"Det kom inga tårar"

Siri har tillbringat dagen med mormor och moster på stugan. Jag har städat i hennes leksaker i vardagsrummet, bland pysselgrejorna i köksskåpet samt i hennes rum. Det tog närmare sju timmar med mat- och kaffepauser. En hel del pyssel har arkiverats, så nu finns det plats för nytt.

Via telefon får jag rapport från moster, som berättar att Siri sprang för långt ut i vattnet (det blir tvärdjupt) när hon badade. När min syster tittade dit hade Siri huvudet under vattnet och moster kastade sig i med kläderna på för att dra upp henne. Tror knappt Siri hann vara med, hon drog inte någon kallsup utan blev nog mer skrämd av de vuxnas rädsla och tänk-om.

I kvällningen cyklar jag till stugan för att hämta hem henne. Istället blir vi bjudna på grillmiddag, som avslutas med båtfärd till bastuflotten och dessert och kaffe på uteplatsen mitt på vattnet.

Siri säger att hon inte vill prata om det hemska som hänt. När hon ska sova för kvällen viskar hon om det hemska och läskiga, hon vill inte berätta för hon vet vad jag ska säga. Vi kommer överens om att jag bara ska lyssna och inte säga något. Så berättar hon sin version. Sin version om hur det gick till när hon drunknade.

Jag lyssnar och frågar hur det kändes. Jo jag ville gråta men det kom inga tårar och så blev min fläta blöt. När jag drunknade.