Den vackraste jag vet fyller 11

* * *

Vi vaknar upp till söndagen den 13 augusti. Det betyder att vår allra mest 

älskade och vackersjälade flicka fyller 11 år. Vi firar med kalas för hennes 

vänner på mormors stuga. Badtunna, grilla mashmallows och äta fruktspett. >

Senare fyller vi på med våra familjer som kommer på middag och italiensk 

marängtårta med grädde, lemon curd och bär från trädgården.

Men allra mest ser jag fram emot att få komma hem ikväll, med en kalastrött 

och glad 11-åring. Att få hålla om henne i soffan och njuta havsdoft i trassligt hår, 

och tänka att den här flickan och jag, vi hör ihop.

Och på den sista bilden sjunger Leslie födelsedagssången 

för storasyster, om någon skulle undra.

Ett litet liv

* * *

Den här boken har varit min sommarläsning.

Och drygt 730 sidor senare är jag mör. Inte för omfattningen, direkt. 

Utan för innehållet.

Jag valde "Ett litet liv" av Hanya Yanagihara till en av bokklubbarna dels för 

omslaget och dels för att en kollega på jobbet talade så varmt om den.

Baksidestexten lyder:

"En roman för den som vill bli uppslukad av den stora 

berättelsen - djupt gripande, skoningslös och oförglömlig.

Berättelsen om de fyra vännerna JB, Malcolm, Willem och 

Jude och deras liv i New York spänner över flera decennier 

och växlar mellan mörker och ljus. Genom åren prövas deras 

vänskap, men det som håller dem samman är alltid Jude - 

Jude St Francis, som förblir en gåta även för dem som står 

honom närmast.

Jude är framgångsrik advokat med ett traumatiskt förflutet 

som präglar hela hans liv på ett oåterkalleligt sätt. 

Som kontrast till hans mörka uppväxt står vänskapen till 

framför allt skådespelaren Willem, vars trofasthet och kärlek 

håller honom vid liv. Genom åren kommer Jude att slitas 

mellan självföraktet som styr hans tillvaro och kärleken 

han inte kan tillåta sig."

När jag läste om alla priser, nomineringar och utmärkelser så tänkte jag, 
att det kanske är dags för en sådan bok.

Och den här boken har slukat mig. Förtärt mig. Fått mig att läsa sommarnätterna 
igenom. Jag har längtat tills den skulle ta slut, men att sluta läsa har aldrig varit 
något alternativ

.... djupaste självsmärta, djupaste vänskap ...

Jag har inte ens orden för att formulera vad jag känner för "Ett litet liv", 
men jag är oerhört ödmjuk inför författaren. Och någonstans, är det här läsning 
när den är som mest krävande, mest berörande och mest fantastisk.

Dessert efter lunch

* * *

Vi äter lunch på rester men blir inte riktigt mätta. Därför gör jag 

en hitte-på-efterrätt. Mixar dadlar med mandel, havregryn, flingsalt och kokos. 

Lägger i glas och skedar över proteinpuddning med vaniljsmak. Toppar med 

färska jordgubbar och kokosflingor.

Enkel lycka i ett glas.

Kroppen och löpsteget

* * *

Startar Runkeeper och podden om löpning av Malin Ewerlöf och Petra 

Månström. Medan jag hittar takten och andningen lyssnar jag till deras ord 

om grundförutsättningar, om att man ofta har antingen farten eller uthålligheten 

som grundtalang. För mig är det uthålligheten som är min grund, jag kanske 

inte är så snabb. Men jag kan springa länge.

Och där bottnar nästa utmaning. För att utvecklas i löpningen behöver jag träna 

på det som är svårare. Jag behöver alltså träna på att öka farten. Om två veckor 

springer jag Artic circle race, loppet där när man flyger ut i naturen med helikopter 

och ska springa tillbaka efter Polcirkeln. När det är gjort ska jag lägga tio veckor 

på ett träningsprogram som går ut på att bli snabbare på milen.

Jag är pånyttkär i löpningen. Det är den träningsform som ger mig mest sinnesro, 

som ger mig härligast känsla efteråt. När jag duschat och ätit och ligger i soffan 

om kvällen med ett lätt svid i benen.

För mig är det så viktigt med träningen. Det är då jag verkligen känner att jag kan 

lita på min kropp. Det kan såklart gå bättre och sämre, men under träning håller 

kroppen. Annars vet jag aldrig om jag ska vakna upp med huvudvärk. Det går sällan 

en dag utan att jag ställt väckaren, sover jag för länge blir huvudvärken för svår. 

Jag vet inte hur ont jag kommer att ha och jag har fortfarande problem med 

min sköldkörtel, med medicinering plus en rad följdproblem.

Men under träning känner jag mig hel och stark och det är så oändligt värdefullt. 

Något jag värnar om med hela mitt hjärta.

Men det var alltså söndagseftermiddag. Jag startade Runkeeper och sprang 

ut i frisk luft och gråskala. Och äntligen gjorde jag milen på femtiofem minuter. 

Dessutom med vetskap att jag har mer i mig. Jag räknade nämligen från bron 

hemma, helt ouppvärmd, så det finns sekunder att kapa. Målet är att springa 

på femtio minuter. Med min målmedvetenhet, och kanske ett löpläger i höst, 

kan det gå.

Jag tänker i alla fall ha roligt på vägen, och njuta 

av ett tydligt program att följa.

Försöker landa i att jag nådde en milstople igår. Tio kilometer på femtiofem 

minuter. Inte alls snabbt för vissa, väldigt snabbt för andra. Övar på att inte 

förminska min insats, utan istället känna mig stolt för att jag klarade det.

Och för att jag hade roligt under tiden.

Helg vid havet

* * *

När vi ätit frukost om lördagsmorgonen packade vi övernattningssaker 

och åkte mot farmor och farfars stuga på en liten ö utanför Skellefteå.

Vi åt lunch till solglimtar, strosade på klipporna och hittade fina 

träbitar. Vi hukade under grenar i skogen och beundrade spindelnät. 

Drack en drink på altanen med utsikt över havet och satt i vilstolen insvepta 

i filtar och högläste en bok.

Det var ett vackert dygn på ön. Frisk luft, hav och klippor. Med åren 

har jag kommit att hålla den platsen kär. Som att hela ens jag får plats 

att landa där.

Om söndagen träffade vi en kompis som bor i New York. Vi fikade paj med 

rabarber och smultron från trädgården och hade en fin eftermiddag tillsammans. 

Sedan tog jag en springrunda och den ska jag skriva mer om senare.

Men alltså, vilken helg!

Hav och vågor, frisk luft och vänskap.

Fjädrar på ulltråd

* * *

Förra gången skapade jag en svajande sagolandskap i vår lilla, inre hall. 

Då såg det ut såhär [länk]. Nu ville jag plocka ner sammet och fransar och 

adventsstjärnor och lämna plats för luftig fantasi.

Knöt fast fjädrar i ullgarn och fyllde på med kulor i trä och vitt.

Så nu hänger de och vajar lätt i vinden i hallen. Jag brukar fästa någon dröm 

i det fjäderlätta då och då. Och till höstkvällarna tänkte jag låta fjädrarna 

samsas med ljusslingor. 

Fjädrar och lätthet, så får min vecka sluta.

Två på tallriken

* * *

Två vardagsrätter: Köttfärslimpa fylld med citronoliver och soltorkade 

tomater. En krämig potatissallad med örter, fast ångkokt blomkål istället för potatis. 

Sallad med picklad rödlök.

Och stekt färsk korv med rostad lök-majjo, inlagd gurka (barndomsminnen!) 

och sallad med nektariner och avokado.

Gott och enkelt. Precis som jag gillar det.

Nära

* * *

Vaknar till i tidig morgonstund. Hunden kommer upp på övervåningen 

efter morgonrastning och frukost. Hon pussar på mig med blöta öron mot mina 

kinder. En liten stund senare tassar min tioåring in i sovrummet och kryper ner 

intill. Så ligger vi en timme. Tre flickor, nära tillsammans.

Jag kliver upp vid sju och äter frukost. Läser tidning och dricker kaffe. Flickorna 

ligger kvar i en omfamning. Avslappad andning och mjuka morrhår. Jag fångar 

dem med kameran och tänker, att just precis det här är att vara ledig.

Kalasfika

* * *

När Markus fyllde år bakade vi en frusen cheesecake med Maltesers. 

Vi plussade på med chokladdoppade jordgubbar, körsbär och melon. 

Kakor med chokladbitar och hittepå-kakor med havregryn, raw kakao och dadlar.

Cheesecaken toppade vi med små maränger och chokladdoppade smultron. 

Äntligen får vi plocka in lite röda bär från trädgården.

- - - - - - - -

Nu planerar vi för nästa kalas. Husets tioåring blir snart elva. Sedan följer 

hunden som fyller två och jag som fyller trettionio. Vi har liksom samlat ihop 

oss mot höstkanten, hela familjen.

Utbakad fläta

* * *

Mina flickor åker till mormors stuga över dagen och jag finner mig ensam 

hemma. Rattar pickup:en till min kära vän och kinesiolog. Får behandling och 

sitter sedan länge och dricker kaffe och njuter glass på grädde, vaniljpulver och 

hallon med henne. Tittar ut över vattnet och klappar fina hunden. Åker hem 

berikad i själen, som alltid.

Tränar en sväng i vardagsrummet och förbereder dagens middag innan jag 

cyklar in till stan för att fixa frisyren hos min bästa Frida. Så många år har 

jag gått hos henne, alltid lika nöjd. Går därifrån med en fin lite rufsig utbakad 

fläta och känner mig så tjusig. Himlen ryter blixtar och visar sju stråk av åskblått, 

men ovädret blåser förbi och hemma samlas min familj igen och vi äter middag 

och tar en pysselkväll tillsammans.