Historien om Leslies andra öga

* * *

Det här är igår och jag sitter på kökssoffan och funderar.

De senaste två veckorna har Leslie varit lite slemmig i sitt friska
öga. Inte extremt, men mer än vanligt. Jag började tvätta det
och tillförde en receptfri salva från apoteket. Hon var inte röd
i ögat eller visade några tecken på att vara irriterad.

Så jag avvaktade. Och tänkte att jag överdrev.

Och så blev det igår. Jag kom hem på lunch. Möttes av en glad
hund. Som bara kunde öppna ett öga. Det var som om tredje ögon-
locket fastnade på pupillen. Det hängde också lite konstigt.

Först tänkte jag att jag inbillade mig.
Sedan tänkte jag att det inte var så farligt.

Avvaktade att lunchen skulle vara över hos veterinären
och fick tag i dem. De hade ingen tid förrän dagen därpå,
men jag fick lite råd och bestämde mig för att avvakta.

Men allt blev bara sämre och det gick obehagligt fort.
Tankarna som en pingismatch i huvudet. Hur ska jag göra?
Vad blir bäst? Och igen. Överdriver jag?

Det hela slutade med att Leslie fick en akuttid hos en annan veterinär.

En snäll kollega kom med min dator, så jag kunde sitta
hemma och jobba några timmar i väntan på. Ville inte
lämna hunden, då hon försökte klia sig i ögat.

Vågade inte heller sätta in henne i bagageutrymmet i bilen. Ville
inte riskera att höra att hon kliade sig utan att kunna stoppa det.

Så för första gången fick hon åka på framsätet i bilen.

Jag var orolig att hon fått samma ögonproblem som i det dåliga ögat.

Men det visade sig att Leslie har ett sår på hornhinnan.

Medicin tio dagar och återbesök för att kolla att det läker bra.

Så kan man också tillbringa en eftermiddag mitt i veckan.
Med hjärtoro och snabba, ensamma beslut.

Jag lägger till en dotter som hostar sig genom nätterna,
svårt att sova för tankar efter dokumentären om Josefin Nilsson,
en ny ryggåkomma som plågar mig. I natt blev jag väckt halv
fyra för att gå på flugjakt i Siris sovrum.

Lite sliten kring hjärtat, även om jag v-e-t att
det finns oändligt många som har det värre.