måndag, september 19, 2005

Vi mötte Glassbilen i skogen

Ska snart ringa sambon - eller säger man särbon nu när vi är mer från varandra än med - och höra hur första natten i lyan var. För igår flyttade han in i gårdshuset som han ska husera i. I morgon åker jag och hunden ner för att fylla på med lite grejor och för att åka och storhandla.

De som känner Markus vet att han Tycker Om Att Laga Mat (och att han är bra på det ska givetvis medges), men som ensam student blir det nog snarare burkköttfärssås och nudlar till vardags. Med andra ord kan jag se fram emot värsta gormetmiddagarna på helgerna då han måste få utlopp för matlagningsgenen.

I dag har jag och studentkamraten åter tagit upp vårt c-arbete. Att bara säga att man ännu inte plockat ut sin examen håller liksom inte i längden. Så nu blir det att stånga pannan blodig i några veckor innan vi äntligen kan lägga "Ungdomar i Piteå-Tidningen" till handlingarna.

Hann ut med Humlan till Fårön en sväng innan jobbet. För omväxlings skull valde vi en skogsstig istället för den sedvanliga vägen. Vi går och filosoferar, hunden före mig på stigen - förutom en luktavstickare till något träd då och då. Solen silar ner mellan träden och reflekteras i lingonriset så det ser ut som silvermoln vid marken. Jag går och tänker att det är fantastiskt med Fårön, mitt i stilla skogen och så nära hemma. Jag tänker på de vackra naturskildringarna jag ska teckna ner.

Tills vi klart och tydligt hör Glassbilens trudilutt eka mellan trädstammarna.

Inga kommentarer: