På bussen

I höstas fotade vi bilder till helsidesannonser på jobbet. Alla sitter på samma stol, vissa på golvet, någon i skräddarställning (jag kanske borde ha satt mig i lotus vid närmare eftertanke : ).

Någon poserar på stolsryggen och några hukar sig bakom. Och jag då? Jag ser lite rädd ut, det är jag i och för sig alltid i studion. Tycker det är lite läskigt.

Dessutom. Kom och sätt dig här bredvid mig, gör mig sällskap. Så tycker jag att min bild ser ut. Det var inte tanken, men jag tycker om budskapet i efterhand. Det säger en del om hur jag tycker om att jobba.

I alla fall åker en del av dessa bilder omkring på våra lokalbussar. Förbi vårt hus går en linje, jag möter ofta bussen när jag är ute och går med Hemi om morgnarna, men på dessa fyra månader har jag aldrig sett "min" buss.

Men igår.

På intet sätt Sex and the city-introglamouröst var jag på väg hem från förskolan. Siri hade klängt sig fast på cykelramen. Mot Carries lockar, otvättat hår under mössan, mot Carries lätta klänning - dunjacka och för stora täckbrallor. Mot högklackat, dammiga vinterskor.

Ungefär så.

Men bussen, med mig på, åkte förbi.

O, detta glamourösa liv.