* * *
Så vaknade vi upp till en lördag i storstaden.
Det var lite grått ute, men vi virade sjalar kring halsarna och tog oss an dagen med god frukost i magarna.
När jag satt hemma och letade saker att göra hittade jag en spökvandring för barn som lät spännande. Jag och Siri tittade till och med på klipp tillsammans.
Men kvällen innan, när jag skulle boka biljetter, så hittade jag inget om nämnda spökvandring.
Inget alls, på hela internet:et.
Den var liksom puts väck.
Och jag sökte, tro mig. De jag hittade började inte sina program förrän nu till helgen.
Till slut fann jag ett alternativ, en rundvandring i Gamla stan. Men det gick inte att boka biljetter och något telefonnummer eller hemsida fanns ej heller.
På vinst och förlust tog vi tunnelbanan till Gamla stan. Tittade i lite gränder och väntade. Muttrade mellan varandra, att nej, av det här blir nog intet.
Men visst kom det två guider till slut. De tog oss med på en rundvandring vi sent ska glömma.
Med stor entusiasm och berättarglädje fick vi veta mer om tyskarna i Stockholm, om varför huset där Kaffekoppen (i bakgrunden på bilden ovan) har vita stenar i fasaden och varför huset intill har en kanonkula i väggen. Och vad som fanns begravt under våra fötter ...
Det var en riktigt fin upplevelse.
Spökvandringen får vi ta en annan gång.
Efteråt värmde vi oss med lunch, kaffe och varm vit choklad på Kaffekoppen.
Vanan trogen besökte vi Kristallrummet och handlade noga utvalda stenar.
Sedan stoppade vi här: I Gamla stans polkagriskokeri.
Inredningen är som hämtad ur Pippi Långstrump.
Siri språkade med bagaren, som kokat polka i fyra år. Sedan köpte vi lördagsgodis i form av en strut sega kolor med polkagris-smak.
Och här är jag.
För efter lite shopping såg vi till att få god tid på hotellet.
Badkaret fylldes åter med ångande värme, och jag vilade i hotellsängen.
Sedan tog vi på oss bästa gå-bort-kläderna och promenerade till Smak.
Siri klädde upp sig i långklänning med spetsbruten rygg.
Så fick hon en väldigt god drink som smakade lite mojito.
Allt från stämningen, till inredningen och bemötandet var fantastiskt.
Siri hade med sin nya kompis Snabel. Han hjälpte till att kryssa för vad vi ville äta.
Jag tycker så mycket om smårätter.
Här lät varendaste en supergod.
Och supergott var det. Sådär så man får lyckokrull på ryggen.
Här sitter jag mitt emot min mamma och njuter av alltihopet.
Och efter detta, är det mer än fantastiskt att strosa tillbaka till hotellet och läsa några blad i boken innan ögonlocken trillar ner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar