onsdag, januari 10, 2018

18



* * *
Hur han hade en stickad halvpolo och lite skägg.
Hans leende, och de blågrå ögonen.

Det är arton år sedan.

Det kunde vara arton sekunder, jag är direkt i känslan strax bakom millennieskiftet. 

Det kunde vara arton dagar, de första telefonsamtalen, de långa
vindlande pratstunderna. Lära känna:t.

Det kunde vara arton veckor. Nyförälskelsen. De rutiga sofforna i lägenheten.
Vår utanför balkongdörren.

Det kunde vara arton månader. Vi började prata om hund. Vi var ett vi.
På riktigt.

Det är arton år sedan och alla känslor sammanfogas till något
som inte behöver förklaras. En grundkärlek, en förälskelse, en vardag.
Svårigheter och enorm lycka. Genomgående ~ en stark närhet
och en självklarhet. Det vackraste jag varit med om.

Klockan är strax innan sex på morgonen.
En mild tisdag har omvandlats till en dimmig och kyligare
onsdag morgon. Han är på väg till jobbet. Ger mig, som
varje dag samma tid, en trygg godmorgon-kram.
Hans famn, en stilla stund.

En puss, en önskan om en fin dag.

18.




Inga kommentarer: