafru. Det märks också hur gott Siri mår av att få lediga sig hemma i pyjamas till lunch. Sedan har hon sovit gott i sovsäcken i barnvagnen under långa eftermiddagspromenader. Hon har behövt mycket sömn i veckan, sockertoppen.

Nu ska jag slänga mig i soffan framför en romcom med ett stort glas yogite innan jag målar över köksbordet varv 2 av gissningsvis 5.

Morgon

När jag kom in från morgonpromenaden hade Markus tänt ett ljus på köksbordet. Jag åt frukost med Melissa Horn på stereon och en rökelseslinga i bakgrunden.

Jag gillar det spartanska, så skönt att alla saker som invaderar livet och liksom stör och skapar brus inte ännu packats upp. Fotade några bilder med dålig kvalité i morse, men nu har Jens hjälpt mig att ställa om kameran så händanefter ska jag förhoppningsvis kunna få till bättre foton.

Det är som att lugnet sänker sig. Som en naturlig meditation. Jag tror till och med att jag andas djupare.

Hundra dagar

Sista kvällen i huset som vi åker därifrån när vi jobbat klart ... Ikväll har golven blivit färdiga. Sofforna är inne, samt kaminen, bord, stolar och badkaret. Vi har skruvat upp hyllor i köket och mamma har börjat diska allt i köksskåparna som blivit dammigt. Farfar har agerat bärhjälp och farmor har skött Siri och Hemi. Det är ungefär som de varit de sista månaderna.

Egentligen är jag för trött för att försöka summera dessa 3,5 månader som gått sedan vi packade våra kläder och sängar och blev inneboende hos vår vän Marcus. Men jag känner ändå att jag vill skriva något, den här sista kvällen vid lånad dator. Först och främst vill jag minnas hur bra vi kommit överens med vår hyresvärd. Det var inget jag oroande mig för eftersom jag vet att Marcus är fin att vardagsumgås med, men det har verkligen gått hur bra som helst!

Så.
Hundra dagar borta från huset, borta från hemma.

En tid med mycket pusslande, en splittrad själ och oordning. Men samtidigt, hela tiden, en samhållighet, ett mål och ett försök att njuta av vardagsstunder under tiden.

Det bästa vi gjort under den här tiden är vår opretentiösa Stockholmsresa. Kunde inte ha varit bättre. Fina sällskapet, lagom med aktivitet, god mat och dryck. Strosa, stunder på vattnet, Erykah Badu, bikram yoga. Uteserveringar och rosé. Junibacken, värdshuset på Skansen ...

Jobbigast under den här tiden - att lämna bort Siri hela tiden. I söndags när vi vaknade frågade hon: "Vem ska jag vara med idag, farmor eller mormor?" Ah, det gjorde ont i mitt hjärta. Jobbigt att känna sig splittrad mellan arbete, familj och husbyggandet. Att känna att full fokus hela tiden ligger mellan saker.

Jag längtar också efter varmvatten. Massor med varmvatten! Jag är ett blötdjur. Jag älskar att duscha varmt och framför allt att bada. Jag behöver vardagslyx som en skön dusch för att må bra. Varmvattenberedaren här har inte riktigt tillåtit sådana utsvävningar. En petitess, men sådana kan också påverka humöret mer än man ibland vill.

Vi har tusen och en saker kvar att göra i huset. Det är omålat en mängd detaljer, det är obyggt garderober och bänkar. Vi har inget fungerande handfat och ingen dusch. För att inte tala om utsidan.

Men vad gör väl det. Vi är snart hemma.

H e m m a.

Golv golv

Det blir inte mycket dator nu. Inte mycket hälsa eller skönhet eller bokläsning heller. Men var sak har sin tid. I helgen har vi målat golv, lutat golv, torkat golv, slipat och hårdvaxoljat golv.

I morgon ska flytten ske. Jag firar alltså min 31:a födelsedag med att bära kartonger. Inget kalasfika med andra ord, däremot en köpestårta med mamma, pappa och svärföräldrarna.

Jag tänkte bjuda på födelsedags- och inflyttningsfika en helg inom en snar framtid (förväxla dock inte detta med inflyttningsfesten, den tar vi när vi kommit i ordning lite mer ; )

Husbilder

Tittar man mot trappen ser man ännu bättre var snedtaket gick.

Samma hörna vår och höst.

Ytterdörren och lite klinker som skymtar, fönsterbrädorna är klara att sättas fast
- och så en liten titt i badrummet. Kakel möter pärlspont.

... hem

Det närmar sig inflyttning. På allvar. Nästa vecka ska golven slipas och behandlas. Målas ljusgrå på övervåningen och lutas/hårdvaxoljas på nedervåningen. När det är klart ... kan vi nog flytta.

Flytta hem.

Uh!

Sämre dag i dag.

Stannade till i huset imorse och tittade på de där eldosorna. De är visserligen fula, men även jag som är helt insnöad på byggdetaljer för tillfället inser att det inte alls är hela världen. Det är rent av en världslig sak. Men musten gick ändå ur mig. Jag satt på en pinnstol i köket och tog mig liksom inte iväg.

Sedan en dag full av möten hit och dit. En dotter som inte alls hade samma vilja som mig ikväll, hon ville bara ha pappa och pappa hade lånat en bil, hyrt ett släp och kört till Luleå för att köpa mer golv.

Efter ett målningspass i huset ska jag dricka te och ladda för morgondagen. Hur jag ska få ihop veterinärbesök 11.15, ett jobb i Luleå klockan 14 och förskolehämtning vid 16 övergår mitt förstånd. Men det blir säkert en rolig dag ...

Pardörr

Ytterdörr på plats! Annat som är på plats är stora delar av pärlsponten i hallen och fodret runt badrumsfönstret.

Något som är på plats som jag inte gillar är eluttagen ovanför fönstrena i burspråket. Stora, fula, klumpiga. Kommentaren "De syns ju inte för ni ska väl ha gardiner" fungerar inte på mig ...

Morgonstund

I huset tidigare imorse ... Svängde förbi. Allt var tyst och stilla. Skönt att vara själv och känna hur fint det blir utan andra människor i närheten.

Vårt sovrum tar form. Jag är mycket glad för råplan i tak och på väggen bakom sängen samt de synliga takbalkarna. I helgen ska tak, list och väggar målas. På andra sidan sovrummet ska murstocken putsas upp. Tror den får vara så. Grå och lite rå.

Nere i lilla hallen har dörren som jag hittade utanför bodegan vid Tomas och Terese kommit på plats. Tills vidare får den vara som den är. Avskavd och grå. Jag gillar den! Ovanför dörren har vår snickare byggt igen hålet med överbliven råspont från sovrummet. Ett mycket bra initiativ.