Nära jul

Det är en omställning, att vara mestadels ensam vuxen om kvällarna. Inte så att det är jobbigt. Det är mer ensamt, att inte föra de vuxna samtalen jag tidigare inte reflekterat speciellt mycket över. Eller den där känslan av att vara två, i tystnad. Att veta, utan att behöva säga.

Tack vare att Markus ofta åker till jobbet mitt på dagen och tack vare mina svärföräldrar är Hemi promenerad när vi kommer hem från förskolan strax efter fem.

För det är egentligen det som annars är slitigt, att fixa middag och ta med Siri på barnvagnspromenad när hon vill mysa och göra sig klar för sängen.

Men nu slipper jag det och kan rasta Hemi en liten bit efter vägen när Siri somnat.

Och Siri är stor, hjälpa-till-ig.

Men det är lite bitterljuvt ensamt, på något sätt. Jag yogar mig för det mesta genom kvällarna. Dricker te till min bok eller något Play-program.

Ett tag nu har jag varit sliten i kroppen. Upphakningar i ryggen, mycket problem med magen. Jag har uteslutit gluten och det har blivit bättre. I kväll är jag dock sämre. Men jag har ett skönt lugn i mitt hjärta. Jag och Siri har bakat och hon har somnat i min famn. Jag har eldat och kramats med hunden. Och nu. Nu är det min stund. Jag ska tända ljus, ta ett varmt bad och sätta mig i den undergörande massagestolen en stund.

Det är mitt sätt att tillbringa denna vardagskväll nära jul.