Siris dag & när jag var lika gammal

* * *

Det är seneftermiddag och jag och Siri tar en promenad längs vattnet. Tittar på treklöver och utegym och bryggor. Pratar om smått och stort.

När vi närmar oss hemma frågar Siri mig hur det kändes när jag fyllde nio.

Jag är värdelös på år och årtal, så jag svarar att det minns jag inte.

Men annat minns jag. När jag var lika gammal som min dotter är nu genomförde vi den stora flytten. Från Furulund till Pitholm. Inte mer än åtta kilometers bilväg, men ändå en helt ny värld.

Från nybyggd kvartersvilla till orenoverat 1800-talshus med lantkänsla. Från grannbarn till en gammal EFS-kyrka som närmsta granne. Får och hästar och åkgräsklippare.

Ny skola, nya lärare och klasskompisar.

Från mina favoritlärare Karin x 2 till en Margareta.

Jag minns hur jag kom i träskor och plyschbyxor första dagen på nya skolan. Sedan, inte mer.

Ser faktiskt en bild av min bästa kompis i tidningen, undrar om vi fortfarande skulle ha kontakt om vi bott kvar? Antagligen inte.

Jag kan inte minnas att jag direkt såg något dåligt med flytten, men kommer ihåg att jag gick längs min nya väg och försökte - av namnen på brevlådorna - att klura ut om det fanns andra barn i närheten.

Det fanns det, och jag och Sara lekte oss genom många dagar. Vi gick i samma klass och nu bor hon i England.

Så går livet vidare, men det är fascinerade att kastas tillbaka. Att jag kan minnas så mycket av den tiden i livet, hur jag tänkte och kände.

Och att min dotter är lika gammal som jag var då.

Nio år i dag.

En av drömmar

* * *

Jag har varit i trakten kring Pollenca / Mallorca helt kort. Och Palma skulle jag gärna återvända till.

Finner ett yogareatreat med Dagmar Spremberg från Costa Rica just utanför Pollenca (bilderna ovan är från kursmaterialet).

Jag yogar rätt ofta till hennes Youtube-videos, och shalan på Costa Rica är fantastisk vacker ~ men Mallorca ligger onekligen närmre.

Och även om summan för yogaveckan är stor är det inget som hindrar från att drömma sig bort en stund.

Nytt i soffan

* * *

Ett kuddfodral i soffan sprack. Uppnött i sömmen. Så många tunga huvuden som vilat där.

Inhandlade ett nytt, på rean. Ett jag tittat på länge.

Har sytt till knytband, så känns kuddfodralet genast mer soffkudde än sovkudde. Tycker om den.

Tillvarons mosaik

Mosaikfat, ett av mitt och Siris sommarprojekt.

* * *

Visst la jag en hel del pussel som barn.

När Siri började få finmotorik i sina vackra händer la vi en hel del pussel tillsammans. Både mina gamla barndomsfavoriter och en del nya. Loppisfynd med bitar borta och pusselbollar i tredimensionellt.

Jag tänker på pussel som en slags meditation i rörelse. Som jag kan tänka mig att fiske är. Som att handarbeta, att stryka tvätt eller att yoga.

Jag tänker också på mycket i vardagen som en sorts evighetens pussel, även om det är ett slitet uttryck.

Om du hämtar Siri så börjar jag med maten-bitarna.

Jag hinner inte tvätta håret på kvällen, men gör det istället på morgonen-biten.

Önskan om att leka med en kompis-biten. Hälsa på den personen-biten.

Träna-bitar, yoga-bitar. Bara vara-bitar.

Också på jobbet är det mycket som är pusselbitar, som sätts samman.

Artiklar, sidor, hur jag bygger upp dagarna.

Att tänka på tillvaron i pusselbitar ger mig en enkel tillgång till struktur, men också möjlighet till att kunna tänka om. Byta ut en pusselbit, flytta runt.

Att sedan någon saknas, eller har borta en pigg, det spelar faktiskt mindre roll.

Kvällning & imma

* * *

En stund av stillhet. Ett fönster på glänt mot kvällningen, imma på glasrutan.

Ett barn som sover, under en glödande ljusslinga.

Stilla andetag.

Jag känner mig tacksam för att min man lagade mat och bjöd till spontant kalas för Siri. Det blev en fin kväll med mat utomhus och kaffe inne i värmen.

Enkelt och vardagligt, familjen nära.

Och snart är hon nio. Mitt hjärta.

När jag yogar fylls jag av visshet. Kriser utvecklar, det gör att man växer och landar i nytt. 

Allt kommer att bli bra.

Allt är bra, på sitt eget lilla vis.

I vår trädgård

* * *

Mina pioner blommade som mest när vi reste iväg på semester. Den här bilden tog jag samma dag som vi bilade söderut.

Nu ligger hela rabatten rätt platt efter backen. Överlag har trädgården fått noll i kärlek denna solfattiga sommar. I Göteborg såg jag en smart ogräsborste som man kunde använda för det smala utrymmet mellan plattorna på gången. En sådan skulle jag vilja testa.

I helgen ska jag rensa fram blåbärsbusken, och nu har vi faktiskt plockat in en handfull sockerärtor. Och en stor skål solmogna jordgubbar, smulbär och smultron.

Äter om kvällarna. Med andakt.

Dimridåer

* * *

Det är torsdag och jag känner mig redan in-i-märgen trött och sliten.

Efter tre dagars jobb. Nåja, i morse vaknade jag faktiskt några minuter före väckaren. Det händer nästan aldrig.

Tröttheten beror säkert delvis på jobbet. Ansvaret, sjukdomar som har gjort det lite mer - utmanande - att få ihop en tidning.

Ovanan.

Men mest beror den på annat. Min flicka börjar vara så stor att jag inte kan skriva på samma sätt nu om olika saker, känner jag. För att sammanfatta tror jag att det är en utvecklingsfas och jag tror att vi tar hand om på bästa sätt.

Fast svårt är det.

Och det gör mig särdeles trött och sliten.

Hej till augusti

* * *

Hej augusti. Du är en månad jag tycker om. Jag hade visst glömt bort dig lite.

Hej solkväll, hej svamp och bär. Hej till mustiga färger och kängor och en sjal om halsen.

Hej till lugg och till vardag.

Just i dag känns det fint.

Sista

* * *

Sista lediga dagen och det är inte utan att jobbtankarna kryper på.

Jag och Siri promenerar till farmor och farfar för middag.

Regnkläder, kepsar och paraply. 

Pratar om morgondagen. Siri säger att hon önskar att ledigheten skulle fortsätta. Jag håller med henne. Försöker inte säga att 'det blir bra i morgon' utan håller bara med och säger att så tur vi har som trivs så bra tillsammans att vi bara vill vara mer och mer med varandra. Det hade kunnat vara annorlunda också.

Men i dag är sista lediga, och det är inte utan att det känns. Sedan går det fort så är man inne i rutinerna. Två veckors nyhetschefsjobb och sedan är det dags för mina älskade Helgsidor igen.

Höst på verandan

* * *

Vi skriver den 1 augusti och har planterat höst på verandan. 

När jag skriver det här står fönstret på glänt och jag hör regndropparna mot plåttaket över utbyggnaden. Jag tänker på sommaren som knappt varit, på att jag har en slags tunghet i kroppen. Att jag hade behövt fler soliga dagar, även om värmen inte behöver gå upp mot tjugofem.

Så tänker jag. Och så tänker jag på sockerärtorna som är små späda rankor, på hallonbusken som knappt har kart och på de få smulbär som vi plockat, men som varit perfekt goda.

På måndag kliver jag på som nyhetschef igen för två veckor. Efter förra svängen hade jag så ont i ryggen att jag knappt kunde tänka, säkert var det stressen men också något jag aldrig kan definiera - vad som triggar igång det värsta. Jag tänker att jag skall vara mer vaksam nu, så det inte hinner gå lika långt.

Vi har augusti, en månad jag brukar älska. I dag känner jag mig lite grå men stekt torskrygg med brynt smör, rostade mandelspån, en kall sås med curry och inlagd gurka samt broccoli och rödlök i ugnen och ett avsnitt av Ernst på tv:n gör säkert den här lördagkvällen mysig ändå.

Vi firat har

* * *

I går fyllde mannen jag älskar 41.

Precis hemkomna från vår rundresa i Sverige kändes det fint att få fira honom på hemmaplan.

Siri bakade efter eget huvud.

Och så gjorde vi katalanska maränger med mintcrisp och chokladsmak.

Och pavlova med mörk choklad. Plus obligatoriska ballerina och minivattenmelon.

Här tar Markus en öl i ett av presentglasen.

Så gick en dag av firande. Den femtonde jag får vara med om.

Vilken lyx, att få känna så.

Stockholm igen

* * *

Vi lämnar ett Stockholm som gjort sig redo för Pridefestival. 

Regnbågsfärger och kärlek. Rätten till att vara den en är. 

Samtidigt får jag besked om att en färgstark medarbetare dött alldeles för tidigt. Så otroligt sorgligt. 

Efter en nästan sömnlös natt landar jag igen i vad som är viktigt för mig, i mitt liv. 

Och resan som vi just gjort är en slags sammanfattning av det. Min familj, vänner, vackra miljöer, god mat. Ensamhet och gemenskap. Yoga. Nya upplevelser och lärdomar. 

Allt det är kärlek för mig. 

Göteborg med Majorna med

* * *

Fina dagar i Göteborg går mot sitt slut.

Bland kaféer med tegelväggar, murbruk och stenugnar blev Kafé Magasinet en favorit.

Snart rullar vi hemåt: men först Stockholm för att sluta cirkeln. 

Göteborg

* * *

Vi kommer till Göteborg. Äter på en bistro med Siris farbror.

Ostron, bland annat. 

I förmiddags tog vi bilen till Marstrand. En liten färjetur senare strosade vi runt och åt gott på ett mysigt ställe med hängmattor. 

Och sedan: Jag fastnar för husen. Sten, trä, punschverandor. Detaljerna.

Som den lilla trästugan mitt i fästningen på Marstrand. Hur en vän till Oscar II lät uppföra den en sommarnatt, så att kungen kunde vila mellan tennismatcherna på borggården. Betalningen: En dikt ~ skriven i stugan ~ per år.

Så har vi också gjort Liseberg om kvällen. 

Höganäs

* * *

På väg mot Göteborg stannade vi i Höganäs.

Åt perfekta burgare på Garage bar. De var fullbokade från öppning till stängning, men vi hade tur och fick dela bord. Har aldrig sett så många få vända i ingången. Och jag förstår varför. Ett sådant ställe vill jag ha i min hemstad!

Sedan strosade vi i Magasin 36, den vackraste gallerian, ursprungligen de gamla produktionslokalerna för saltglaserad Höganäskeramik.

Och nu har vi landat i Göteborg.