Att få ett ryck

* * *

Första dagen på två veckor som jag kan sova längre än väckaren ringer 05.40. Det var välbehövligt och jag vaknar upp och känner mig vimmelkantig, tröttare än på länge och liksom lite sirapsseg och hudlös. Det är lite skönt att känna så.

Hemma är jag inne i något slags ryck just nu. Har äntligen målat klart i trappen, följetongsväggen som blev uppriven för flera år sedan, igenbyggd långt senare och sedan halvmålad. Men nu, nu är den klar och jag dammar av tavlorna som hör till den och som legat under byrån sedan länge.

Jag målar sidobord och skrivbord och lådor. En kruka får följa med. Och så väntar väggarnas i Siris rum. De ska bli kalkfärgat gammelrosa med en anstrykning av mullvad, beige och grå. Men det sparar jag till nästa helg.

Kontorsstolen som bara haft ett armstöd under lång tid genomgår renovering den också. Jag har sneglat på en ny svart i trä från Ikea, men när jag tittade på den i butik i somras kände jag att nej, den kommer inte att bli fin när den blir kantstött. Så nu räddar vi den gamla och jag ska titta i mina gömmor efter ett nytt tyg att klä sitsen i.

Och sedan väntar högrevsburgare och Djungelboken.

Känns precis som vad jag behöver, en sköntrött lördagskväll i min favoritmånad.

Med kungligt svaj

* * *

Hon fyller ett år i dag.

På morgonkvisten fick hon hundgodis i utbyte mot "vacker tass".

Och så lite mys i soffan, som vanligt.

Och kärlek.

Så en liten bildserie av de finaste vi har.

Notera likheten i placeringen av händerna / tassarna.

Och öronen sedan. Alltid lite smutsiga och blöta. Ja, då menar jag bara på födelsedagsbarnet.

Våra tjejer.

Är du klar snart?

Alltså, notera storleken på öronen. Det är kungligt svaj i dem, skulle jag säga.

Så i dag fyller hon alltså ett år, vår Leslie. Att det skulle bli en Basset hound, och att det skulle bli just henne. Det förvånar mig fortfarande ibland. Men fint blev det.

Vi tog ju Leslie som omplaceringsvalp när januari blev februari.

Den första tiden sov hon mest, och tappade en herrans massa tänder. Lugn som en filbunke med stort behov av närhet. Det har hon fortfarande.

Vissa kvällar ser jag i hennes blick att hon bestämt sig. Och då kryper hon upp på mig och lägger sig tillrätta och somnar på en sekund.

Som ettåring är hon busigare än någonsin förr. Vi hittar målarpenslar och mördade gossedjur i hennes bädd titt som tätt.

Men mest av allt. En massa kärlek och mys och skratt.

Att ha en fyrbenting i huset, det är livet.

Ögonblick

* * *

~ Tre ögonblick ur min vecka ~

Sitter med båda händerna på ratten. Är på väg för en intervju i Luleå. Hamnar på P1 och en minidokumentär som heter "Den stressade barnmorskan."

Barnmorskan Eva Nordlund delar med sig av sina mångåriga erfarenheter och berättar om hur det var att fortsätta utbildningen och möta små bebisar efter att hon själv fött en död flicka för sjutton år sedan.

Formatet är rakt. Reportern ställer en fråga då och då, annars är det mest Eva och hennes reflekterande ord. Och jag blir både rörd och glad, i bilens koncentrerade kupa. Glad över att sådana reportage fortfarande får leva.

Sedan får jag själv beröm, för mina reportage. För det jag skriver här. Det hände faktiskt i helgen som var också, att människor jag inte känner, har reflekterat över mina sidor. Att de har sett saker. Mina intentioner. Och förmedlar det till mig. Vilken fantastisk gåva.

Och sedan tar jag ut hunden innan sovdags. Det är krispigt i luften men fortfarande skönmilt väder.

Över himlavalvet spelar ett grönskimrande norrsken. Min man gör mig sällskap på bron i bara strumplästen. Vi står med armarna om varandra en kort stund och livet känns lite magiskt i all vardaglighet.

Höstmat

* * *

I går fick jag komma hem till en fantastiskt god söndagsmiddag.

Det rökta sidfläsket, tillsammans med kastanjechampinjonerna och fetaosten. Mmmm.

Och plötsligt känns det höst. På skolgården trampar jag mina kängor mot färgrika löv på marken. Vinröd spetsklänning mot stormjuk sjal och skinnjacka.

Hösten är min och jag är sugen på älggrytor, stekt svamp och rökt sidfläsk.

I veckan äter vi:

Måndag

Rest på pytt av romanesco, fetaost, salladslök och röd lök.

Veganska jordnötsbiffar.

Kall sås.

Tisdag

Wasabi- och sesammarinerad och snabbstekt lax.

Ångkokt broccoli.

Smörstekt halloumi.

Onsdag

Tacopaj och guacemole.

Torsdag

Ajvargryta med kyckling.

Fredag

Snabba pizzor med kebab.

Morgonträning

* * *

I slutet av vardagsveckan valde jag bort träningen. Kände mig ovanligt trött i kroppen med träningsvärk, något jag sällan har.

Därför kände jag mig också extra taggad på helgträning. Min initiala tanke var att träna efter avslutad arbetsdag, men nu när jag har jobbat övertid både lördag och söndag så var det klokt att tänka om.

Därför stod jag ombytt och klar i gymmet på jobbet strax innan sju, både i går och i dag. Att prestera max när det gäller löpning eller tung styrketräning den tiden på dagen är inte optimalt för mig. Men med den träning jag gör nu funkar det uppenbarligen toppen.

I mitt vardagsliv fungerar det inte riktigt att morgonträna, men innan barn gjorde jag det ofta. Morgontränade.

Och nu påminns jag om hur mycket jag tycker om det. Att man liksom sätter ut riktningen på dagen och inte är färgad av varken dagens mat eller upplevelser i träningen.

Och nu, nu är det snart dags för söndagsmiddag och soffan.

Matfredag

* * *

Jag cyklade in till stan tidigt denna fredagsmorgon. Regnet jag vaknade till hade stillnat och min varma sjal kring halsen behövdes knappt. En av mina bästa vänner väntade på mig och tillsammans gick vi till Järnspisens matbod och åt frukost tillsammans.

God yoghurt från Svedjan ost, granola, en smörgås med charkuterier, juice, kaffe och chokladtryfflar plus frukt. Skratt. Det var ett mysigt sätt att starta dagen på.

Till lunch fortsatte jag i samma linje då mamma bjöd på jättegod höstsallad i stan. Gratinerad chèvre, sallad på rotsaker, honungsdressing och valnötter.

Med en sådan finfredag kan man inte annat än att bära med sig en massa energi och glädje. Och nu är det snart dags för middag med familjen. Hemma är det önskat tacos, det var länge sedan. Kycklingfärsen väntar, liksom nachochips och hackade grönsaker.

Man kan säga att dagen börjar som den slutar, med mat och sällskap.

Kvällarna

* * *

Kvällarna.

Jag drar på mig skorna och tar hunden ut i trädgården för en kvällsrastning. Det är slutet av augusti och småkyligt men luften är ändå snäll. Medan hon trampar sina stora tassar mot gräset tittar jag upp mot oändlig stjärnhimmel.

- - -

Jag rullar ut yogamattan i Siris rum en kväll per vecka. Rör mig långsamt i takt med andningen medan hon drar allt djupare och sömnigare andetag. En ljusslinga skiner svagt och hunden sover sedan länge. Gnydrömmer lite i fotändan.

- - -

Och nu, nu är det torsdag och jag har ledig dag. Jag ska ta hunden ut i skogen, in bland tallarna, och sedan ska jag åka hem och rulla ut min yogamatta igen.

Bland morötter, parmesan och curry

* * *

Hur många sådana här ploppar till kundvagnar har man inte? Ofta är de inte alls med i fickan, utan ligger hemma någonstans. Eller i botten av väskan.

Veckohandlingen är i alla fall gjord och måndagsmiddagen är lagad.

Den här veckan är planeringen:

Måndag

Köttbullar i tomatsås med parmesanost. Pasta för de som önskar. Sallad för mig.

Tisdag

Lax marinerad i citron och rosépeppar.

Snabb wok med romanesco, salladslök och rödlök. När grönsakspytten svalnat pytsar jag i en burk med tärnad fetaost i olja med rosépeppar.

Onsdag

Morotssoppa.

Torsdag

Currygryta med kyckling, haricot verts, kikärtor och sötpotatis.

Fredag

Taco på kycklingfärs

Avbrott i planen

* * *

Det blev inget terränglopp i Kiruna i september.

En bruten stortå sätter stopp, dock inte min, utan min medtävlandes. Och min lust för att springa genom myrmark och steniga sluttningar ensam var inte så stor. Det var tillsammans, som var syftet.

Leriga och blöta och glada.

Men jag försöker hålla i löpningen ändå. Kände hur mycket jag tappat under månaderna halvt utan.

Någon gång per vecka brukar jag springa med min skäggige livskamrat. Det är en smått overklig känsla att kunna lämna barn och hund hemma och sticka iväg. En av oss har med mobilen, så vi är nåbara. Och så springer vi. Kort och fort.

Det utmanar mig, eftersom jag lätt hamnar i min bekväma lunk. Han är mycket snabbare och även om det kan svida lite när jag satsat så mycket mer, så har jag efter ett sammanbrott kommit över det nu, gläds istället åt att vi kan göra det tillsammans och att han pushar mig att springa snabbare. Det är bra. Jag mår alltid lite illa efteråt.

Och så tränar jag vidare med grunden i snabba korta pass. Och en ny kettlebell har flyttat in under sommaren. Lysande orange och några kilo tyngre.

Att göra egna doftljus

* * *

Förra helgen gjorde vi egna doftljus hemma.

Ett ganska enkelt pyssel att ro i hamn.

Det mesta (utom ljusmassa och vekar) hade vi dessutom hemma.

Samlade tillbehör. Vi valde dofterna citrongräs och jul.

Juldoft är alltid rätt, om någon frågar mig.

Vi preppade ljusen, men upptäckte att häftmassan löstes upp av varm ljusmassa.

Istället knöt vi fast små brickor som tyngder i botten.

Ner med ljusmassan i glasen.

Sedan droppade vi i runt trettio eteriska oljedroppar.

Och väntade på att det hela skulle stelna.

Fluffigt och pinglor och hösthelg

* * *

Jag har haft en fin och snabb vecka. Vi finjusterar för att hitta rutiner i en vardag, som delvis är ny. Annan skola, andra förutsättningar, andra tider.

Mina höstföresatser är inte så många.

Att må mitt bästa jag, kanske. 

Nu är det i alla fall fredag. I kväll tänker jag handarbete framför serier på tv:n. I morgon ställer jag och hunden väckaren, för att åka på viltspårskurs. Och om kvällen byter jag om till fluffig pälsväst med klirrande pinglor, flätar håret rufsigt och åker på höstfest med bokklubben.

Sista helgen i augusti, jag är redo för dig. Jag tänker värme, samtal och tid att låta axlarna sjunka ner igen.

Höstvardag

* * *

Övergången mellan ledighet och vardag blev inte så kännbar, eftersom en av oss vuxna jobbat hela sommaren har vi aldrig vänt dygn, utan hållt en ganska stabil rutin.

Men i dag började den riktiga hösten. Leslie har bekantat sig med en ny hundvakt, som förhoppningsvis kan rycka in då och då och Siri har börjat Svenska Balettskolan. Två nya skolbyggnader, nya lärare och ny klass.

Jag tycker om vardag och rutiner, när allt rullar på och det skapas små glittrande guldstunder både i det vardagliga och i oväntade hålrum däri.

Höstluft och vardag.

Det är fint det.

Det vanliga

* * *

Ösregnsmåndag och vardag igen. Vi har cyklat genom vätan, men sitter nu hemma, torra, varma och mätta igen.

Veckans mat är planerad och som vanligt är det väl mest en blandning av rätter på kyckling, lax och köttfärs och så något annat inslag.

I veckan äter vi:

Måndag

Kyckling i ädelostsås med vitt vin och smörstekt purjolök, toppad med valnötter. Sallad till.

Tisdag

Stekt sesam- och teriyakikryddad lax (marinerad över dagen), på en bädd av sjögräsnudlar och snabbfräst färsk broccoli.

Onsdag

Köttfärsröra med rökt sidfläsk och vitkål.

Torsdag

Gyros (i pitabröd för den som vill).

Fredag

Kan hända hämtmat från en thaivagn vi inte testat.

Inspiratörer

Inspirerar 1: Zuzka Light.

Inspirerar 2: Funky Gine.

Inspirerar 3: Lovisa Sandström och Jessica Almenäs.

* * *

Efter mitt maratonmål i början av juni var jag sugen på att lägga om min träning helt. 

Bara någon dag efter de där 42 kilometerna registrerade jag mig som medlem på en träningssajt.

Zuzka Light (namnet!) gjorde först videos för Bodyrock.tv, en hemsida med gratis träningsvideos som jag fick tips av en mamma på förskolan där Siri gick.

Efter en tid slutade Zuzka där, men har senare startat upp en egen sajt. Som medlem (för en kostnad på runt 80 kronor i månaden) får jag tillgång till ett veckoschema med träningsupplägg och videos där man tränar "tillsammans" med henne. 

En hel del av hennes träningsvideos ligger gratis på Youtube också.

Schemat inkluderar alla veckans dagar. Träningspassen är mellan fem och tjugofem minuter och jag gör ofta två om dagen (helt enligt hennes veckoschema). Sedan lägger man också till ett poweryoga-pass på cirka femton till tjugo minuter om dagen också.

I grunden ser det ut så här för mig: 

Uppvärmning med hopprep. Hundra höga knän, vart tionde hopp med korsade armar och direkt på hundra hopp där fötterna hoppar jämfota två gånger och sedan hoppar man saxhopp två gånger. Finns säkert något tjusigt namn på det hoppet som jag inte vet. Detta upprepar jag två gånger. Sedan hoppar jag tio dubbelhopp, alltså när man hoppar en gång men vevar två. Mellan dubbelhoppen hoppar jag fyra vanliga, annars orkar jag inte.

Sedan gör jag en dynamisk uppvärmning med Zuzka. Den tar två minuter.

Och så är det dags för passen. Det kan handla om allt från yogainspirerade klasser, till att man varvar hopprep och kroppsövningar i intervaller, till mer styrka med kettlebells och nästan rena stretchpass. Nu är det också handstående och balettinspirerade övningar på programmet. Jag gillar variationen, och att jag blir starkare i min kropps svagare partier. Jag gillar också hennes inställning och glädje i träningen.

Jag gör alltså två pass. Denna rutin hinner jag utföra på min lunch. Sedan gör jag yogaklassen på kvällen när Siri ska sova. Det är enkelt att få in i vardagen, och med de träningsredskap jag har hemma fixar jag alla variationer på övningar i vardagsrummet om jag vill.

Jag har yogamatta, pilatesboll, gummiband, lätta vikter, hemmabyggda yogablock och kettlebells. Dessutom använder jag Siris gymnastikringar uppe i taket till vissa övningar.

Funkar perfekt i vardagen, det stärker och utmanar samtidigt som det inte kräver för mycket av mig. Sedan lägger jag till något löppass ibland, ofta när min man vill att jag ska hänga med på några snabba kilometer (mer om det en annan gång).

Det finns också annat att reflektera kring. Bland annat mina förebilders nakenhet.

Speciellt Zuzkas.

Jag följer henne på Facebook och ligger flödet uppe på jobbet och hon dyker upp så scrollar jag generat förbi. Det är mycket hud, ser jag då.

Men när jag själv tränar så tycker jag om att hon är lättklädd. På så sätt är det enklare att uppfatta hur musklerna rör sig. Det är funktionen jag är ute efter helt enkelt.

Och när jag själv tränar och det är optimalt varmt, så gör jag det helst i bara sport-bh och korta shorts. Ger bästa frihetskänslan, tycker jag.

En annan inspiratör är norska Funky Gine. Hon är otroligt vacker och jag reflekterar ofta över bilderna hon lägger ut på Instagram. Hur hon både är fotomodellsnygg och otroligt stark. För mig är hon en inspirationskälla i hur hon utstrålar stolthet och styrka.

För mig väcker en del av hennes mer lättklädda bilder en tanke på att jag (nästan) aldrig tänker på mig själv som kvinnlig. Det är sällan vi överhuvudtaget uppträder så i Sverige, som det är något vi raderar bort som lite ofint.

Jag tänker att min kvinnlighet kanske skulle komma bättre fram i ett varmare land. Som när Malin Berghagen sveper omkring i sina långklänningar på Mallorca. Kanske?

Och till sist: Lovisa Sandström och Jessica Almenäs. Det var deras maratonprogram jag följde under vintern och våren och nu i höst kommer de med en ny träningsbok. Jag följer dem i sociala medier och lyssnar till deras podd Träningspodden - ofta när jag springer mitt milpass. Jag gillar deras funderingar och att jag får studsa deras åsikter kring mat, träning och hälsa mot mina. Sedan lär jag mig en hel del också.

Det är fint tycker jag, att allt detta är så mycket mer tillgängligt i dag.

Jag tränar ensam, men har ändå en tränare i telefonen. Jag pratar sällan träning eller yoga med andra, men lyssnar och läser mycket om ämnet.

Världen blir så nära, tack vare telefonen.

Stugliv för en liten kväll

* * *

Det var torsdag och efter jobbet åkte vi ut till stugan, där min syster med familj och Siri redan var.

Vi blev bjudna till middag och kom till dukat bord i inglasningen. Min flicka höll sin lilla bebiskusin så varsamt i famnen och vi åt gott under prat och skratt.

Sedan tog vi badkläder på och kröp ner i den vedeldade badtunnan. Det är bland det bästa jag vet, att känna sig lätt och varm i kroppen. Med vikens vatten som utsikt och några tallar som vajar lätt i vinden. Allt medan ryggen och axlarna sakta mjuknar.

När vi åkte hem i mörkret kände jag mig varm i själen. Sällskapsliv och glädje, när allt är så enkelt och fint och njutbart.

Att ha en skäggig älskad och att vara två

* * *

Jag blir så glad när jag ser bilder i mitt flöde på människor som firar sina bröllopsdagar. Glada leenden, restaurangbesök. Det värmer in i hjärtat.

Vi har bröllopsdag i dag, jag och min älskade skäggige make.

Jag klev upp tidigt i morse och smög iväg till jobbet. Han åkte för att jobba strax innan lunch och jag löste av hemma. Så mycket firande blir det inte, eftersom vi knappt ses. När han kommer hem vid halv tio dricker vi en kopp te innan vi somnar.

Och trots att jag inte kommer att posta en glad restaurangbild, trots att jag firar åttaårig bröllopsdag med våra flickor, så känner jag mig på djupet oändligt lyckligt lottad.

För jag har en livskamrat. 

Jag har en livskamrat som är mild i själen, som har de vackraste ögon och ett skägg som doftar svagt av citrus.

När jag säger att jag vill springa maraton och i så fall behöver träna långpass varje söndag så säger han "Såklart! Kul. Gör det. Jag fixar det som behövs här hemma." När det är dags kör han bilen ner till Stockholm och tävlingen.

När jag säger "Jag vill springa ett terränglopp i Kiruna!", så säger han: Såklart. Vi åker allihopa.

Och vise versa såklart.

För mig är det en stor del av den verkliga kärleken. Den som håller i längden.

Jag älskar att resa tillsammans. Jag älskar att gå ut och äta. Jag tycker om att få genomtänkta presenter. Men mest av allt älskar jag att få omtanken, tiden. Att komma hem efter någon utflykt och få en kram, inte en sur min för att man blev sen. Att ha någon som alltid tror på en.

Bland det bästa jag vet, efter sexton och ett halvt år tillsammans, är att koka te och bära in rykande muggar vardagsrummet. En hund i någons knä, en serie på tv:n. Ett tänt ljus.

När livet inte behöver vara svårare än just precis så.

Jag har en man att älska. Han är skäggig och doftar citrus och är alldeles perfekt för mig. Och vi är två i livet, vi är två som går tillsammans.

Vilken oändlig tur vi har.

Dags för veckomat igen

* * *

Efter åtta veckor med en av oss vuxna hemma på heltid är det dags att sparka igång den vardagliga vardagen igen.

Därför har vi för första gången på länge gjort matschema för hela veckan och i går förmiddag var jag och Siri och veckohandlade. Det är lustigt hur skönt det kan vara att slippa rutiner där på sommarkanten och hur skönt det är att finna tillbaka till dem när det går mot höst.

I veckan äter vi:

Måndag

Tonfiskbiffar med näringsjäst och smörstekt vitkål tillsammans med en kall currysås.

Tisdag

Teriyakilax med sesamfrön och ångad broccoli med röd lök och fetaost.

Onsdag

Paj på mandelmjölsbotten fylld med tacoköttfärs och smakrik ost. Guacemole.

Torsdag

Kycklinggryta med sambal och blomkålsris.

Fredag

Snabb pizza med hemkokt tomatsås och kebab. 

Genom åren

* * *
Så var hon tio och jag tittar tillbaka genom åren. Det är fint med bloggen, att så mycket finns sparat.

Inför tioårskalaset klurade vi på alternativ, men att hyra en anläggning tycker jag är för dyrt för ett barnkalas.

Till slut landade vi i ett stugkalas. Siri bjöd in några få vänner till mormors stuga, som ligger rätt nära stan.

Regnet öste ner, men det var ändå kul att grilla marshmallows och bygga ihop egna kakor med Mariekex och kolasås och strössel. Fruktspetten blev också populära, dessutom kan man ju experimentera med grillad frukt ihop med både strössel och kolasås. 

Sedan var det dags att bada badtunna i ösregnet. Något dopp i viken blev det också. Alla var med och hade roligt på sina villkor.

Själva stannade vi kvar på stugan och åt middag tillsammans innan vi också kröp ner i den varma badtunnan. Att ligga så, i vattnet och titta ut över havet och känna duggregn och blötluft mot ansiktet. Det är bland det bästa som finns, tycker jag.

Till slut drack vi kaffe med varm-mjuka kroppar innan vi åkte hem för natten.

När vi kom hem fanns det dock ett paket att öppna. Siri fick ställa sig i hallen med mobiltelefonen och så fick hon uppdrag på sms, och efter varje utfört uppdrag (plocka fyra olika ätbara saker från trädgården eller ta en selfie med snorkel) skulle hon skicka bild. Kul utmaning som resulterade i ett paket i vedförrådet. Vad hon fick ska jag visa bild på en annan dag.

Två kalas till hann vi med denna helgen och nu har vi en tioåring, och vi är glada att ha fått fira henne så fint.