Vi har hamnat i ett behagligt sommartempo. Siri somnar vid nio om kvällarna, vi är vakna ytterligare några timmar och sedan sover hela familjen till strax bakom nio på morgnarna.I morse ställde jag dock väckaren på halv nio, åt lite banan och några nötter, och gav mig ut på en löptur. Testade att springa den ungefärliga banan till PDOL Pärsen som jag ska delta i nästa lördag. Det gick tungt, tungt. Spänsten och den kroppsliga lättheten har tydligen försvunnit med semestern.
Men sedan. Att komma hem, stretcha i lugn och ro, duscha och äta frukost. Det ger min själ en harmoni som bara uppnås just så. Löpningen kommer mig också extra nära med boken jag läser just nu "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning" av Haruki Murakami. Så enkelt och samtidigt poetiskt formulerat.
Tänker också på Norge och följer med i nyhetsrapporteringen på nätet. Svårt att se på tv-nyheter med en storögd snart femåring bredvid. Det blir nästan övermäktigt att förklara när man matas med bilder hela tiden.
Jag och Siri har just strosat ner till kvartersbutiken för lördagsgodispåsen och jag har plockat in de första vildhallonen från trädgården. Njuter av att min kropp faktiskt just nu föredrar hallon och jordgubbar framför lösviktssmaker i påse.
Om en stund tar vi bilen till Skellefteå, möter upp fina vänner och går på Trästocksfestival. Vet inte hur många gånger jag sett Stefan Sundström, men det är många. Ikväll lägger jag till ytterligare en konsertupplevelse med mannen som odlar sin egen tobak i minnesbanken.
2 kommentarer:
Mmm - låter underbart! Boken ska jag absolut läsa.
Det är samma sak för mig, löpningen har fått ta lite semester den också... Kan säga att det känns i både ben och bröst nu när jag börjat om igen.
Kramar
Ja, läs den. Den är fin! Det brukar kännas när man börjar om efter paus, men snart är man i gamla gängor igen ; ) Jag tränade backintervaller med pappa igår, blev lekande lätt omsprungen av en 67-årig krutgubbe.
Fina sommardagar med spring i benen önskar jag dig!
Kram.
Skicka en kommentar