Familjeliv när det är som bäst. Markus hade sovmorgon, sedan kom Marcus L förbi och drack kaffe. Vi strosade ner på stan allesammans och åt lunch på Krokodils uteservering. Hemi fick följa och ligga på en filt.På eftermiddagen fick Siri bada ute.
Sedan kraschade hon på bron och somnade i min famn i soffan. Sista dagarna har jag saknat känslan av ett sovande barn i armarna.
Siri sover i stort sett aldrig med oss. Hon somnar och sover bäst själv i sin egen säng. Punkt. Längtan efter tyngden av mitt barns kropp har blivit extra påtaglig sedan jag börjat läsa Belina Olssons "Otrogen på öppen gata".
Även om jag inte alls känner igen mig i hennes nybliven-mamma-skildring så minns jag den tiden när det kändes som att man bodde i soffan med en bebis i famnen. Att jag ofta kände mig rastlös, ville upp, ut, göra annat. Städa. Men att jag försökte tänka att snart skulle den tiden vara slut, passa på. Njut! Den tiden är ju över sedan länge.
Men i eftermiddags fick jag chansen. En timma sov hon på mig. Lätt snarkande. Svettig av hud mot hud. Men o, så ljuvligt det var. Jag halvlåg i soffan med Markus nära. Vi läste varsin bok och livet kändes bara så fantastiskt fint och enkelt och bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar