fredag, januari 12, 2018

Läs:ning



* * *
Följer nyhetsrapporteringen från Golden Globe-galan.
Om hur de flesta var klädda i svart för att protestera mot
sexuella trakasserier i filmbranschen.


”Wow, kvinnokraften!” som Nicole Kidman utbrast när hon tog emot 
pris för rollen som en misshandlade hustrun i Big little lies. (Bra serie!)

Den som fick mest absolut mest uppmärksamhet var 
Oprah Winfrey. I sitt tal protesterade hon mot sexuella
trakasserier och rasism
och pekade på att hon är den första
svarta kvinnan som får Cecil B. DeMille-priset.
Hon möttes av stående ovationer.

"Att berätta sanningen är det mest kraftfulla verktyg vi har. 
Och jag är speciellt stolt och inspirerad av alla kvinnor som känt
sig starka nog och uppmuntrade att berätta sina personliga historier.
Var och en av oss i det här rummet hyllas tack vare historierna
som vi berättar. I år blev vi historien", sa hon.


I sociala medier delas hennes tal och många hoppas att 
Oprah planerar för en politisk karriär och lyfter henne
som 
presumtiv presidentkandidat.


Katarina Wennstam skriver: "Efter kvällens fullkomligt 
förkrossande tal om pressfrihet, #metoo, förebilder och vikten
av sanning i en tid av lögner och galenskap ... ja, jag
skulle inte bli helt förvånad om detta var första steget
i en kommande valkampanj."


Själv måste jag koppla ihop det med en bok som jag och Siri 
läste ut i nyligen. Den heter "Godnattsagor för rebelltjejer -
100 berättelser om fantastiska kvinnor" och är skriven
av 
Elena Favilli och Francesca Cavallo.


Författarna, samt ett uppbåd kvinnliga illustratörer, 
lyfter fram hundra kvinnor ur historien, både nutida och dåtida.

Boken är fylld av berörande, inspirerande berättelser 
om kvinnor som står bakom fantastiska upptäckter och bedrifter.
Från drottningar för många tusen år sedan till skoleleven
Coy Mathis i USA. Hon föddes som pojke för elva år sedan,
men berättade tidigt för sina föräldrar att hon ville bli riktig flicka.


När hon började skolan fick hon inte använda flicktoaletten 
och det slutade med att hennes föräldrar gick till domstol för Coys
rätt att använda vilken toalett hon ville. De vann.


Det handlar också om en rappare i Afghanistan som vägrade 
bli bortgift. Om ballerinan Michaela Deprince som förlorade sina
föräldrar i ett krig och kallades för djävulens dotter på barnhemmet
på grund av sin sjukdom vitiligo.


När en omkringblåsande dagstidning en dag landade vid 
barnhemmets grind fastande Michaela vid bilden
på förstasidan. En kvinna i glittrande klänning dansade
på tåspetsarna.


Efter en tid adopterades Michaela och kunde utbilda sig. 
I dag jobbar hon som ballerina på nederländska nationalbaletten.

I boken finns också surfare, författare och läkare.

Och kocken Julia Child. Under andra världskriget löste hon 
problemet med att nyfikna hajar utlöste undervattensbomberna
som skulle skydda mot tyska ubåtar. Hon bakade nämligen kakor
som luktade död haj när de löstes upp i vattnet och därför
skrämde bort hajarna. Julia Child är kanske mest
känd för kokboken "Det goda franska köket".


Och till sist, den fantastiska berättelsen om Irena 
Sendlerowa. Varför har jag aldrig hört talas om henne?

När nazisterna började förfölja judar i Polen hjälpte Irena till 
att rädda många barn. Hon gav de judiska barnen kristna
namn och sökte rätt på kristna familjer där de kunde bo.
Irena 
skrev ner deras gamla och nya namn på papperslappar,
som hon grävde ner i tomma burkar i en väns trädgård.


För att lura soldaterna och dölja gråten av barnen som hon 
smugglade iväg hade hon tränat en hund att skälla på kommando.
Irena räddade runt 2 500 barn under tre månaders tid.

Efter kriget grävde hon upp burkarna, och många 
av barnen kunde återförenas med sina familjer.

Och hur ska man sammanfatta allt det här?

Vi får bära historien som en påminnelse och lärdom, 
men inte glömma att blicka framåt, kanske.

Ibland finns inga små formuleringar som räcker till.


2 kommentarer:

Linda sa...

Är vädigt nyfiken på den där boken, har inga barn men tänker att den ändå kan fungera som inspirationskälla till den vuxna kvinna jag är! :D

Mari sa...

Ja men verkligen. Den boken passar för alla, skulle jag säga!!