Jag har skrivit en varm text, fylld av rörelse, fårskinn och koppar.
Så kör jag hem, genom en vintervit stad.
Jag äter lunch i ett stilla hus. Dricker en pepparkakssmoothie och en kopp hett kaffe. Sätter mig i läsfåtöljen och utanför är häggmispeln frostigt blekfärgad. Jag läser de sista kapitlen i Cecilia Samartin-boken. Nött trä under armbågarna, en varm känsla i magen.
Mössan, raggsockarna.
Så enkelt. En tisdag. Och samtidigt så fint.
2 kommentarer:
Du verkar leva ett så vackert liv! :) Gillar din stillsamma blogg med vackra bilder!
Lo
Tack för din fina kommentar, Lo. Jag försöker i alla fall göra vardagen så bra och fin som möjligt.
Kram,
M
Skicka en kommentar