Vi har haft en jättemysig kväll. Vänner på middag mitt i veckan är ett bra sätt att göra vardagen roligare. Dessutom kunde jag hämta Siri lite tidigare på förskolan och vi bakade en lingonkaka innan Markus kom hem från jobbet.
Det blev nämligen en tung dag, på ett oväntat sätt. Först skrev jag på ett reportage som berör mig mycket och som handlar om liv och nästan död. Gripen av mina anteckningar surfade jag på lite fakta och annat som jag skrivit/ska skriva om.
En vimmelreporter vid namn Lotta Grey skriver under bloggnamnet Vimmelmamman om sitt liv med familjen, jobbet - och om livet som cancerpatient. Hur det är att få behandlingar och framförallt - oron och ångesten över att kanske missa sonens uppväxt. I dag läste jag om att hon sagt till sin man att hon vill att sonen ska ha en fototapet på sig själv och henne tillsammans i sitt rum - om hon inte får finnas kvar.
En kommentar tar mig vidare. Daniel skriver om sin vän Elin, som tog livet av sig för två dagar sedan. "Hon hade cancer. Mådde dåligt. Orkade inte leva."
Och så Carina Byströms beskrivning av sig själv som berör mig starkt. Hon frontalkrockade för sju år sedan och blev fastklämd. Precis när de skulle lyfta ut henne ur bilen kom ytterligare en bil och frontakrockade med henne. Hon slungades ut ur bilen, blev medsläpad i 35 meter. Överlevde. Ryggen isärdragen, höll ihop med ca 2 mm. Hon var skalperad, ögongloben och käken av, samt revbenen och högerarmen.
Hon kom tillbaka. Omskolade sig. Fick besked om bröstcancer. Övervann den. Har nu fått besked om att den är tillbaka i levern och skelettet.
Ja, ni förstår. När jag skulle cykla hem på lunch var jag nerslagen.
Hade fått en ny (för mig) branschtidning i brevlådan som jag tänkte läsa till lunchintaget. Redaktören puffade för ett jobb där en bildchef på en tidning väljer en publicerad bild och en opublicerad bild och berättar hur resonemanget gick. Intressant, tänker jag. Bläddrar fram till uppslaget. Och möts av ett barnlik som sticker upp ur en rasmassa.
Jag tror sällan eller aldrig att jag slagit ihop en tidning direkt. Jag tror inte att jag kan läsa den. Aldrig. Jag fixar det inte.
Så. En brakväll med tankar på annat behövdes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar