I dag bär jag ett halsband som kommer från min mormor kring halsen.
Före Siri somnade frågade hon mig vem jag hade fått det av.
Jag berättade att jag fått det av min mamma och att det från början var hennes mammas.
Siri vickade på huvudet och undrade bor hon långt, långt bort?
Jag: Nej, hon lever inte längre.
Siri: Är hon jättegammal?
Jag: Nej, men hon blev sjuk. Hon slutade andas tillslut.
Siri: Hon kanske är en nyckelpiga nu. Du kanske brukar bära på henne.
Jag: Jag hoppas det!
4 kommentarer:
Barn är helt enorma så filosofer.
Våra barn säger att man blir en stjärna på himlen när man dör.
Något som alltid finns där, men som man inte alltid ser.
Fint! ni är släkt va :)
Vad fint!
Finns många tankar för de små kring döden. Jobbigt har det varit för vår storasyster som genom Ronja Rövardötter, förstod att vi alla ska dö. Och mamma först, eftersom hon är äldre. Jobbigt, jobbigt. Men bara att förklara och prata om det - för visst är det svårt att ta till sig.
Är en återkommande läsare. Tycker om ditt sätt att skriva på.
Fina tankar från barnen, Hannah!
Ha ha, Hanna. Vi är visst det ; )
Citroner, jo visst är det svårt att ta till sig. Det kommer över även mig då och då. Jobbiga tankar, men en del av livet också. Tack för det fina berömmet. Jag blir glad!
Skicka en kommentar