Trodde att jag cyklade hem till en lugn lunch med Humlan. Men när jag skulle laga mat kändes det liksom som att jag var med i Dolda kameran. Kaffebryggaren slog bara av, gröten blev ljummen men började aldrig koka på spisen och det konstigaste av allt var att taklampan inte lyste utan bara glödde.
Kollade proppskåpet, men ingen säkring såg ut att ha gått. Ringde Markus, som inte svarade. Ringde pappsen som tipsade om att kolla elskåpet ute. Hittade inte nyckeln och gick upp för att kolla numret till Markus praktikplats på datorn men såklart fungerade inte den. Chansade och ringde Jimmy som lämnade luren vidare till Markus. Fick direktiv om nyckelplats och pulsade ut i snön för att kika in i husets hjärta. Men jag såg inget konstigt där.
Tog upp mobilen för att ringa till pappa igen, men såklart hade jag slut pengar på refillkortet. Och vår hemtelefon fungerade inte utan ström ...
Släppte ut Hemi på gården och grubblade på vad jag skulle göra. Till slut kallade jag in extern hjälp i form av en förbipasserande kille, som blev kraftigt utskälld av Humlans vaktbolag.
Men det var en säkring som hade gått. Tog efter råd från förbipasserade killen en från proppskåpet inne - och vips så fungerade gröt- och kaffekokning igen.
Lugn och stillsam lunch. Någon?
2 kommentarer:
Gaaahh, lät inte kul! Ville bara säga igen hur mycket jag gillar din blogg! Den är som en god karamell som jag gärna vilar några dagar ifrån för att det då ska ha skrivits lite mer att njuta av!
Ha en skön december!
//Maria (Marajja)
Glömde jag nämna att det var fruktansvärt spårigt med ishalka under när jag cyklade till/från lunchen och att jag glömt min efterlängtade laxrest på jobbet?! Fint att höra dina ord om min blogg, vad glad jag blir. Ha en skön december du med. Kram.
Skicka en kommentar