* * *
Ibland är kroppen bara tom på ord. Det händer inte ofta.
Kanske är det gråvädret. Tröttheten.
Efter kramar med min dotter, efter en yogastund medan hon somnade
- så finns mest en blekmjölkig tomhet.
På ett behagligt sätt.
Jag skall ta min tekopp, sjunka ner framför True Detective.
Och drömma våra bleka ansikten bort.
Till Grekland och Italien och Nya Zeeland och Stockholm till våren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar