torsdag, februari 26, 2015

Familjeliv


Pysslande mini-husbygge i helgen.

* * *
Det är så fint, när man har varit borta, att få komma hem till en familj som haft det bra. Som säger å, vad mysigt vi har haft det - men så fint att du är hemma igen.

Då blir liksom bortavaron än mer rik, jämfört med att man möts av suckar om hur tråkigt eller slitigt det varit. Eller bara en underliggande känsla.

I kväll somnade Siri på min arm under högläsningen, kanske för andra gången någonsin. När andningen blev ovanligt tung frågade jag, men då svarade hon: "Nej, jag bara blundar och skapar bilder."

Men sedan pausade jag i läsningen och det kom inget "Fortsätt". När jag la över henne i sin säng så vaknade hon till och pussade mig godnatt med "Du är den vackraste blomman på den finaste ängen och den vackraste fågeln i det finaste trädet".

Har man sådana ord omkring sig är det inte konstigt att halsen känns bättre och att torsdagskvällen är som en gåva.


onsdag, februari 25, 2015

Lite samlarmani


* * *
Jag har precis kommit hem från en kväll på kafé i stan.

Träffade en vän och pratade någon timme. Fint att hinna ses sådär anspråkslöst en vanlig vardagskväll.

Drack en kopp svart te - rabarbergrädd - och mjölk. Det teet påminner mig om en annan tid. Då, när jag och Markus precis hade träffats. Då var det rabarbergrädd, eller earl grey cream. Ofta med lite socker och mjölk.

Nu är mitt svarta te utbytt mot Yogi, örtteet som jag brygger ihop på gasspisen till mustigt, kanel- och kardemummadoftande te. Dricker ur stor mugg med cashewmjölk i.

På jobbet dricker jag kaffe om förmiddagen, te eller vatten efter lunchtid. Har haft ett gammalt Pukka-te som jag gillar utan mjölk. Så fick jag ett ryck och beställde ytterligare ett gäng Pukka-teer.

Och de förvånar mig i att vara så söta, helt utan sötning. Kanske är det lakritsroten som gör det? Rooibos & honeybush (läser att honeybush är en Sydafrikansk buske) och Three cinnamon är mina favoriter - jämte Yogiteet såklart.

Snart hoppas jag att det ska lindra mitt halsont. För nu verkar vi vara där igen, i förkylningsland, hela familjen.

tisdag, februari 24, 2015

Att drömma sig tillbaka


* * *
Sitter och går igenom en del bilder till reportaget på lördag. Hittar några som jag fotade med andra kameran.

Det känns nästan overkligt, att vi nyss var här.

Vattnet så varmt. Aldrig har jag badat så som vuxen.



Fint på området där Siris farmor bor.


En av poolerna ...


... tar liksom aldrig slut. Den kröker sig vidare i nya svängar.


Har till och med en bar på ett ställe.


* * *
Här hemma har vi - laxtisdag, jajjemän. Idag serverade jag den stekt i rapsolja med teryakisås med ingefära och sesamfrön.

Stekte en broccoli ur kylen tillsammans med rödlök, majs och en förkokt rödbeta. Blandade ner fetaost med rosépeppar när det svalnat av.

Och så la vi till cole slaw från igår och som vanligt åt vi tunna, kryddiga noriark till. De hör till laxtisdag och är viktiga här hemma.

Annars har vi också bihåletisdag (hela veckan lång). Siri är dålig igen och har varit det nästan konstant sedan november. Nu har vi fått tid på sjukhuset och väntar på den. Ska kolla lite vitaminer och mineraler också. Vill så klart hjälpa henne att få sova gott, slippa huvudvärk, höra bättre och inte vara så täpp.

Kvällsproceduren är mysig, men med alla ballongblåsningar (hon blåser med näsan för att få bort vätska som samlas vid öronen), sprayer, saltspruta och en speciell ansiktsmassage kan man bli lite matt.

Själv är hon vid gott mod och säger godnatt till mig med orden:

"Mamma, du har en så vacker själ."

Och då känns en vanlig laxtisdag med bihåleproblem som en gyllene dag med tomtebloss kring kanterna.


måndag, februari 23, 2015

Styrdans


Klacki-skorna ...


... och den vanliga looken.


* * *
Jag tycker att det är svårt att finna en bra romantisk komedi, både i bokform och i filmformat. 

Ofta blir det irriterande sliskigt (för mig), och då kan jag inte koppla av i romantiken utan störs av att det är spånigt. Ändå gillar jag romantik, om det är tillräckligt smart gjort. Om nu smart är rätt ord.

Vet att jag skrivit om det tidigare, men jag har inte direkt fantiserat om mitt eventuella bröllop genom livet (möjligtvis tänkte jag på min framtida brudklänning efter Guns N' Roses "November rain").

Jag kan inte minnas att jag varit den som önskat att en pojkvän skulle sända in kärleksord i tidningen till alla hjärtans dag.

Vid en del ömhetsbetygelser på sociala medier tänker jag att det bara inte ligger rätt hos mig.

Ibland ställer jag mig frågan vad romantik är för mig, eftersom jag får någon slags inre backa-reaktion av den traditionella betydelsen av romantik.

Kanske för att det känns klyschigt. Men tro mig, jag önskar många gånger att jag skulle uppskatta det fullt ut.

Flera gånger på sistone har manliga kollegor i min ålder skrivit både kärleksförklaringar och friat via tidningar till sina respektive. Och även om orden på det sättet de framförs inte är min-kopp-te tror jag verkligen att de har en större betydelse.

Jag tror att de säger något om en förändring, jag anser att de signalerar en helt annan form av respekt människor emellan än skämt om att kärringen-inte-ska-lämna-spisen. Såklart. Jag tror att det är en del av en utveckling, som är bra. Att stå upp för sina känslor, att visa att det är okej att prata, och skriva för den delen.

Men för att komma till orsaken till att jag tänker på detta just nu: I lördags var jag alltså på annan ort. Om kvällen hade jag klätt upp mig i en fin, draperad svart klänning, strumpbyxor och höga klackar. Jag hade fixat hår och smink och kände mig fin, på ett avslappnat sätt.

Vi dansade disco till ett liveband och hade kul ihop, vi kollegor.

Under en lugn låt blev jag uppbjuden till styrdans av en man ur ett annat sällskap, som också var på hotellet för att roa sig. Och jag blev förvånad över hur mycket jag uppskattade att bli behandlad ... som en kvinna?

Jag kände mig fin, jag blev sedd och uppbjuden på ett respektfullt sätt. Jag och han dansade en fin dans och han höll mig i handen och följde mig tillbaka. Tackade artigt för dansen. Mer än så var det inte.

Det handlade inte om attraktion, inte om något jag saknar i min egen relation. Men någonstans handlade det kanske om ... manligt och kvinnligt? Jag är inte på det klara med varför det stannade kvar hos mig, men det slog an en sträng just där och då. Det kändes ovant - kanske mest för att den typen av spel är inget jag någonsin fäst mig vid.

Det kändes i alla fall som att jag fick se en ny sida hos mig själv.


söndag, februari 22, 2015

Helgen



* * *

Det har varit en fin helg med fina kollegor.

Här badar vi jacuzzi utomhus, medan solen faktiskt också värmde under eftermiddagen.

Lyxigt att få dela rum med min Sanna, vi har känt varandra för evigt, känns det som.

Så massage, eftermiddagsöl, tävlingar, mingel och middag. Show och dans - till och med en styrdans blev jag uppbjuden på.


I morse vaknade vi till strålande sol. Hotellfrukost och en stund i friska luften innan bussen gick hem.

Sedan var familjen samlad igen, mina fina var glada att ha mig hemma. Och det känns bra i hjärtat att vara hemma hos min dotter som säger: "Mamma, du har en så vacker själ!" till mig.


lördag, februari 21, 2015

Hotellhelg med jobbet



Börjar dagen med lyxfrukost på restaurang med kollegor.

Nu buss till annan ort för spa, hotell och middag med musik.

Kul att göra annat än att diskutera ettapuffar och ses vid kaffeautomaten. 

torsdag, februari 19, 2015

Min nacke


* * *
Det small ju till där i Thailand. Eller small till gjorde det inte. En morgon vaknade jag kort och gott med snudd-på-nackspärr.

Under förmiddagen insåg jag allt mer hur dåligt det var. Filtret som tar udden av det onda och värmen gjorde att jag ändå klarade mig rätt bra. Och en fantastisk massage gjorde att jag kunde njuta av dagarna som var kvar.

Men bra var det inte.


När vi kom hem var jag på en behandling. Det var en bra genomgång, som gjorde mig mindre vriden och mer rak.

Men redan där och då kände jag att ... nacken.

Vi kom överens om att det inte gick att göra mer den gången. Kroppen måste orka ta hand om alltet efteråt, går man för långt är risken att jag istället förvandlas till en krampboll. Och det är ju lite onödigt.

Det gick en dag eller två, sedan bokade jag in en ny tid.


Under den behandlingen var min massageterapeut (eller vad jag ska kalla honom, han jobbar inte med klassisk massage) helt tyst. I vanliga fall pratar han på rätt bra. Men han var koncentrerad och jag kände hur skicklig han var och hur mycket som lossnade.

Efteråt åkte jag hem. Tog värktabletter efter hans tips och drack vatten. Låg i sängen tills jag hämtade Siri på skolan och vilade vidare i soffan.

Men - det är fortfarande långt ifrån bra. Känner fortfarande en muskelknuta eller senknöl på sidan av halsen. Stramheten, huvudvärken. Och jag vet att det inte kommer att släppa av sig själv.

Och nu känner jag mig så less. Så ledsen och villrådig och något uppgiven. Och kostar, det gör det ju.


Det som är värst är känslorna. I vanliga fall känner jag knappt den malande huvudvärken, filtrerar bort, känner inte efter. Lever på. Men när det blir så här är det svårt att värja sig.

Det finns liksom inget "grundfel". "Bygg muskler", är det enda jag får höra. Och jag gjorde ju det. Jag byggde muskler och gick i mål med träningsprojektet precis innan resan (fast sista veckan blev inte genomförd på grund av magsjukorna).

Jag gillade att lyfta tungt, känna hur jag blev starkare. Men det ändrade inget i ryggen / nacken. Och det finns annat jag mår bättre av både själsligt och fysiskt att träna än ren styrketräning.

Bottnar om igen i att jag mår bra i livet. Med min familj, med mitt jobb, med hur jag lever i övrigt. Med relationer. Med hur jag äter och tränar.

Jag känner mig fri från etiketter och känner vad jag själv behöver. Jag har fått bra kvitton på mycket av det på sista tiden.

Men så kommer det ändå. Vad är jag som jag förtränger - vad är det som orsakar mina problem? Som om jag egentligen inte lever som jag säger att lever. Som att det till syvende och sist är mitt fel.

Gång på annan kommer jag runt det. Tänker att det inte alltid finns förklaringar. Att det är enklare att acceptera att det bara är.

Vissa dagar är det svårt.

(Men till helgen åker vi på resa med jobbet och det ser jag innerligt fram emot! Så helt igenom ledsen är jag inte - det vet ni va?)


onsdag, februari 18, 2015

Genom vingård på elefantrygg


* * *
En av våra sista utflykter gick upp i bergen, till en vingård.


Här drack vi rosé och åt lunch på en nivåbyggd terass.

Det var även här en av toalettväggarna bestod av en buske, med en smal gata på andra sidan. Intressant lösning, kan man tycka.



Markus åt tonfisksallad och jag en sallad med biff. Det var "hot men gott" som Siri sa om stark mat.


Utsikten kunde man inte klaga på.


Sedan gick vi ner genom vingården och hälsade på denna unga skönhet.

Bambi, 13 år.


Han tog oss på rundtur genom vingården, och det var rätt harmoniskt efter en stund, när man vant sig vid skumpandet. Fint att känna hans skrovliga hud och söta hårstrån under fotsulorna.

Arbetarna på fälten skojade med elefanten och han försökte komma åt druvor ur hinkarna med sin snabel varje gång han passerade en. De som jobbade där skrattade och busade med honom.

De klättrade också upp och hämtade färsk papaya ur träd till oss.


Efteråt matade Siri honom med minibananer. Han glufsade glatt i sig en korg, lämnade elefantslem på Siris blus som minne.


Så gick vår sista upptäckardag i Thailand.

Morgonen började tidigt med utomhusyoga. Jag och Siri tog en klass vid poolen. Solen, vinden och en indisk yogalärare som är bosatt i Hua Hin.

En resa upp i bergen och en elefantrundtur på en vingård. På sämre sätt kan man verkligen tillbringa en onsdag.

tisdag, februari 17, 2015

Inne på sluttampen


* * *
Hua Hin lite senare, när solen gått ned. Ofta gjorde vi kväll vid tio, halv elva. Då var Siri redo för att sova och vi var rätt nöjda efter dagar med värme och upplevelser.

Så här såg det ut utanför vårt hotell när vi väntade på taxi till stan och någon restaurang.


En pink lady i skuggan. Det blev inte särskilt mycket vin på resan, drack rosé på vingården och ett glas rött under en tapaskväll. Annars var det gott med öl, vatten och fruktsmoothies i värmen.


Att äta hot pan på nattmarknaden var för stressigt, tyckte Siri. Hon valde att vänta med maten och beställde ceasarsallad på roomservice när vi kom hem.

Skönt att sitta i sängen och äta och se på Bolibompa.


Wiweca visade oss till fina butiken Family Tree, med hjärte-engagerad ägarinna.

Här går en del av vinsten till välgörande ändamål. Bland annat tillverkar hiv-smittade personer armband av papperspärlor (sådana har jag gjort tidigare på bloggen) och säljer för att få en bättre tillvaro.

Markus fick fina tofflor och jag fascinerades av lamporna som hänger där vid ingången. De är tillverkade av kokonger från silkesmaskarna. En sådan kokong fick jag med hem att använda som bokmärke.

Silkesmaskarna äter enbart mullbärsblad och jag - som älskar torkade mullbär - drömmer om att få smaka färska någon gång.

Mullbär, alltså. Inte silkesmaskar.


Vi åkte upp till Hiltons sjuttonde våning. Gick ut på deras sky bar och tittade på kungens skepp, som alltid ligger redo i Siambukten.


Satt i soffor riktade ut mot staden, kände vinden svalka och sippade på en gin och tonic.


En kväll åt vi middag på en restaurang in-the-middle-of-nowhere. Rolig inredning och god mat, och en ägare som påminner starkt om Basil Fawlty. Han är visst smått legendarisk för det.

* * *
Så rullade våra kvällar fram i Hua Hin. Eftermiddagspaus på hotellet, med bad och iskaffe och vila. En dusch och taxi mot strosa längs smågator och finna en trevlig restaurang.

Sämre kvällar, det kan man verkligen ha.


måndag, februari 16, 2015

Sai Noi


* * *
Här hemma är det måndag och det är smått overkligt att det inte var länge sedan jag tog de här bilderna.

I dag har jag tagit med Siri på en behandling med kraniosakral terapi.

Det är hennes bihålor som hela tiden spökar och jag tänker att kanske kan man hjälpa kroppen att hjälpa sig själv.

Så vi har varit hos Linda på Bodyrecover en stund i dag. Fick också en del tips på hur jag kan massera / trycka för att fortsätta hjälpa och så ska vi ska dra ner ännu mer på mjölkprodukter. Känns inte alls så svårt, varken för henne eller mig.

Cashewmjölk i hennes te och havregurt eller nötmjölk i morgonsmoothien och vatten till skolmaten.

Hoppas att det hjälper.

- - -

Men tillbaka till Hua Hin och Sai Noi - Drottningens strand.


Sanden var perfekt att ta promenader på.


När jag gick ensam en sväng fann jag dessa figurer på en sten.

Sedan såg jag en trappa upp i skogen som jag ville utforska.


När jag gått en bit uppför slingrade doften av rökelse in i skuggan bland bladverken. Jag gick vidare och kom upp till ett slags hus, integrerat i bergväggen.

När jag kom upp på en platå, under en gigantisk Buddha i guld, hamnade jag mitt i en böneceremoni med vitklädda människor och ett hav av blommor.

Jag backade stilla undan. Njöt av utsikten och att jag fick vara med om detta.


Vi åt perfekt grillade majskolvar på stranden. Tyckte om att se omsorgen i tillagningsprocessen.

Så bara smör och salt. Så gott.


Farmor högläser ur "Mio min Mio" medan Siri tecknar till rullande vågor.


Sedan vill hon måla ut akvarellfärgerna med vatten, så vi hämtar från havet i näsan på cyklopet och hon målar med pensel. Går till massagestället där hon tidigare fått fin omvårdnad och ger bort målningen.


Vi tillbringade två dagar här, vid Drottningens strand. Varvade salta vågor med pool-liv på en nybyggd resort. Vackert, avkopplande och fint på alla sätt och vis.