Löpningen är den träningsform jag mår allra bäst av. I själen. Både under tiden och efteråt.
Men blindtarmsoperationen i våras innebar ett ganska långt avbrott, länge gjorde det ont att springa.
Och sedan en ny slags ryggproblem, för omväxlings skull. Jag har fortfarande för dåligt i ländryggen för att kunna springa. Och jag saknar löpning, mest för känslan efteråt. Den att verkligen vara i sig själv, att trivas i sig själv.
I går tog jag en lunchklass i bodypump - när man lyfter skivstång med vikter i grupp. Jag har inte pumpat sedan förra vintern, men mina nästan dagliga 12 minuters crossfitpass visade sig ha bevarat styrkan med råge. Intressant. Jag lyfter utan problem lika mycket nu som då.
Dessa korta, intensiva pass är bra. De tar minimalt med tid och är otroligt effektiva. Det jag saknar är instruktörspepp och den där härliga känslan efteråt. För den missar jag helt, själsron. Och den saknar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar