Huspiffandet har liksom fått sig en knäck. Flyttar runt och flyttar runt saker, men vet inte riktigt vad jag tycker. Istället för att se det som är fint ser jag just nu bara det som är ofärdigt.
Packar upp kartong efter kartong för att omorganisera det i nya kartonger. Och hur ska allt rymmas i de nya garderoberna?
Markus tittar på mig och säger att det inte är någon brådska, vi ska ju bo här resten av våra liv. Vet inte varför jag har så svårt att se tiden an och komma till ro. Kanske för att jag eftersträvar bilden jag hela tiden sett i mitt inre under projektets gång.
Tittar på mitt senaste projekt, köksbordet, som jag håller på att måla och suckar. Tittar in i toan uppe som är tom och omålad och suckar. Samma sak med lillhallen. Hoppas på en inspirationskick. Snart. Även min värkande handled, mitt målarskavda finger, otränade kropp och min onda tand (!) är jag less.
Men samtidigt, så farligt är det egentligen inte. Vi har haft en massa fina stunder i veckan och helgen och det har varit skönt att vara hemmafru. Det märks också hur gott Siri mår av att få lediga sig hemma i pyjamas till lunch. Sedan har hon sovit gott i sovsäcken i barnvagnen under långa eftermiddagspromenader. Hon har behövt mycket sömn i veckan, sockertoppen.
Nu ska jag slänga mig i soffan framför en romcom med ett stort glas yogite innan jag målar över köksbordet varv 2 av gissningsvis 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar