Hur många britsar har jag legat på?
Hur mycket vågskalp och delfinljud på cd.
Lavalampor.
Levande ljus.
Varma händer.
Jag är inte ironisk. Jag har tyckt om varenda sekund. Och jag har blivit otroligt hjälpt.
Men också, hur mycket pengar har jag lagt ner.
För att jag tror på att hjälpa kroppen vilja själv, istället för att manipulera.
Jag testar något nytt nu.
Det är dyrt. Det gräver djupa hål i plånboken.
Och någonstans känner jag, att detta är det sista jag gör, innan sjukvården åter blir ett alternativ.
Jag har väntat så länge. Jag har kämpat så länge. Och det gör så vansinnigt ont i mig.
Jag har inte råd mer, varken själsligen eller kostnadsmässigt.
Så är det. Och så ibland, tvivlet. Vad kämpar jag för?
Och snart skriver vi ett nytt år.
2 kommentarer:
Ibland känns det som att jag är två olika. Den ena som visar det fartfyllda, glättiga, snabba stojiga livet på Instagram. Den andra som inte syns men som är eftertänksam, grubblande, mer stilla och som känner mycket, för mig själv och för andra.
Blir gripen av det du skriver. Ryser i kroppen och känner med. Trots att jag inte vet hur det känns. Mer än att livet är förunderligt och bitvis smärtsamt.
Stor kram i alla fall!
// Marajja
Jo, det är väl så Marajja. Att det ryms många olika inom oss. Att vi inte bara är svarta eller vita, onda eller goda, utan att vi spretar åt en massa olika håll. Det är väl det som gör oss till människor, tänker jag. Även om det är förvirrande ibland : )
Tusen tack för din inkännande kommentar, den värmer mig.
Kram.
Skicka en kommentar