måndag, december 07, 2015

Chokladbolls-historien


* * *
I lördags förmiddag tog jag den här bilden. Siri gjorde sin sista läxa för terminen, den innefattade chokladbollsbakning med huvudräkning.

Vår hund-på-besök studerade henne nyfiket.

Vad jag inte hade någon aning om då, var att chokladbolls-läxan skulle bli en tråkig historia.

Vid middagstid skulle nämligen min mamma hämta oss. Jag, Siri och hunden skulle sova över där. När vi packade våra saker ville Siri ta med sina chokladbollar och bjuda på. Sedan satte vi oss i vardagsrummet och väntade på hämtning.

Under tiden passade den lilla finurliga hunden på att äta upp precis alla nerpackade bakverk.

När vi upptäckte kände jag direkt att det här var inte bra. Speciellt när man har hand om någon annans ögonsten.
När jag pratade med jourveterinären var hon misstänksam både för kakaot och för stevian. Så när min mamma kom tog jag hennes bil och åkte med hunden till veterinären.

Tänkte att jag skulle aldrig kunna leva med mig själv om jag avvaktade och något hemskt skulle hända.

Så vi tillbringade en del av lördagskvällen med häng hos veterinären och fick jättebra hjälp. När jag åkte därifrån kände jag mig mycket tryggare och efter det har hunden tack och lov mått bra.

Fy vad mycket hemskare det är, när det handlar om någon annans. Och tur att det gick bra och att hunden har en klok och förstående matte.

När jag pustat ut åt vi sen middag och badade under stjärnorna och sov över.

Dagen därpå bakade vi pepparkakor tillsammans ett helt gäng och Siri tog revansch på chokladbollarna. Sedan såg vi till att äta upp dem, vi människor.

Med sig till skolan fick Siri i alla fall en bra historia att berätta om sin läxa.


3 kommentarer:

Anonym sa...

Tack och lov lyckligt slut😊 säger dagmatten.

Anna Larsson sa...

Usch jag förstår verkligen paniken! Vilken tur att höra att det slutade lyckligt :)

Mari sa...

Eller hur, dagmatten. Tack och lov!

Ja, verkligen tur Anna!