Vattenspridarlycka

* * *

Så långt bort från rutiner, inrutade dagar och frostkalla bilar man kan komma.

Den här bilden är sommarfrihet i ett fruset ögonblick.

Nu känns det som om ledigheten börjar sätta sig i kroppen. När själen liksom landar och inte lever framåt.

I går om kvällen tog vi bilen till Trästock och lyssnade på Mikael Wiehes konsert. Tycker så mycket om den festivalen. Barnvagnar, små familjer, tonåringar och en hel del äldre som lyssnar på musik, äter och umgås. Och så värmen och solen på det. En glad-dansig dotter som trollbands av teckenspråkstolken på storskärm och dansade med i hennes rörelser. Lek i den fina parken och en glass i bilen på väg hem.

I dag har vi firat en 40-åring i familjen och Siri fick möjlighet att leka med sina kusiner en stund. Vi satt i solen och fick magiskt god åkerbärstårta! Jag säger det igen; Magiskt god.

Sedan har vi pysslat och haft picknick under äppelträden. Vindspel, lövskugga. Ett glas rosé och en skärbräda fylld med godsaker. Sedan blev vi kvar, där på filten i gräset. Och tiden gick.

När jag kikade upp en av gångerna står min vackra dotter i födelsekostymen, så när som mina dammiga festivalkängor på fötterna och en kikare för ögonen. Så fin och glad och avslappnad så jag smälter.

Och så vattenspridare under studsmattan. Finns det något bättre?

Sedan så växer det så man nästan kan se det med ögonen. Min fina trädgårdsmästare vattnar och vattnar.

Lite musik, en massa tillsammanstid och jordgubbar. En kvällscykeltur. Titta på båtarna i kanalen, strosa efter kajen och se vackra båtar. Dricka kaffe vid Skeppscaféet och känna ledigheten, på allvar, i nervbanorna.