Supermåne

Läser att vi har haft supermåne i Sverige. Natten mot söndag var månens bana närmast jorden och månen var 14 procent större än normalt och lyste 30 procent starkare än vanligt. 

Kanske en del av förklaringen varför vi sovit sådär i helgen.

Ikväll har vi varit på vår första familjecykeltur, Siri har lärt sig nu, och efter en behandling för min rygg är jag ganska mör, trots att klockan enbart visar halv nio.

Jag har funnit en massör, som verkligen kan det här med att massera. Tidigare när jag testat det för mina ryggproblem har det alltid blivit värre efteråt. Så länge har jag varit lite rädd för att låta någon massera ryggen.

Men nu har jag funnit en sådan massage-undergörare, där det inte är spa-skönt men inte heller helvetesont. Det är bara undergörande.

Och i samråd med denna fina människa har jag lagt ner yoga och plankor, för att se om det gör skillnad. För att se om min rygg mår bättre utan statiska övningar som belastar bröstryggen.

Jag hoppas att det gör skillnad. Kanske. Under tiden jag var nyopererad och inte tränade, så hade jag inte ont i ryggen. Det talar för.

Istället har jag börjat använda gymmet på jobbet lite försiktigt. Inte för renodlad styrketräning, men det är ett bra ställe för crossfitpass. Speciellt de som kräver skivstänger och hantlar, för det har jag inte hemma. Jag försöker finna träning på nytt, med nya utmaningar. Får se vart det leder.

Och när jag ändå tänker på min kropp så är jag glad, för att mitt jobbiga jobbiga ont-i-magen har varit borta länge nu. Jag vågar knappt andas det, men det känns så skönt. Det sög musten och humöret ur mig. På många sätt, jag tror ni förstår.

Bilden ovan har min kollega och vän Sanna tagit när vi sov på det gamla fängelset i Umeå. Tänk att det var i bruk till 80-talet, men är numera vandrarhem och enklare hotell.

Fint, med historiens vingslag, och prisvärt. Som ett litet tips bara.