I dagens tidning har jag recenserat Bo Kapsers Orkesters nya album.
Det kändes svårt, det ligger liksom lite nära, någonstans.
Texten börjar så här:
Lekfullt lockande med texter som går rakt in
POP
****
Det finns vissa självbiografiska böcker, sanna historier, som man måste ha en garanti för att orka läsa. Man behöver en förvissning av att det ordnar sig till slut. För att kunna hantera de tunga orden, livsödena. Någon slags balans. Humor mot svärta. Ett lyckligt slut.
Bo Kaspers tionde studioalbum har en sådan balans. Texterna är sprungna ur ett jävligt år och texterna från "Du borde tycka om mig" går rakt in. Formuleringarna är exakta och fångar det universella med förluster och att nå botten på olika vis. Men runt omkring sorgen, ilskan och frustrationen balanserar musiken. Lekfull, lockande. Jazz i folkviseton, franskt dragspel.
Resten finns att läsa på hemsidan.
2 kommentarer:
Hej Mari
Nu handlade ju ditt inlägg om Bo Kaspers, men jag måste bara säga TACK för det fantastiskt inspirerande reportaget om Liv & Kay. Det är nog det bästa och mest tänkvärda jag läst i PT på länge! De lever verkligen det liv som är min dröm, men som jag är alldeles för lat och bekväm för att orka leva fullt ut (eller i mer än en vecka).
Däremot fick jag en massa inspiration till att göra en del mindre förändringar i mitt och hela familjens liv. Både i tanke och handling!
/M
Å. Alltså. Jag läste din kommentar i telefonen samma det. Och den gjorde mig så magiskt glad. Så underbart roligt att höra att du tänkte så efter att ha läst om Kay och Liv.
: )
Tack för att du talade om detta för mig <3
Kram!
Skicka en kommentar