Haltande

Jag syr och pysslar, läser sagor, försöker ignorera inflammationerna i knän, armbågar och tandkött och tränar ändå. Ibland.

Jag förbereder mat, cyklar till jobbet i minus 22 och sticker mig med akupunkturnålar varannan kväll. Jag utreder vidare om den andra medicinen, antagligen åker jag till Järna efter nyår.

Julstämningen har inte riktigt infunnit sig, annat än korta stunder.

I helgen bakade jag och Siri saffransscones, som hela familjen åt med färskost och hemkokt fikonmarmelad framför kaminen. Vi har ätit middag hos goda vänner och Siri har gått lös i tomtemors pysselverkstad på stan (hon stängde stället).

Jag ska ta julledigt från jobbet i nästan två hela veckor, med start om en vecka. Slå in julklappar, dricka glögg och yoga. Kanske hittar vi julkänslan då. På jobbet skriver jag ett julreportage fyllt av stämning, jag bokstavligen väver ihop texten med fingrarna och det känns fint.



Bloggen har varit en självklar del av mig i flera år nu, ibland har den övervägande handlat om mat och träning, ibland om bebisar och barn och ibland nästan uteslutande om renovering och inredning.

Just nu är det första gången jag känner att jag inte riktigt kan dela det som händer i mitt liv här på bloggen. Det känns lite konstigt och haltande, men eftersom det inte handlar fullt ut om mig så får det vara så en stund.

Så. Just nu är vi så. Lite haltande.