Jag är våg. Född i oktober.
Och oktober är min månad.
Jag älskar klara, soliga, färgiga höstdagar. Solen som studsar mot sprakande löv.
Jag älskar kängor, tjocksockar, jeans och koftor. Stora schalar.
Jag älskar dimmiga morgnar. Dis. En stillhet. Dova kulörer. Nyanser mot förmultning.
Oktober är jag.
Dvala, vila. Ljusa dagar och ro i själen med mörka stearinkvällar.
Brasa i kaminen.
Kreativitet i det lilla. Idéer i huvudet. I fingrarna.
Mörkare hårfärg. Och Frankrike. Kanske ska jag upptäcka att Frankrike är mitt land.
Tittar ner på mina skinnskor och tänker att de ska vandra Paris gator.
Det är också så jag försöker se oktober.
Men den skuggiga sidan finns också. Jag fyller år, och jag har visserligen blivit ett långt år erfarenhetsrikare. Men ett år äldre från barn. Ett år äldre från gravid. Ett år mer, med minskad fertilitet.
Därför vill jag inte fylla år, även om jag accepterar faktum.
Det är okej att det är tudelat.
Oktober är också en brytpunkt. Det är nu två år sedan vi önskade ett till barn. Ett syskon till Siri. Två år är lång tid. Jag bär dagarna, veckorna, månaderna med ödmjukhet.
Oktober. Skuggig och solig. Det fina i livet och dimstråk av sorg.
Jag försöker låta allt få rum i mig. Låta det ske.
Bara låta det hända.
8 kommentarer:
Fina tänkvärda ord. Kramar Sara
Fina ord. Förstår dig så väl... Kram, Anna från Skellefteå
Sa tankvart du skriver och forstar det ni bar med er.
Tank sa tur vi har att ni har sa ¨braiga vanner¨ vi har haft en helt fantastisk dag pa havet kommer aldrig att glomma hur ljuvligt det var nu ar vi jatte trotta och kommer att vaggas till somst kram till er alla fran menorca ganget.
Tack Sara. Kram.
Kram till dig också Anna.
Menorcagänget, så himla himla roligt att höra att ni har haft det bra på havet. Jag förstår den underbara tröttheten. Härligt! Och stort grattis till födelsedagsbarnet. Se till att dricka ett glas cava för honom! Stor kram.
Känner med dig Mari, barnlängtan är tung längtan.oktober är min favoritmånad också!!
Tack för din kommentar, Martina. Tack.
Om du vill, orkar och kan får du gärna dela med dig med er historia av barnlängtan. Den är privat, jag vet, då jag befinner mig där själv. Men det är det alltid givande att höra andras tankar om det, speciellt när du har en gåva att skriva och beskriva. Jag upplever en ensamhet i längtan, som att man är den enda i hela världen som förstår, eller som kanske inte förstår.
Hej fina anonym. Det kändes svårt att formulera ett svar, på något konstigt sätt. Men ungefär såhär tänker jag: Jag har inte direkt haft någon plan när jag skrivit om barnlängtan och sekundär barnlöshet här på bloggen. Mer än en tanke av att det inte behöver vara tabu. Sedan skriver jag med någon slags känsla av att ge tillbaka lite, med tanke på alla som delar med sig av sina livshistorier till mig i jobbet. Jag delar med mig av känslor, upplevelser och tankar om barnlängtan till viss del. Men att blotta mig fullständigt och skriva om vad, hur och varför - ungefär - det känner jag mig inte redo för. Inte nu i alla fall. Och kanske, kanske är det också en del i den där boken jag tänker skriva ; ) Men det kommer säkert att sippra ut mer här, i vilken form får vi se. Och innerligt lycka till, önskar jag dig!
Kram!
Skicka en kommentar